Inte ska vi väl krossa fascismen

För några dagar sedan nämnde jag kampen mot högerextremismen, uteslutandet av människor med en annan hudfärg eller religion, som det demokratiska civilsamhällets viktigaste gemensamma fråga. ”Krossa fascismen”, så löd min formulering.

En borgerlig lokalpolitiker reagerade direkt med avståndstagande och menade att vi inte kan vara så ensidiga att vi inte samtidigt kämpar lika mycket mot vänsterextremismen, och exemplifierade den med reclaim the streets (en rörelse som vad jag vet inte är aktiv, men som hade som politiskt mål att det offentliga rummet skulle tillhöra demokratin istället för kommersen, en viss skillnad från att ha etnisk rensning som mål skulle man ju tex kunna tycka.)

Någon annan reagerade genom att säga att det är barnsligt att formulera sig så, att krossa politiska alternativ hör inte hemma i en demokrati.

Det är verkligen chockerande hur många som tycker att antidemokrati har en naturlig plats i demokratin.

Det är chockerande att se hur tolerans mot rasism börjar segla upp som en viktigare tolerans än tolerans mot människor som har en annan religion eller bakgrund.

Jag känner ett starkt behov av att ta en promenad bort till la mano-monumentet vid Slussen, lägga blommor och kanske gälla en tår av rädsla för hur de fascister de Spanienfrivilliga en gång var med och kämpade emot idag är på väg tillbaka.

—
Edit: Samma borgerliga invändningar om att ”vänstern” och dess rötägg förstör för kampen mot fascismen genom att bla handgripligen försöka tysta/överrösta personer de inte håller med återkommer. Borgerliga politiker vidhåller att antidemokratin faktiskt har, inte bara en laglig, utan även en moralisk plats i demokratin.

Men är det VERKLIGEN ett problem att människor försöker tysta eller överrösta rasister och andra som demonstrerar mot jämlikhet, som att försöka förbjuda exempelvis vissa religiösa klädesplagg? Införa obligatoriska gynkontroller eller språktester enbart för människor med vissa bakgrunder?

Att privatpersoner kastar tårtor på företrädare för hat mot folkgrupper (obs på grund av detta hat, inte pga hudfärg eller dyl), eller att demonstranter vägrar att flytta sig när fascisterna marcherar anser jag vara mycket mycket långt ifrån samma typ av problem (plus att det dessutom är mycket mindre framträdande som samhällsfenomen för tillfället) som mycket av det som sker inom ”liberala” och ”antirasistiska” partier i Europa just nu.

Läs Erikas inlägg som inspirerade till ovanstående.