Posts filed under ‘nationalism’

Att kalla antirasism för hat är en slippery slope

Näthatet har fått mycket uppmärksamhat på sista tiden. Böcker har skrivits och dokumentärer har producerats, trolljägare har hängt ut hatmejlare och diskussioner har förts om legala påföljder. Detta har gjort SD, deras näthatmotor avpixlat och andra rasistiska spinndoktorer nervösa. SD och deras svans har därför lanserat, eller kanske ska jag säga intensifierat, en nygammal strategi. Att kalla alla former av kritik mot dem och den ideologi de har för HAT.

Liten hatordlista

  • Hat mot allas lika värde – att inte ”ta ta debatten” med SD.
  • Hat mot yttrandefriheten – att ta debatten, dvs att inte hålla med dem och förklara varför.
  • Sverigehat – att säga emot ultranationalism.
  • Människohat – att protestera mot människor som kränker muslimer som grupp.

Det är ett sätt att flytta fokus. Och det lyckas.

När vi accepterar detta språkbruk spelar vi på SDs planhalva. Och det är det mest oroväckande – hur folk helt utanför SD godtar och annammar deras förvrängda språkbruk. Att Hanna Gadban blir sur över att jag protesterar när Södertörn ger henne pris, och kallar min protest för hat, kan jag på något sätt förstå. Det är personligt och hon väljer sina försvarares sida.

Men att socialdemokraten Johan Westerholm också accepterar sättet att använda ordet hat är för mig en blandning av upprörande, sorgligt och obegripligt.

Westerholm skriver att jag har skickat ett ”implicit hatiskt mail” (se mejlet i sin helhet nedan och döm själva), att jag är ”nybörjare i debatten” eftersom jag ”missat” att mail till Södertörns högskola är offentlig handling som om jag borde skämmas och poängterar att jag inte undertecknar med att jag gått Bommersviksakademin (sic) eller är styrelseledamot i tro & solidaritet.

1. Nej, jag skäms inte, och grämer mig inte för att brevet publicerats.

Jag visste inte att mejlet skulle publiceras, men jag skulle gärna ha gett Hanna lov att publicera om hon frågat. Tycker själv att det är ganska bra formulerat för att vara ett hastigt mej en väldigt sen septemberkväll.

2. Det är tragiskt att socialdemokrater stöttar SDs språkbruk

Nej, det är inte hat att kritisera islamofobi. Det ligger i sakens natur att man måste kritisera människorna som bär och sprider dessa idéer, även om jag gärna skulle frikoppla det och kritisera enbart själva rasismen.

Jag vet att jag skaffade mig en fiende i Johan Westerholm när jag inte accepterade hans orättvisa anklagelser mot min vän och ideologiska kamrat Omar Mustafa förra året. Men det är så tragiskt att han, som tidigare fokuserade på viktiga saker såsom interndemokrati inom S nu ägnar allt mer kraft åt att misstänkliggöra muslimer. Hans agg mot mig har kanske triggat viljan att förvränga begreppet hat för att komma åt mig, via mitt ganska fredliga mejl. Otäckt hur lätt det är för människor som kanske inte tycker att de fått det inflytande i livet/partiet/samhället som de förtjänar att sparka nedåt (och då menar jag inte på mig, utan i det här fallet på muslimer).

3. Jag undertecknar det mesta jag skriver som privatperson. Jag tycker det är bra.

Jag tror inte att tro & solidaritets förbundsstyrelse misstycker med mitt mejl till Södertörn, eller anser att det går emot våra värderingar, men jag skrev det som privatperson. Inte som medlem i coop eller gotlänning eller anställd av Forum. Jag skulle kunna skriva något liknande som ledarskribent i gotlands tidningar, officiellt som tf ordförande i Hjärta eller på Sverige mot rasism-bloggen. Men i det här fallet skrev jag det som personlig vän till muslimer. Jag tyckte att det var min mest relevanta roll då. Att klaga på det känns mer som att någon har letat efter fel än som saklig kritik.

4. Jag misstänker att vi har olika referensramar för hat.

När man fått bilder med sin panna i mitten av ett kikarsikte, okända män som ringer på alla grannarnas dörrar och frågar vart man befinner sig och telefonsamtal klockan 4 på morgonen där skrikande män deklarerar att de ska dra ut alla ens tänder för att de vill våldta en tandlös tjackhora så känns det väldigt märkligt när min sorg över den ökande islamofobin kallas för hat. Jag får en stark känsla av att Johan Westerholm inte har drabbats av det hat som SD och deras svans står för.

Ämne: Årets alumn
Från: ”Anna Ardin
Datum: 27 september 2013 23:18:27

Hej,
Jag hörde att ni kommer att dela ut ett pris till Hanna Gadban som årets alumn och vill bara berätta att det gör mig ledsen.

Islamofobin ökar medraketfart i Europa och Sverige idag, och just den här kvinnan är en av dem som tydligast agerat murbräcka för att den ska få fäste. Som invandrare och kvinna har hon på ett sätt som de vita män inom SD inte kunnat, fått utrymme i media för exakt de ställningstaganden som tidigare ansetts vara tabu – att anklaga (troende) muslimer som grupp för det ena grövre brottet än det andra. Från kvinnomisshandel till terrorism till pedofili. Alla de fördomar som finns om muslimer och som används för att begränsa deras rättigheter har hon gått in och presenterat ”bevis” för.

Det hon gör när hon debatterar är knappast en sund religionskritik som hennes meningsfränder i de rasistiska rörelserna hävdar, utan ett mycket sorgligt sätt att koppla islam som religion och alla de tiotusentals svenskar som håller sin religion för central i sina liv, till grova kränkningar av mänskliga rättigheter. När södertörn väljer att ge henne pris för detta så slår även detta mot Sveriges muslimer.

Det gör mig ont. Och jag hoppas att ni förbereder en smart mediehantering för den glädje som kommer utbryta bland islamofober och motsvarande sorg bland folk som tänker som jag, som ser på nära håll hur uttalanden som Hannas direkt drabbar människor som är eller uppfattas som muslimer.

Vänligen
Anna

21 april 2014 at 11:54 f m

Inte ska vi väl krossa fascismen

20131123-065025.jpg

För några dagar sedan nämnde jag kampen mot högerextremismen, uteslutandet av människor med en annan hudfärg eller religion, som det demokratiska civilsamhällets viktigaste gemensamma fråga. ”Krossa fascismen”, så löd min formulering.

En borgerlig lokalpolitiker reagerade direkt med avståndstagande och menade att vi inte kan vara så ensidiga att vi inte samtidigt kämpar lika mycket mot vänsterextremismen, och exemplifierade den med reclaim the streets (en rörelse som vad jag vet inte är aktiv, men som hade som politiskt mål att det offentliga rummet skulle tillhöra demokratin istället för kommersen, en viss skillnad från att ha etnisk rensning som mål skulle man ju tex kunna tycka.)

Någon annan reagerade genom att säga att det är barnsligt att formulera sig så, att krossa politiska alternativ hör inte hemma i en demokrati.

Det är verkligen chockerande hur många som tycker att antidemokrati har en naturlig plats i demokratin.

Det är chockerande att se hur tolerans mot rasism börjar segla upp som en viktigare tolerans än tolerans mot människor som har en annan religion eller bakgrund.

Jag känner ett starkt behov av att ta en promenad bort till la mano-monumentet vid Slussen, lägga blommor och kanske gälla en tår av rädsla för hur de fascister de Spanienfrivilliga en gång var med och kämpade emot idag är på väg tillbaka.


Edit: Samma borgerliga invändningar om att ”vänstern” och dess rötägg förstör för kampen mot fascismen genom att bla handgripligen försöka tysta/överrösta personer de inte håller med återkommer. Borgerliga politiker vidhåller att antidemokratin faktiskt har, inte bara en laglig, utan även en moralisk plats i demokratin.

Men är det VERKLIGEN ett problem att människor försöker tysta eller överrösta rasister och andra som demonstrerar mot jämlikhet, som att försöka förbjuda exempelvis vissa religiösa klädesplagg? Införa obligatoriska gynkontroller eller språktester enbart för människor med vissa bakgrunder?

Att privatpersoner kastar tårtor på företrädare för hat mot folkgrupper (obs på grund av detta hat, inte pga hudfärg eller dyl), eller att demonstranter vägrar att flytta sig när fascisterna marcherar anser jag vara mycket mycket långt ifrån samma typ av problem (plus att det dessutom är mycket mindre framträdande som samhällsfenomen för tillfället) som mycket av det som sker inom ”liberala” och ”antirasistiska” partier i Europa just nu.

Läs Erikas inlägg som inspirerade till ovanstående.

23 november 2013 at 7:46 f m 25 kommentarer

En invandrare kom hit och fick egna lagar

Image

De nationella rasar ”ytterligare en svenska bortgift av pappa med en invandrare”. Eller?

Det finns de som påstår att ”invandrare kommer hit och vill ha egna lagar”, lagar som säger att pappa ska bestämma vem de får gifta sig med och som förbjuder folk att byta religion.

Faktum är att det faktiskt finns en sån familj, som ibland dessutom försöker hävda att de har immunitet mot att följa samma lagar som vi andra (och där pappan faktiskt står över lagen på riktigt!).

Jag undrar om de vet det? För om de vetat (och dessutom fått höra att två av de tre senaste äktenskapen inom den här familjen skett med direktimporterade invandrare) så hade väl ändå protesterna varit massiva vid det här laget?

Fotnot: Den invandrare som i dagarna gifts in i nämnda familj har avstått att få titeln prins och tycks därmed ha för avsikt att försörja sig utan de skräddarsydda bidrag som annars hade funnits till förfogande.

PS Jag känner mig fånig när jag låter som republikanska föreningen, men inkonsekvens i argumentation stör mig. Det här inlägget är riktat mot inkonsekventa kulturrasister. Monarkins vara eller inte vara tycker jag annars är en perifer fråga.

9 juni 2013 at 9:43 f m

Trevlig kan man väl va ändå, eller?

William Petzäll

William Petzäll

Är uppriktigt ledsen över att William Petzäll är död. Tänker att ledamöter i andra partier i riksdagen borde va faddrar åt några av de här förvirrade stackars unga sverigedemokraterna, för deras riksdagsgrupp verkar inte va så trygg. Särskilt i Williams fall, sen han blev vilde.

Jag undrar hur det var, var det någon socialdemokrat som pratade med honom som en vän? När jag valkampanjade i en stockholmskommun 2010 så gick jag runt och hälsade på de andra partierna, även SD. De blev helt rörda och sa att jag var den första sossen som sagt hej. Jag sa visserligen att jag tyckte att de hade en sjuk politik och att jag hoppades att ingen skulle rösta på dem, men trevlig kan man väl va ändå, eller?

Tänk er själva att sitta ensam i ett ruttet riksdagsrum och tro att hela Stockholm – utom några bittra alkisar i förorten som röstat SD – hatar en. Hur ska man någonsin komma på rätt köl?

UPPDATERING: På orten där jag valkampanjade rasade SD’s valstuga ihop. Socialdemokraterna hjälpte dem att bygga upp den igen. Och flera sossar vittnar om att de visst var och hälsade på SD:arna. Så att de beklagade sig inför mig verkar inte ha varit sant. Det är trist med SD att de har lite svårt att hålla sig till sanningen när de bedriver sin propaganda om hur illa de blir behandlade. Enda sättet att bemöta är förstår att fortsätta vara trevlig. Och faddra i riksdagen är fortfarande en god idé. Och trots att folk är trevliga mot dem ganska ofta så är utfrysningsmetoder nåt jag vet används både i kommuner och landsting.

2 september 2012 at 8:49 f m 1 kommentar

En pervers man mejlade mig

Jag fick ett mejl: ”Helt klart pågår en islamisering av Sverige! Hur kan du vara så naiv att påstå något annat? Vad kalla du när man stänger ned kommunala badhus en dag i veckan för att muslimska kvinnor ska kunna bada? Svar: Anpassning efter Islam”

Jag svarade: Jag tycker att du ska ta dig en ordentlig funderare över vad som är det stora problemet med att ett badhus anpassar sig till badgästernas önskemål. Är det verkligen så farligt för dig [personen var alltså en man] att du bara kan gå till ett specifikt badhus 6 dagar i veckan?

Jag förstår inte varför det är så viktigt för dig att bestämma att alla kvinnor som vill bada måste göra det där du har rätt att titta? Har du tänkt på att det antagligen finns betydligt fler kvinnor än muslimer som inte vill visa sig i badkläder för okända män? Och det finns det faktiskt väldigt goda skäl till som samhället ser ut.

Visste du till exempel att fler svenska vita kvinnor varje år torteras, ibland till döds, av sina vanliga vita svenska män än vad det finns kvinnor som bär burka i Sverige? Men för ”jämställdhetens skull” ägnar hela partier, och säkert även du, otroligt mycket mer tid åt att förfasa sig över dessa kanske 22 kvinnor (varav 11 unga singeltjejer i storstäder och 5 konvertiter som valt detta som ett sätt att säga fuck you till dig) som har burka på stan, eller ännu värre att de som aktiva konsumenter utövar sin rätt till mansfritt nån gång under en vecka på ett badhus, än över de kvinnor som slås ihjäl i sitt eget hem. Jag tycker att det är perverst och jag har absolut ingen lust att höra ett ord till av vad du tycker i frågan.

22 mars 2012 at 11:38 e m 5 kommentarer

Kommunister, feminister, muslimer och zigenare

Först hämtade de kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de muslimerna, och jag protesterade inte, för jag var inte muslim;
Sedan hämtade de zigenarna, och jag protesterade inte, för jag var inte zigenare;
Sedan hämtade de feministerna, och jag protesterade inte, för jag var inte feminist;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

På 30-talet var det kommunister, judar & romer, nu är det kommunister, feminister, muslimer och romer.

Samhällsklimatet hårdnar och fler och fler debattörer tar på sig att utgöra det grumliga vatten där de fula fiskarna trivs, fler och fler av mina vänner kan för sitt liv inte förstå hur man kan nämna tex Axess mångfaldskritik och antifeminism med Avpixlats mångfaldskritik och antifeminism i samma artikel. Det blir viktigt för dem att markera  att Maria Sveland gått över viktiga gränser när hon gör det. De markerar genom att stötta mångfaldskritik och antifeminism.

Mitt hjärta slår så hårt, jag börjar bli rädd på riktigt.

13 februari 2012 at 1:25 e m 48 kommentarer

Den ”blinda” ”massinvandringen”

Att Sverige har en skenande massinvandring som måste hejdas är ett populärt argument för att få lov att visa motstånd mot vissa människor på grund av bakgrund eller hudfärg. Denna påstådda massinvandring är dessutom blind. Dessa massinvandrare har privilegier som pursvenskarna saknar, en gräddfil till rättigheter, bidrag, jobb och lättlurade brudar.

Det är en verklighetsbeskrivning så långt från sanningen att man ramlar av stolen.

Vad sägs om att migrationsverket, som i rätten är din motpart är de som väljer vem som ska vara ditt ombud? Att de dessutom titt som tätt tilldelar människor rövare till ombud? Rövare som exempelvis Carl-Robert Rommel, som uteslutits av advokatsamfundet för flera år sedan pga olämplighet, är såna som migrationsverket gärna ger uppdrag.

Visste du att du som flykting inte ens har automatisk rätt att byta om du till exempel upptäcker att ditt ombud skiter fullständigt i dig och bara är ute efter cashen? Det finns goda män som motarbetar sina klienter, ombud som inte ens hinner(/har lust) att träffa klienterna innan förhandlingarna och jurister som lyfter betydligt mer lön än fingrar för de flyktingar vars intressen de är satta att skydda. Så om du tycker att migrationsverket gör en felaktig bedömning och vill ha hjälp att klaga så är det alltså själv migrationsverket som avgör vilken hjälp du ska få.

Anledningen att du har ett ombud i den juridiska processen är för att det ska bli rättsäkert. Det ska inte spela någon roll att du inte kan alla juridiska regler, bestämmelser, termer, din sida av saken ska ändå bli rättvist representerad. Därför är det viktigt att du litar på ditt ombud. Att du tror att ditt ombud kan göra just det. Om du inte kan byta ombud (som du oftast inte ens valt själv!), så sätts rättsäkerheten ur spel.

Samtidigt förrvärrar vårt flyktingmottagande redan traumatiserade människors trauma.

Flyktingar är diskriminerade, inte priviligierade.

Och det finns ingen massinvandring. Skärp er!

Uppdate: Nej, jag har ingen lust att publicera er förvrängda, överdrivna, feltolkade och missbrukade statistik, det finns ändå ingen massinvandring som är orsaken till Sveriges samtliga problem. Läs det här inlägget så fattar ni vad jag menar. Ni är ute och cyklar!

26 september 2011 at 10:26 e m

Att jämföra Juholt och Stalin

Juholt, Kajan, Stalin, Lech Walesa, Bugsy och Super Mario

Juholt, Kajan, Stalin, Lech Walesa, Bugsy och Super Mario

Marcus Persson, min kollega på GT i sommar och ledarskribentvikarie på Gotlänningen (C) har svarat på min artikel om Tea Party-rörelsen! Han tycker att jämföra honom med en Tea Partyanhängare är som att jämföra Juholt med Stalin. Och ja ba: neej (haha). Skillnaden är förstås att Marcus Persson är (eller åtminstone framstår som när han skriver i tidningen) Tea Party-fan och Juholt inte är Stalin (vilket han bevisligen inte är, trots mustachen). Här är svaret som publiceras i tidningen imorgon:

Marcus Persson har i svaret till mig den 15 augusti och i en tidigare artikel med titeln ”Amerikansk högerflank är segraren” behandlat ämnet Tea Party-rörelsen. Han beskriver den som driven av ett frihetsbehov med historisk legitimitet. Han säger också bland annat att de bidragit till kontroll över de offentliga utgifterna och att de stärkt republikanerna genom att förflytta mittpunkten och minskat inflytandet för ”vänsterflanken”, en rad saker som jag uppfattar att Persson uppskattar.

Som jag nämnde i min förra artikel har flera andra debattörer ur de borgerliga leden nu velat att vi ska byta inställning till Tea Party-rörelsen, från att tycka att de är galna till att tycka att de är rimliga. Ledarsidan i GA funderar på om de kanske har rätt och bloggare från både Centern och Moderaterna tycker att det är dags att kalla dem ”ansvarstagande” istället för tokhöger.

I detta läge säger Marcus Persson att jämföra honom med en Tea Party-anhängare är samma sak som att jämföra Juholt med Stalin. Men liknelsen håller inte, eftersom det förstås inte finns någon socialdemokratisk rörelse som omfamnar Stalin på motsvarande sätt. Låt oss dock för ett slag låtsas att det finns. Tänk er att vi hade sett motsvarande utveckling kring stalinismen som vi idag ser kring Tea Party-rörelsen. Föreställ er att stalinister började vinna primärval i inflytelserika stater, att SSU:are och socialdemokratiska ledarskribenter samtidigt lyfte att stalinismen kanske hade rätt och eller att stalinister är frihetsälskande människor med legitima krav. I ett sådant hypotetiskt läge skulle jag vara orolig och tydligt förklara varför stalinismen har fel och är farlig för samhället. Tack och lov är vi inte där.

Vi är dock tyvärr just där vad gäller Tea Party-rörelsen. Marcus Perssons har dock valt att inte på minsta sätt förklara varför rörelsen har fel eller är farlig för samhället. Ingen av hans artiklar hitintills innehåller så mycket som ett enda ord av kritik mot rörelsen. Om skillnaderna mellan honom och en Tea Party-anhängare nu är så stora som han hävdar så borde han väl kunna hitta någonting att kritisera.

Jag avskyr Tea Party-rörelsen nästan lika mycket som jag avskyr stalinismen, och hittar i princip ingenting jag gillar hos dem. Därför är jag nöjd över Bofrides tydliga besked om att hon ännu ser Tea Party-rörelsen som knäppskallar som har fel, inte bara i sin islamofobi, vapenhets och krav på undervisning om kreationism i skolorna, utan även i den fullständigt vettlösa ekonomiska politiken.

Vad Marcus Persson egentligen tycker om rörelsen, förutom att de har rätt i att alltid klaga över vad skatten går till, är fortfarande högst oklart.

Marcus Persson

Marcus Persson

Media: Ab, Ab2Exp, Exp2, Exp3, SvD, DN, DN2.
Bloggat: Johan Westerholm och Peter Johansson på ämnet. Och Högberg, som också letat upp länkarna.

16 augusti 2011 at 4:00 e m 3 kommentarer

Tea Party-rörelsen är vidrig – inte härlig

Mats Linder (M) lyfte igår i Gotlands Allehanda ett citat om att Tea Party-rörelsen är ”den enda kraften i Washington som kräver kraftiga nedskärningar”, under rubriken ”tänk om knäppskallarna har rätt”. Människor högre och högre upp i de svenska borgerliga leden börjar lyfta Tea Party-rörelsens ideal som rimliga, eller rentav härliga.

I själva verket är dock Tea Party-rörelsen vidrig. De har lyckats kombinera det allra sämsta av konservatism och liberalism. De är en moralistisk kristen höger som vill det gamla vanliga om mer vapen, dödsstraff och avskaffad aborträtt, men framförallt vill de sänka skatter, så mycket som möjligt och ständigt mer.

Edvin Alam (M), en av dem som stöttar rörelsen, varnar på sin blogg för Obamas vilja att ”slösa mer”. Detta säger han alltså om USA som har den rika världens kanske lägsta skatter, skatter lägre än under Reagans tid. Att tala om offentliga utgifter som ”slöseri” är stötande, i synnerhet när man talar om ett land där över 3 miljoner barn under 5 år ligger i riskzonen för svält. Trots att det knappast råder brist på mat i USA om någon trodde det. Orsaken är istället extrem ojämlikhet. En ojämlikhet man skulle kunna åtgärda genom starkare välfärd.

Ett bra samhälle behöver mycket skatt. Definitivt mer än USA. Wolodarski skrev om USA:s finanskris i DN i söndags att ”de flesta seriösa ekonomer [har] påpekat att det behövs mer intäkter för att täcka hålen i statskassan.”

Gotlänningens Marcus Persson (C) skrev i helgen att man som skattebetalare ”aldrig [ska] skämmas för att klaga över kostnader som finansieras med skattepengar”, helt klart en Tea Party-tanke. Bloggaren Thomas Böhlmark (M), skrev för ett par dagar sedan att det inte är ”läge att kalla Tea Partyrörelsen för tokhöger utan för ekonomiskt ansvarstagande människor”. Det är en märklig förkärlek till en rörelse som överdriver så att de nästan kräks när de skriker att skatt är förtryck och samvetslösa nedskärningar är ansvar.

Kalla mig korkad, men jag kommer aldrig förstå det ansvariga i att skära ner välfärden när ojämlikheten växer, eller minska politikens inflytande i en värld som snarare behöver mer politik än mindre.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 10 augusti. Eva Bofride kom tillbaka efter sin semester och ville inte stå för att hennes vikarie sneglar på Tea Party-rörelsen och anklagar mig för ”guilt by association” utan att riktigt ha koll på vad det betyder verkar det som. Jag förklarade därför innebörden för henne här.

Sen har Marcus Persson svarat själv också! Han tycker att jämföra honom med en Tea Partyanhängare är som att jämföra Juholm med Stalin :) (Ja, han har helt fel och jag kommer att svara.)


Media: Ab, Ab2Exp, Exp2, Exp3, SvD, DN, DN2.
Bloggat: Johan Westerholm och Peter Johansson på ämnet. Och Högberg, som också letat upp länkarna.

16 augusti 2011 at 7:21 f m 7 kommentarer

Min kanske viktigaste ledare i sommar

SD:s rasism ligger inte i migrationspolitiken, utan i partiets själva kärna.

Jag debatterade på folkbladets ledarsida med en sverigedemokrat om varför jag ville hindra hans parti, han blev upprörd över att kallas rasist pga restriktiv asylpolitik. Jag förklarade att det inte alls handlar om migrationspolitiken, utan om deras människosyn.

Här är texterna:

Trist kallas rasist

Av Hannes Müller Sverigedemokrat. Publicerad 2011-08-11

Förstår jag ditt svar till det jag skrev som Sverigedemokrat den 3 augusti rätt Anna Ardin, så anser du att vi vill göra skillnad mellan olika folk och folkslag genom att vi inte anser att alla människor har samma rättighet att bosätta sig i Sverige och att den som anser detta per automatik då är rasist.

Till det vill jag svara att det nog inte finns ett endaste land i världen som fritt låter människor från andra länder bosätta sig och bli medborgare i deras länder. Tråkigt om du med ledning av detta kallar mig rasist.

Inte på grund av migrationspolitiken

Av Anna Ardin Socialdemokrat. Publicerad 2011-08-11

Det är tråkigt att du inte alls bemöter innehållet i min artikel, Hannes Müller, eller svarar på mina frågor om Sverigedemokraternas (SD) kontraproduktiva ”lösningar”, utan istället påstår felaktigheter kring hur jag definierar rasism.

Nej, man är inte rasist för att man inte vill ha fri invandring. Mitt parti är inte heller för fri invandring.

Det som avgör om man är rasist eller inte är om man tycker att vissa ”raser” är mindre värda. Man är rasist om man visar en ”fientlighet mot vissa grupper eller kulturer som innebär att man klumpar ihop och beskriver människor på ett negativt sätt utan att ta hänsyn till individerna”. Det gör SD, bland annat mot muslimer.

I SD:s partiprogram står också: ”I sin ideala form är ett nationalistiskt samhälle befolkningsmässigt homogent”, det samhälle de strävar efter består av endast en etnicitet. Det går inte i Sverige, hur mycket SD än vill etniskt rensa. Sverige är mångkulturellt; judar, romer, samer, finnar, etniska svenskar och andra har tillsammans byggt vårt land i hundratals år. I dag finns ytterligare en rad minoriteter representerade. De är här för att stanna.

Du Hannes Müller är inte rasist, det är jag ganska säker på. Om det stämmer så borde du inte vara med i SD.

Ett parti som strävar efter etnokrati snarare än demokrati kan inte kallas annat än rasistiskt, alldeles oavsett migrationspolitiken.

15 augusti 2011 at 8:22 e m 4 kommentarer

Äldre inlägg


Twitter

  • Det är min mormor Svea på min nya profilbild. Hon är 91, antirasist, HBT-vän, feminist, fd piga & charkbiträde. Jag älskar henne! 5 hours ago

Kategorier


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 73 andra följare