Du är inte ni med mig!

30 september 2009 at 11:21 f m 9 kommentarer

Eftersom det kan vara svårt att hitta denna historiska Aftonbladetartikel på nätet så publicerar jag den som ett inlägg i debatten som förtjänar att hållas levande tills du-reformen åter är självklar (apropå mitt inlägg tidigare idag).

Jag besvarar aldrig brev där jag tilltalas med ”ni”. Det är en principfråga snarare än en rationalisering av min korrespondens. Det är få brevskrivare som niar mig, mest moderata studenter som vill att jag ska komma och underhålla till kaffet efter en sammankomst.

När tilltalsordet du slog igenom i svenska språket, för 30-40 år sen, så var det självklart ett uttryck för den tidens jämlikhetstendenser. Men det var samtidigt en modernisering och förenkling av språket, eftersom vi samtidigt gjorde oss av med löjliga tilltal som professorskan, doktorinnan, kandidaten och konstapeln.

Tilltalsordet ni är ingalunda ett uttryck för artighet utan är en markering som vill visa på ett avstånd mellan den som tilltalar och den tilltalade. Man niar nedåt, ungefär som om man satt bokstavligt ovanför på en häst.

Niandet återuppstod för drygt tio år sedan på Östermalm i Stockholm, jag vet, ty jag var där. Vid den tiden röstade ungefär 70 procent av invånarna på Östermalm, åtminstone i Oscars och Hedvig Eleonoras församlingar, på moderaterna. Men Östermalms moderater bestod inte bara av gammal traditionell överklass, utan också av den tidens nyrika som flyttade in i stadsdelen.

Det var bland de nyrikas barn
som språkformen uppstod. Barnen jobbade nämligen extra på helger och lov i saluhallen och man kände igen dem på det där egendomliga niandet. Förmodligen var det just det som barnen ville åstadkomma: genom att iskallt nia kunderna visade de att de egentligen inte var expediter utan fint folk på feriearbete.

Språkförändringen har nu, främst bland ungdomen, gått så långt att man riskerar att bli niad så långt utanför som exempelvis på bensinstation i mörkaste Småland, där jag senast råkade ut för oskicket.

Lustigt nog har denna högervridning av språket ingenting alls att skaffa med Carl Bildt och moderaternas ledning. Tvärt om. Carl Bildt har i stället lyckats arbeta in tilltalsordet ”du” i svenska språket på ett sådant sätt att det blir rent språkligt fel. Och räknenissarna har tagit efter honom.

När Carl Bildt eller räknenisse nämligen säger till journalist att ”du kan inte riskera ett storkrig bara för att du vägrar kompromissa” eller ”du kan inte slå ihop SE-banken och Trygg-Hansa utan att räkna på publicitetens effekter” så menar de naturligtvis inte att den tilltalade ska starta krig eller fusionera. De menar att man kan inte och så vidare. Men de översätter felaktigt det engelska ordet you till du i stället för man. Det är på sätt och vis samma trick som när mer eller mindre populära svenska skådespelare i Hollywood låtsas ha glömt att tala svenska.

Språkfelen visar hur stor och internationell man är med simfötter alldeles för grova för en svensk ankdamm. Det felaktiga duandet, som äldre moderater sysslar med, är visserligen ett klart uttryck för social ambition, även det. Snobberi, alltså.

Men högerungdomens förbannade niande är mer en förbenad form av klasskamp. När internatskolegossarna åker tåg hem från Lundsberg och niar konduktören vill de bara visa en sak: att de är rikare och finare än han är. De vill sätta honom på plats, så små de är, genom att tala ned till honom. Så länge den språkliga smittan hölls strikt inom högerungdomen var den möjligen mer löjeväckande än irriterande. Men nu, som sagt, har smittan spritt sig ända till småländska bensinstationer och då krävs ett kollektivt politiskt motstånd.

Var god rätta alltid den lymmel eller lymla som niar: ”jag är inte ni med dig” eller ”eftersom jag är ensam får du gärna säga du” eller ”vill du vara snäll att inte nia mig” – alltefter situationens krav. De niande barnen vet nämligen att det inte är snällt och artigt att nia.

Ty, för att återgå till min korrespondens där jag började resonemanget, av alla de tusentals ungdomar som skrivit till mig för att ställa frågor om böcker så har, eftersom de helst vill ha svar, bara två, tre stycken kommit på den befängda idén att nia mig. Så ungdomarna vet vad de gör när de niar. Knäpp dem alltså på näsan när de gör det!

Jan Guillou
Aftonbladet den 6/10 1997

Entry filed under: Okategoriserade. Tags: , , , , .

Mamma har lärt mig ett trick Är det en trend eller har det alltid varit så?

9 kommentarer

  • 1. britta sethson  |  30 september 2009 kl. 1:42 e m

    Jag har också stört mig på detta. ska också ta upp kampen mot detta. Vill inte bli niad av någon expedit,

  • 2. Anonymous  |  30 september 2009 kl. 2:43 e m

    Jag fattar inte varför du orkar bry dig om det där. Folk uttrycker sig olika bara. För ett tag sedan fick jag höra att jag inte var en trovärdig socialdemokrat för att jag har ett paraply och tycker om att gå på teater!!! Däremot är det intressant att Göran Hägglund är igång med något slags korståg mot oss kulturellt intresserade människor. Det påminner om hur nazisterna ville utrota intelligentian i Polen under andra världskriget för att skapa ett lydfolk. Nättips: http://www.lydiacacho.net

  • 3. Enn Kokk  |  30 september 2009 kl. 3:18 e m

    När jag 1958, under min gymnasietid, var elevrådsordförande i Högre allmänna läroverket i Sundsvall, föreslog jag en du-reform i skolan: elever och lärare skulle börja säga "du" till varandra.

    Det väckte en fullkomligt våldsam uppmärksamhet. Stadens högertidning Sundsvalls-Posten, sedan länge nedlagd, skrev en lång artikel, där bland annat skolans rektor, förstås högerman, tog avstånd från mitt förslag. Och så toppade jag onsdagen den 9 april Sundsvalls-Postens löp med följande i krigsrubrikstorlek:

    "Läroverkselever
    vill säga DU
    till sina lärare".

    Också Expressen hakade på dagen därpå. fast i betydligt mindre format.

  • 4. Anna Ardin  |  30 september 2009 kl. 11:06 e m

    Vi har inte råd att köpa det nyliberala språkbruket, vi kan inte fortsätta att låtsas som att det bara är det att "folk uttrycker sig olika" om man säger arvsskatt eller dödsskatt, anställningsskydd eller LAS, allians eller högerregering, Ni eller du, utanförskap eller alla ska med.

    Orden påverkar tanken som påverkar politiken och påverkar vårt bemötande, och det stämmer inte att folk bara säger lite si eller så, många kanske gör det, men det finns också jävligt drivna människor som sitter och forskar på vilka ord som kommer att få vågskålen att tynga ner på sin sida, om vi bara accepterar det och pratar lite som de känner för så har vi snart hjärntvättat oss själva. "Krig är fred" och "jag älskar storebror", du vet.

    Att jag orkar bry mig, ja, och jag är otroligt glad att jag inte är ensam som gör det i världen, tack Britta, Johanna, Eva-Lena, Anna, Kraka, Kjell, Carl, Enn, Marlene, Kajsa, Tove, Monika, Karin, Ali, Gunnar, Tilde och Lotta som i olika sociala medier sagt att de uppskattar att frågan kommer på tal och visst spelar roll!

    Sen kan det ju kvitta om du sitter med ditt paraply på teatern, i riksdagen eller på nåt timvikariat i gummifabriken när du niar folk, jag kommer att vara emot det oavsett hur du ser på en Göran Hägglunds del av arbetet för att återinföra klassamhället.

    Varför är du anonym förresten, lite oschyssta debattmetoder kan jag tycka, eftersom jag förmodligen(?) vet vem du är.

  • 5. Johan Kraft  |  1 oktober 2009 kl. 11:49 f m

    Ett tips till bloggaren: Åk inte till de svenskspråkiga delarna i Finland. Där säger alla "ni" till dem man inte känner, hög som låg.

  • 6. Anonymous  |  8 oktober 2009 kl. 9:58 e m

    Att nia någon är ett tecken på respekt. Jag skall börja med det lite oftare nu. God förmiddag och god eftermiddag är perfekta och ligger också helt rätt i tiden.

    /Dr Dexter

  • 7. Anna Ardin  |  11 oktober 2009 kl. 9:54 f m

    Att kalla människor för något de känner sig kränkta av trots att man vet om det kan aldrig vara ett tecken på respekt.

    God förmiddag och god eftermiddag och adjö.

  • 8. Gustaf Hultgren  |  17 november 2009 kl. 8:51 e m

    Att Guillou fått brev där han blir niad är väl knappast en kränkning. Att arrogant trakassera människor som beundrar honom, men kanske på ett klumpigt sätt niar för att visa respekt tycker jag är befängt. Jag niar aldrig någon men skulle aldrig någonsin uppfatta detta som en kränkning.Fan för människor som tror att de är så begåvade och ska argumentera för småsaker. Finns det inte större problem i världen?

  • 9. Anna Ardin  |  18 november 2009 kl. 12:50 f m

    Fan för dig själv Gustav Hultgren. Det är en del av arbetet för att återinföra klassamhället, som man kan välja om man vill stötta eller inte.Sen finns det krig och svält och våldtäkter, men hur ska man lösa det om man aldrig får argumentera för småsaker? Djävulen finns i detaljerna. Fan för dig som föraktar arbetet med detaljerna.


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: