Mamma har lärt mig ett trick

30 september 2009 at 9:31 f m 6 kommentarer

Ska man skriva du med stor bokstav (”Du”) till folk, ska man skriva din med stor begynnelsebokstav (Din) när man vill vara artig, ska man kalla våra saker för Era saker i ett brev till oss?

Svaret är NEJ NEJ och åter NEJ!

Du-reformen var en förändring av svenskan i slutet av 1960-talet, då slutade man att säga han/hon/ni/herr/fru till folk när man menade du, och man slutade även att skriva du och ni med stor bokstav (Du och Ni). Ribbing menar att det är en gammaldags artighet, ungefär som att tilltala andra med Herr eller Fru/Fröken. Det är inte vedertaget i nutida, modern svenska. Och hon är inte den mest progressiva socialdemokraten i Sverige, utan helt enkelt en som anses veta ett och annat om hyfs och god ton.

Men trots det så stör jag mig ännu mer när unga socialdemokrater skriver Du till mig i sina mejl. Det är ett sätt att motarbeta den jämlikhetsrevolution som du-reformen faktiskt innebar. Man markerade inte längre om man tyckte/trodde att medmänniskorna man mötte var högre eller lägre i rang än man själv utan vi började tilltala varandra som jämlikar, vilket självklart också påverkar hur vi behandlar varandra, vad vi säger och hur vi ser på varandras människovärde.

Dessa människor som niar och Duar arbetar helt omedvetet för att det odemokratiska svenska klassamhället återuppstår som Mats Wallin skriver i Dagens Handel, apropå nästa oskick i raden av motarbetande av du-reformen: 19-åringarna i butiken som säger ni (eller Ni?) till mig när jag handlar strumpor.

Mats Wallin fortsätter:

Jag anser att den ökande användningen från de unga medarbetarna av Ni som tilltal till alla, äldre och jämnåriga och yngre är ett tecken som kan få allvarliga konsekvenser. Tendensen började redan i mitten på 90-talet och känns som den snarare förstärks i stället för att dämpas. Ni hör inte hemma inom detaljhandeln.

Ribbing säger att de unga menar att vara artiga och den ambitionen ska man inte klaga på. Men artigheten vore större om de inte använde tilltalet Ni, niandet är ett gammaldags sätt att markera nedlåtenhet. Ett envetet niande låter ohövligt.

På wiki står det så här:

på senare år har det också blivit vanligt att butiks- och restaurangpersonal använder ni när de tilltalar sina kunder. Detta är troligen en förväxling av det artiga ni-tilltalet i bland annat tyskan och det gammeldags (och något nedlåtande) ni-tilltalet i svenskan

Men där har mamma lärt mig ett trick. När någon niar mig (för att håna mig för att jag ser ut att ha blivit vuxen redan före 50-talet eller kanske för att de tror att de är trevliga) ute på stan, så ska jag kasta en snabb men förvånad blick över axeln och utbrista: – nej, det är bara jag.

Haha, jag kallar det motstånd i vardagen.


Läs också att Birger Schlaug inte tror på en PK-Gud.
Läs mer om du-reformen på wikipedia.
Bloggen närvaroattacker menar att du-reformen var av ondo eftersom det är en del av dekonstruktionen av hierarkierna i samhället typ: ”nu får man gissa var man står i förhållande till varandra”. Typiskt nog är det en snubbe som kallar sig ”tokkristen” (som ofta snarare betyder ”kristen höger” än ”djupt troende”, eftersom både ateister och kristen höger gärna ser den kristna högern som mer kristen än oss andra) med motstånd mot ett mångreligiöst Sverige, som kallar samtliga biskopar sedan Gustav Vasa till nu för pajasar och som kanske blir ganska ensam i sitt paradis när han definierat ut de flesta av oss andra.

Entry filed under: Okategoriserade. Tags: , , , , , , .

Skilj på slöja och slöja Du är inte ni med mig!

6 kommentarer

  • 1. Eva-Lena Jansson  |  30 september 2009 kl. 10:57 f m

    Din mammas trick har jag använt länge fast med olika varianter;-) Gärna med ett förvånat ansiktsutryck och frågan "pratar du med mig eller med han/henne?"

  • 2. Kusin Johanna  |  30 september 2009 kl. 11:16 f m

    Väl talat! Själv har jag några kunder som i sina mail skriver Du, jag känner mig nästan utpekad och lite skälld på då när jag blir Du:ad med stor bokstav i text. Ungefär som när någon skriver ett sms med stora bokstäver, då känns det som att personen skriker åt en.

    Använd små bokstäver Folk! :)

  • 3. Kraka  |  30 september 2009 kl. 11:22 f m

    Bra skrivet Anna! Jag blir oerhört kränkt av detta niande och att tilltalas med "damen". Förstår faktiskt inte vad all denna klassmarkering kommit från i vårt moderna samhälle. Jag är precis lika mycket värd som både butikspersonalen och sevitören och ändå måste de hela tiden berätta för mig hur de ser ner på mig med sitt "ni" och sitt "damen".
    Jag ska verkligen försöka skärpa mig och säga till hur kränkt jag blir. Det är jag skyldig mina föräldrar som kämpade för ett jämlikt samhälle.

  • 4. Enn Kokk  |  30 september 2009 kl. 3:22 e m

    Vid ett tillfälle, när jag under Laboremus' mer högervridna år blev inbjuden att inleda ett möte, tilltalades jag av en närvarande yngling med Ni.

    Jag höll på att ramla av stolen.

  • 5. Anna  |  30 september 2009 kl. 3:33 e m

    Bra rutet! Denna olat borde folk sluta med.

    Just i butiker tycker jag dock att mitt "ni" brukar misstolkas som "Ni". Om man t.ex. frågar "Har ni denna jeansmodell i en större storlek" tycker jag ni (=ni som jobbar här i affären) är mycket bättre än du.

    Det är ju inte så att just personen man pratar med äger alla byxorna eller har något slags personligt ansvar för om det finns byxor idag. Det är ju snarare hela teamet av personal som köper in, lägger ut och säljer byxor.

    Men jag funderar på att säga något annat istället så jag slipper bli niad tillbaka…

  • 6. Anonymous  |  4 oktober 2009 kl. 12:43 e m

    Jag förväntar mig inte att bli illa behandlad av någon och retar mig inte på andras tilltal.


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: