Tjänster i hemmet bra för köparens kontroll av arbetaren (eller: varför ska tjänster utanför hemmet missgynnas?)

 

Om man söker på "städerska" på googles bildsök kommer denna typ av bild upp som tre av de fyra första

Karin Bergh skriver idag att ”det är löjligt att döpa om hushållsnära tjänster till pigavdrag”. Och det tycker jag sätter fingret på att den här debatten inte riktigt handlar om rätt sak.

Men vem har för det första kallat tjänster för avdrag? Det håller jag med om verkar puckat. Men vad jag vet har få något emot hushållsnära tjänster per definition, det är själva skattesubventionen – pigavdraget – som är problemet. Om man ska städa en lägenhet eller måla en vägg är det svårt att göra det på distans, men varför ska dessa jobb inte ha samma regler som andra jobb inom tjänstesektorn?

Varför ska servicejobb utanför hemmen missgynnas, tycker vi verkligen sämre om dessa jobb?

Varför ska det vara förmånligare att hyra in en kock som kommer hem till dig i ditt kök, på dina villkor än att köpa maten från en restaurang? Varför ska det vara billigare att ta hem en massör än att gå till en salong? Varför ska vi bygga in i systemet, göra det ekonomiskt förmånligare för privatpersoner att ha mer kontroll över människorna de köper tjänster av? Varför ska vi skattebetalare subventionera en form av tjänster mer än andra?

Är detta verkligen den bästa formen av tjänster? Om vi subventionerar den är det nämligen just det vi säger.

Det är inte tjänsterna som är problemet utan den statliga styrningen att göra vissa tjänster förmånligare att köpa än andra. Att sen dessa tjänster sammanfaller ganska väl med ökade klyftor i fråga om kön och klass är ju också en diskussion som skulle kunna vara värd att föra. Men eftersom begreppen är så totalt förvirrade så måste vi kanske ta en sak i taget.

Med samma pengar som vi nu ger bland annat pigyrket en skatteförmån, skulle vi istället kunna satsa på en ökad tjänstesektor i stort, för klimatets och jämlikhetens skull. Men borgarna har riktat in sig på att förenkla att människor har städerskor och hantverkare hemma hos sig, och gett denna del av tjänstesektorn en fördel gentemot andra delar av tjänstesektorn. Det hoppas jag att vi rödgröna hanterar på ett bättre sätt än att göra som borgarna, för vi vill inte se samma samhälle som de.

Jag välkomnar en debatt i partiet, som så många efterlyst, men skulle gärna se en lite smartare debatt än försök att uppvärdera lågbetalda tjänster som utförs av ensamma kvinnor i privata hem, för det kommer vi aldrig att lyckas med.

Det handlar om ekonomisk styrning och hur vi ska hantera den i vårt samhälle. Vi behöver hålla i åtanke vilket samhälle vi vill se när vi planerar de ekonomiska styrmedlen, ibland verkar det som att vi glömmer det. Så jag har en enkel fråga till alla de debattörer som nu yttrat sig för ett skifte i ståndpunkt i frågan:

Vilket samhälle vill vi se?

Läs också Gabriella från Rebella och HBT-sossen, kolla SVT om MP, och här om Damberg, plus DN och Ola Möller, Jonas Morian | Prome…, Prärietankar, Stockholm enligt Ank…, Under den lugna kork…, Thomas Böhlmark, Muharrem Demirok, Rasmus (liberal) och Seved Monke.