Frågan om vinst i välfärden är ganska okontroversiell

Debatten om välfärden har kört fast. Det handlar om så oändligt mycket mer än bara ja eller nej till vinster, vi behöver en helt ny problemformulering.

Vinsterna i välfärden är en rökpuff i ett maskineri som brinner
Jesper Meijing, som marknadsforskare vid KTH menade vid ett seminarium arrangerat av Socialdemokraterna i Stockholms stad idag att ”vinsterna är en rökpuff i ett maskineri som brinner”. Och det tycker jag är en bra liknelse.

Problemet är inte röken, utan elden. Men det är ändå röken som sticker i ögonen. Och det är röken som storbolagen är ute efter. Om vi inte börjar med att slå fast huruvida vi anser att vinsten är nödvändig eller inte, så kommer vi inte heller kunna komma överens om huruvida vi ska släcka elden. Och det sa jag också i den efterföljande paneldebatten, som jag deltog i som representant för Sektor3.

Då kan man ju tycka att jag som representant för en partipolitiskt obunden tankesmedja borde vara mer försiktig. När till och med partipolitiskt bundna socialdemokrater inte kan sätta ner foten i denna fråga, inte kan uttala att vinstfrågan är grundläggande i debatten. Istället hänvisas det ofta till sådant som att ”vinster är inte problemet, det viktigaste är kvalitén” eller ”låt oss lämna frågan om vinst, och tala om …”. Som ett sätt att blidka lobbyisterna och slippa ta debatt som dessa vill ska svida.

Men faktum är att frågan inte är särskilt kontroversiell.

Ja till mångfald, ja till återinvesteringar
Visst är friskolor och privata vård- och omsorgsgivare ett självklart inslag i vår välfärd, vid sidan av det offentliga. Få vill förbjuda alternativa utförare, och de ”förbudsivrare” som Maria Crofts dillar om i dagens DN kommer knappast ha något större inflytande på S-kongressen (LO hör i alla fall inte dit). För samtidigt vill åtta av tio svenskar att eventuella vinster i välfärden ska investeras i verksamheten, och inte betalas ut till ägarna (Novus, maj 2012). Alternativa utförare är här för att stanna, men vinsterna ska återinvesteras, om man ska tro opinionen. Svenska folket är mer eniga i att man inte vill ha vinstutdelningar än i de flesta andra frågor. Skattepengar till välfärd ska gå till verksamhet, inte till 15%-iga vinster, vilket är dubbelt så mycket som alla andra branscher, eller så mycket som 100%-iga vinster vid försäljningar.

Dags att sätta ner foten
Ändå vacklar socialdemokraterna. Riksdagsledamöter vågar inte skriva under debattartiklar av rädsla att flyttas bort från listorna i nästa val, trots att de håller med, ledande företrädare på många olika nivåer vill hålla sig väl med det man uppfattar vara ”båda sidorna”. Alltså den sida som 80% av befolkningen sluter sig till att överskott ska återinvesteras och inte delas ut som vinst, och den sida som i princip företräds av storbolagens just nu enormt aktiva lobbyister.

Att de vinstdrivande i högre grad än de idéburna och de offentliga försöker smita undan de krav och kontroller som finns vet vi. Att vinstintresse ger företag incitament att göra så lite som möjligt utöver det som finns på kommunen eller landstingets kravspec vet vi också. Och visst kan vi försöka att täppa till luckor i reglerna, visst kan vi försöka att stävja storbolagens fixande och trixande med reglerna, visst kan vi försöka att minimera alla de nackdelar vinstintresset i välfärden får. Nackdelar för de ideella aktörerna som konkurreras ut och nackdelar för brukare och medborgare som får se lärartätheten, jämlikheten och ja, faktiskt till och med valfriheten sjunka.

Har vi råd och lust att utöka kontroller & kravbyråkrati?
Men frågan är om vi verkligen har råd och lust att lägga resurser på ständigt ökande kontroller av en drivkraft som leder fel?

Om det är så att vinst som drivkraft inte leder fel, så fattas det hur som helst en hel del bevisning från de vinstdrivande aktörernas sida. Jag vill se betydligt starkare belägg för den osannolika hypotesen att effekterna av vinstutdelningarna faktiskt samspelar med medborgarnas önskemål och behov.

Det är dags att bli mer ideologiska
Vi kan inte längre komma undan kärnan i debatten och tala om kvalitetskrav eller vädja till etiska koder. Vi måste börja lagstifta om återinvesteringar och begränsningar av vinstuttag vid både drift och försäljning.

Exakt hur behöver utredas grundligt, men först måste vi helt enkelt konstatera att vi är överens om att vi vill att människors väl ska komma i välfärdens allra första rum, inte vinst. Att påbörja arbetet med att lagstifta mot vinsten som drivkraft i välfärden är nödvändigt för att kunna komma till nästa steg.

Oron för att vi måste kompromissa med lobbyisterna för att vinna val är obefogad. Vi har råd att omedelbart sluta vela med uttalanden som att det inte skulle ”låta sig göras”.

Grattis till ditt nya jobb Göran Persson!

Av högerpolitiska skäl finns det många som försöker så split bland socialdemokrater i vinster i välfärdenfrågan.

Senast idag i SvD när man försöker placera Göran Persson i facket ”riskkapitalister i vården”, för att han gått in i ett it-bolag.

Men vad är det för fel att Persson skaffar ett nytt jobb? Socialdemokrater har generellt inget som helst problem med näringslivet. Marknaden är en duglig tjänare men en usel herre, marknaden duger gott till it-tjänster och annat som går att veta i förväg vad det är man beställer, och reklamera efteråt om det blev fel. Det kan man inte med liv och hälsa, mänsklig värdighet eller barns utbildning. Det förstår Persson, och det förstår andra partikamrater.

Men det känns mest desperat från högern, en icke-analys liksom. Det blir mer och mer tydligt att Stefan Stern är ganska ensam på sin betalt låsta position i vinstfrågan.

Mångfald och vinst är inte samma sak Stefan Stern!

Idag skriver Stefan Stern en artikel i SvD som hyllar mångfalden i välfärden. Han visar på ett förtjänstfullt sätt att svenskarna vill ha mångfald och varför det finns fördelar med det. Men han gör en logisk vurpa. Artikelns huvudsyfte – att låta ägare (tex Kunskapsskolans, som han jobbar för) fortsätta plocka ut vinster från skattepengar – hänger inte ihop med resten av innehållet.

Att mångfalden skulle minska av ett vinstförbud har han helt enkelt inga belägg för. Tvärtom finns det däremot en hel del som tyder på (vår artikel i DS) att mångfalden hämmas av att det system som gynnar stora kommersiella och allmänt inriktade aktörer kör över små och ideella aktörer. Många funktioner som de ideella har, som opinionsbildning för brukarnas eller samhällets (inte ägarnas) bästa eller vägledning, premieras inte av vinstsystemet och blir därmed svårt att upprätthålla för de ideella, i en ojämn konkurrenssituation.

Jag vill säga emot Sterns två första punkter:

1. Socialstyrelsen visade inte att privat & offentlig äldrevård är ”lika bra” man visade att det saknas forskning. Och man har i den studien bortsett från bredare effekter för marknad och samhälle. Det man kunde visa säkert var dock att små enheter ger nöjdare brukare. Vinster ger drivkrafter till storskalighet.

2. Visst har han rätt i att välfärdens skulle tjäna på mer kapital och resurser, men det finns ingenting som säger att vinster som åker till Caymanöarna eller privata bankkonton på andra platser och därmed inte återinvesteras skulle leda till mer kapital och resurser. (Och så passar han på att skrämmas med offentliga monopol igen.)

Dessutom vill jag säga emot honom även på följande punkter:

1. ”nationella kvalitetskrav lika för alla utförare” hanterar inte  ”bäst politiskt” problemen i välfärdssektorn, det är förödande för mångfalden! För vi är långt ifrån överens om vad som ska anses vara kvalitet. Inflytande inte bara vid valet av utförare utan hela tiden, effekter för samhället och för marknaden, hur många sociala innovationer som uppkommer är saker som inte kan eller kommer att mätas. Den lösningen är en lösning som han vet gynnar de kommersiella, på de ideellas bekostnad.

2. Att non-profitföretagen bara är fem procent och har långa köer tycker jag säger något annat än det Stern menar. Jag tycker att det säger att något gör att fler människor vill välja dem än hur mycket utrymme de har i dagens system, inte att de har för dålig kapacitet. Problemet är snarare att deras styrkor inte premieras, på grund av att vinstintressena snedvrider marknaden. Tips: ladda ner och läs vår bok ”Välfärd bortom staten och kapitalet”.

3. Mångfald och vinst är inte synonymer, de kommersiella måste sluta kapa det ordet. Stern visar siffror på att 9 av 10 av svenskarna vill kunna välja i välfärden, som ett argument för att det är nödvändigt med vinst. Men samtidigt så tycker faktiskt nästan lika många, 8 av 10 (Novus, maj) att vinster ska återinvesteras. Svenskarna tror alltså inte på Stern när han säger att det inte går att kombinera valfrihet med begränsade vinster.

Nej Stefan Stern, du har rätt, det råder ingen tvekan om att ett förbud mot privata aktörer i välfärdssektorn kraftigt skulle minska medborgarnas valfrihet, men det råder en enorm tvekan kring om vinster verkligen leder till den mångfald som behövs för valfriheten. Att begränsa vinst vid drift och försäljning skulle kunna innebära viktiga steg mot en verklig mångfald.

För övrigt anser jag det i det närmaste smutsigt att försöka påskina vinsterna som någon slags kärna i den svenska modellen. Är det någon som är ”systemkramare” i detta så är det Stern, som så envist målar upp bilden av att vårt val i välfärden skulle stå mellan offentliga monopol och vinstdrivande koncerner – som på sikt leder till kommersiella oligopol. Det är en dystopi som jag hoppas att vi inte låter Stern få rätt i. Det finns fler vägar, vägar som faktiskt leder till verklig mångfald.