Posts tagged ‘våld’

Härskarteknik att kräva engagemang mot vänstervåld

På frågan om vad som är det civila samhällets största utmaning svarade jag nyligen på en konferens ”krossa fascismen”. Och reaktionerna lät inte vänta på sig, flera av de andra konferensdeltagarna uttryckte sitt missnöje med den ”ensidiga” fokuseringen på högerextremismen. Även AFA och reclaim the streets (sic) måste i så fall adresseras.

Samma sak hände min ledarskribentkollega på Gotlands tidningar, Sara Abdollahi, som skrev en debattartikel om att inte ge mer utrymme till extremhögern och dess våldsverkare. En läsare skickade då ett mejl till chefredaktören: ”skall hon vara trovärdig måste man även fördöma det som vänsteraktivister gör eller är det OK att ändamålen helgar medlen bara man är vänster”.

Om jag kritiserar nazistvåldet, så kommer genast ett ”men varför säger du inget om vänstervåldet?”. När jag oroar mig för den växande fascismen så ligger där strax ett ”men extremvänstern då?” som ett brev på posten eller mer bokstavligt talat, som ett mejl i inboxen. Men ärligt talat, varför ska man ta avstånd från vänstervåld, supportervåld, butiksrån, mobbing på skolgårdar eller vad som helst som är dåligt när man pratar om den växande fascismen?

Det finns en stark vilja att missförstå varandra i debatten om fascismen, så för att vara väldigt tydlig: jag tycker inte alls om vänstervåld, supportervåld, butiksrån eller mobbing på skolgårdar. Och jag har all respekt för dem som väljer att försöka göra något åt dessa problem. Men att lägga ansvaret för saker som dessa på oss som engagerar oss mot högerextremism är ingenting annat än en klassisk härskarteknik.

Det är en härskarteknik som brukar användas mot folk som engagerar sig över huvud taget. ”Varför engagerar du dig för djuren när det finns hemlösa?” ”Varför engagerar du dig för hemlösa knarkare i Sverige när det finns hemlösa barn i Afrika?” Och så vidare. En dubbelbestraffning och ett ständigt krav på mer engagemang av de engagerade, ofta formulerat av personer med mindre engagemang. Men det som oroar mig är att denna härskarteknik blivit legio i debatten just när det gäller det växande högerextrema våldet. Det är falsk balans.

Så att vi har det klart för oss: under de senaste tio åren har 14 av 14 politiskt motiverade mord och dråp i Sverige begåtts av högerextremister. Det vi behöver just nu är mer engagemang mot fascismen, inte mer dubbelbestraffning av dem som engagerar sig.

Lästips
Läs Margareta Flygt om skrämmande likheter med dagens Sverige och vad som hände 1980 i Bayern.

Läs också etikforskaren Ann Heberlein om uppsåt borde vägas in när vi bedömer våld ”Det är inte frihetskämparnas och antifascisternas våld som är problemet. Problemet är förtrycket och fascistiska ideologier”.

På radio idag hörde jag förresten att en staty med arbetsnamnet ”Civilkuragets moder” ska resas över Danuta Danielsson, kvinnan som 1985 slog en jeansklädd nazist i huvudet vid en demonstration i Växjö. På nyheterna strax efter meddelades att Irene Matkowitzc som kastade en tårta på Jimmie Åkesson dömts att betala hans kemtvätt, som han uppger kostar 3 000 kronor för byxorna och 2 000 för kavajen. Fascisterna klär sig dyrt nuförtiden.

Denna text publicerades på Sverige mot rasism den 7 april.

8 april 2014 at 12:10 f m 3 kommentarer

Jag vill leva, jag vill dö i Norden

typiskt nordisk vy av en väg vid en hage

Idag känner jag en glädje mitt i sorgen efter Utøya, en glädje över att jag är nordbo. Jag är stolt över att det mest självklara svaret på våld och terror från mina landsmän och politiska kamrater hela tiden varit krav på färre vapen och mer demokrati. Inte mer vapen och hämnd som varit så vanligt de senaste åren.

Bara det att den misstänkte attentatsmannen togs levande tycker jag är en seger. Han kom inte undan med ett billigt skott i pannan utan kan ställas till svars, inte bara straffas, för det han gjort. Han kan hjälpa oss att förstå vad som gått fel. Jag är glad att hans brutalitet inte möttes med brutalitet.

Att gå efter principen om öga för öga skulle göra hela världen blind. Vi måste kunna se för att förstå. Därför är jag också glad att Sverigedemokrater som tidigare stöttade den misstänktes åsikter, men som nu plötsligt svängt till att förespråka dödsstraff för honom, fortsätter att mötas med skarp kritik.

Efter attackerna den 11 september 2001 var USA:s president Bush främsta reaktion att tala om vedergällning. Han sa att vi skulle jaga terrorister i ett korståg (sic) för att rensa världen från illgärningsmän.

Men illgärningsmännen har bara blivit fler i takt med att de skyldiga har jagats. I takt med att oskyldiga har torterats. I takt med att demokrati och mänskliga rättigheter har fått stå tillbaka och det förebyggande samhällsbygget hamnat i skymundan har hatet fullkomligen exploderat.

Därför är det en lättnad att lyssna till Norges statsminister Jens Stoltenbergs tal om det viktiga i livet, om ungas engagemang, om vikten av öppenhet och demokrati för att möta dessa utmaningar.

När sångerskan Malena Ernman skrev på Twitter “Min övertygelse är att ingen privatperson på planeten jorden ska tillåtas att bära vapen” (min övers.) fick hon stöd av många nordbor. Samtidigt som ilskan, inte minst från USA, inte visste några gränser.

Kraven på att möta våld med mer våld är ännu otroligt starkt i världen. Men kanske, kanske ser vi att det vänder nu?

En norsk mamma återgav vad hennes åttaåriga son sa när det började dyka upp hatgrupper mot den misstänkte gärningsmannen på Facebook:

“Men mamma! Vi måste komma ihåg att han som gjorde det där förmodligen har familj, han också! Kanske sitter mamman hans och gråter, och är rädd att hon har gjort något fel som fått en son som kunde hitta på något sådant. De har det nog fruktansvärt nu.”

Hatgrupper mot den misstänkte, eller ännu värre – de tankar som ventilerats i olika nätforum om angrepp mot hans familj, är fruktansvärda. Den hets som riktades mot muslimer omedelbart efter attacken i Oslo är också en del av samma fenomen. Viljan att hitta syndabockar att rikta sitt hat mot, viljan att skruva upp hatet i en tid när vi måste skruva ner det är stark.

Det är därför just nu vi behöver hålla fast vid vår övertygelse om att dödsstraff inte hjälper mot någonting.

Det är nu vi behöver lugna statsministrar som kan tillåta sig att sörja och fortsätta kampen för öppenhet och demokrati, trots de blodiga attackerna.

Det är nu vi behöver skolbarnens visdom och hovsångerskor som sätter ner foten. Det är nu du behövs.

Främlingsfientligheten, och kraven på våld och dödsstraff måste motverkas var vi än möter det, i riksdagen, på jobbet eller i vårt eget huvud.

Dett är en förkortad och omarbetad version av en artikel skriven för Guardian.

Tack Kristian för följande länkar Aftonbladet / DN / DN2 / DN3 / DN4 / SvD /Jinge / Röda Berget / Lasses blogg / Anybody´s place / Röda Malmö / Kildén & Åsman / Nattens bibliotek / DR Cais blogg / Martin Moberg / (S)ebsatians tankar / Loke – kultur & politik / Lindqvistiska hörnan / En journalists tankar / Jens tyckeri / Jämlikhetsanden / Pappas murslev /

1 augusti 2011 at 1:00 f m 3 kommentarer


Twitter

  • Mitt konto har inte blivit kapat. Det var bara för mycket hat som kom till det här användarnamnet. På återseende. 6 months ago

Kategorier