Jag sa ju att vinet smakade Almega…

Att vara rödgröna stärkte oss

Fick ett mejl av en vän med tips om en ledare av Peter Akinder, chefred på Östra Småland (ober S) som hon tyckte var mycket bra.

Jag tyckte inte att den var så bra. Jag tror på flera av hans poänger, att Mona Sahlin inte är problemet bland annat samt att vi behöver mer klasskänsla, samhällskritik och intellektuell spänst, men inte alls på att vi förlorar på att vara rödgröna.

I fråga om det rödgröna samarbetet tror jag mer på Helle Klein. Och jag tror att det i många kretsar, inte minst bland unga, var mycket stärkande att vara rödgröna. Unga som tidigare inte velat engagera sig eller ställa upp till hundra procent på vad ett parti säger har nu tydligt ställt upp på att vara rödgröna och närma sig partipolitiken.

Pratade med Anne-Marie Lindgren från arbetarrörelsens tankesmedja om detta innan valet, jag befarande att detta skulle vara den populistiska förklaringen till en eventuell valförlust, och Anne-Marie höll med mig om att detta inte alls är någon förklaring.

Jag tror att det största problemet är att vi inte har lyckats formulera en modern makt- och klassanalys, eller kanske man ska säga visioner. De måste blir tydligare och skarpare. Och så måste vi följa våra egna kongressers beslut.

Tur för Marit att hon inte är sosse (längre)

Vi ifrågasätter (faktiskt) politiker som privatpersoner för mycket. Bara för att man är intresserad av politik, eller medlem i ett parti, eller kanske till och med engagerad eller vald, så betyder det inte att man har ansvar för allt ens partikamrater någonsin gjort, att man behöver veta mer än nån annan medborgare eller att man ska behöva stå ut med att lyda under striktare moraliska regler än alla andra. I valstugan träffade jag så många som blivit matade av expressen att politik och politiker bara är skit, politiker fuskar, myglar, köpte toblerone för 100 år sedan och ingenting blir bättre av politik.

Att svenska folket själva fuskar och myglar lite ibland, drar av för mycket, blir fulla, snor papper från jobbet (dvs snor så mycket de kan utan att riskera upptäckt) är inget de reflekterar över. Inte heller att Sverige för 80 år sen var ett riktigt kallt och misärtyngt skitland som alla ville sticka ifrån, som POLITIKEN, dessutom sossepolitiken, skapat ett jävligt bra land av är inte heller nåt man riktigt kan koppla ihop med att politik fortfarande kan göra skillnad.

Jag är också sjukt trött på hur media och allmänhet behandlar det man kallar ”etablissemanget”. Det vill säga socialdemokraterna, alltså inte de som har makten i det här landet i första hand (det är alltså moderaterna som leder regeringen för er som missat det). I viss utsträckning jagar man även moderaterna och deras föräldrars olagligheter, och visst hånar man Maud för att hon är kvinna, men det går inte att jämföra med att folk som Niklas Svensson kan sitta flera dagar i sträck utanför LO-borgen eller i vår reception på 68:an för att kunna hitta på nåt scoop kring vem som åt lunch med vem eller lyckas ta ett foto på nån.

Om jag bestämmer mig för att jag tror på S och vill jobba för S, dela ut valsedlar, stå i valstuga, sälja min lägenhet eller kanske till och med ställer upp på en lista i ett val måste jag finna mig i att det är hårdare regler som gäller för mig, jag får finna mig i att folk som tänker rösta på (eller ställer upp för!) clownpartiet eller rasistpartiet eller vad det nu är har rätt att ringa mig på nätterna, har rätt att skrika åt mig i valstugan och dessutom får tycka lite vad som helst utan att det blir några konsekvenser.

Väljer man att skita i alltihop, att inte ta ansvar och bara ironisera över att andra tar ställning så har man rätt att ändra sig, man har rätt att vara en egen individ som inte måste försvara allt nåt parti säger och man har rätt att vara kritisk mot delar av sitt parti utan att det blir kvällstidningslöp om att partiet är på väg att haverera. Det gäller framförallt för röstskolkare, men även i högsta grad piratpartister och deras väljare, det gäller också i varierande grad för alla partier som inte uppfattas ha nån makt, typ miljöpartiet och folkpartiet.

Tänk er att Marit Paulsen fortsatt vara sosse, kan ni tänka er att hon då hade fått driva en hel valrörelse utan att försvara nåt skit som hennes partiledare gjorde för 15 år sen? Eller bli ihopkopplad med nåt som en organisation som står nära hennes parti låtit bli att göra eller att hon skulle få bara bilder där hon ser ut som en söt tant i media. Det vill säga inte några bilder där man fångat henne i en ofördelaktig vinkel, som man gör i princip varje dag med socialdemokrater, i alla fall kvinnliga socialdemokrater. Man hade grävt fram nåt, ingen passerar kvällstidningsmoralen. Troligtvis inte ens Maria Wetterstrand, i alla fall inte om hon vore sosse.

Det är självklart inget bevis för att det är just sossarna som står för den progressiva politiken, men det gör det svårare att föra en vettig debatt.

Hur 214 tusen kan sparkas hårdare än 4 miljoner

Precis som nyliberalerna i Uppsala studentkårs kårval för några år sedan hade fel när de försökte hävda att de som inte röstade ville avskaffa kåren så har de som tror att röstskolarna vill gå ur fel. Det är inte för oviktigt eller för långt bort eller för lite information (hell no!) det är bara för tråkigt och ointressant, eller så är man för nöjd eller så vill man att nån annan ska bestämma eller så har valfrihetshetsen från alliansen satt allas vilja att välja helt ur spel. Jag tror inte på Ivarsson att folk som inte röstar i EU-val vill att Sverige ska lämna EU, jag tror bara att de skiter fullständigt i vilket.

De som tror att man kan påverka genom att inte rösta, till exempel vissa stollar i folkrörelsen nej till EU, har hur som helst väldigt fel. Det svider faktiskt mycket mer hos de övriga partierna att PP fick 7% än att över 50% inte röstade. 214 tusen är ett problem som de etablerade partierna kommer ägna tusentals möten och analystimmar åt, att 4 miljoner röstberättigade inte röstade kommer vi att nämna i förbifarten.

Röstade piratväljarna mot fred och välfärd – nej, de röstade mot oss

Jag håller med Peter om att väljarna alltid har rätt i en demokrati. Och jag håller med Simon (som kommenterar på Peters inlägg) om att det är tokigt att miljö, sociala rättigheter, välfärd, fredsfrågor, flyktingpolitik och infrastruktur röstas ner som mindre viktiga än integriteten. Men jag tror inte att det var det de 7 procenten piratpartiväljarna röstade för.

Jag tror att många i själva piratpartiet uppriktigt tycker att välfärden osv är av underordnad betydelse, men jag tror att deras väljare helt enkelt litar mer på piratpartiet. Man tror att de har chans att stoppa storebror mer än man tror på att vi kan skapa fred. Mindre övervakning och jakt på flyktingar, mindre sjuka patentregler gentemot tredje världen, möjligheter för oppositionella att arbeta för frihet och mänskliga rättigheter där och när den hotas – utan att avlyssnas, spåras och spärras in. Freden är viktigare, men jag tror inte att så många uppfattar att man alls kan rösta för eller emot den, de kortsiktiga skillnaderna är små, och många tror att piratpartiet är minst lika lämpade för att skapa fred som sossarna. Det tror visserligen inte jag, jag tror inte att det här ”sunda förnuftet” (läs: fördomar du skaffat dig före 18 års ålder) många piratväljare väljer att tro att PP har inte är samma sunda förnuft väljarna själva har, men det är en helt annan fråga.

Storebrorssamhället är de facto på väg, det är logiskt att det uppkommer ett parti som försvarar oss mot det, när de existerande partierna inklusive mitt eget verkar gå på skivbolagens linje och inte går att påverka. När personer som tycker som piratpartiet i dessa frågor bara kan hävda sig i vänsterpartiet (som tycker att avlyssning är rätt ok om det sker på Kuba och vill gå ur EU). Vi hade flera år på oss att hitta lösningar innan piraterna existerade, men vi har inte letat efter lösningar, utan istället stuckit huvudet i sanden och gått på “sunt förnuft”.

När radion kom hittade vi en teknisk lösning, och kollektiv finansiering genom public service för att ge musikerna betalt. Hade radion kommit idag hade vi troligtvis försökt förbjuda den, det är klart att vi uppfattas som bakåtsträvande.