Posts tagged ‘val 2010’

Enkät med felställda frågor från Moderaterna

Idag fick jag svara på en enkät, som med största sannolikhet kom från moderaterna, bland annat ställdes nämligen frågor som hur väl tycker du att Mona Sahlin förstår sambandet mellan ekonomisk tillväxt, sysselsättning och välfärd.

Det är ju en mycket märklig fråga eftersom:

  • Ingen vet vad som skapar ekonomisk tillväxt
  • Ingen kan bevisa att tillväxt automatiskt ger sysselsättning (jobless growth är inget ovanligt)
  • Ingen kan säga att tillväxt automatiskt ger välfärd för alla (där krävs en politisk vilja!)
  • Ökad välfärd ger jämlikhet, men inte utan aktiv fördelningspolitik. Tillväxt är inte automatiskt bra för fattiga. Världen ser tillväxt, bättre vård, utbildning och omsorg, men en tredjedel av människorna går bakåt i sin utveckling. Om inte välfärden kommer alla till del jämlikt, så förlorar vi den viktigaste poängen med välfärden – att öka lyckan och tryggheten för alla.

Moderaterna vill alltså säga att en politiker som inte ser det här sambandet är en sämre politiker. Det går i enkäten inte att svara att man tycker att Mona inte förstår detta, utan att samtidigt säga att Mona är dålig. Men jag tycker att Mona är bra som inte köper detta!

Vilket parti av S och M förstår sambandet mellan statens möjligheter att rätta till marknadsmisslyckanden och välfärd?

Vem av de två förstår bäst att den amerikanska modellen inte passar Sverige, att vi har en annan typ av arbetsmarknadsstruktur? Vem förstår att det inte går att skapa jobb till alla på den nedre marginalen på samma sätt i Sverige som i USA? Inte ens i USA, där det går att göra det skapas lycka och rättvisa av den typen av jobb, jobb och jobb.

Enkäten från Moderaterna avslutades med en fråga om hur illa jag tyckte följande påståenden var när jag övervägde om jag skulle rösta på dem. Och den listan tycker jag är värd att publicera:

  • Regeringen kom till makten genom att lova väljarna fler jobb och minskat utanförskap. Men väljarna fick inget av det. Under de senaste fyra åren har arbetslösheten stigit och de sociala klyftorna har ökat.
  • Regeringen har vänt ett budgetöverskott på 70 miljarder kronor till ett underskott på 100 miljarder kronor.
  • Regeringen finansierar sina skattesänkningar med lånade pengar.
  • Regeringen har gjort 25 000 personer som arbetade i vården arbetslösa.
  • Regeringen har delat ut tre miljarder kronor till Jobbcoacher, en åtgärd som varken kvalitetssäkrats eller följts upp. Det har lockat till sig lycksökare som erbjudit arbetslösa kristallterapier och hypnos.

Andra om M idag: Moderat classic, Att svara på en obetydlig fråga, Att inte säga vad (m)an menar, men ibland slinter tungan, Gjorde klassresa – föll i inkomstklyftaTre lästips från Ali Esbati, Moderat hyckleri, Valet handlar om politik, Annie Johansson (C) klagar på att M är för sossiga.

M idag: Inkomstskillnaderna ökar i Sverige – det är bra!

1 april 2010 at 12:13 e m 12 kommentarer

Att bara 5% är flyktingar stämmer inte, dessutom var 17 853 av invandrarna svenskar

Ett mycket använt knep i diskussionen med SD-sympatisörer är att de ifrågasätter för att förvirra. De kastar ur sig fullständigt grundlösa påståenden om siffror och procent som låter påläst. Till exempel nämns gång på gång att bara 5% av invandrarna till Sverige har skyddsbehov (och underförstått då att 95% är bedragare som bara vill komma åt våra härliga socialbidrag som man kan leva i lyx och överflöd på (inte)).

”Bara 5 % av dom som kommer till Sverige är flyktingar resten är ekonomiska emigranter och anhörig invandrare” skrev Stefan i en kommentar till mitt inlägg i förrgår.

Jag kommenterade det med att det inte stämmer och fick förstås förvirringstekniken till svar, från Anonym:

har du någon källa till påståendet att fler än 5% av de människor som söker asyl får uppehållstillstånd baserat på Fn:s definition som vi skrivit under eller ska vi bara lita på dina ord att migrationsverket gör fel?

Mitt påstående att Stefans påstående är falskt behöver bevisas, allt som inte går i SD-sympatisörernas ”alla invandrare är onda och giriga”-linje måste bevisas, ifrågasättande av grundlösa siffror måste ha källor och bevisbördan ligger förstås på oss inom ”eliten” som tycker att alla människor är lika mycket värda. Vilken tur då att vi har källor till våra påståenden och all tid i världen att förklara, för även om vissa aldrig kommer vilja se så måste vi som vill fortsätta kämpa för det vi tror på, att alla har något att bidra med, att varje person är unik och människovärdet okränkbart.

Under 2008 kom 24 353 asylsökande till Sverige, sammanlagt fick 11 237 personer uppehållstillstånd på grund av flyktingskäl (konventionsflyktingar, synnerligen ömmande omständigheter, kvotflyktingar och skyddsbehövande), det är 46% av alla asylsökande, de flesta av dem som inte fick asyl var tvungna att lämna landet, vissa gömde sig, en del sökte istället uppehållstillstånd på andra grunder.

90 021 personer fick uppehållstillstånd totalt under 2008, 20% för att de var EU-medborgare, 30% för arbete och studier och som ni redan räknat ut ungefär 12% flyktingar. (Svårt att få ihop 95% kriminella socialbidragstagare utan skyddsbehov ur det, men SD-sympatisörerna lyckas…)

Men förutom dessa siffror så tror jag personligen att det är fler än de som får asyl eller uppehållstillstånd som faktiskt är skyddsbehövande, och det visas gång på gång när folk som avvisats från Sverige blir torterade när de kommer hem eller till och med hellre tar livet av sig än frivilligt åker tillbaka.

Vet ni förresten att 17 853 av invandrarna som kom under 2008 var svenskar som flyttade hem från att ha bott utomlands?

Hade det varit lika lätt för folk med utomeuropeiska pass att åka runt i världen som för oss européer så hade det varit ännu färre invandrare, eftersom de också åkt hem eller till andra länder precis som svenskarna gör, men när man väl lyckats ta sig in i Sverige så behöver man stanna kvar eftersom man inte kan räkna med att få komma tillbaka om man åker. Det måste ju vara ett av Sverigedemokraternas största politiska misslyckanden, att deras starka önskan om att minska antalet utlänningar i Sverige får dem att driva en politik som får precis motsatt effekt.

Alla siffror (utom Stefans förstås) kommer från Migrationsverket.

13 november 2009 at 2:33 f m 3 kommentarer

Moderaterna vill möta Mona som en ensam och sårad krigare

Moderaterna har en medveten strategi att sänka Mona för att sänka socialdemokraterna. Knepet som används är att köra personvalstricket. Framställa det som att det är person och inte parti som är viktigt och sedan berätta hur dålig personen är. Person (Mona Sahlin) ska framställas som tyngre vägande än ideologi (socialdemokrati) och sen ska man visa på vilka jättedåliga personliga egenskaper motståndaren (socialdemokrati=Mona Sahlin) har.

Under sommarens Prideparad gick Mona med under sossarnas banderoll. Hon ville gå i klungan, långt fram, men inte först. Hon sa flera gånger att hon var med i ett lag och inte ville vara härförare, hon ville inte gå ensam först utan ville vara en i gänget. Men gång på gång försökte människor i tåget, självpåtagna arrangörer, media, SSU-representanter och andra pusha fram henne framför sig. Det verkade vara väldigt svårt för henne att inte bli ensam kvar längst fram.

Och det tycker jag väl illustrerar det som många försöker få att hända nu. Vi pushar fram Mona till en position som ger henne ett tungt personligt ansvar, reducerar vårt parti och vår ideologi till en mänsklig faktor och gör partiet lika sårbart som en ensam individ.

Majoriteten av svenskarna vill ha socialdemokrati. Om vi inte är tydliga med att vi är de bästa socialdemokraterna och att ideologin är viktigare än personen så kommer vi inte att vinna valet 2010.

Idag hörde jag från en partikamrat att Mona är ”svag, otydlig och ytlig”. Och jag blev så besviken, för det stämmer inte! Mona står för en ny ledarstil (jämfört med till exempel Göran Persson), en ledarstil som många under lång tid efterlyst. När vi väl får denna nya typ av ledare, en person som är mer lagspelare än auktoritär, en person som lyssnar mer än pratar, så är tydligen inte heller det bra. Om hon inte går före klungan (och är auktoritär) utmålas hon som svag, och om hon går före klungan kommer hon att bli nermejad.

Därför gäller det att stå upp för Mona, stå upp för den typ av ledare vi valt och velat ha och samtidigt stå upp för socialdemokratin – och inte låta dem reducera oss till en person. Annars riskerar vi att skicka in en ensam krigare på arenan som är valet 2010. Om vi själva spär på moderaternas kampanj, och ger Mona dödliga stick av orättvis kritik, innan hon går in på den här arenan så är det kört.

Valkampanjen har börjat för länge sen, och vi har alla förutsättningar om vi backar upp vår främsta representant och tar på oss uppgiften som ett lag.

Henning skriver på samma tema, liksom Alf och Tord pratar också välbehövligt gott om Mona och ett lite nytänkande feministiskt, men dock mosa-Mona, inlägg från SSU Stockholms tidning Ung mening.

7 december 2008 at 10:59 e m 1 kommentar

Strategi för valseger: inför obligatorisk valstugeprao eller anställ oliktänkande på 68’an

I valrörelsen stod jag i valstuga. Att stämningen inte direkt var Göran Persson-vänlig var vansinnigt uppenbart. Person efter person i alla möjliga åldrar sa ”jag gillar socialdemokraterna, men jag kan inte tänka mig att rösta på Göran Persson”. Åtminstone hälften av min valarbetarenergi måste användas för att övertyga människor om att han kommer avgå efter valet, att partiet är så mycket mer än bara en ledare och att jag inte heller tycker att Göran fullt ut kan representera mig som feminist i partiet, eller vad jag nu sa för att visa att man kan vara sosse utan att tillbe GP. I det läget, några veckor före valet, kom en stor bunt affischer, affischer som föreställde GP i övernaturlig storlek. Affischer som de lojala partiarbetarna spikade upp trots mina protester, med argument som att på 68’an (det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen 68) hade de nog koll på opinionen, och att det ju var viktigt att svänga opinionen om Göran (snarare än om partiet då tydligen).

Detta kan mycket väl hända igen. Det verkar vara så att valkampanjstrategerna inte alltid känner vindarna bland folket. Eller åtminstone verkar det vara så att de som arbetar nära folk med makt i partiets olika delar inte sällan kommit dit de är för att de håller med. Det är alltid enklare och skönare att inte säga emot. Och med staber som håller med är det kanske svårt att inte falla för frestelsen att skicka ut skitstora affischer på nån som kommer skrämma istället för att locka. Över huvudtaget är persondyrkan ingen smart grej, läs om varför jag tycker att haussa Mona inte är bra här (även om Mona är bra).

Det första förslaget är att börja anställa oliktänkare inom partiet. Först och främst i de traditionella rekryteringarna bland organiserade socialdemokrater. Vid ett antal tillfällen har jag haft missnöjet att bevittna hur kandidater med uppenbart mer erfarenhet valts bort till förmån för mindre smarta och ibland helt inkompetenta ja-sägare. Förutom att göra upp med inkompetenskulturen och ja-sägarplockandet är ett annat tips att göra som i vita huset, att anställa en republikan som genom sitt emotsägande kan vässa argumenten. I en liktänkande miljö blir det ingen utveckling, så några folkpartister och vänsterpartister borde vi ju ha.

En åtgärd mer av plåster-karaktär eller sista utväg är en obligatorisk valstugeprao för alla som jobbar med någon som helst strategi för valet. Att några dagar hänga i en valstuga, prata med valstugearbetarna och höra vad som sägs (och då inte bara vid Åhléns i Stockholm) kanske hade bidragit till möjligheter att dra i nödbromsen för katastrofidéer som att ha megaplancher på Göran Persson. Fast det funkar förstås inte om ingen har lust att berätta obehagligheter för chefen.

23 november 2008 at 9:38 e m

SSUs Mona for presidentkampanj – en borgerlig önskedröm i uppfyllelse

Borgarna gör en massa obehagliga saker och tar en massa impopulära beslut. Alliansens förtroende har rasat. Däremot Reinfeldts förtroende bland folket är fortfarande mycket högt! Folk tror till exempel (fortfarande) att han är mer lämpad än Mona att sköta Sveriges ekonomi. (Och detta trots att mycket talar för att Sveriges ekonomi går sämre sedan borgarna fått makten och att det var under socialdemokratisk ledning flertalet större ekonomiska kriser retts ut.)

Reinfeldt tappar inte förtroende lika fort som sitt parti och sina blåa bröder, trots att det var han som gav sitt förtroende till fifflande ministrar och han som är den ytterst ansvarige för både höjning av a-kasseavgifter och införande av FRA-lagar. Anledningen till detta är att alliansen kämpar för att hålla honom ren. Han sägs åka hem och steka falukorv när FRA-omröstningen äger rum och han uttalar sig sällan i de impopulära frågorna. Han är bara hemma i den ”billiga förortsvillan” och är tar sitt jämställda fadersansvar och är av någon märklig anledning aldrig ansvarig för den politik som folk inte gillar.

Svenskarna gillar socialdemokraterna, och det parti som lyckas verka mest socialdemokratiska vinner. Så vann alliansen valet 2006. Nu är det uppenbart för majoriteten att socialdemokraterna är mer socialdemokrater än alliansen (sic) men frågan är om Mona verkligen är mer sosse än Fredrik.

Alliansen plan är alltså att fortsätta hålla Fredrik ren och hans förtroende högt, och på olika sätt försöka utmåla Sahlin som inkompetent, kvinnlig och slarvig samt ha en stab som letar/uppfinner skandaler.

Men det är inte Mona vi ska vinna på, valsegern måste vara ett lagarbete. Om det blir Fredrik vs Mona så riskerar vi betydligt mer än alliansen. Om det däremot blir moderaterna mot socialdemokraterna, eller varför inte Fredrik mot socialdemokraterna så har vi mycket goda chanser att vinna.

SSUs kampanj med t-shirtar som säger ”Mona for president” är kanske lite gullig, men den spelar alliansen rakt i händerna. Den öppnar dörren för precis den valkampanj som borgarna vill driva. Kampanjen är ett självmål.

25 juli 2008 at 8:54 e m 1 kommentar


Senaste inlägg