En kommentarsfältshatare som kom ut ur skärmen

Eskil Pedersen (AUF), Jens Stoltenberg (statsminister och ledare för Arbeiderpartiet) och Ingrid Schulerud (gift med Stoltenberg) vid minnescermonin i Oslo domkyra i söndags.

Mitt i den stora sorgen, och i chocken som ännu inte riktigt lagt sig, måste jag lyfta något som inte verkar självklart. Terroristen som, misstänks ha mördat 92 människor, är inte en ensam galning. Han är inte en psykiskt sjuk människa som inte visste vad han gjorde.

Han har tvärtom i flera år tänkt igenom hur han ska göra, och varför. Han har skrivit ett långt manifest och han har försett media med pressbilder och uttalanden. Han har dessutom drivit sina åsikter på nätet i flera år, i bloggkommentarer och på nätforum.

Han är en av de tusentals kommentarsfältshatarna. Han är en del av en växande främlingsfientlig rörelse och han agerar i en miljö av uppskruvad polariserande retorik. Han drivs av, och driver aktivt, idén om att det nu är ”vi” som står mot ”de andra”.

Viftat bort hoten som trams
De senaste tio åren har dessa kommentarsfältshatare ofta attackerat mig. Särskilt sedan jag startade min blogg 2005. Att vara socialdemokrat, feminist och dessutom som kristen organisera sig politiskt tillsammans med muslimer är något som tydligen provocerar dem oerhört. Alla de hot som riktats mot mig har jag viftat bort som trams.

Kommentarerna har jag tänkt mig som något som missanpassade tonårspojkar och ensamma bittra äldre män hävt ur sig, för att de vill hitta syndabockar till att de själva mår dåligt. De här människorna sitter fast bakom sina skärmar och är ingenting att oroa sig för, har jag resonerat, så fort de inte är anonyma längre så beter de sig säkert som folk. Men nu har en av dem kommit ut i verkligheten, och gjort just det som de så länge talat om. Det trodde jag aldrig!

Kommentarsfältshatarna dominerar de anonyma kommentarsfälten på bloggar och nättidningar, en massiv majoritet av dem är män och de har en förvånansvärt enad linje av främlingsfientlighet, antifeminism och ”sunt förnuft”. En linje som stämmer skrämmande väl överens med den misstänkte terroristens ideologi.

Dessa hatare är inte heller bara en marginaliserad grupp som stöttar varandra, isolerade från övriga samhället, utan de får stöd och näring från många håll. Många är förstås kopplade till Sverigedemokraterna, vi har till och med riksdagsledamöter som uppmuntrat hans idéer och länkat till hans främlingsfientliga blogg. Men det stannar inte ens där.

Barn av sin tid
Morgonen efter dådet skrev både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet om ”hotet från islamisterna”. De antydde på samma sätt som de anonyma kommentatorerna att attentaten i Norge var kopplade till muslimer. Vilket i förlängningen blir ytterligare en anledning för oss att vara rädda för araber och nordafrikaner. Massmördaren är ett barn av sin tid.

Vi kan inte längre stoppa huvudet i sanden och låtsas att det här bara är en enda dåres verk. Vi behöver se de idéer som utgör grogrunden för rädsla och hat, som inspirerar till våldsdåd som de i Norge. Och våga möta dem, oavsett om vi ser dem hos muslimer, nationalister eller hos oss själva. Problemen vi står inför kan, precis som Norges statsminister Jens Stoltenberg säger, bara mötas med mer demokrati och mer medmänsklighet.

Artikel publicerad i Gotlands tidningar med titen ”Han är inte en ensam galning”.

Länkvägg från Krassman som skrivit på temat En ensam galning, i gott sällskap i Norrteljetidning: Aftonbladet / Aftonbladet2 / Aftonbladet3 / Aftonbladet4 /SvD / SvD2 / SvD3 / SvD4 / DN / DN2 / DN3 / DN4 / DN5 /Svensson / Kildén & Åsman / Peter Högberg / Martin Moberg / Markus Wallgren / Thomas Böhlmark / Varghjärta / Håkans blogg / Johan Westerholm / Utredarna / Corporatocracy /

Det handlar om politik – vi står inte eniga i detta

När den värsta chocken lagt sig kommer vi att behöva prata politik kring det som hänt i Norge. Många säger att det bara var en ensam galning som orsakat en tragedi, en tragedi som vi alla kan ta avstånd ifrån och som ingen av oss har någon skuld i.

Men det är inte så. Främlingsfientligheten växer. Också i våra egna partier. Retoriken som öppnat dörrar åt terrorismen den här gången, legitimeringen av hatet, misstron mot det politiska etablissemanget som håller varandra i handen och är eniga mot ”sanningssägarna” stärks. Det handlar om höger och vänster, det handlar om rasism och främlingsfientlighet, det handlar om inskränkt nationalism och skruvade världsbilder, det handlar om politik. Och det måste vi snart börja tala om.

Måndag, tisdag och onsdag den här veckan hade jag en liten artikelserie på ledarsidan i Gotlands tidningar om hur vi motverkar högerpopulisterna. (Tack till Ulf Bjereld för originallista och råd) Jag tror att det kan vara värt att fundera på dessa punkter även i debatten efter terrordåden.

Del 1: Stärk inte högerpopulismen

Del2: Förhandla inte, samarbeta inte

Del 3: Lyft inte upp högerpopulisternas frågor på den politiska agendan!

Artiklarna förklarar dessa fyra huvudprinciper
för att inte stärka högerpopulisterna eller deras främlingsfientliga och rasistiska agenda:

1. Gör inte SD till en stridsfråga mellan blocken.

2. Gör inte blocköverskridande överenskommelser för att mota bort SD.

3. Ge inte SD:s frågor en särställning i politiken och använd inte högerpopulistiskt språkbruk.

4. Bjud inte in SD till politiska arenor de inte tagit sig själva.

Och med SD menar jag framförallt Sverigedemokraterna förstås, men även alla andra bärare av högerpopulismen.

Bra Sverigedemokraterna!

Sverigedemokraterna har krävt att man i riksdagen ska ha en debatt om ”våldsbejakande islamistisk extremism”. Talmannen har beslutat att detta ska ske i januari, men har ändrat rubriken till ”våldsbejakande extremism”. Vilket ju är mycket mer relevant, med credden för att detta kommer till stånd tycker jag ändå att man bör ge till SD som tog upp frågan.

SD är en väldigt viktig aktör för att förklara en mycket stor del av de nästan 1800 terrordåd som skett i Europa under den senast uppmätta tidsperioden (2006-2009). Sverigedemokraterna är ju de i svensk politik som ideologiskt och organisatoriskt står närmast den grupp som står för nästan alla terrordåd. Vissa av de våldsamma extremistgrupperna är till och med vänner och allierade till Sverigedemokraterna, de nationalistiska och högerextrema har nämligen stått för över 90% av terrordåden.

Terrordåd i Europa 2006-2009
Högerextrema/nationalistiska 1596 st (90,2%)
Vänsterextrema 106 st (6%)
Islamistiska 6 st (0,3%)
Övriga 62 (3,5%)
Källa: Europol

Sverigedemokraternas mål med att rikta in sig på islamistisk extremism är förstås ett sätt att peka ut muslimer som de som står för den våldbejakande extremismen, och det är alltså inte sant. Självklart är de sex islamistiska terrordåden lika sjuka och fruktansvärda var för sig som vart och ett av de nationalistiska, vänsterextrema eller andra, men jag hoppas att det seminarium som SD tagit initiativ till inte som vanligt fastnar vid 0,3% av fallen. Vi behöver lyfta debatten för att stoppa våldet.

Ansvaret ligger nu tungt på SD att faktiskt ta den våldsbejakande extremismen på allvar för att vi ska kunna komma åt den. Om SD inte vill peka ut sin egen nationalistiska ideologi ”att älska sitt land mer än mänskliga rättigheter” som orsaken till våld och terror har jag full förståelse för detta, men att peka ut någon annan grupp av människor, någon religion eller ideologi är ohederligt. Nationalismen är en mycket viktig förklaringsmodell för våld och terror, islamism är inte en särskilt bra förklaringsmodell.

Så, bra Sverigedemokraterna, att ni vågar ta upp detta trots att det så lätt kunde vändas till att hota er ideologi, hoppas nu att ni i riksdagsdebatten vågar utmana även era fördomar och hjälpa oss att gå till botten med alla former av våldsbejakande extremism.

UPPDATERING: Läs mer här.