Posts tagged ‘rasism’

Om oro och barbari

Jag vill tala med er om oro. Om en oro som växer.

Oron växer i Europa. Oron för framtiden. Oron för barnen. Oron för vad som händer när jag blir gammal eller sjuk.

Vi har bättre förutsättningar och mer pengar än någonsin. Ändå växer oron.
Det handlar inte om brist på resurser. Det handlar om ojämlikhet. När allt fler hamnar utanför högerns samhälle växer oron att bli en av dem som inte får vara med. Det handlar om oro för nedåtgående klassresor. En oro för att det fina man har ska tas ifrån en.

Fascismen erbjuder en strategi för att göra något åt den oron. Fascismen erbjuder en ful strategi som aldrig kommer att fungera, men som är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen.

Fascister och nazister marscherar åter på Europas gator. Vidriga facebookgrupper startas i Sverige för att ”hälsa på” de mest utsatta som sover i bilar och tält. Inte med mat och mediciner, utan med molotovcocktails.

När samhällets slits isär och ojämlikheten ökar presenterar rasismen en enkel och tydlig strategi om att rädda det som räddas kan. Om att rädda sig själv och skita i andra.

Men vi, mina vänner, vi har en annan strategi. En historiskt framgångsrik strategi som heter jämlikhet.
Som troende socialdemokrater står vi fast förankrade både i våra religioner och i vår ideologi i sanningen om ALLA människors lika värde. Därför är resursfördelning och ekonomisk jämlikhet vår allra viktigaste fråga.

Fler kan jobba, men vi kan inte jobba mer. Fler måste kunna äta sig mätta, men de flesta måste äta mindre, och mindre resurskrävande. Fler behöver få tillgång till utbildning och mycket färre saker måste produceras. Vi behöver mer frihet och mindre transporter.

Rikedom är ett minst lika stort problem som fattigdom.

Om vi vill undanröja behovet vissa känner av att rösta högerextremistiskt, så måste vi skapa en mindre extrem värld.

Vi kan göra det om vi vill. Vi kan vända oro till framtidstro.

Kamrater, högerpolitik kommer aldrig att skapa det samhälle vi vill leva i.

Vänner, vår strategi heter jämlikhet. Och den står i stark kontrast till strategin barbari som nu växer sig så stark. Vår strategi heter jämlikhet. Och den är värd att kämpa för.

Apell som jag höll för bl.a. ledamöter vid tro & solidaritets förbundsårsmöte på ett torgmöte på Kista torg tidigare idag. Utifrån mitt blogginlägg ”Ge oss alternativ istället för fler antifascistiska upplysningskampanjer” på Sverige mot rasism för några dagar sedan.

20140607-170551-61551712.jpg
Foto: Sara Elofsson

Jämlikheten är en utopi som ännu är långt ifrån förverkligad i det svenska samhälle där så mycket av gamla klassfördomar och reella klasskillnader lever kvar. Och det är en utopi som ständigt måste formuleras på nytt och ständigt erövras på nytt. Ty i en dynamisk utveckling ligger ständigt faran att nya privilegier skall befästas, nya gränser ritas ut och nya klyftor grävas upp mellan människorna. I strävan till jämlikhet ligger en väsentlig del av socialismens särprägel och framtidsuppgift.”

Olof Palme, tal vid Broderskapsrörelsens kongress i Gävle, 30 juli 1965.

7 juni 2014 at 5:06 e m 6 kommentarer

Att kalla antirasism för hat är en slippery slope

Näthatet har fått mycket uppmärksamhat på sista tiden. Böcker har skrivits och dokumentärer har producerats, trolljägare har hängt ut hatmejlare och diskussioner har förts om legala påföljder. Detta har gjort SD, deras näthatmotor avpixlat och andra rasistiska spinndoktorer nervösa. SD och deras svans har därför lanserat, eller kanske ska jag säga intensifierat, en nygammal strategi. Att kalla alla former av kritik mot dem och den ideologi de har för HAT.

Liten hatordlista

  • Hat mot allas lika värde – att inte ”ta ta debatten” med SD.
  • Hat mot yttrandefriheten – att ta debatten, dvs att inte hålla med dem och förklara varför.
  • Sverigehat – att säga emot ultranationalism.
  • Människohat – att protestera mot människor som kränker muslimer som grupp.

Det är ett sätt att flytta fokus. Och det lyckas.

När vi accepterar detta språkbruk spelar vi på SDs planhalva. Och det är det mest oroväckande – hur folk helt utanför SD godtar och annammar deras förvrängda språkbruk. Att Hanna Gadban blir sur över att jag protesterar när Södertörn ger henne pris, och kallar min protest för hat, kan jag på något sätt förstå. Det är personligt och hon väljer sina försvarares sida.

Men att socialdemokraten Johan Westerholm också accepterar sättet att använda ordet hat är för mig en blandning av upprörande, sorgligt och obegripligt.

Westerholm skriver att jag har skickat ett ”implicit hatiskt mail” (se mejlet i sin helhet nedan och döm själva), att jag är ”nybörjare i debatten” eftersom jag ”missat” att mail till Södertörns högskola är offentlig handling som om jag borde skämmas och poängterar att jag inte undertecknar med att jag gått Bommersviksakademin (sic) eller är styrelseledamot i tro & solidaritet.

1. Nej, jag skäms inte, och grämer mig inte för att brevet publicerats.

Jag visste inte att mejlet skulle publiceras, men jag skulle gärna ha gett Hanna lov att publicera om hon frågat. Tycker själv att det är ganska bra formulerat för att vara ett hastigt mej en väldigt sen septemberkväll.

2. Det är tragiskt att socialdemokrater stöttar SDs språkbruk

Nej, det är inte hat att kritisera islamofobi. Det ligger i sakens natur att man måste kritisera människorna som bär och sprider dessa idéer, även om jag gärna skulle frikoppla det och kritisera enbart själva rasismen.

Jag vet att jag skaffade mig en fiende i Johan Westerholm när jag inte accepterade hans orättvisa anklagelser mot min vän och ideologiska kamrat Omar Mustafa förra året. Men det är så tragiskt att han, som tidigare fokuserade på viktiga saker såsom interndemokrati inom S nu ägnar allt mer kraft åt att misstänkliggöra muslimer. Hans agg mot mig har kanske triggat viljan att förvränga begreppet hat för att komma åt mig, via mitt ganska fredliga mejl. Otäckt hur lätt det är för människor som kanske inte tycker att de fått det inflytande i livet/partiet/samhället som de förtjänar att sparka nedåt (och då menar jag inte på mig, utan i det här fallet på muslimer).

3. Jag undertecknar det mesta jag skriver som privatperson. Jag tycker det är bra.

Jag tror inte att tro & solidaritets förbundsstyrelse misstycker med mitt mejl till Södertörn, eller anser att det går emot våra värderingar, men jag skrev det som privatperson. Inte som medlem i coop eller gotlänning eller anställd av Forum. Jag skulle kunna skriva något liknande som ledarskribent i gotlands tidningar, officiellt som tf ordförande i Hjärta eller på Sverige mot rasism-bloggen. Men i det här fallet skrev jag det som personlig vän till muslimer. Jag tyckte att det var min mest relevanta roll då. Att klaga på det känns mer som att någon har letat efter fel än som saklig kritik.

4. Jag misstänker att vi har olika referensramar för hat.

När man fått bilder med sin panna i mitten av ett kikarsikte, okända män som ringer på alla grannarnas dörrar och frågar vart man befinner sig och telefonsamtal klockan 4 på morgonen där skrikande män deklarerar att de ska dra ut alla ens tänder för att de vill våldta en tandlös tjackhora så känns det väldigt märkligt när min sorg över den ökande islamofobin kallas för hat. Jag får en stark känsla av att Johan Westerholm inte har drabbats av det hat som SD och deras svans står för.

Ämne: Årets alumn
Från: ”Anna Ardin
Datum: 27 september 2013 23:18:27

Hej,
Jag hörde att ni kommer att dela ut ett pris till Hanna Gadban som årets alumn och vill bara berätta att det gör mig ledsen.

Islamofobin ökar medraketfart i Europa och Sverige idag, och just den här kvinnan är en av dem som tydligast agerat murbräcka för att den ska få fäste. Som invandrare och kvinna har hon på ett sätt som de vita män inom SD inte kunnat, fått utrymme i media för exakt de ställningstaganden som tidigare ansetts vara tabu – att anklaga (troende) muslimer som grupp för det ena grövre brottet än det andra. Från kvinnomisshandel till terrorism till pedofili. Alla de fördomar som finns om muslimer och som används för att begränsa deras rättigheter har hon gått in och presenterat ”bevis” för.

Det hon gör när hon debatterar är knappast en sund religionskritik som hennes meningsfränder i de rasistiska rörelserna hävdar, utan ett mycket sorgligt sätt att koppla islam som religion och alla de tiotusentals svenskar som håller sin religion för central i sina liv, till grova kränkningar av mänskliga rättigheter. När södertörn väljer att ge henne pris för detta så slår även detta mot Sveriges muslimer.

Det gör mig ont. Och jag hoppas att ni förbereder en smart mediehantering för den glädje som kommer utbryta bland islamofober och motsvarande sorg bland folk som tänker som jag, som ser på nära håll hur uttalanden som Hannas direkt drabbar människor som är eller uppfattas som muslimer.

Vänligen
Anna

21 april 2014 at 11:54 f m

Inget är rasistiskt förrän det står och hailar i farstun, eller?

Gustav skriver idag en mycket läsvärd analys av problemet med att bemöta rasismen med högerliberala argument i kronor och ören, som på senaste tiden företrätts av bland andra Fores och Svenskt näringsliv.

Genom att ta rasisternas diskussion på rasisternas planhalva – genom att ens diskutera värdet av migration endast i termer av pengar – så legitimerar man den rasistiska idén om att det går att mäta värdet av ett medborgarskap i pengar, menar Gustav.

Resultatet blir därför ett steg fram men två steg bak. Rasisterna kanske bemöts i sak, men deras världsbild får mark och sprids och ingenting är rasistiskt förrän det står och hailar i farstun.

Läs hela hans inlägg ”liberaler kan aldrig vinna den antirasistiska debatten” här!

17 december 2013 at 12:29 e m 6 kommentarer

Belgiska statens rasism är en viktig del av vårt kulturarv

Någon på Kulturhuset i Stockholm har lyckats få ca en miljon människor att varna för riskerna med censur (och flagga för nära förestående bokbål, vilket ju turligt nog inte alls hotar) i och med att man velat plocka bort Tintin.

Tintin, det vill säga ett kulturellt uttryck, som samtidigt som tecknad underhållning även till delar uttryckligen var ett beställningsjobb från den belgiska staten, som en del av deras propaganda för kolonialiseringen av Kongo, och för en syn på människorna där som mindre värda, och därmed legitima att kolonialisera. Hergé har själv berättat detta, sagt att han ångrar att han skrev Tintin i Kongo och har i senare album en betydligt fräschare, postkolonial approach. Man kan inte ens dra Tintin över en kam så att säga.

Kulturhuset gjorde dock en pudel. Man har alltså inte censurerat eller plockat bort nåt av politiska skäl. Rasistpropagandan finns kvar! (Hurra, typ.) De har bett om ursäkt för att de ens tänkte tanken. Censur är en farlig väg att gå, men vi är alltså INTE på väg dit.
Ingen i debatten försvarar den linjen.

Alla är överens om att vita hundar har rätt att tänka att blackfacepygméer ”doesn’t look very bright”, som Milou tänker.

Men trots detta handlar debatten fortfarande om censur, och inte om det jag tycker den borde handla om – rasism. Man säger att att finns krav på censur, att yttrandefriheten är hotad och vissa börjar också lyfta in att svarta är överkänsliga. Rasismen var förr i tiden, det där var länge sen, det var tidsandan DÅ.

Men jag tycker mig tydligt se att det som händer i kulturen nu faktiskt är tidsandan NU.

En kontakt till mig skrev på Facebook att han skulle plocka fram sin fina Tintin i Kongo, en cigarr och ett glas Calvados och sätta sig & njuta. Och jag tycker att det är minst lika vidrigt som att censurera böcker. Att njuta av rasistiska uttryck är långt från vad yttrandefriheten är till för att skydda, och lika främmande för mig som att rensa bibliotek.

Tintin ska inte plockas bort, utan snarare lyftas fram i ljuset. Men låt oss debattera rätt fråga i det här. Belgiska statens rasism är en viktig del av vårt kulturarv, men vi måste inte älska allt i vårt kulturarv. Att kritisera och att förbjuda är inte samma sak.

Låt inte debatten om hur vi hanterar rasismen i vårt kulturarv tas över och göras om till ytterligare en arena där vita kränkta män tillåts va rasister ostört när de röker sina cigarrer. Låt oss inte få dem att tro att vår motvilja till censur på något sätt är ett stöd för deras rasism.

Läs också Kitmbwa Sabuni och Serietekets inlägg som jag tycker är riktigt bra båda två.

26 september 2012 at 1:08 f m 38 kommentarer

Alarmerande siffror på svensk massutvandring

svensk turist med ölflaska och vikingahjälm

Hundratusentals svenskar utomlands just nu!

Regeringen konstaterar exempelvis att 14,7 procent av Sveriges invånare är utlandsfödda – men att det är en myt att det pågår en ”massinvandring”. Om en lika stor andel av svenskarna vore arbetslösa skulle vi tala om massarbetslöshet, men ”massinvandring” avfärdas som ett främlingsfientligt fantasifoster.

Så skrev Andreas Johansson Heinö, doktor i statsvetenskap, Göteborgs universitet och Paulina Neuding, jurist, chefredaktör för liberala samhällsmagasinet Neo på DN debatt igår.

Och jag tror inte att dom fattar vad dom gör. Att koppla invandring till arbetslöshet, och jämföra ”massinvandring” med ”massarbetslöshet” visar på en obehaglig retorik som blir allt starkare i Sverige. Det är inte neutral fakta att använda begreppet ”massinvandring”, eftersom det faktiskt är ett främlingsfientligt fantasifoster.

Heinö och Neuding väljer nämligen att koppla invandringen till arbetslöshet, och visar då hur de ser på invandrare. Som något per definition negativt. Jämför med om någon skulle säga till exempel: ”Vi har över en miljon invandrare, dessutom dör 11 000 i akut hjärtinfarkt varje år, fakta vi inte kan blunda för!”.

De skulle till exempel ha kunnat koppla procentsiffran det till nåt positivt, som att 95% av svenskarna är lyckliga. Hade vi haft så låga siffor som 14,7 på lyckobarometern hade vi behövt tala om massolycka, men 95% kan ju knappast kallas nåt annat än masslycka! På samma sätt som man hade kunnat beskriva 85,3% svenskfödda som masskvarstannande. ”Vojvoj, 85,3% av svenskarna saknar initiativförmåga och bara sitter kvar här på sina feta rövar utan att se sig om i världen.”

De skulle också kunnat säga ”vi har bara knappt 15% utlandsfödda i Sverige, trots att vi har massysselsättning”. Men eftersom det är underförstått att utlandsfödd=problem i den ”liberala” världen dessa dagar så säger de förstås inte så. I Sverige 2011 är det tydligen ett lika viktigt politiskt mål att bevara sverige svenskt som att minska arbetslösheten. Det skrämmer mig.

Just nu befinner sig hundratusentals svenskar utomlands, 250 000 svenskar bor permanent utomlands. Detta trots att vi varken har svält eller krig till skillnad från de länder där många av de 14,7 procenten är födda! Att svenskar reser och flyttar runt är förstås lika naturligt som det behandlas i debatten, men vi borde kunna attrahera många fler än bara knappt 15% hitflyttande tycker jag. Men det tycks uteslutet för Neuding och Heinö.

Ok, det var allt, hej hej, nu ska jag gå och dricka masskaffe, vilket betyder en kopp kaffe med över 75% kaffe och bara runt 20% mjölk. Eller borde jag kalla det massmjölkigt kaffe? Med tanke på att kaffet är svart och mjölken vit så gissar jag att masskaffe med mjölk är den politiskt mest gångbara termen just nu.

21 december 2011 at 10:30 f m 52 kommentarer

Min kanske viktigaste ledare i sommar

SD:s rasism ligger inte i migrationspolitiken, utan i partiets själva kärna.

Jag debatterade på folkbladets ledarsida med en sverigedemokrat om varför jag ville hindra hans parti, han blev upprörd över att kallas rasist pga restriktiv asylpolitik. Jag förklarade att det inte alls handlar om migrationspolitiken, utan om deras människosyn.

Här är texterna:

Trist kallas rasist

Av Hannes Müller Sverigedemokrat. Publicerad 2011-08-11

Förstår jag ditt svar till det jag skrev som Sverigedemokrat den 3 augusti rätt Anna Ardin, så anser du att vi vill göra skillnad mellan olika folk och folkslag genom att vi inte anser att alla människor har samma rättighet att bosätta sig i Sverige och att den som anser detta per automatik då är rasist.

Till det vill jag svara att det nog inte finns ett endaste land i världen som fritt låter människor från andra länder bosätta sig och bli medborgare i deras länder. Tråkigt om du med ledning av detta kallar mig rasist.

Inte på grund av migrationspolitiken

Av Anna Ardin Socialdemokrat. Publicerad 2011-08-11

Det är tråkigt att du inte alls bemöter innehållet i min artikel, Hannes Müller, eller svarar på mina frågor om Sverigedemokraternas (SD) kontraproduktiva ”lösningar”, utan istället påstår felaktigheter kring hur jag definierar rasism.

Nej, man är inte rasist för att man inte vill ha fri invandring. Mitt parti är inte heller för fri invandring.

Det som avgör om man är rasist eller inte är om man tycker att vissa ”raser” är mindre värda. Man är rasist om man visar en ”fientlighet mot vissa grupper eller kulturer som innebär att man klumpar ihop och beskriver människor på ett negativt sätt utan att ta hänsyn till individerna”. Det gör SD, bland annat mot muslimer.

I SD:s partiprogram står också: ”I sin ideala form är ett nationalistiskt samhälle befolkningsmässigt homogent”, det samhälle de strävar efter består av endast en etnicitet. Det går inte i Sverige, hur mycket SD än vill etniskt rensa. Sverige är mångkulturellt; judar, romer, samer, finnar, etniska svenskar och andra har tillsammans byggt vårt land i hundratals år. I dag finns ytterligare en rad minoriteter representerade. De är här för att stanna.

Du Hannes Müller är inte rasist, det är jag ganska säker på. Om det stämmer så borde du inte vara med i SD.

Ett parti som strävar efter etnokrati snarare än demokrati kan inte kallas annat än rasistiskt, alldeles oavsett migrationspolitiken.

15 augusti 2011 at 8:22 e m 4 kommentarer

Sverigedemokrat på grund av vilja till jämlikhet

bild på ledarsidan den 3 augustiHannes Müller presenterade sig som en pappa i Klinte när han ringde mig och berättade att han gått med i SD. Han skrev också ett debattinlägg angående min artikelserie om högerpopulismen. Han var trevlig och skrev flera väldigt tänkvärda saker i sitt inlägg. Bland annat att den starke inte ska få trycka ner den svage, att vi inte ska utmåla andra som onda och att varje människas ord ska väga lika tungt. Idag debatterar vi på folkbladets ledarsida. Jag är övertygad om att Müller inte är rasist, och därför är det en dålig idé att vara med i ett parti som aktivt främjar uppdelning. åtskiljande, diskriminering och rasism.

Här är mitt svar på Müllers artikel:

Hannes Müller frågar hur jag tänker kring Per-Albin Hanssons citat, som bland annat handlar om att ingen bör försöka skaffa sig fördelar på andras bekostnad. Och jag tänker faktiskt precis som Per-Albin.

Just därför är det så viktigt att motverka högerpopulismen, och Sverigedemokraterna (SD) som står för denna högerpopulism.

Det är viktigt att motverka den högerpopulism som säger att vi kan lösa alla problem bara vi försämrar än mer för redan utsatta, bara vissa människor får minskade rättigheter, bara vi minskar asylinvandringen.

Nej, vi kan inte möta utmaningarna i samhället genom att stoppa invandrare vid gränsen. Sverige hade inte varit ett bättre land idag om vi inte tagit emot flyktingar. Sverige är byggt på solidaritet, och måste fortsätta att byggas på solidaritet. Människor måste fortsätta kunna söka skydd i Sverige, på samma sätt som Hannes Müllers far fick en fristad här undan nazismen.

Vi behöver också låta alla människor bidra till samhället på samma villkor, utan att hämmas av diskriminering. Diskriminering skadar vår ekonomi.
Diskriminering ingen lösning
Jag håller verkligen med Müller om att varje människas ord ska väga lika tungt, ett exempel på människors som idag knappt hörs alls är muslimer. Hur ska vi ändra på det? Hur ska muslimer inkluderas i debatten, i arbetslivet, i tillgången till bostäder och politiska maktpositioner på samma sätt som andra svenskar? SD:s politik har inga svar på det, bara förslag på ytterligare diskriminering.

Müller kritiserar min artikelserie ”så motverkar vi högerpopulismen” för att jag inte hade något att säga om SD:s politik. Men han har fel även där. Tro mig när jag säger att jag har mycket att säga om SD:s politik. Jag har mycket att säga om hur de delar upp människor i ”vi” och ”de andra” och hur de vill ge människor olika rättigheter på grund av etnicitet. Det är rasistiskt och jag accepterar inte det. Jag har mycket att säga om SD:s reaktionära syn på kvinnor, på hur de lägger skuld för brottslighet på människor på grund av religion, på hur deras straffpolitik skulle brutalisera samhället och mycket annat.

Huvudsyftet med mina artiklar var dock att ge verktyg till demokrater som vill motverka högerpopulismen, inte att kritisera SD.
Samma ideologi
Slutligen vill jag säga nej, nej, nej. Jag vill inte lägga skulden för morden i Norge på SD. De flesta Sverigedemokrater tar förstås starkt avstånd från våld. Men SD:s ideologi utgår från att man kan lösa samhällsproblem genom att man slipper vissa människor i sitt land. Det stämmer inte och det är dessutom samma ideologi som låg bakom katastrofen på Utöya.

Det klimat av misstro mot varandra på grund av hur vi ser ut, som SD faktiskt kraftigt bidrar till, leder till hat och rädsla. Därför måste vi motverka högerpopulismen. Därför skrev jag min artikelserie om strategier jag tror att vi alla, inte bara socialdemokrater, behöver använda.

Om Müller inte vill stödja högerpopulismen, om Müller inte är rasist, så är ett första steg att inte betala nästa medlemsavgift till SD.

Andra bloggar: Nya äventyr, SD har en skrivad idévärld, SD-politiker kvar som nämndeman – vänstermedia har sorg, Breiviks manifest jämfört med UNA-bombarens och Ulrike Meinhofs texter, Den nya tidens judar, Lokal rasist får sitta kvar!, Den blonde kristne terroristen, SD gör skillnad på folk och folk, Pride – är det egentligen bögarnas fel att KD är homofobiska?, Bristen på pedagogik sliter isär landet…

Dessutom: AB, DN,  SvD

3 augusti 2011 at 11:08 f m 26 kommentarer

Drömmen om att få besöka Luleå (där flickorna inte går med negrer)

Joselin Eriksson & Ingrid Kurz, "argentinskor med argentinska kläder"

Idag har SvD ett reportage med bland annat en intervju med Leonardo Andersson som jag träffade 2005 i samband med en resa för Sveriges ambassads räkning.

Det var fantastiskt spännande att få komma dit, att träffa människor, argentinare, som skapat sin alldeles egna svenskhet. Många av dem som var alldeles fantastiskt gulliga, generösa och intresserade av mig som svensk och som människa. Och den stora drömmen som troligtvis aldrig kommer att slå in – att få besöka Luleå.

Samtidigt var jag ganska chockad över den rasism som frodades, över att drömmen om Sverige så tydligt inkluderade en idé om att Sverige var landet där flickorna inte ”går med negrer”, som konsulns fru uttryckte det. Jag var också chockad över att hundarna sades lita på mig som blond och över att dansk- och tyskättlingar ansågs mer svenska än svenskättlingar med fel hudfärg. Jag skrev en rapport till UD efter besöket.

Klicka här för att se dokumentet i PDF med bilder.

BILD 1
Oberá
6 juni 2005

Den 6 juni år 2005 besökte Maria Pettersson och Anna Ardin svenskbyn i Oberá i norra Argentina, för att delta i svenskättlingarnas årliga firande av Sveriges nationaldag. Vi besökte Samfundets Chacra och Parque Svea i samhället Villa Svea utanför Oberá, syster Sigrids museum, immigrantmuseet samt svenska konsulatet och dess medarbetare. De gjorde ett längre besök vid skolan Instituto Carlos Linneo, träffade elever från förskola till gymnasium och intervjuade en av de båda lärare som undervisar i svenska. De intervjuade också 6 av de 17 ”svenskar” i Oberá som uppbär bidrag från Sverige.

I den röda jorden, bland främmande växter var vi en del av mormor och morfar Albrechtsens – paradoxalt nog levande – historia.

BILD 2
Tre viktiga män i den Svenska kolonin. Konsul Andersson, Pastor Kurz och kungen. Konfirmanderna på andra sidan rummet. Svenska kyrkans församlingslokal.

BILD 3
Skandinaviska, nordiska eller svenska föreningen, det har varierat. Här är iallafall Maria och el Nene, som han gärna kallas, Sveriges honorärkonsul i Oberá. Leonardo Andersson. Platsen är Parque Svea i samhället Villa Svea som hyste den allra första koloni svenskar som kom hit 1891. I byggnaden
hålls viktiga fester som midsommar och bröllop. ”Alla är välkomna” menar konsuln, det är en park med allemansrätt!

BILD 4
På vägen ut ur parken ser vi dess andra, mindre gästvänliga ansikte. Privat egendom, förbjudet att komma in, står det, när grindarna stängs. ”Alla” är ett väldigt flytande begrepp ibland. Vad det har att göra med fick vi inget svar på. Gräsmattor förstörs lätt av fotbollsspel, är det det skyltarna betyder? Eller endast rätt sorts blod, tack. För att höra ihop behöver vissa stängas ute.

BILD 5
Eskil Holmgren är 92 år och bor långt bort från Oberá, men har kommit till fikat för att fira nationaldagen, tillsammans med sin son, som han sedan ett par år tillbaka bor tillsammans med.
– Det är bra att bo där, säger Eskil på flytande svenska.
– Jag vill fortsätta arbeta och hos sonen min får jag arbeta som jag vill. Ibland klyver jag ved och ibland är jag ute med hackan.
Tidigare bodde han ensam på landet, men sedan han flera gånger haft inbrott och blivit rånad blev situationen ohållbar.
– De försökte slå ihjäl honom, säger sonen och berättar att Eskil blödde näsblod i tre dygn efter händelsen. Idag verkar han dock trivas och må bra, även om han ibland hör lite illa.

Maria bär på bilden den s k Silviadräkten och Eskil har en lite mer modest patriotisk symbol – det band som delades ut till alla besökare på fikat.

BILD 6
Monumentet restes vid 100-årsjubileet av den första svenska immigrationen. Konstverket föreställer den vilda indianen, som personifierar skogen och det otämjda, och svensken, med sitt välkammade vågiga hår, som står för ordningen. Även kvinnor kom från Sverige till Oberá vid förra sekelskiftet. Och antagligen kammar sig även ursprungsbefolkningen, även om detta är den enda representanten vi mötte i Oberá.

BILD 7
På Instituto Carlos Linneo målar barnen i förskolan med fingerfärg! Kreativitet är viktigt för skolans speciella pedagogik. Förutom Jesus är även Argentina och Sverige viktiga i den här kyrkan.

BILD 8
Sigrid och Agda Olsson har släkt från Öland!
Agda arbetar volontärt med att betala ut de varaktiga ekonomiska bistånden. Trots att hon själv aldrig skulle ta emot något sådant bistånd. Hon menar att hon aldrig gjort något för Sverige, utan att det är Argentinas system och
inget annat som skall ansvara för henne. Sigrids son bor i Rinkeby.

BILD 9
Oberás snyggaste tjej. Den nordiska skönhetsdrottningen, med rötter i  Danmark och Paraguay, vid en uppvisning på Sveriges nationaldag.

BILD 10
Den röda jordens gröna guld – mate. Många av de svenskar som lyckades bygga upp ett välstånd i Oberá gjorde det tack vare mate. Det både växer, smakar och betalar bra. Församlingslokalens ena vägg ägnas åt  nyckelpersoner i församlingen genom åren.

BILD 11
Vid en plats med utsikt över djupa, vilda, skogar. Inte helt olika den svenska urskogen. Samma utkiksplats, där även den spegelblanka floden och de bördiga betesmarkerna skymtar fram. Mellan Maria och Anna sitter Noemí Andersson.

BILD 12
Joselin Eriksson och Ingrid Kurz. Kompisar och enligt egen uppgift argentinskor – med argentinska kläder, därmed basta. De presenteras för oss som ”svenskan Ingrid” och ”hennes lilla kompis”. Ingrid har varit modell med folkdräkt på immigrantfesten!

Först nästa dag förstår vi att båda har precis lika mycket, eller lite, ”svenskt blod”.

BILD 13
Sylvia och Karin Linéll i sitt hem utanför Oberá. Karin har tagit på sig rollen att vara svensklärare och de båda vill väldigt gärna någon gång kunna åka Sverige.

– Åh, ja, Luleå, det skulle vi verkligen vilja se.

Men det går inte när man är lite fattig, menar Sylvia. De har en bit mark som de försöker sälja för att kunna åka.

– Men nu vet jag ju inte hur mycket jag behöver gastera för den här sjukdomen.

BILD 14
Maria Leker med Joselin och Ingrid.
Rubina Rundqvist de Fuglistaler har glömt det mesta av den svenska hon pratade som liten, men när hon försöker lite grand så kommer det åter ganska fort. Hon bor bakom dotterns hus som syns i bakgrunden.

BILD 15
Utan Lucia Holmgren skulle kolonin inte ha mycket mat på sina fester och uthyrningar. Lucia är den ständiga köksvolontären och en viktig länk i både Nordiska samfundet och Svenskcirkeln!

BILD 16
Axel Hildebrand Linell och ”hans lilla creolska”, för att citera konsuln.

BILD 17
Stina Ulfsjöös man Axel Sand, i sin fantastiska verkstad. Stina och Axels trädgård är en djungel, med hundra orkideer och vildvuxna apelsinträd.

BILD 18
Vi föds, vi lever och vi dör, brukar min mormor säga.

Anna Ardin
2005-07-05

8 maj 2011 at 7:33 e m 5 kommentarer

Jag gillar Sverigedemokratiska väljare

Om du står på min vännerlista och röstade på SD så ta för allt i världen INTE bort mig, hör istället av dig så jag kan bjuda på en kopp kaffe eller en öl och diskutera igenom de samhällsproblem vi har och dessas faktiska orsaker istället.

Sedan valnatten har mängder av mina vänner på facebook, folk på twitter, privata och offentliga personer bett alla SD-sympatisörer att försvinna ut deras liv på olika sätt. Ett av de mer extrema var vad man gjorde mot den man som blev knivskuren i mitt kvarter för att de trodde han var Sverigedemokrat.

Jag har vänner som röstade M eller till och med är moderater trots att jag tycker att det är fullkomligt avskyvärt vad M vill göra med vårt välfärdssystem, avskyr deras människosyn och föraktar avsaknaden av empati. Men man kan vara en snäll, intressant och fin människa även om man tycker vansinniga grejer i vissa frågor!

Dessutom är det många av SD-väljarna som inte alls håller med SD i de frågor man kanske tycker är vidrigast. En kille vi knackade på hos skulle rösta SD för att han tyckte det var hemskt att invandrare inte fick samma jobbchanser som andra till exempel, en ung kille skulle rösta på SD eller piraterna eftersom han var sur på att alla partierna skrev samma saker i sitt valmaterial och två äldre medelålders män, en arbetslös med finsk bakgrund och en långtidssjukskriven som jag tolkade använde SD’s samhällsanalys för att själva slippa se sig som samhällets botten. Alla dessa fyra stod för att de tänkte rösta SD, alla hade någon slags begripligt skäl (om än felaktig analys) och ingen av dem var opåverkbar.

Om alla SD-sympatisörer bara fick vara vänner med sig själva så skulle det vara oerhört obehagligt, själva problemet med rasistorganisationer är ju att de inte känner nån som är annorlunda än dem själva eller att de inte får några andra kompisar.

Ference Göndör, en överlevare från förintelsen, var i min skola och pratade på högstadiet. Han fick frågan om hur man skulle bekämpa rasisterna, och hans svar kommer jag aldrig att glömma. I en tid där någon krossat speglarna på skolans toaletter med nazistledaren på Gotlands huvud så sa Ference, mannen som sett hela sin familj och alla sina vänner dö i koncentrationsläger:

– Bjud dom på bio!

För så tror jag verkligen att det är, ont kan bara bekämpas med gott. Ytterst få människor är verkligen rasister, visst finns det en massa fördomar och konstiga uppfattningar om vad problemen i landet beror på, men vi ändrar inte en enda uppfattning genom att krossa speglar med folks huvuden eller defrienda folk på facebook, det enda sättet är att mötas och hitta bättre förklaringar och lösningar på sådant som faktiskt är problem. Arbetslöshet, klassklyftor (det som alliansen och fler och fler sossar kallar utanförskap för att göra bara den absoluta underklassen till ett problem, trots att även överklassen är en del av problemet) och segregation – att vi inte träffar folk som inte är som oss själva.

Bostadsområden, skolor, arbetsplatser, fritidssysselsättningar och andra möjligheter bygger allt mer på ekonomiska och sociala resurser och vi träffar allt mindre ofta folk som är annolunda än oss själva. Klyftor och segregation ökar missförstånden.

De intellektuella flyr förorterna och av-addar Sverigedemokraterna på facebook, och kan därför inte förklara för den finske arbetslöse mannen att det finns en annan analys än den rasistiska, det finns en maktanalys som bygger på klass som är mycket mer trolig än den som bygger på ras. Det måste vi ändra på om vi ska rå på den växande främlingsfientligheten som SD är ett uttryck för. Vi måste organisera oss, och Sverigedemokraternas väljare.

Eller som min ordförande Peter Weiderud skriver i DN idag: En frihetlig och framtidsorienterad socialdemokrati måste lyssna in men också göra upp med både vänstertraditionalisternas nostalgi och högerförnyarnas marknadsiver. Den måste organisera den nya underklassen, den klassiska arbetarklassen och en ansvarskännande medelklass.

Disclaimer: jag avskyr SD och tycker att de är ett vidrigt högerparti, jag ogillar dem mer än moderaterna, som jag hatar. Jag avskyr deras kvinnosyn och har ingen sympati för de många rasistideologer som faktiskt driver partiet, jag vill inte ha den otäcka kvinnohataren Björn Söder på facebook för allt i världen, men dels är Björn Söder och SD’s väljare inte samma sak och faktiskt så tror jag att även han kan ändra sig, men det får bli någon annans uppgift.

22 september 2010 at 5:25 e m 98 kommentarer

SD tycker INTE att alla är lika mycket värda

När Sverigedemokraterna förklarar att de vill skapa ett Sverige SD säger att muslimer är ett hot, att invandringen är ett hot och att folk med visst ursprung skapar problem. Senast hade jag en diskussion med Lars Rosén från Sverigedemokraterna i Kalmar, men deras politiker och sympatisörer argumenterar mycket ofta på liknande sätt.

De säger att jag ljuger, att SD inte är rasister, att det inte någonstans i deras partiprogram står att människor inte har lika värde och att SD bara säger vad verklighetens folk tänker, att de säger kort och gott sanningen som inte tillåts inom andra partier.

Men jag menar att de visst argumenterar för ren rasism, de säger faktiskt indirekt att människor har olika värde och de säger inte sanningen. Diskussionen om problemen finns i alla riksdagspartierna, men man kan inte – man får inte – argumentera på det sätt som SD gör, eftersom de klumpar ihop människor bara på grund av vilken Gud de tror på eller var de är födda. Det är inte ok!

Att säga att muslimer är ett hot, att peka ut att områden har problem på grund av att det bor fler människor av en viss religion där är att blunda för klassproblematiken och istället försöka rikta ljuset mot något som i själva verket saknar betydelse. Det är inte vilken hudfärg eller härkomst eller religion folk har som gör att det blir problem. Det är att klyftorna mellan fattiga och rika växer som är problemet. Och det måste vi göra något åt!

Att dessa områden har lägre boendestandard, att det satsas mindre pengar där, att människor som bor där i högre utsträckning blir diskriminerade i samhället på olika sätt, att vissa kommuner måste ta emot jättemånga helt nyanlända och vissa kommuner inte satsar en krona på språkutbildning och arbetsmarknadsinsater är viktiga faktorer för att det är snedvridet i samhället. Om alla kommuner tog lika mycket ansvar så skulle många människor kunna få ett jobb mycket fortare efter att de kommit hit.

Vet ni att bland de Irakier som kommer till Sverige så är det 40% som har en akademisk utbildning, ytterligare 20% som har en gedigen yrkesutbildning och ytterligare 20% som har minst gymnasieutbildning? Det betyder att dessa människor har en mycket högre utbildningsnivå än snittet i Sverige. Det finns ingenjörer, läkare, snickare och barnskötare som inte får jobba alls, eller som får jobba inom restaurang eller liknande. Det skulle spara oss enorma pengar om dessa människor bara kunde få jobba som det de är. Vet du hur mycket pengar Sverige lägger på utbildning? Och så kommer det människor som vi inte betalat en enda krona för deras utbildning som ofta inte vill något hellre än att jobba och betala skatt, eftersom de inte kan göra det i sitt hemland på grund av krig och förföljelse, jag tycker att det bara är att tacka och ta emot!

Att SD arbetar för att svartmåla alla muslimer, oavsett hur mycket de arbetar för förståelse, för att minska våldet i samhället, för att främja Sverige i världen och så vidare är så grymt orättvist. Det finns mängder av människor, blonda, ateister, brunhåriga, kristna, personer med mörk hud, svart hår och muslimer som jobbar stenhårt för att förbättra vårt gemensamma samhälle. Att SD då vill klumpa ihop några av dessa i en grupp och säga att de är problem – oavsett vad de gör, oavsett hur de är, oavsett vad de tycker – det är samma sak som att säga att människor inte har samma värde.

Att bara säga att ”alla människor har lika värde” räcker inte, man måste prata så hela tiden. Man kan inte först säga att alla har lika värde och sen i nästa mening säga att alla muslimer är fel – hur, vad och vem de än är, för då har man inte tagit hänsyn till individen, då visar man inte respekt för människors olikheter och likheter.


Fyra enkla regler för att motverka Sverigedemokraterna (författat av Bjereld, sammanfattat av Dalman Eek):

– Gör inte SD till en politisk stridsfråga mellan blocken.

– Lyft inte upp högerpopulistiska frågor på agendan. Vare sig du är mot eller för. Jobbigt för högern, och ibland ännu jobbigare för vänstern som gärna tar för sej av möjligheten till en enkel rallarsving.

– Ta debatten med högerpopulisterna i de forum de redan vunnit insteg i. Och då på ett sakligt och relevant sätt. Maud Olofsson i TV-soffa med Jimmie Åkesson var till exempel helgalet.

– Bemöt inte högerpopulisterna med blocköverskridande överenskommelser i förväg. Det stärker deras ”vi mot eliten”-bild.

11 november 2009 at 9:43 e m 18 kommentarer

Äldre inlägg


Twitter

  • Mitt konto har inte blivit kapat. Det var bara för mycket hat som kom till det här användarnamnet. På återseende. 6 months ago

Kategorier