Posts tagged ‘pride’

Sverige steriliserar ännu med tvång

Thomas Beatie "den gravide mannen" invigningstalade på pridefestivalen. Beatie är en transman som fått behålla livmodern och som fött barn - som man.

Thomas Beatie "den gravide mannen" invigningstalade på pridefestivalen. Beatie är en transman som fått behålla livmodern och som fött barn - som man.

För att få rätt till vissa operationer som görs i Sverige idag kräver staten att man ska sterilisera sig, även om steriliseringen inte är medicinskt motiverad.

När jag nyss skrev på Facebook att jag skulle ta upp frågan blev den omedelbara reaktionen: vadå tvångssterilisera, det gör vi ju inte längre. Många tror mig inte ens, men det är helt sant.

Det handlar närmare bestämt om lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Om man vill byta juridiskt kön, så måste man genomgå en sterilisering.

Sverige har en historia av tvångssteriliseringar som de flesta var överens om. Man hävdade att det inte var fråga om tvång. Man kunde välja att steriliseras mot att man fick något annat i utbyte: ekonomiskt stöd, en abort eller förkortning av ett fängelsestraff. Och man kunde välja att avstå.

Idag kallar vi detta för dess riktiga namn, tvång.

Alla partier utom Kristdemokraterna (KD) kallar kravet på sterilisering vid könskorrigering för tvång. KD blockerar också regeringen att kunna ändra lagen, eftersom de inte på några villkors vis vill se saker som gravida män. Jag förstår inte varför man bryr sig så mycket om andras livsval.

KD anser att man väljer att byta kön. Problemet är ju att transpersoner inte egentligen byter kön vid operationen. De anser sig faktiskt redan tillhöra det andra könet. Och det är samma bedömning som vetenskapen gör. Könskorrigering är medicinskt motiverat, inte en skönhetsoperation.

Det man gör med en könskorrigerande operation är att rätta till ett medfött fel på sin kropp. De flesta transpersoner anser sig inte ha något som helst val.

Det är olika för olika människor vilka delar av kroppen man inte kan leva med, för vissa är det kroppsbehåringen, för andra brösten, hela eller delar av könsorganet, för de flesta är det en kombination. Jag vet och kan förstå att vissa vill ta bort de reproduktiva organen, men det är inget skäl att tvinga dem som inte vill att ta bort.

Att Sverige ännu kräver att människor ska skapa ett fel på sin kropp, för att få lov att rätta till ett annat, är helt orimligt.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 5 augusti.

15 augusti 2011 at 7:54 f m 2 kommentarer

Vem vill skriva en bok med mig beyond normkritiken?

prideflaggaOm du aldrig hört orden normkitik och intersektionalitet kommer du tycka att det här är ett jättekonstigt och tråkigt inlägg, om du hört den men aldrig brytt sig kommer du tycka att det är internt käbbel, men om du är en feministisk HBT-aktivist, gärna vit, hetero eller bi-kvinna, i synnerhet om du är vänster, så kanske du snarare tycker att jag är helt ute och cyklar. Men jag tänker ändå att det är dags att försöka formulera det här som gnagt i flera år.

Normkritik är bra. Vi ska inte låsas fast i normer vi inte passar in i, som ingen passar in i, egentligen. Jag vill, och jag betonar, VERKLIGEN, stoppa den aktiva diskrimineringen och lösa upp normerna. Jag tror att i princip allt är socialt skapat och jag blir vansinnig över folk som benämner kokosbollar med n-ordet, kallar tröjor med fjärilar för tjejtröjor, pratar om ”naturliga sexvanor” (när de pratar om sina egna ofta perverterade dito) eller pratar om förbud mot ”sharia” och att vi istället ska ha en regel om att ”ta seden dit man kommer” (åh, det är så puckat!).

Men när allt jämlikhetsarbete, för likvärdiga möjligheter oavsett kön och könsidentitet, etnicitet, sexuell läggning, religion, klass och funktionshinder eller inte, på skolor och arbetsplatser ska buntas ihop under ett ”normkritiskt” paraply, så blir det liksom bara HBT-frågor av alltihop. För ja, normkritiken är anpassad och utvecklad av HBT-rörelsen och HBT-frågorna är de diskrimineringsfrågor som verkligen lämpar sig för det normkritiska perspektivet. Och det är ju toppen, men när man börjar göra anspråk på förenklingar så blir den intersektionalitet som är oerhört komplex och (i princip) omöjlig att hålla i huvudet, reducerad till det normkritiska som alla snälla och välvilliga liberala feministtjejer (som jag själv) tycker låter rimligt.

Det är ingen slump att om du försöker hitta en föreläsare som säger sig kunna prata om ”allt” inom jämlikhet så är det ofta en person som först och främst är HBT-aktivist.

På de flesta håll lyckas jämställdhetsaktivisterna också hålla i, men det ”normkritiska perspektivet” lägger sig som en våt filt över alltihop, där  rasism reduceras till att inte få komma in på krogar och där klassystemet reduceras till tatueringar på halsen som man kan bli diskriminerad för.

Visst är det helt sjukt om nån stoppas från en lägenhet på grund av fel efternamn, eller om foppatofflorna hindrar dig att komma in på högskolan, men vänstern måste komma med en egen agenda och inte bara rippa liberalernas normkritikagenda! Allt löser sig inte bara vi stoppar den aktiva diskrimineringen och löser upp normerna. Även om det är ett bra första steg måste vi redan nu se bortom den utopin.

Även utan normer för vad olika kategorier innebär kommer vi att ha klyftor i fråga om resurser, som kommer att fortsätta påverka hur vi behandlar varandra.

Den liberalorienterade anti-diskriminerings individualistnormkritiken  blockerar klassanalysen.

Vi borde skriva en bok.

Läs gärna mer om anarchopride som kritiserar prides brist på maktanalys och S-inlägget i DN. Läs också ”Pride har blivit en vattenfestival” i ETC.

30 juli 2010 at 1:07 f m 7 kommentarer


Twitter

Kategorier