Posts tagged ‘politiker’

Man blir smutsig av att välja politiken

Hanna Hallin

Hanna Hallin

Svend Dahl

Svend Dahl

I DN idag skriver min chef Hanna Hallin och statsvetaren Svend Dahl om varför politiken och medborgarna fjärmar sig från varandra. Det är en suveränt bra artikel, och det är verkligen på tiden att vi diskuterar vad det är för fel. För nåt är det ju. Men det fattas ett perspektiv.

Pitchen i artikeln är att politiken fjärmar sig från medborgarna och att politiker i första hand är politiker för att de vill ha maktpositioner. Ja. Men varför är det så? Kanske för att maktpositioner är det som kan väga upp alla nackdelarna. Dessutom fjärmar sig ju medborgarna även från politiken.

Jag är en av de politiker som mer än gärna skulle slippa mitt kyrkopolitiska uppdrag som jag tagit på mig av plikt, och som blev insatt på kommunfullmäktigevalsedeln mot mitt medgivande. Jag drivs inte alls av att sitta i landsting eller kommunnämnd. Jag vill fixa projekt och skriva artiklar, jag vill diskutera politik och komma på lösningar. Jag vill förbättra samhället, och världen. Och det är svårt.

Visst, det är inte alltid välkommet i partiet, men framförallt får jag stora nackdelar på andra håll. Det anses mer och mer fult att vara partipolitiskt kopplad. Det verkar helt ok att anse att politik är något smutsigt (samtidigt som man har skyhöga förväntningar på både politik och politiker).

Här är en lista på grejer jag tänkt på som också behöver ändras om vi vill ha politiker i vårt politiska system:

  • När man söker jobb vill många ha någon ”neutral”, kanske särskilt som jag som jobbar med samhällsfrågor.
  • När man tycker något blir man ständigt misstänkliggjord för att ha andra syften än de man uttrycker.
  • När jag skulle vara moderator på den regeringskritiska seminariedagen ”Tre år kvar” fick jag inte bli presenterad som partipolitisk
  • När vi arrangerade ett seminarium hjärta tackade en journalist inom public service nej till att medverkande med hänvisning till att vi är ett politiskt parti och att hon måste vara neutral
  • När Juholts bostadsbidrag var uppe var det inte mindre än tre av mina vänner på facebook som i en irriterad ton krävde att jag skulle uttala mig i frågan och vara lika upprörd som dem
  • När jag säger att vi måste stoppa vapenexporten, sluta utvisa människor till Syrien eller något annat som mitt parti (eller någon i mitt parti!) tyckt annorlunda kring så ställs jag till svars för saker jag inte tycker.
  • Jag måste också ha en högre moral och vara mer felfri än andra människor, eftersom det kommer att vara mycket roligare för tidningarna att skriva ”den socialdemokratiska kommunfullmäktigekandidaten bröt mot lagen” än ”32-årig Stockholmare cyklade mot rött” (inte för att jag gjort det!).

Man anses bli smutsig av att välja ett parti, dörrar stängs, man blir granskad, ifrågasatt och får ta ansvar långt utanför vad man rimligtvis har möjlighet att ta ansvar för. Om människor inte vill engagera sig i partierna så är det klart att det är partierna som måste ändra sig, men de kommer inte kunna göra det utan en himla massa hjälp även från er som idag inte vill va med i arbetet inifrån.

Så, jaha, vad ska vi göra nu?

Andra bloggar: Vilken är din och min roll i politiken?, Kampanjpartier försvagar demokratin, Juholt sanningen och opinionen, Partierna, väljarna och demokratin, Politik är ingen jävla karriärsväg.

Läs även: MakthavareMakthavare2Peter HögbergMarie DemkerAkademinyttGustav Fridolin.

28 oktober 2011 at 10:34 f m 17 kommentarer

Sommarens roligaste debatt

En annan debatt jag haft i sommar som var väldigt skoj (oklart om den är avslutad eller inte) handlade om politikerarvoden.

Marcus Persson, den ganska nyliberale centerpartisten i rummet bredvid mitt skrev att politikers arvoden alltid är för höga. Jag taggade igång och skrev ett svar där jag även lyckades smälla till den moderate riksdagsledamoten Gustav Hoffstedt.

Han svarade på ett väldigt intressant sätt att han som moderat minsann inte alls vill minska politikens och demokratins omfattning och möjligheter. Jag svarade honom i tidningen att det var en politisk storskräll (på bloggen här), för min del blev det i alla fall sommarens största skrivfniss.

Här är originaltexten, som jag på redaktionen fick kommentaren ”härligt, du plockar honom i småbitar” för:

I lördags kunde man på Centerpartistiska Gotlänningens ledarsida här bredvid läsa att politikers arvoden alltid är för höga. Med andra ord: politiker borde inte ha någon lön alls.

Ledarskribenten Marcus Persson menar alltså att allt det arbete som politiker behöver lägga ner för att få vår demokrati att fungera ska finansieras helt privat. Som jag ser det finns det två alternativ.

Alternativ 1. är att politikerna arbetar frivilligt och gratis. Så att bara pensionärer, rika personer och andra som inte behöver arbeta för att försörja har möjlighet att vara politiker.

Alternativ 2. är att någon annan än vi medborgare betalar. Det betyder i praktiken att särintressen kommer att vara de enda intressena i politiken. Jag ser framför mig hur företag och organisationer sponsrar ”sina politiker”. Ju mer pengar desto fler och bättre politiker kan de få för sin sak. Oljeindustrin, privata vårdföretag och många andra som har mycket att vinna på att kunna styra politiken mer står redan i kö för att sponsra.

Att säga att politikerarvoden alltid är för höga visar på ganska vansinniga åsikter som få håller med om. Att uttrycka sig så plumpt som Persson är inte särskilt representativt för Centern, eller de borgerliga partierna i stort. Men riksdagsledamoten Gustav Hoffstedt (M) är några sidor tidigare inne på samma spår i en intervju kring politikerarvodena. Han säger att kostnaderna för politiker behöver minskas. Kanske inte alltid men i alla fall just här och just nu. När jag tänker efter så säger borgerliga politiker alltid så.

Hoffstedt vill spara pengar på att minska antalet politiker i kommunfullmäktige. Det är ingen bra strategi. Inför förra mandatperioden gjorde Sveriges kommuner sig av med totalt 3000 politiker för att just spara. Men kostnaderna för kommunernas politiska verksamhet ökade drastiskt som en följd av detta, från 4,8 miljarder 2006 till 5,6 miljarder 2009. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kom fram till att ett viktigt skäl till ökningen var att de politiker som var kvar måste göra mer för att få till allt det politiska arbete som behövde göras, och därför kostade mer i arvoden.

Jag är övertygad om att Persson och Hoffstedts åsikter inte bara handlar om att spara pengar. Utan egentligen snarare om att man vill minska demokratins omfattning och minska politikens möjligheter att ha inflytande över samhällsutvecklingen. På så sätt lägga kan man lägga ännu mer makt och ansvar hos tjänstemän och kanske framförallt hos privata företag.

Persson uppmuntrar heltidspolitiker som vill överleva att ägna sig åt sidouppgifter, som att ”skriva dåliga deckare”, eller annat som betalas av någon annan än oss medborgare.

I mina öron låter det som en helt fruktansvärd vision. En vision som kan stå oss väldigt dyrt, både ekonomiskt och demokratiskt.

Efter detta servade Hoffstedt upp en ny boll till mig som jag smashade här. :)

17 augusti 2011 at 6:48 f m 1 kommentar

Politisk storskräll från Hoffstedt!

Den moderate riksdagsledamoten Gustaf Hoffstedt uttalade sig riktigt populistiskt i tidningen angående att minska antalet ledamöter i fullmäktige med några stycken och jag svarade på det. Han skrev då ett ännu mer populistiskt svar och det kändes som att han hade servat åt mig bara för att jag skulle kunna få smasha. Det här inlägget var nog det som var roligast att skriva och roligast att komma till jobbet och ta emot jubel över dagen efter publicering. Läs om bakgrunden här.

Jag skrev att Hoffstedts förslag att minska antalet ledamöter i regionfullmäktige syftade till att minska demokratins omfattning och politikens möjligheter. Det tolkar han som att jag säger att han är ond. Jag vill visserligen inte minska politikens omfattning, men det är högintressant att Hoffstedt rentav menar att det skulle vara ondska att göra så.

På moderaternas hemsida under rubriken vår politik står nämligen ordagrant ”den politiska omfattningen måste minska”. Ingen bra idé tycker jag. Men att moderaternas eget högsta höns och riksdagsledamot på Gotland inte bara tar avstånd från kravet utan går så långt som att kalla det ondska kan inte beskrivas som något annat än en politisk storskräll.

Visst är fullmäktigeplenum fem timmar åtta gånger per år en viktig arena och skådeplats. Men Hoffstedt vet lika väl som jag att det mesta av politiken sker mellan mötena. I förhandlingar inom och mellan partierna och inte minst i politikernas dagliga kontakter med gotlänningarna. Fler ledamöter når ut till fler, och större del även av landsbygden kan bli representerad. En tom stol kan göra betydligt mindre än en politiker som kanske hellre skickar upp andra i rampljuset. Att vara tyst är långt ifrån synonymt med att vara passiv. Vissa kommer alltid att synas mindre än andra, att minska antalet ledamöter kommer inte att ändra det.

Borgarna på Gotland brukar kräva att vi ska minska kostnaderna för politiker. Men efter valförlusten i senaste kommunalvalet, när man inte längre hade arvoderade kommunalråd att leda det interna arbetet ville C, FP och M plötsligt att nya arvoden för gruppledare skulle införas, i praktiken fler oppositionsråd. Personligen tycker jag att det var synd att förslaget inte gick igenom, men vad tyckte Hoffstedt?

Denna artikel publicerades i GT den 12 augusti.

17 augusti 2011 at 6:45 f m


Twitter

  • Mitt konto har inte blivit kapat. Det var bara för mycket hat som kom till det här användarnamnet. På återseende. 7 months ago

Kategorier