Posts tagged ‘Norge’

Jag vill leva, jag vill dö i Norden

typiskt nordisk vy av en väg vid en hage

Idag känner jag en glädje mitt i sorgen efter Utøya, en glädje över att jag är nordbo. Jag är stolt över att det mest självklara svaret på våld och terror från mina landsmän och politiska kamrater hela tiden varit krav på färre vapen och mer demokrati. Inte mer vapen och hämnd som varit så vanligt de senaste åren.

Bara det att den misstänkte attentatsmannen togs levande tycker jag är en seger. Han kom inte undan med ett billigt skott i pannan utan kan ställas till svars, inte bara straffas, för det han gjort. Han kan hjälpa oss att förstå vad som gått fel. Jag är glad att hans brutalitet inte möttes med brutalitet.

Att gå efter principen om öga för öga skulle göra hela världen blind. Vi måste kunna se för att förstå. Därför är jag också glad att Sverigedemokrater som tidigare stöttade den misstänktes åsikter, men som nu plötsligt svängt till att förespråka dödsstraff för honom, fortsätter att mötas med skarp kritik.

Efter attackerna den 11 september 2001 var USA:s president Bush främsta reaktion att tala om vedergällning. Han sa att vi skulle jaga terrorister i ett korståg (sic) för att rensa världen från illgärningsmän.

Men illgärningsmännen har bara blivit fler i takt med att de skyldiga har jagats. I takt med att oskyldiga har torterats. I takt med att demokrati och mänskliga rättigheter har fått stå tillbaka och det förebyggande samhällsbygget hamnat i skymundan har hatet fullkomligen exploderat.

Därför är det en lättnad att lyssna till Norges statsminister Jens Stoltenbergs tal om det viktiga i livet, om ungas engagemang, om vikten av öppenhet och demokrati för att möta dessa utmaningar.

När sångerskan Malena Ernman skrev på Twitter “Min övertygelse är att ingen privatperson på planeten jorden ska tillåtas att bära vapen” (min övers.) fick hon stöd av många nordbor. Samtidigt som ilskan, inte minst från USA, inte visste några gränser.

Kraven på att möta våld med mer våld är ännu otroligt starkt i världen. Men kanske, kanske ser vi att det vänder nu?

En norsk mamma återgav vad hennes åttaåriga son sa när det började dyka upp hatgrupper mot den misstänkte gärningsmannen på Facebook:

“Men mamma! Vi måste komma ihåg att han som gjorde det där förmodligen har familj, han också! Kanske sitter mamman hans och gråter, och är rädd att hon har gjort något fel som fått en son som kunde hitta på något sådant. De har det nog fruktansvärt nu.”

Hatgrupper mot den misstänkte, eller ännu värre – de tankar som ventilerats i olika nätforum om angrepp mot hans familj, är fruktansvärda. Den hets som riktades mot muslimer omedelbart efter attacken i Oslo är också en del av samma fenomen. Viljan att hitta syndabockar att rikta sitt hat mot, viljan att skruva upp hatet i en tid när vi måste skruva ner det är stark.

Det är därför just nu vi behöver hålla fast vid vår övertygelse om att dödsstraff inte hjälper mot någonting.

Det är nu vi behöver lugna statsministrar som kan tillåta sig att sörja och fortsätta kampen för öppenhet och demokrati, trots de blodiga attackerna.

Det är nu vi behöver skolbarnens visdom och hovsångerskor som sätter ner foten. Det är nu du behövs.

Främlingsfientligheten, och kraven på våld och dödsstraff måste motverkas var vi än möter det, i riksdagen, på jobbet eller i vårt eget huvud.

Dett är en förkortad och omarbetad version av en artikel skriven för Guardian.

Tack Kristian för följande länkar Aftonbladet / DN / DN2 / DN3 / DN4 / SvD /Jinge / Röda Berget / Lasses blogg / Anybody´s place / Röda Malmö / Kildén & Åsman / Nattens bibliotek / DR Cais blogg / Martin Moberg / (S)ebsatians tankar / Loke – kultur & politik / Lindqvistiska hörnan / En journalists tankar / Jens tyckeri / Jämlikhetsanden / Pappas murslev /

1 augusti 2011 at 1:00 f m 3 kommentarer

En kommentarsfältshatare som kom ut ur skärmen

Eskil Pedersen (AUF), Jens Stoltenberg (statsminister och ledare för Arbeiderpartiet) och Ingrid Schulerud (gift med Stoltenberg) vid minnescermonin i Oslo domkyra i söndags.

Eskil Pedersen (AUF), Jens Stoltenberg (statsminister och ledare för Arbeiderpartiet) och Ingrid Schulerud (gift med Stoltenberg) vid minnescermonin i Oslo domkyra i söndags.

Mitt i den stora sorgen, och i chocken som ännu inte riktigt lagt sig, måste jag lyfta något som inte verkar självklart. Terroristen som, misstänks ha mördat 92 människor, är inte en ensam galning. Han är inte en psykiskt sjuk människa som inte visste vad han gjorde.

Han har tvärtom i flera år tänkt igenom hur han ska göra, och varför. Han har skrivit ett långt manifest och han har försett media med pressbilder och uttalanden. Han har dessutom drivit sina åsikter på nätet i flera år, i bloggkommentarer och på nätforum.

Han är en av de tusentals kommentarsfältshatarna. Han är en del av en växande främlingsfientlig rörelse och han agerar i en miljö av uppskruvad polariserande retorik. Han drivs av, och driver aktivt, idén om att det nu är ”vi” som står mot ”de andra”.

Viftat bort hoten som trams
De senaste tio åren har dessa kommentarsfältshatare ofta attackerat mig. Särskilt sedan jag startade min blogg 2005. Att vara socialdemokrat, feminist och dessutom som kristen organisera sig politiskt tillsammans med muslimer är något som tydligen provocerar dem oerhört. Alla de hot som riktats mot mig har jag viftat bort som trams.

Kommentarerna har jag tänkt mig som något som missanpassade tonårspojkar och ensamma bittra äldre män hävt ur sig, för att de vill hitta syndabockar till att de själva mår dåligt. De här människorna sitter fast bakom sina skärmar och är ingenting att oroa sig för, har jag resonerat, så fort de inte är anonyma längre så beter de sig säkert som folk. Men nu har en av dem kommit ut i verkligheten, och gjort just det som de så länge talat om. Det trodde jag aldrig!

Kommentarsfältshatarna dominerar de anonyma kommentarsfälten på bloggar och nättidningar, en massiv majoritet av dem är män och de har en förvånansvärt enad linje av främlingsfientlighet, antifeminism och ”sunt förnuft”. En linje som stämmer skrämmande väl överens med den misstänkte terroristens ideologi.

Dessa hatare är inte heller bara en marginaliserad grupp som stöttar varandra, isolerade från övriga samhället, utan de får stöd och näring från många håll. Många är förstås kopplade till Sverigedemokraterna, vi har till och med riksdagsledamöter som uppmuntrat hans idéer och länkat till hans främlingsfientliga blogg. Men det stannar inte ens där.

Barn av sin tid
Morgonen efter dådet skrev både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet om ”hotet från islamisterna”. De antydde på samma sätt som de anonyma kommentatorerna att attentaten i Norge var kopplade till muslimer. Vilket i förlängningen blir ytterligare en anledning för oss att vara rädda för araber och nordafrikaner. Massmördaren är ett barn av sin tid.

Vi kan inte längre stoppa huvudet i sanden och låtsas att det här bara är en enda dåres verk. Vi behöver se de idéer som utgör grogrunden för rädsla och hat, som inspirerar till våldsdåd som de i Norge. Och våga möta dem, oavsett om vi ser dem hos muslimer, nationalister eller hos oss själva. Problemen vi står inför kan, precis som Norges statsminister Jens Stoltenberg säger, bara mötas med mer demokrati och mer medmänsklighet.

Artikel publicerad i Gotlands tidningar med titen ”Han är inte en ensam galning”.

Länkvägg från Krassman som skrivit på temat En ensam galning, i gott sällskap i Norrteljetidning: Aftonbladet / Aftonbladet2 / Aftonbladet3 / Aftonbladet4 /SvD / SvD2 / SvD3 / SvD4 / DN / DN2 / DN3 / DN4 / DN5 /Svensson / Kildén & Åsman / Peter Högberg / Martin Moberg / Markus Wallgren / Thomas Böhlmark / Varghjärta / Håkans blogg / Johan Westerholm / Utredarna / Corporatocracy /

26 juli 2011 at 10:35 f m 81 kommentarer

Det handlar om politik – vi står inte eniga i detta

klipp från skärmdump på helagotland.seNär den värsta chocken lagt sig kommer vi att behöva prata politik kring det som hänt i Norge. Många säger att det bara var en ensam galning som orsakat en tragedi, en tragedi som vi alla kan ta avstånd ifrån och som ingen av oss har någon skuld i.

Men det är inte så. Främlingsfientligheten växer. Också i våra egna partier. Retoriken som öppnat dörrar åt terrorismen den här gången, legitimeringen av hatet, misstron mot det politiska etablissemanget som håller varandra i handen och är eniga mot ”sanningssägarna” stärks. Det handlar om höger och vänster, det handlar om rasism och främlingsfientlighet, det handlar om inskränkt nationalism och skruvade världsbilder, det handlar om politik. Och det måste vi snart börja tala om.

Måndag, tisdag och onsdag den här veckan hade jag en liten artikelserie på ledarsidan i Gotlands tidningar om hur vi motverkar högerpopulisterna. (Tack till Ulf Bjereld för originallista och råd) Jag tror att det kan vara värt att fundera på dessa punkter även i debatten efter terrordåden.

Del 1: Stärk inte högerpopulismen

Del2: Förhandla inte, samarbeta inte

Del 3: Lyft inte upp högerpopulisternas frågor på den politiska agendan!

Artiklarna förklarar dessa fyra huvudprinciper
för att inte stärka högerpopulisterna eller deras främlingsfientliga och rasistiska agenda:

1. Gör inte SD till en stridsfråga mellan blocken.

2. Gör inte blocköverskridande överenskommelser för att mota bort SD.

3. Ge inte SD:s frågor en särställning i politiken och använd inte högerpopulistiskt språkbruk.

4. Bjud inte in SD till politiska arenor de inte tagit sig själva.

Och med SD menar jag framförallt Sverigedemokraterna förstås, men även alla andra bärare av högerpopulismen.

24 juli 2011 at 12:55 f m 13 kommentarer


Twitter

  • Mitt konto har inte blivit kapat. Det var bara för mycket hat som kom till det här användarnamnet. På återseende. 6 months ago

Kategorier