Posts tagged ‘Mona Sahlin’

Enkät med felställda frågor från Moderaterna

Idag fick jag svara på en enkät, som med största sannolikhet kom från moderaterna, bland annat ställdes nämligen frågor som hur väl tycker du att Mona Sahlin förstår sambandet mellan ekonomisk tillväxt, sysselsättning och välfärd.

Det är ju en mycket märklig fråga eftersom:

  • Ingen vet vad som skapar ekonomisk tillväxt
  • Ingen kan bevisa att tillväxt automatiskt ger sysselsättning (jobless growth är inget ovanligt)
  • Ingen kan säga att tillväxt automatiskt ger välfärd för alla (där krävs en politisk vilja!)
  • Ökad välfärd ger jämlikhet, men inte utan aktiv fördelningspolitik. Tillväxt är inte automatiskt bra för fattiga. Världen ser tillväxt, bättre vård, utbildning och omsorg, men en tredjedel av människorna går bakåt i sin utveckling. Om inte välfärden kommer alla till del jämlikt, så förlorar vi den viktigaste poängen med välfärden – att öka lyckan och tryggheten för alla.

Moderaterna vill alltså säga att en politiker som inte ser det här sambandet är en sämre politiker. Det går i enkäten inte att svara att man tycker att Mona inte förstår detta, utan att samtidigt säga att Mona är dålig. Men jag tycker att Mona är bra som inte köper detta!

Vilket parti av S och M förstår sambandet mellan statens möjligheter att rätta till marknadsmisslyckanden och välfärd?

Vem av de två förstår bäst att den amerikanska modellen inte passar Sverige, att vi har en annan typ av arbetsmarknadsstruktur? Vem förstår att det inte går att skapa jobb till alla på den nedre marginalen på samma sätt i Sverige som i USA? Inte ens i USA, där det går att göra det skapas lycka och rättvisa av den typen av jobb, jobb och jobb.

Enkäten från Moderaterna avslutades med en fråga om hur illa jag tyckte följande påståenden var när jag övervägde om jag skulle rösta på dem. Och den listan tycker jag är värd att publicera:

  • Regeringen kom till makten genom att lova väljarna fler jobb och minskat utanförskap. Men väljarna fick inget av det. Under de senaste fyra åren har arbetslösheten stigit och de sociala klyftorna har ökat.
  • Regeringen har vänt ett budgetöverskott på 70 miljarder kronor till ett underskott på 100 miljarder kronor.
  • Regeringen finansierar sina skattesänkningar med lånade pengar.
  • Regeringen har gjort 25 000 personer som arbetade i vården arbetslösa.
  • Regeringen har delat ut tre miljarder kronor till Jobbcoacher, en åtgärd som varken kvalitetssäkrats eller följts upp. Det har lockat till sig lycksökare som erbjudit arbetslösa kristallterapier och hypnos.

Andra om M idag: Moderat classic, Att svara på en obetydlig fråga, Att inte säga vad (m)an menar, men ibland slinter tungan, Gjorde klassresa – föll i inkomstklyftaTre lästips från Ali Esbati, Moderat hyckleri, Valet handlar om politik, Annie Johansson (C) klagar på att M är för sossiga.

M idag: Inkomstskillnaderna ökar i Sverige – det är bra!

1 april 2010 at 12:13 e m 12 kommentarer

Moderaterna vill möta Mona som en ensam och sårad krigare

Moderaterna har en medveten strategi att sänka Mona för att sänka socialdemokraterna. Knepet som används är att köra personvalstricket. Framställa det som att det är person och inte parti som är viktigt och sedan berätta hur dålig personen är. Person (Mona Sahlin) ska framställas som tyngre vägande än ideologi (socialdemokrati) och sen ska man visa på vilka jättedåliga personliga egenskaper motståndaren (socialdemokrati=Mona Sahlin) har.

Under sommarens Prideparad gick Mona med under sossarnas banderoll. Hon ville gå i klungan, långt fram, men inte först. Hon sa flera gånger att hon var med i ett lag och inte ville vara härförare, hon ville inte gå ensam först utan ville vara en i gänget. Men gång på gång försökte människor i tåget, självpåtagna arrangörer, media, SSU-representanter och andra pusha fram henne framför sig. Det verkade vara väldigt svårt för henne att inte bli ensam kvar längst fram.

Och det tycker jag väl illustrerar det som många försöker få att hända nu. Vi pushar fram Mona till en position som ger henne ett tungt personligt ansvar, reducerar vårt parti och vår ideologi till en mänsklig faktor och gör partiet lika sårbart som en ensam individ.

Majoriteten av svenskarna vill ha socialdemokrati. Om vi inte är tydliga med att vi är de bästa socialdemokraterna och att ideologin är viktigare än personen så kommer vi inte att vinna valet 2010.

Idag hörde jag från en partikamrat att Mona är ”svag, otydlig och ytlig”. Och jag blev så besviken, för det stämmer inte! Mona står för en ny ledarstil (jämfört med till exempel Göran Persson), en ledarstil som många under lång tid efterlyst. När vi väl får denna nya typ av ledare, en person som är mer lagspelare än auktoritär, en person som lyssnar mer än pratar, så är tydligen inte heller det bra. Om hon inte går före klungan (och är auktoritär) utmålas hon som svag, och om hon går före klungan kommer hon att bli nermejad.

Därför gäller det att stå upp för Mona, stå upp för den typ av ledare vi valt och velat ha och samtidigt stå upp för socialdemokratin – och inte låta dem reducera oss till en person. Annars riskerar vi att skicka in en ensam krigare på arenan som är valet 2010. Om vi själva spär på moderaternas kampanj, och ger Mona dödliga stick av orättvis kritik, innan hon går in på den här arenan så är det kört.

Valkampanjen har börjat för länge sen, och vi har alla förutsättningar om vi backar upp vår främsta representant och tar på oss uppgiften som ett lag.

Henning skriver på samma tema, liksom Alf och Tord pratar också välbehövligt gott om Mona och ett lite nytänkande feministiskt, men dock mosa-Mona, inlägg från SSU Stockholms tidning Ung mening.

7 december 2008 at 10:59 e m 1 kommentar

SSUs Mona for presidentkampanj – en borgerlig önskedröm i uppfyllelse

Borgarna gör en massa obehagliga saker och tar en massa impopulära beslut. Alliansens förtroende har rasat. Däremot Reinfeldts förtroende bland folket är fortfarande mycket högt! Folk tror till exempel (fortfarande) att han är mer lämpad än Mona att sköta Sveriges ekonomi. (Och detta trots att mycket talar för att Sveriges ekonomi går sämre sedan borgarna fått makten och att det var under socialdemokratisk ledning flertalet större ekonomiska kriser retts ut.)

Reinfeldt tappar inte förtroende lika fort som sitt parti och sina blåa bröder, trots att det var han som gav sitt förtroende till fifflande ministrar och han som är den ytterst ansvarige för både höjning av a-kasseavgifter och införande av FRA-lagar. Anledningen till detta är att alliansen kämpar för att hålla honom ren. Han sägs åka hem och steka falukorv när FRA-omröstningen äger rum och han uttalar sig sällan i de impopulära frågorna. Han är bara hemma i den ”billiga förortsvillan” och är tar sitt jämställda fadersansvar och är av någon märklig anledning aldrig ansvarig för den politik som folk inte gillar.

Svenskarna gillar socialdemokraterna, och det parti som lyckas verka mest socialdemokratiska vinner. Så vann alliansen valet 2006. Nu är det uppenbart för majoriteten att socialdemokraterna är mer socialdemokrater än alliansen (sic) men frågan är om Mona verkligen är mer sosse än Fredrik.

Alliansen plan är alltså att fortsätta hålla Fredrik ren och hans förtroende högt, och på olika sätt försöka utmåla Sahlin som inkompetent, kvinnlig och slarvig samt ha en stab som letar/uppfinner skandaler.

Men det är inte Mona vi ska vinna på, valsegern måste vara ett lagarbete. Om det blir Fredrik vs Mona så riskerar vi betydligt mer än alliansen. Om det däremot blir moderaterna mot socialdemokraterna, eller varför inte Fredrik mot socialdemokraterna så har vi mycket goda chanser att vinna.

SSUs kampanj med t-shirtar som säger ”Mona for president” är kanske lite gullig, men den spelar alliansen rakt i händerna. Den öppnar dörren för precis den valkampanj som borgarna vill driva. Kampanjen är ett självmål.

25 juli 2008 at 8:54 e m 1 kommentar

Mona och den kristna vänstern

Sedan igår håller Broderskap – kristna socialdemokrater kongress bland de lingonröda tuvorna på folkhögskolan vid guldvaskarforsen Ädelfors i Vetlanda. Som sammankallande i det redaktionsutskott som just nu finslipar uttalanden som kongressen ska göra senare i helgen var det väldigt kul att höra partiordförande Sahlin som idag talade till oss. Många av de frågor som är så viktiga för mig, och för Broderskap, tog hon upp på ett sätt som jag länge saknat i socialdemokratin. Hon tog upp alla de frågor vi redan bereder oss för att uttala. Kanske är det helt enkelt för att vi är i opposition, eller så kan det kanske faktiskt vara så att vi har ett nytt ledarskap. Vi kan klara oss till regeringen en gång till bara genom att rida på folkets missnöje med någon annan, men längre än så kommer det inte att räcka. Vi har tre år på oss att ta nya tag, om vi tar de gamla igen så är det ute med svensk socialdemokrati. Kanske kan vi komma igen, för nu välkomnar partiordföranden oss kärleksfulla kritiker, hon välkomnar lagom hårda stenar i skon som kan skava på de ställen där sossepartiet behöver skavas.

För det är just så jag ser Broderskap, och det är därför jag kandiderar till förbundsstyrelsen, som kärleksfulla kritiker. Broderskap må ha ett namn som i alla fall i mitt huvud inte går att förena med den politik vi driver, men det är ett mindre problem i det hav av utmaningar vi står inför. Broderskaps politik skulle jag karaktärisera som en genuin kärna av en solidarisk, feministisk progressiv politik där internationalismen är levande, där jorden vi ärvde tas på allvar och den medmänskliga etiken går före allt. Eller som Kajsa Borgnäs, s-studenters ordförande uttrycker det; Broderskap är partiets moraliska ryggmärg.

Broderskap bildades för 80 år sedan, där kyrkan inte gillade socialisterna och socialisterna inte kyrkan, och där de kristna arbetarna med socialistiska värderingar kände sig vilse. Idag ser jag Broderskap som ett förbund för den kristna vänstern, den troende vänstern och för alla andra moderna människor som söker sin tro och respekterar andras.

Broderskap är för oss som känner oss vilse när all kärlek inte ska räknas lika högt i kyrkan eller och vilse i socialdemokraterna när flyktingar inte har rätt till sjukvård och utbildning. Vi som vill skrika högt när moderaterna tror att militärer är bistånd, när demokratiska valresultat inte räknas för att USA inte gillar vinnarna, när män får självklar rätt att träffa barnen när de misshandlat mamman eller när Nelson Mandela inte får stöd av sina landsmän ifrågan om att HIV är en sexuellt överförbar sjukdom som kan hejdas med ett minskat sexuellt förtryck med ökad jämställdhet och minskade klyftor.

Kampen är vår och uppgivenheten är vår värsta fiende. Det här är det mest pretto, minst ironiska och mest uppriktiga blogginlägg jag skrivit på länge, så håll till godo. Avanti popolo!

3 augusti 2007 at 7:50 e m 3 kommentarer


Twitter

  • Mitt konto har inte blivit kapat. Det var bara för mycket hat som kom till det här användarnamnet. På återseende. 10 months ago

Kategorier