Min mest uppskattade ledare i sommar

Min ledare Mitt mensblod är rött (är personligen väldigt nöjd med den rubriksättningen) är det helt klart mest uppskattade jag skrivit, (förutom bland Ljugarnsborna förstås, där man gillade Konsuminlägget, här på bloggen snart). Folk har sagt att de lärt sig nåt nytt, att det är bra att inte acceptera att pengar styr oss mot sämre konsumtion, att vi kan minska sopberget, avloppsproblemet och att fittan borde få mer medieutrymme. Majoriteten av dem som ställt sig positiva är faktiskt män, jätteroligt tycker jag!

Här är texten:

Menskydd anses vara en privat fråga, kanske lite äcklig, som man bör viska om med sina tjejkompisar. Inte något som seriösa ledarsidor ska syssla med.

Det som är så härligt med att vara sin egen chefredaktör är att man själv kan bestämma vilka frågor som är tillräckligt viktiga för att debatteras. Idag vill jag debattera mensskydd.

Det privata är politiskt, konsumentpolitik är viktigt och mensindustrin är big business.

Försäljning av bindor och tamponger omsätter enorma summor. Det märks inte minst på den massiva reklamen och på alla gratisprover på nya bindor med märkliga tillsatser och påstådda specialfunktioner. Reklam som dessutom uppenbarligen riktar sig till kvinnor med blått mensblod.

Jag hoppas att ni inte blir generade nu, men mitt mensblod är rött. Och jag har helt slutat att använda både bindor och tamponger. Av den enkla anledningen att det finns ett betydligt bättre, billigare, miljövänligare och fräschare alternativ. Nämligen menskopp.

En menskopp är gjord i silikon eller gummi och stoppas in ungefär som ett pessar för att samla upp blodet som man sedan tömmer i toaletten några gånger per dag. Man glömmer ofta bort att det blöder, man kan bada bastu, torkar inte ut slemhinnorna och man producerar inget avfall. Åtminstone inte förrän man slänger den lilla koppen som håller i upp till tio år. Den är följaktligen inte särskilt lönsam för mensindustrin.

Inget av de stora mensbolagen säljer den, troligtvis eftersom de skulle bli helt utkonkurrerade om kvinnor började använda menskopp. Inte ens Apoteket säljer menskoppar. Även de har sina egna mensskyddsmärken.

Koppen är helt enkelt för billig för att finansiera mensindustrins tevereklam. Istället behöver vi som konsumenter hjälpas åt att sprida ordet.

Sverige steriliserar ännu med tvång

Thomas Beatie "den gravide mannen" invigningstalade på pridefestivalen. Beatie är en transman som fått behålla livmodern och som fött barn - som man.

För att få rätt till vissa operationer som görs i Sverige idag kräver staten att man ska sterilisera sig, även om steriliseringen inte är medicinskt motiverad.

När jag nyss skrev på Facebook att jag skulle ta upp frågan blev den omedelbara reaktionen: vadå tvångssterilisera, det gör vi ju inte längre. Många tror mig inte ens, men det är helt sant.

Det handlar närmare bestämt om lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Om man vill byta juridiskt kön, så måste man genomgå en sterilisering.

Sverige har en historia av tvångssteriliseringar som de flesta var överens om. Man hävdade att det inte var fråga om tvång. Man kunde välja att steriliseras mot att man fick något annat i utbyte: ekonomiskt stöd, en abort eller förkortning av ett fängelsestraff. Och man kunde välja att avstå.

Idag kallar vi detta för dess riktiga namn, tvång.

Alla partier utom Kristdemokraterna (KD) kallar kravet på sterilisering vid könskorrigering för tvång. KD blockerar också regeringen att kunna ändra lagen, eftersom de inte på några villkors vis vill se saker som gravida män. Jag förstår inte varför man bryr sig så mycket om andras livsval.

KD anser att man väljer att byta kön. Problemet är ju att transpersoner inte egentligen byter kön vid operationen. De anser sig faktiskt redan tillhöra det andra könet. Och det är samma bedömning som vetenskapen gör. Könskorrigering är medicinskt motiverat, inte en skönhetsoperation.

Det man gör med en könskorrigerande operation är att rätta till ett medfött fel på sin kropp. De flesta transpersoner anser sig inte ha något som helst val.

Det är olika för olika människor vilka delar av kroppen man inte kan leva med, för vissa är det kroppsbehåringen, för andra brösten, hela eller delar av könsorganet, för de flesta är det en kombination. Jag vet och kan förstå att vissa vill ta bort de reproduktiva organen, men det är inget skäl att tvinga dem som inte vill att ta bort.

Att Sverige ännu kräver att människor ska skapa ett fel på sin kropp, för att få lov att rätta till ett annat, är helt orimligt.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 5 augusti.

Respektera att djur har rättigheter

Alla som varit på något så kallat betessläpp, då korna släpps ut efter sin långa inomhusvistelse, vet att kor älskar att vara ute. Det finns också mängder av studier kring vad kor tycker om.

Bland annat tycker en ko ofta mycket om regn, att umgås med vänner och att ligga på mjukt gräs och vila efter den ansträngande mjölkningen. Varje ko har en personlighet.

En ko har enligt djurskyddslagen rätt att vara ute på bete under tre sommarmånader per år (före 15 oktober) och då minst sex timmar per dag. Det är inte mycket. Det är mindre än tio procent av en kos liv.

Det är upprörande att så många bönder inte uppfyller dessa lagkrav.

Vid länsstyrelsens kontroll efter midsommar i år var det flera gotländska bönder som fortfarande inte släppt ut sina djur. Om de skulle välja att bryta mot lagen så är chansen att de ställs till svars liten och om de ställs till svars är straffen låga. Vid så kallade förprövningar av om en gård är lämplig för mjölkproduktion så behöver man inte ens kontrollera om möjlighet till lagstadgat bete finns.

Detta har gjort att vissa mjölkproducenter tagit den tandlösa lilla lagen i egna händer och struntat i den. Gång på gång visar djurhållare att de inte tar så allvarligt på djurskyddet, och gång på gång visar systemet att det är helt ok.

Som ett exempel avslöjade Djurrättsalliansen för en tid sedan att före detta Swedish Meats ordförandes grisgård bröt mot lagen på tolv punkter. Liggsår, bölder, inget strö, buller, kraftigt förorenad luft, smuts, döda och apatiska grisar och så vidare. De enda som ställdes inför rätta var Djurrättsalliansen.

Grisen är ett av de djur som har minst rättigheter i Sverige. En gris behöver enligt lagen under ett helt liv inte vistas ute eller någonsin böka i riktig jord.

Alla djur har juridisk rätt att kunna ”bete sig naturligt”, men det är inte särskilt naturligt att stå med tio skrikande kompisar som bits, i en trång box med betonggolv.

Djur är tänkande, kännande varelser. De kan inte betraktas som vilken ägodel som helst. Djur har rättigheter, och de rättigheterna ska respekteras.

Idag har vi i princip straffrihet för brott mot djurskyddslagen, i väntan på att det ändras rekommenderar jag alla att äter vegetariskt minst varje måndag och köper större andel kravproducerat.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 4 augusti som en parallell till centerledarsidans artikel Djur kan inte inneha rättigheter.