Posts tagged ‘jobb’

Menar Socialdemokraterna verkligen ”jobben först”?

När en moderat riksdagsledamot skrev en bloggpost med rubriken Arbete ger frihet fick hon utstå mycket hån. Även om just den ordföljden är tabu så har snubblande lika paroller blivit legio i Sveriges största partier, Moderaterna och Socialdemokraterna.

Ansvarsfull politik – jobben först hette artikeln Magdalena Andersson, ekonomisk politisk talesperson för Socialdemokraterna skrev på DN-debatt 23 augusti. I artikeln finns inte ett ord om den jämlikhet som jag ser som fundamentet i hela vår ideologi. Det är också den avgörande skillnaden från borgerlig finanspolitik, som går ut på en ansvarsfull politik som sätter jobben först, som moderaternas partisekreterare Kent Persson uttrycker det.

Att jobben går först är ett begrepp som är oerhört etablerat, och få verkar uppfatta orden som särskilt kontroversiella. Att sätta jobben först är detsamma som att ta ansvar, och arbete, ja, det är viktigare än allt annat. Arbete framhålls som enda och bästa vägen till lycka, framgång och rentav frihet. Och så arbetslinjen som överideologi. Hela grejen skrämmer mig. För inte ligger väl vårt värde i hur mycket vi producerar? Eller? Jag vill i alla fall inte acceptera att meningen med mitt liv ska vara att jobba, så mycket som möjligt.

Jobb ger lön, och att vi måste ha pengar för att leva ett värdigt liv är självklart. Att alla som kan ska bidra till samhällets välstånd och utveckling likaså. Men vi måste skilja på mål och medel. Målet för socialdemokratisk politik för mig är att allas lika värde manifesteras i likvärda möjligheter till ett bra liv. Eller största möjliga lycka, om man så vill. Arbete är ett viktigt medel för att nå målet. Arbete kan inte vara målet självt.

Ibland leder arbetstillfällen till att bevara naturen, fred på jorden, frihet och jämlikhet. Men ibland står jobb i motsättning till värden som dessa. Något måste avgöra vad som väger tyngst, eller hur en kompromiss, mellan säg naturvärden och arbetstillfällen, ska se ut.

Jag hoppas och tror att ”jobben först” inte ska tolkas bokstavligt, som att Socialdemokraterna är beredda att offra precis allt annat för jobben. Även liv, mänsklig värdighet och miljö.

Eller? Menar man verkligen det man säger? Att jobb går före precis allt annat?

Även publicerad i Gotlands Folkblad.

3 september 2012 at 5:26 f m 4 kommentarer

Visionen om jobben förklarad med två pallar

Tillhör du dem som tror att moderaternas kapitalism är bättre för att fixa jobben än socialdemokratin? Då ska jag förklara en grej om två pallar.

en röd pall med träben för dockhus

Arbetsmarknaden är en trebent pall, och benen består av företagen, den offentliga sektorn & utbildning.

Arbetsmarknaden är en pall med tre ben, företagen, den offentliga sektorn och utbildning. I lågkonjunktur krymper företagen och då stärker vi gemensamt de andra benen med pengar vi och företagen sparat ihop. För då behöver människor de offentliga tjänsterna mer och de har tid att utbilda sig. Samtidigt som vi håller arbetslösheten nere förstås.

I utbildningsbenet ingår även sådant som rehabilitering och i offentlig sektor ingår att vi skapar lågproduktiva jobb som ändå ger överlevningsbara löner. Alltså istället för att satsa en miljon per jobb med RUT-avdrag så ser vi till att det finns extra vuxna i skolan och att idrottsföreningar som behöver men inte har råd får vaktmästare. Och det gäller förstås även under högkonjunktur.

På så sätt följer man de ekonomiska cyklerna istället för att motarbeta dem.

Alliansen förlitar sig på en pall med bara ett ben, de tror att hela lösningen finns i företagen, och försvagar de andra två, och undergräver alla möjligheter att kunna använda de andra två på det sätt som det behövs.

Att slippa betala för att hålla de andra två benen starka är kanske bra för de största företagen, som kan vända sig utomlands för att rekrytera personal med rätt utbildning när jobben kommer hos dem. Men för de allra flesta företag som vill anställa så lönar det sig att bidra till att hålla arbetskraften frisk och bra utbildad.

De allra flesta företagare i små och medelstora företag är ju också själva beroende av de andra två benen både för att starta och utveckla sina företag och privat för sig själva och sina familjer. Båda mina föräldrar är förresten småföretagare med 0-5 anställda.

en trebent vedkorg i metall

Den andra pallen med benen arbetsgivaren, arbetstagaren och facket

Det finns en annan trebent pall i arbetsmarknadspolitiken också, nämligen den som utgörs av arbetsgivaren, arbetstagaren och fackföreningsrörelsen som i teorin ska klara sig själva genom kollektivavtalen, utan lagar om minimilöner och annat.

För att den modellen ska funka måste dock arbetsgivarsidan och facken vara jämnstarka, och det går inte om man har en stat som driver politik som på alla möjliga sätt går ut på att försvaga fackbenet (genom bland annat a-kassa för alla som vi troligtvis snart kommer se, med massflykt från facken som den beräknade följden) och arbetstagarbenet (där minskade möjligheter att klara ekonomin genom exempelvis sjukdom gör det svårare och svårare att sätta emot arbetsgivarsidan).

Uppdatering: I fallet med arbetsmarknadens parter funkar den trebenta pallen eftersom benen bör vara konstant jämstarka. På arbetsmarknaden påpekade Enn Kokk att pallen välter om ett av benen blir för långa, jag tänkte snarare på att man skulle öka benens tjocklek, men för att det ska bli tydligt tänkte jag ge en alternativ förklaring med en saccosäck:

tre rosa saccosäckar

För att saccosäcken konstant ska vara fylld och skön att sitta i behöver man fylla ut med utbildning och offentlig sekor när företagsfyllningen rinner ut...


Lästips
: Awad Hersis debattartikel om att alliansen sviker företagen,eller vänsterpartiets Ilona Szatmari Waldaus kommentar till att svenska företagare tycker att deras förslag är mer företagarvänligt än alliansens bästa förslag. Och Dan Josefssons Welcome back, Keynes i Aftonbladet.

13 oktober 2010 at 10:34 f m 8 kommentarer

Enkät med felställda frågor från Moderaterna

Idag fick jag svara på en enkät, som med största sannolikhet kom från moderaterna, bland annat ställdes nämligen frågor som hur väl tycker du att Mona Sahlin förstår sambandet mellan ekonomisk tillväxt, sysselsättning och välfärd.

Det är ju en mycket märklig fråga eftersom:

  • Ingen vet vad som skapar ekonomisk tillväxt
  • Ingen kan bevisa att tillväxt automatiskt ger sysselsättning (jobless growth är inget ovanligt)
  • Ingen kan säga att tillväxt automatiskt ger välfärd för alla (där krävs en politisk vilja!)
  • Ökad välfärd ger jämlikhet, men inte utan aktiv fördelningspolitik. Tillväxt är inte automatiskt bra för fattiga. Världen ser tillväxt, bättre vård, utbildning och omsorg, men en tredjedel av människorna går bakåt i sin utveckling. Om inte välfärden kommer alla till del jämlikt, så förlorar vi den viktigaste poängen med välfärden – att öka lyckan och tryggheten för alla.

Moderaterna vill alltså säga att en politiker som inte ser det här sambandet är en sämre politiker. Det går i enkäten inte att svara att man tycker att Mona inte förstår detta, utan att samtidigt säga att Mona är dålig. Men jag tycker att Mona är bra som inte köper detta!

Vilket parti av S och M förstår sambandet mellan statens möjligheter att rätta till marknadsmisslyckanden och välfärd?

Vem av de två förstår bäst att den amerikanska modellen inte passar Sverige, att vi har en annan typ av arbetsmarknadsstruktur? Vem förstår att det inte går att skapa jobb till alla på den nedre marginalen på samma sätt i Sverige som i USA? Inte ens i USA, där det går att göra det skapas lycka och rättvisa av den typen av jobb, jobb och jobb.

Enkäten från Moderaterna avslutades med en fråga om hur illa jag tyckte följande påståenden var när jag övervägde om jag skulle rösta på dem. Och den listan tycker jag är värd att publicera:

  • Regeringen kom till makten genom att lova väljarna fler jobb och minskat utanförskap. Men väljarna fick inget av det. Under de senaste fyra åren har arbetslösheten stigit och de sociala klyftorna har ökat.
  • Regeringen har vänt ett budgetöverskott på 70 miljarder kronor till ett underskott på 100 miljarder kronor.
  • Regeringen finansierar sina skattesänkningar med lånade pengar.
  • Regeringen har gjort 25 000 personer som arbetade i vården arbetslösa.
  • Regeringen har delat ut tre miljarder kronor till Jobbcoacher, en åtgärd som varken kvalitetssäkrats eller följts upp. Det har lockat till sig lycksökare som erbjudit arbetslösa kristallterapier och hypnos.

Andra om M idag: Moderat classic, Att svara på en obetydlig fråga, Att inte säga vad (m)an menar, men ibland slinter tungan, Gjorde klassresa – föll i inkomstklyftaTre lästips från Ali Esbati, Moderat hyckleri, Valet handlar om politik, Annie Johansson (C) klagar på att M är för sossiga.

M idag: Inkomstskillnaderna ökar i Sverige – det är bra!

1 april 2010 at 12:13 e m 12 kommentarer


Senaste inlägg