Tävlingen avgjord – topp tio motargument i kategorin ”bubblare”

Den 8 mars publicerades mitt nya spel antifeministbingo och mina läsare har i spåret av det överträffat dikten! Flera argument som inte finns på brickan har inkommit, så för framtida uppdateringar av spelet har jag idag korat tio vinnare i tävlingsklassen ”bubblare”.

1. Sluta känna dig förtryckt!
2. Du förtrycker min yttrandefrihet genom att säga emot mig.
3. Jag blir ledsen [av att du skämtar på oss patriarkatsvänners bekostnad].
4. Du liknar Mussolini [alt Stalin/Lenin/Hitler].
5. Jag känner en kvinna som inte tycker som du, därför har du fel.
6. Du är rabiat.
7. Jag skulle inte ha något emot om en snygg kvinna tvingade sig på mig.
8. Vi män gör en massa obetalt reparationsarbete i hemmen och med bilen.
9. Du har en jävla skyldighet att bemöta mina argument seriöst, trots att du hört dem en miljon gånger, och det nu!
10. Alla håller med dig, det är bara jag som vågar säga emot, jag, hjälten, försvararen av den lilla människan.

Jag inser också att jag inte var först med denna briljanta idé (såklart, suck) och vill credda antifeministbingo 1 och  antifeministbingo 2 (med betydligt mer våldtäktsfokus än jag någonsin skulle våga ha med).

Antifeministbingo – ett skojigt spel för hela familjen

Skriv ut och ha i fickan. Den som först får fem i rad i sina möten med antifeministerna ropar bingo och vinner. Det borde gå ganska fort.

(Skriven med inspiration från min defensiva allätarbingo).

Uppdatering 18 mars: icke-kvinnliga feminister hade nackdel på vissa av rutorna, så det är uppdaterat med alternativa och mer könsneutrala quotes. Dessutom har jag tagit bort en ruta för at få plats med ”känn dig inte förtyckt”-kommentaren, eftersom den efterfrågats. Tack för länk till: vi som aldrig sa sexist, like a bad girl should, rebella, going like you och genusnytt.

Urban Ahlin vs Carl Bildt i jämställdhetsfrågan

This is too much, jag måste skriva det. Jag har tänkt en lång stund att jag inte borde, men it has to be said.

Mona Sahlin talade i sitt inledningsanförande om att Carl Bildt helt missar jämställdhetsfrågan i sin blogg. Han har tydligen bara nämnt ordet jämställdhet 1 gång och ordet kvinna 5 gånger.

Och alternativet är då att få Urban Ahlin som utrikesminister? Då skulle jämställdheten bli en självklar del av Sveriges utrikespolitik, eller?

Utrikesbulletinen – den blogg som lanserades i den utrikespolitiska debatten för Socialdemokraterna skriver Urban Ahlin, Kenneth G Forslund, Carina Hägg, Olle Thorell, Carin Runeson, Kerstin Engle, Ameer Sachet och Kent Härstedt, S ledamöter i utrikesutskottet.

Om man då gör motsvarande sökning på utrikesbulletinen – vilket INTE PÅ NÅGOT SÄTT gör Carl Bildt till en jämställdhetsivrare (han skiter nog rätt hårt i om det är kvinnor eller män som förtrycks när hans oljebolag ska expandera) – så ser det i princip likadant ut. Ordet jämställdhet, som nämns en gång på Carl Bildts blogg, nämns ingen gång alls. Carina Hägg skriver iofs ordet jämställd i två inlägg

Jämställdhet: 0
Kvinna: 0
Kvinnor: 14 (av dessa har Carina Hägg skrivit den absoluta majoriteten och Ameer Sachet några stycken.)

Urban Ahlin, S utrikespolitiska talesperson har lagt upp ett inlägg som Ameer Sachet har författat som innehåller ordet kvinnor, i övrigt har han alltså inte nämnt jämställd, jämställdhet, kvinna eller kvinnor EN ENDA GÅNG. Jag hoppas att han ändrar sig, eller att S ändrar sig i fråga om vilka personer som får föra vår talan i utrikesfrågor om det är så att jämställdhet är ett av de viktigaste målen för vår utrikespolitik.

*Bilden är utrikesulletinens förstasida de första veckorna och föreställer Urban Ahlin och Javier Solanas. Det är Urban Ahlin som har skapat och lagt upp bilden fick jag veta när jag ställde mig frågande till layouten. Nu framstår bloggen som betydligt mer seriös.

Hur går det med jämlikheten post-obligatorie?

För ett tag sen publicerade jag en artikel på rebellabloggen om hur jämlikheten kommer att påverkas negativt av avskaffandet av kårobligatoriet. Nu vet vi att dödsstöten kommer om ganska exakt ett år.

Jämlikhetsfaktorer
En av de enskilt största faktorerna för jämlikheten i samhället är lika tillgång till utbildning, utbildning gör chanserna till klassresa mycket större och utbildning kompenserar för dåliga utgångslägen.

Betty Pettersson
En av de enskilt största faktorerna för att högskolan i Sverige idag är så pass jämställd är på grund av att en sadelmakardotter från Visby, Betty Pettersson, stred för att få dispens av kungen från förbudet för kvinnor att studera. Detta har de senaste 100 åren förändrat Sverige i grunden.

Kvinnor klarar sig bättre fast sämre
Idag är runt 60% av de högskolestuderande kvinnor, kvinnor har genomgående bättre betyg, tar fler högskolepoäng och tar i högre utsträckning ut sina examina. Men ändå får män fortfarande högre löner, de har lättare att komma in på doktorandutbildningar och ju längre tiden går, desto lättare har de att komma vidare i sina akademiska karriärer.

Klass och etnicitet
Personer vars föräldrar inte pluggat vidare är fortfarande kraftigt underrepresenterade i akademin liksom killar med utländsk bakgrund. Andelen med utländsk bakgrund går att jämföra med hur den svenska befolkningen ser ut, men om man kompenserar för utbildningsbakgrund så ser man att invandrare i Sverige har högre utbildning än svenskfödda. Det betyder alltså att det borde varit många många fler med invandrarbakgrund som pluggar vidare! Barn till invandrade akademiker pluggar mindre än barn till svenskfödda akademiker och barn till invandrade icke-akademiker pluggar i ännu mindre utsträckning än barn till svenskfödda icke-akademiker.

Ojämlik högskola
En stor anledning till detta är att högskolan inte är jämlik. Högskolans rekryteringsinsatser går främst till skolor där det är lättare att rekrytera studenter (dvs innerstadsskolor om vi pratar Stockholm), extra språk på gymnasiet ger pluspoäng – men inte om det är ditt hemspråk (jag har alltså förtur om jag kan svenska, engelska och tafflig tyska jämfört med någon som kan svenska, engelska och flytande kinesiska), kurslitteraturen beskriver män som avtalsskrivare i tunga industrier och kvinnor som hemmafruar, män med svenska namn som norm och personer från balkan som kriminella, transpersoner och kvinnliga filosofer som något som bara existerar i sagorna och högskolornas examinationsformer är ofta anpassade till en viss typ av studenter.

Organiseringen
I detta finns några väldigt viktiga organisationer. De kallas studentkårerna och jobbar med utvärderingar. De jobbar med att ta hand om tjejer som utsatts för sexuella trakasserier och använda informationen om vad som förekommit för att jobba förebyggande, kårerna granskar litteraturen och påpekar bristerna, kårerna ser till att der finns studentrepresentanter i tusentals organ runt om på högskolorna och universiteten i Sverige. Regeringen har nu bestämt att kårerna ska avskaffas sakta men säkert i och med avskaffandet av kårobligatoriet.

Jämlikhetsarbetet ryker först
På Uppsala studentkår, där jag jobbade som jämlikhetsansvarig för ett par år sedan, är det troligt att jämlikhetsansvarig är en av de första anställda som ryker, om man ska kunna upprätthålla basfunktionerna. Kårerna kommer istället för att ta in medlemsavgift få finansiering från staten, en finansiering som per student kommer att ligga på ungefär en femtedel av vad sveriges frimärksungdom får per medlem och år i statligt stöd. Högskolorna behöver kårerna i detta arbete. Att jämlikhetsarbetet, i synnerhet det förebyggande, kommer att försämras kraftigt i och med att kårerna tvingas tillbaka är oundvikligt.

Unga arga män som fick rätt
Frågan är om regeringen ser detta som en seger eller som ett nödvändigt ont för att värna föreningsfriheten, den föreningsfrihet som Europadomstolen slagit fast inte på något sätt äventyras av kårobligatoriet. Var det värt att offra jämlikheten i högskolan och därmed jämlikheten i samhället för att ge unga vita manliga borgerliga, moderata och liberala studenter billiga revanschpoäng? Eller var offrandet av jämlikheten själva poängen?

De är verkligen rasister, det går inte att komma ifrån

Idag finns en intervju med den mest polerade Sverigedemokraten, deras partiledare Åkesson. Zaremba försöker få svar på vad det betyder att vara svensk och det som SD ställer upp är högst intressant. Jag tänkte göra ett litet test på mig själv, är jag svensk? Och så tänkte jag samtidigt passa på att kolla SD, är de svenskar enligt sin egen definition?

Enligt Sverigedemokraternas program skall medborgarskap i princip vara ett privilegium förbehållet svenskar. Och ”svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk”. Ok, so far so good, jag är äkta blond, bara 2 cm kortare än medellängden för kvinnor i Sverige och har ett BMI på 22,5. När jag ber folk utomlands att gissa var jag är från så svarar de oftast Argentina eller Mexico, men det har kanske snarare med min märkliga brytning när jag pratar spanska att göra. Jag berättar för dem att jag kommer från Europa, eller Gotland, när jag säger att de har fel.

En nyckelfras som Åkesson uttalar i intervjun: ”man skall ha svenska värderingar”, säger Åkesson. ”Man skall ha vår syn på demokrati och på på jämställdhet – nej det blir fel – på förhållandet mellan man och kvinna.”

Och här börjar det bli jävligt komplicerat för min del!

1. Svenska värderingar
Gäller det här att ligga nära snittet av svenska folket, eller nära snittet bland medlemmarna i SD? Jag tror själv att jag ligger mycket mycket långt från SD-snittet och betydligt närmare snittet i hela svenska populationen. Jag tror också att mina värderingar ligger ungefär lika nära snittet av hela svenska populationen som jag ligger för snittet bland dem som bor i Sverige som inte är medborgare och dem som fått medborgarskap senare i livet än vid födseln. De som både M och SD vill göra till andra klassens medborgare och kunna frånta medborgarskapet.

Om man vill kolla snabbt på SDs politik (exempelvis för att bestämma sig om man ska rösta på dem i ett val) så har de presterat en sammanfattning med 6 punkter. Denna lista är det man först ser om man söker på deras egen hemsida och alltså borde den vara mycket representativ för vad de tycker och var de lägger sina prioriteringar. Om man ser till antalet ord de lägger på varje fråga så får man fram en andel av totalen, som också ger en fingervisning om vilka frågor de tänkt kring och tycker är viktiga att belysa:

1. Invandringen (53%)
2. Nationell och social rättvisa (ekologiskt medvetande, äkta demokrati, moralisk upprustning, kristen etik, nationalkänsla mm) (16%)
3. Sysselsättning (9%)
4. Brottslighet, missbruk och sjukskrivningar (löses genom ”nationalistisk politik”) (9%)
5. Skatterna (8%)
6. Nej till EU (5%)

När man ställt samma fråga till svenska folket (SOM-undersökning från 2008) finns det 4 frågor som får en röst bland över 20% av svenskarna:

1. Sjukvård (25%)
2. Sysselsättning (22%)
3. Utbildning (21%)
4. Miljö (21%)

Ska man dela de svenska värderingarna i fråga om politiska prioriteringar, eller ska man prioritera som SD? Ska man dela deras värdering att invandringspolitiken är viktigare än allt annat sammantaget? Eller ska man dela svenska folkets prioriteringar, och därmed inte rösta på det osvenska SD? Det blir så paradoxalt på nåt vis.

2. Vår syn på jämställdhet
11% av ledamöterna i Sverigesdemokraternas partistyrelse är kvinnor, och ca 30% av deras politiker. Det betyder att deras syn på jämställdhet är att minst 70% av folk i ledande befattningar ska vara män. Det är den naturliga jämställdhet de pratar om.

Jag söker på jämställ* i partiprogram, principprogram, och alla andra dokument jag hittar på deras hemsida och hittar till slut några ställen, till exempel här:

Den rättspsykiatriska vården avskaffas som påföljd för brott. Den som av domstol förklaras skyldig till brott ska, om inga särskilda skäl talar emot detta, kunna dömas till fängelse även om han begått brottet under inflytande av psykisk sjukdom, eller därmed jämställt tillstånd.

Ingenting om jämställdhet mellan könen, inte i idéprogram för demokratisk utveckling, inte i försvarspolitik, inte i utbildnings-, äldreomsorgs- eller ekonomisk politik eller någonstans där jag tycker att det naturligt borde finnas med om man menar allvar med att jämställdhet är ett viktigt krav att ställa på folk som vill vara svenskar.

Men om man istället söker på kvinn* så hittar man något mer, i familjepolitiken:

staten har i allt högre utsträckning kommit att överta föräldrarnas fostrande och vårdande roll och överdriven individualism och hedonism har lett till ett minskat ansvarstagande och en ökad ombytlighet i förhållandena mellan män och kvinnor

Heey!! Vi vill ha hemmafruar och inga dagis! Staten (dvs kommunen, vad jag vet finns det få statliga förskolor, men det handlar ju mer om trovärdigheten för om de kan klara att driva politik när de inte vet hur institutionerna funkar, men det är nåt annat, nu granskar vi deras ideologi) ”föräldrar” ska ta hand om barnen mer och mellan föräldrarna ska man inte hålla på och mixtra med könsrollerna eller vem som ska stå för omsorgen, här är det mammorna som ska offra sin individualism och stanna hemma. Tala om osvenska värderingar! Och dessutom ett komplicerat sätt att säga det på.

Och på ytterligare två ställen tycker man till om hur vi borde ändra på missförhållanden i jämställdheten i Sverige, och det är först i kriminalpolitiken:

Kvinnofriden är mer hotad nu än på många år. Därtill kommer de numera uppmärksammade gruppvåldtäkterna, som Sverigedemokraterna har lyft fram i ljuset de senaste åren.

Sedan i invandringsprogrammet:

Kvinnlig könsstympning och hedersrelaterat våld, skall motverkas och bestraffas hårdare än idag.

Två gånger alltså, och båda gångerna slår man tydligt ifrån sig att det skulle finnas ett svenskt problem med jämställdhet, att det skulle finnas strukturer som missgynnar kvinnor som är gifta med svenska män. Sverigedemokraterna har aldrig lyft fram gruppvåldtäkter som genomförts av blonda, svenskfödda killar. Sverigedemokraterna har inget sätt att förklara varför deras egna medlemmar slår sina fruar. Att hedersrelaterat våld förekommer i deras egna kretsar, av svartsjuka eller svenska religiösa skäl, finns inte på deras karta. De pratar också om månggifte och tvångsgifte, men inte som jämställdhetsproblem.

Men det blev ju tydligen fel i intervjun, just synen på jämställdhet ska inte räknas in i svenskheten, för då lär inte SD komma särskilt högt på svenskrankingen, men däremot:

3. Vår syn på förhållandet mellan man och kvinna
Så här skriver de i sitt principprogram:

Sedan mänsklighetens begynnelse, och i så gott som alla samhällen, har familjen varit den grundläggande enhet varpå samhället baserats. Förhållandet mellan man och kvinna, och deras barn, är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden.

Att kärnfamiljen mamma, pappa, barn är den enda historiska familjekonstellationen är för det första ett ahistoriskt och högst ovetenskapligt antagande. De verkar ju inte ens ha läst grottbjörnens folk, det kanske skulle ha stimulerat deras fantasi! Storfamiljer, flerfamiljs- och singelhushåll, ensamstående med barn, föräldrar som arbetar på annan ort, farföräldrar med barnbarn, inneboende, homosexuella par och klaner har också lyckats upprätthålla fungerande enheter och harmoniska samällsförhållanden.

Är det bara homosexuella som är viktiga att exkludera när man skriver ”förhållandet mellan man och kvinna” (kvinna ska språkligt förresten komma först eftersom man vid likvärdiga storheter ska placera ord i bokstavsordning), eller är det även familjer som har gamla faster inneboende, eller familjer som inte kan/vill ha barn som inte är riktigt svenska? Själv är jag sambo utan barn och bidrar alltså inte till ett harmoniskt samhälle och delar dessutom inte SD:s syn på saken.

”Sverigedemokraterna anser att äktenskapet skall vara förbehållet par bestående av man och kvinna.” Svenskarnas värderingar säger dock att homosexuella par bör få gifta sig, alltså är SD:s ståndpunkt inte särskilt svensk. Men återigen är det lite oklart om det är SD eller svenska folket man ska hålla med för att anses dela ”våra” värderingar. Jag håller med svenskarna, men inte SD, är jag svensk då?

4. Vår syn på demokrati
Sverige är ett sjukt samhälle, därför att medborgarna inte trivs (…) två viktiga principer: a) Sverige är svenskarnas land samt b) allas likhet inför lagen (…) invandrare måste acceptera att de kommit till ett nytt land med egna lagar och regler, ta seden dit de kommit och därmed anpassa sig till det svenska samhället. (…) Utan att på något sätt anamma mångkulturalisternas demokratisyn är det naturligt att [samer och tonedalsfinnar] ges vissa möjligheter att leva och utvecklas utifrån sina egna önskemål”

Alla är lika inför lagen, men vissa är mer lika, demokratiutveckling ska ske med vissa grundprinciper som inte går att förändra. Invandrare får alltså inte försöka anpassa Sverige efter vad de tycker är bästa sättet att forma ett land, en invandrad feminist ska ta seden dit han/hon kommer och acceptera att här i Sverige, här tjänar kvinnor mindre än män, tacka och ta emot, en invandrad ateist bör bli en ljum kristen och en invandrad vegetarian får gott acceptera att proppa i sig grisblod med lingonsylt. Samer ska dock ges vissa möjligheter att leva och utvecklas (förstås till skillnad från till exempel irakierna eller fransmännen). Det var ju snällt ändå, eller?

Hela detta test är förstås helt meningslöst. Eftersom jag är självklar svensk enligt SD, trots att jag inte håller med alls. De här reglerna som man ska följa, värderingar man ska hysa och språk man ska kunna behöver inte alla testas för. Det finns nämligen en outtalad tröskel som heter ras, en raströskel som man måste komma över om man ska slippa bli ifrågasatt. Klarar man inte den tröskeln, är för svart eller för svarthårig eller om det märks att ditt modersmål inte är svensk och dina slaviska drag kan upptäckas kommer en ny dörr du måste ha nyckeln till, en dörr som jag aldrig behöver låsa upp, eftersom jag på grund av min hud redan är inne. Nyckeln är att hålla med SD, att klara deras prov på lojalitet, gör du det kan dörren glida upp så kan man få träda in i svenskhetens förlovade land, gör man det inte, om man vill fortsätta be till Shiva istället för att prata med Jesus eller tycker att djur inte ska behöva se andra djur dö innan de slaktas (viktig del av halalslakt) så kan man aldrig bli svensk. Då är man i SD:s Sverige dömd till utanförskap och bör åka ”hem” (får mig osökt att tänka på teveserien om Knutby, när Helge dag ut och dag in mässar om att ”vi ska ju häm, häm, det är dä som ä så underbart, vi ska häm”, Knutbysektens syn på jämställdhet är ju förresten mycket svensk om man jämför med SD:s partiprogram, grundat i kristendomen och ”naturliga” förhållanden mellan män och kvinnor på maktpositioner, ungefär 70-90% män).

En gång har en nazistledare kallat mig jävla jude-jävel, på en brygga på Gotland, när jag lite trevligt hälsade på honom med ett heil. Jag tänker att detta är lite samma sak. Jag håller inte med = jag kan omöjligt vara svensk utan måste tillhöra något annat. Nazisterna har dock den finessen att även blonda kan hamna utanför gemenskapen och bland dem som prövas, eftersom de har en extra kategori av vita icke-önskvärda (judarna) som SD saknar. Jag säger emot honom = jag är jude. Om jag är vit och säger emot SD är jag inte jude, bara en Sverigehatare. Om jag däremot inte är vit, om jag har fel ”kultur” (eller vad SD nu kallar ras för nu för tiden) och säger emot SD så är jag inte bara Sverigehatare, jag är dessutom inte svensk, och kommer aldrig någonsin att kunna bli det. De kommer dock alltid att definiera sig själva som svenskar, deras kriterier kommer att bändas och töjas hit och dit för att de själva ska passa in i sin egna snäva svenskhetsram. Det kommer många gånger göra avsteg från vad som är logiskt, om de kommer in i riksdagen kommer de att synas, de kommer att bidra starkt till ett ökat politikerförakt eftersom politiker som är inkonsekventa och som har specialregler för sig själva blir granskade och uthängda.

Deras definition av svenskhet är att man uppfattar sig själv som svensk och att andra uppfattar en som svensk, och de kommer aldrig att uppfatta en fyra generationers svensk meningsmotståndare som är svart som lika svensk som en finländare i deras eget parti. Deras svenskhet står och faller med ras. Och dessutom är deras syn på könsroller, traditioner och kultur helt vidrig och går emot allt vad utveckling heter. När de sedan tycker att ”invandrare” måste ha samma syn på jämställdhet som de själva för att få vara med i gemenskapen blir det ju bara för hycklade. Jävla skitrasist och hycklarparti.

Läs även andra bloggare om sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, nazisterna, jämlikhet, jämställdhet.

Här finns fler bloggare på ämnet: Åk hem till Sverige, Åkesson! av Lilli Severin, Hälsning, svensk, ~nordist, europé, ~internationalist av Peter Olevik Dunder, En ny regering i Cynisk & småsur, Den skarpa vinden à la Skåne förargat sig mot min hud i Professors blogg, Vad är det Zaremba har som Guillou har förlorat? av Inga-Lina, Eftersom min blogg inte är min Twitter i year of madness, Jimmie Åkesson är ett skämt i My dad read Kirkegaard, Artikelserie med både guldkorn och bruna fläckar i Tusen pekpinnar, Tips i Johanna i Jakan, Den svårfångade svenskheten i KULTURFORUM, Jimmie Åkesson – det svenskaste som finsk i Motpol, Vem är svensk? i Robsten blog, Invandrare och Sverige del 4 i Mina reflektioner m.m, Profetians gåva i Senapsfrön och fikonspråk, Känslor bestämmer om du är svensk eller inte i Kära blogg…, Är jag svensk enligt Åkesson? i Trottens Betraktelser, Zaremba i DN: Vem äger flaggan? av Camilla Grepe, Vem är svensk är något jag undrar…och Maciej Zaremba i Frihetens vingar, Vem gav Åkesson tolkningsföreträde? i A gay globetrotters views, Världens ärligaste regering? på Ett hjärta RÖTT, Fjärde delen i Gryningsräd, Huvudet på spiken! i Svensk historia, Kan en svensk vara gift med en utlänning? i Vi i Sverige, Hala upp inte hala ner!! i Bahlool, Typ-iskt: Varför genetiken ställer fel frågor på Ting och Tankar, Jag är inte svensk av Svensson, Zaremba gör det igen av Folkpartiet Eslöv, Svensk integrationspolitik av Hans Berg.

Våldtäkt en del av mäns makt

I Brasilien: En 9-årig flicka våldtas av sin styvfar och blir gravid. Det är tvillingar och läkarnas bedömning är att flickan kommer att dö om en abort inte görs. Det är inget snack om saken, tjejen har blivit svårt misshandlad av livet och det finns en kroppslig räddning.

Men vad gör kyrkan? Jo, de hävdar att abort är mord, oavsett hur graviditeten uppkommit. Att våldtäkt är mord om det leder till döden, och att det då blir pappan och kyrkan som är mördarna är något som självklart inte stämmer, eftersom det är män som bestämmer över sanningen och domarna.

I Dagen kan man läsa om hur vatikanen nu reagerar på bannlysningen av den våldtagna 9-åringen. De svinen FÖRSVARAR BANNLYSNINGEN!

Som kvinna, och som kristen, som människa och som någon med hjärna blir jag fruktansvärt upprörd. Jesus stod på de utsattas sida, det är bara Gud som har rätt att döma vem som får komma till himmelriket, men män utan skrupler drar sig inte för att använda religiösa argument. Kanske behöver de syndabockar och offerlamm för att själva få absolution från sina synder, att då välja kvinnor, vissa kvinnor, alla kvinnor, gör det idiotsäkert för dem själva att de aldrig faller i den grop de själva grävt. Är det religion eller försvar för varandras manliga rättigheter som är det viktiga här? Jag tror att de manliga kompisarna kommer långt före det mesta.

Kyrkoledarna i Brasilien säger nu att mamman och läkarna kan få förlåtelse om de ”ångrar sig”. Ångrar sig för att deras handlande räddade livet på ett barn som redan utsatts för övergrepp, eller menar de ”ångrar sig” på samma sätt som ledarna själva skulle ha ångrat sig, krokodiltårar och 15 Ave Maria. Hyckleri och en skam för mänskligheten. I latinamerika är abortförbudet en av de vanligaste orsakerna till att kvinnor dör i förtid. Vissa liv är inte lika heliga för de heliga männen, kvinnors liv är inte lika mycket värda i Gudsmännens ögon.

Varför bannlyses inte styvpappan som våldtog?

Man häver bannlysning av nazister som förnekar förintelsen, man bannlyser inte våldtäktsmän, men mammor som inte vill se sina 9-åriga våldtagna döttrar dö tycker vatikanen ska bannlysas.

Världen styrs av män och det märks.

I Kongo: I tio års tid har systematiska våldtäkter mot kvinnor använts för att sänka samhället för att manliga rövarband ska komma åt naturresurserna. Det är medvetet och ondsint. Väst ska fixa fredsuppgörelser och bland de tio mest prioriterade frågorna i förslagen finns våldtäkterna inte med.

Kvinnor våldtas med stövlar, av tio män åt gången, allt kött mellan anus och vagina slits sönder med machetes, inävlorna skjuts sönder underifrån, med vapen som ersätter könsliga våldtäkter, män som måste våldta, det handlar inte om sex, män som våldtar blöjbarn, farmödrar, män som våldtar Alphonsine och Leyla, kvinnor som blir siffror i ett krig om råvaror. Fredsbevarande styrkor försöker stoppa kriget, men stoppar inte våldtäkterna, fredsbevarande styrkor som våldtar. Varför skickar man inte kvinnliga förband? För att kvinnor med vapen skulle kunna utgöra en risk för männen som våldtar? Kanske, men framförallt för att kvinnor ansetts för svaga för att omfattas av värnplikt, för att män förutsätts vara män och bära samhällets våld. Stereotyper som drabbar män som tvngas leva upp till en onaturlig manlighet, manliga stereotyper som drabbar samhällen, som drabbar andra män, som drabbar kvinnor, som drabbar pojkar och flickor.

Det är dags att göra upp med manlighetsidealet.

Inlägget finns också på rebellabloggen.

Äntligen strejk

Så många gånger har jag hört att viktigaste skälet till att kvinnor har lägre löner är att de inte kräver nåt annat. Det är förstås inte riktigt sant, men jag tror att kvinnor är uppfostrade till att tiga och acceptera och det gör inte ursprungsläget (den lägre externa värderingen) bättre. Därför är jag glad över att det äntligen är strejk.

Min kompis berättade att hon för ett par år sedan fick 16700 som ingångslön efter 3 års sjuksköterskeutbildning, det är ju inte riktigt klokt när en elektiker kan tjäna 36500. En släkting till mig har en lön efter 3 års lärarutbildning och 40 års arbetslivserfarenhet 22000 kronor i lön, en sopåkare kan(enligt LO-tidningen) tjäna 34000.

Problemet är inte bara att enskilda arbetsgivare ger några hundra mer till de anställda männen, problemet är att vi som är samhället tycker att kvinnors timmar är mindre värda. Och hur vi än kämpar kan kvinnorna inte dryga ut sina timmar mer, det är hård kvotering och solidarisk lönesättning som hjälper. Och så höjd skatt och strejk förstås.

SFS jämställdhetspris

Ett kort tips om varför min jämställdhetsgrupp på kåren utnämndes av SFS till vinnare av 2007 års jämställdhetspris. Som jag själv skrivit om på kårens blogg, och som Marta Axner skriver om på sin blogg.