Posts tagged ‘härskartekniker’

Härskarteknik att kräva engagemang mot vänstervåld

På frågan om vad som är det civila samhällets största utmaning svarade jag nyligen på en konferens ”krossa fascismen”. Och reaktionerna lät inte vänta på sig, flera av de andra konferensdeltagarna uttryckte sitt missnöje med den ”ensidiga” fokuseringen på högerextremismen. Även AFA och reclaim the streets (sic) måste i så fall adresseras.

Samma sak hände min ledarskribentkollega på Gotlands tidningar, Sara Abdollahi, som skrev en debattartikel om att inte ge mer utrymme till extremhögern och dess våldsverkare. En läsare skickade då ett mejl till chefredaktören: ”skall hon vara trovärdig måste man även fördöma det som vänsteraktivister gör eller är det OK att ändamålen helgar medlen bara man är vänster”.

Om jag kritiserar nazistvåldet, så kommer genast ett ”men varför säger du inget om vänstervåldet?”. När jag oroar mig för den växande fascismen så ligger där strax ett ”men extremvänstern då?” som ett brev på posten eller mer bokstavligt talat, som ett mejl i inboxen. Men ärligt talat, varför ska man ta avstånd från vänstervåld, supportervåld, butiksrån, mobbing på skolgårdar eller vad som helst som är dåligt när man pratar om den växande fascismen?

Det finns en stark vilja att missförstå varandra i debatten om fascismen, så för att vara väldigt tydlig: jag tycker inte alls om vänstervåld, supportervåld, butiksrån eller mobbing på skolgårdar. Och jag har all respekt för dem som väljer att försöka göra något åt dessa problem. Men att lägga ansvaret för saker som dessa på oss som engagerar oss mot högerextremism är ingenting annat än en klassisk härskarteknik.

Det är en härskarteknik som brukar användas mot folk som engagerar sig över huvud taget. ”Varför engagerar du dig för djuren när det finns hemlösa?” ”Varför engagerar du dig för hemlösa knarkare i Sverige när det finns hemlösa barn i Afrika?” Och så vidare. En dubbelbestraffning och ett ständigt krav på mer engagemang av de engagerade, ofta formulerat av personer med mindre engagemang. Men det som oroar mig är att denna härskarteknik blivit legio i debatten just när det gäller det växande högerextrema våldet. Det är falsk balans.

Så att vi har det klart för oss: under de senaste tio åren har 14 av 14 politiskt motiverade mord och dråp i Sverige begåtts av högerextremister. Det vi behöver just nu är mer engagemang mot fascismen, inte mer dubbelbestraffning av dem som engagerar sig.

Lästips
Läs Margareta Flygt om skrämmande likheter med dagens Sverige och vad som hände 1980 i Bayern.

Läs också etikforskaren Ann Heberlein om uppsåt borde vägas in när vi bedömer våld ”Det är inte frihetskämparnas och antifascisternas våld som är problemet. Problemet är förtrycket och fascistiska ideologier”.

På radio idag hörde jag förresten att en staty med arbetsnamnet ”Civilkuragets moder” ska resas över Danuta Danielsson, kvinnan som 1985 slog en jeansklädd nazist i huvudet vid en demonstration i Växjö. På nyheterna strax efter meddelades att Irene Matkowitzc som kastade en tårta på Jimmie Åkesson dömts att betala hans kemtvätt, som han uppger kostar 3 000 kronor för byxorna och 2 000 för kavajen. Fascisterna klär sig dyrt nuförtiden.

Denna text publicerades på Sverige mot rasism den 7 april.

8 april 2014 at 12:10 f m 3 kommentarer

Vem falsifierade mig? Var det patriarkatet?

Idag fick jag uppleva något märkligt när jag stannade och pratade med en manlig mycket ytligt bekant. Vi sa något kort om att jag hoppat av min kommunala nämnd på grund av svårigheterna att kombinera tre deltidsjobb på fyra orter med ett så pass tidskrävande uppdrag.

Sen kom det märkliga. Efter att jag sagt att jag inte känt mig respekterad som politiker av äldre manliga moderata politiker. Att det verkade som att de av princip röstade emot allt vi (enbart kvinnor) på vänsterbänken sa började han falsifiera allt i mina uttalanden. Det var bara skitsnack att moderaterna var raljanta, att de var trevliga, att det var mitt fel att jag fick fel i småsaker eftersom jag över huvudtaget inte skulle driva småsaker, att jag förmodligen inte var trevlig mot dem, att jag förmodligen var aggressiv när jag la fram dessa (som även jag själv tyckte) var småsaker och att hela min upplevelse inte stämde. Med argumentet att moderaterna i hans nämnd var trevliga mot honom själv och resten av oppositionen. Det gick helt enkelt inte att komma ur den otrevliga stämningen i den konversation som jag ursprungligen uppfattat som menad att vara blott fatisk*, jag tvingades långt ner på defensiven och fastnade där nånstans.

Så, vad betyder då detta? Det kan förstås betyda många saker. Det första var att jag kände mig som en stor förlorare som gick hem och grinade för att jag var missförstådd och misstrodd utan synbar orsak, men kanske var den dolda orsaken att personen sedan tidigare har en uppfattning om mig som nån som skulle må bra av att tryckas ner lite. Det andra skulle kunna vara en överlagd ideologi i att skapa fred med moderaterna, få dem att framstå som godare än vad de verkar i ryktena eller att skapa ett större politikersamarbete där det som uppfattas som personliga konflikter ska hållas borta för de rena (manliga?) sakfrågornas skull. De bakomliggande orsakerna var säkert grundade i verkliga och viktiga känslor eller överlagda åsikter, oavsett detta fick det en annan effekt i mötet med adressaten, jag.

Det agerande jag blev utsatt för av moderaterna var härskartekniker. Framförallt nummer ett och nummer två av Berit Ås fem: osynliggörande och förlöjligande. Min motstrategi för de två första har varit att synliggöra teknikerna och att prata om dem, för att för mig själv och andra bekräfta att min erfarenhet var verklig, att bete sig som om man vore i sandlådan trots att man har 30 års erfarenhet av kommunpolitiken är inte acceptabelt, även om man är en är en moderat man. Och när jag använder denna motstrategi i närvaro av mina allierade tror jag att jag fick smaka på en del av det ryggdunkande patriarkatet. Min motstrategi möttes av ytterligare härskartekniker från en man från det andra lägret, nämligen den femte; påförande av skuld och skam och en av de nya fem, nämligen falsifiering. Jag kände mig så utanför den här världsvida/kommunala manliga sammanhållningen så det var inte klokt.

Och nu när jag kan argumentera utan att behöva släppa in en enda kommentar vill jag därför säga:

Moderaterna var trevliga för det mesta – men de drev en hel del dåliga politiska linjer OCH det är vanligare med hånleenden på manliga moderater än på andra politiker, det kan jag sätta allt mitt guld på!

Jag var inte aggressiv – borgarkvinnorna tyckte att det var bra att jag vågade säga nåt, och facket för den delen.

Jag drev inte bara småfrågor – men försökte argumentera på de sätt jag trodde skulle kunna fungera för att lindra skadeverkningarna av det jag förstod skulle gå igenom.

Jag hoppas slutligen att det inte är som jag fick höra i samtalet med min så kallade allierade – att den nuvarande oppositionen beter sig eller kommer bete sig på samma sätt när vi är i majoritet i kommunen igen nästa gång. Jag tycker det är otrevligt att inte lyssna på dem som argumenterar emot. Falsifiera dem bara för att de är moderater eller kvinnor eller vad de nu är.

*Fatisk innebär att sändare och mottagare utbyter vedertagna, rotade begrepp och uttryck med avsikten att bibehålla kommunikationen. Dvs konversera för konverserandets skull.

12 februari 2008 at 11:36 e m 4 kommentarer


Twitter

  • Mitt konto har inte blivit kapat. Det var bara för mycket hat som kom till det här användarnamnet. På återseende. 6 months ago

Kategorier