Man blir smutsig av att välja politiken

Hanna Hallin

Svend Dahl

I DN idag skriver min chef Hanna Hallin och statsvetaren Svend Dahl om varför politiken och medborgarna fjärmar sig från varandra. Det är en suveränt bra artikel, och det är verkligen på tiden att vi diskuterar vad det är för fel. För nåt är det ju. Men det fattas ett perspektiv.

Pitchen i artikeln är att politiken fjärmar sig från medborgarna och att politiker i första hand är politiker för att de vill ha maktpositioner. Ja. Men varför är det så? Kanske för att maktpositioner är det som kan väga upp alla nackdelarna. Dessutom fjärmar sig ju medborgarna även från politiken.

Jag är en av de politiker som mer än gärna skulle slippa mitt kyrkopolitiska uppdrag som jag tagit på mig av plikt, och som blev insatt på kommunfullmäktigevalsedeln mot mitt medgivande. Jag drivs inte alls av att sitta i landsting eller kommunnämnd. Jag vill fixa projekt och skriva artiklar, jag vill diskutera politik och komma på lösningar. Jag vill förbättra samhället, och världen. Och det är svårt.

Visst, det är inte alltid välkommet i partiet, men framförallt får jag stora nackdelar på andra håll. Det anses mer och mer fult att vara partipolitiskt kopplad. Det verkar helt ok att anse att politik är något smutsigt (samtidigt som man har skyhöga förväntningar på både politik och politiker).

Här är en lista på grejer jag tänkt på som också behöver ändras om vi vill ha politiker i vårt politiska system:

• När man söker jobb vill många ha någon ”neutral”, kanske särskilt som jag som jobbar med samhällsfrågor.
• När man tycker något blir man ständigt misstänkliggjord för att ha andra syften än de man uttrycker.
• När jag skulle vara moderator på den regeringskritiska seminariedagen ”Tre år kvar” fick jag inte bli presenterad som partipolitisk
• När vi arrangerade ett seminarium hjärta tackade en journalist inom public service nej till att medverkande med hänvisning till att vi är ett politiskt parti och att hon måste vara neutral
• När Juholts bostadsbidrag var uppe var det inte mindre än tre av mina vänner på facebook som i en irriterad ton krävde att jag skulle uttala mig i frågan och vara lika upprörd som dem
• När jag säger att vi måste stoppa vapenexporten, sluta utvisa människor till Syrien eller något annat som mitt parti (eller någon i mitt parti!) tyckt annorlunda kring så ställs jag till svars för saker jag inte tycker.
• Jag måste också ha en högre moral och vara mer felfri än andra människor, eftersom det kommer att vara mycket roligare för tidningarna att skriva ”den socialdemokratiska kommunfullmäktigekandidaten bröt mot lagen” än ”32-årig Stockholmare cyklade mot rött” (inte för att jag gjort det!).

Man anses bli smutsig av att välja ett parti, dörrar stängs, man blir granskad, ifrågasatt och får ta ansvar långt utanför vad man rimligtvis har möjlighet att ta ansvar för. Om människor inte vill engagera sig i partierna så är det klart att det är partierna som måste ändra sig, men de kommer inte kunna göra det utan en himla massa hjälp även från er som idag inte vill va med i arbetet inifrån.

Så, jaha, vad ska vi göra nu?

Andra bloggar: Vilken är din och min roll i politiken?, Kampanjpartier försvagar demokratin, Juholt sanningen och opinionen, Partierna, väljarna och demokratin, Politik är ingen jävla karriärsväg.

Läs även: Makthavare, Makthavare2, Peter Högberg, Marie Demker, Akademinytt, Gustav Fridolin.