Att göra en Reinfeldtare

Reinfeldtare - när det man säger, eller tror, ska leda till en sak - i själva verket leder till något annat.

Strax före nyår publicerade språkrådet sin lista på 72 utvalda ord som under 2011 uppfanns eller ökade i användning. Att appa, surdegshotell och arabisk vår finns såklart med, men även mer kontroversiella ord som Juholtare, som definieras som ”(Pol neds), förhastat uttalande som man snart tvingas backa på” och tjejsamla, som båda är ord som vill forma samhället, bestämma hierarkier och driva politik genom att definiera hur vi ska se på saker, saker som Juholt eller hur tjejer samlar.

Intressant här är att tjejsamla bara förekommit en enda gång, i Gotlands minsta dagstidning Allehanda, inte direkt en stor trend, vilket gör att Juholtarens motsvarighet Reinfeldtare torde ha goda chanser att komma med till nästa år, med betydelsen:

Reinfeldtare 1. ”(Pol. neds) att säga en sak och göra något annat”. (Här skulle jag kunna lägga till ”utan att tvingas backa”, men det hoppas jag ändrar sig innan året är slut.)

Att det man säger, eller tror, ska leda till en sak – i själva verket leder till något (helt) annat.  Som att man är trött när man kommer hem från semestern man tog för att vila upp sig. Eller när man säger (till ex. sina barn) att det är en dålig idé att röka men sedan genom att själv röka visa att man egentligen tycker att det är en bra idé.

Exempel på detta, kopplat till just inspiratören av uttrycket, finns i oändliga mängder. Som när Reinfeldts regering 2009 presenterade regeringens 68 punkters handlingsplan för att främja jämställdhet på arbetsmarknaden, och Sveriges kvinnolobby visade att i princip varenda en av just dessa punkter i slutänden tvärtom gynnade män. Som satsningar på inkubatorer som framförallt gynnat män eller att privatisering av ”kvinnliga branscher” som vård och omsorgsföretag för att ”gynna kvinnligt företagande” de facto gynnat totalt mansdominerade multinationella koncerner (och dessutom försämrat kvinnors arbetsmiljö). Reinfeldt skrev på DN debatt att jämställdhet är en ”smart satsning för framtiden”, och som av en händelse minskar jämställdheten.

Reinfeldts miljöpolitik är ett annat sådant exempel, när han inför klimatmötet i Köpenhamn under 2009 inte nog kunde betona hur extremt viktig miljö och klimat var för Moderaterna, men där det sedan står klart att det skett betydande försämringar inom miljöpolitikens kärna, eller som Maria Wetterstrand kallat det, ett kolsvart miljöbokslut. Miljömålsarbetet, miljöbalken, rovdjurspolitiken, natur- och strandskyddet är viktiga exempel där utvecklingen nu går åt fel håll, biltrafik prioriteras på järnvägens bekostnad, man tillåter nya kärnreaktorer, regeringen ger passivt stöd till de krafter som vill exploatera Arktis, man stödjer valjakt och inte en krona tillförs de globala klimatinsatserna utan allt tas från en redan utlovad biståndsbudget. Skarp kritik kommer från bland andra naturskyddsföreningen kring att Reinfeldt spär på individers känsla av maktlöshet kring klimatproblemen.

Regeringen Reinfeldts tydligt uttalade mål om stöd till folkrörelser och ideella organisationers ”självständighet och oberoende” istället blivit ett extremt riktat avdrag för välgörenhet som bland andra tankesmedjan Sektor3 (där jag jobbar) i dagarna pekat på ökar statens kontroll över det civila samhället. Något jag skrev mer om i en understreckare i Tro & Politik för några veckor sedan.

Studieavgifter för utländska studenter skulle öka intäkterna, göra studenterna mer motiverade och inte få effekter på antalet ansökande, men efter reformen beskrev DN situationen med ”Utländska toppstudenter flyr svenska universitet och högskolor”, och lärosätena är kritiska till de stora kostnaderna för reformen.

Hårdare krav på sjuka och arbetslösa skulle enligt Reinfeldt göra folk anställda och friska, men så blev det inte. Hanif Bali och Katrin Zytomierska förklarar Moderaternas linje på ett extremt tydligt sätt här. Arbetslösheten är sju procent, ungdomsarbetslösheten bland de högsta i Europa, socialbidragen har ökat, antalet unga förtidspensionärer har exploderat och antalet med arbetsmarknadsåtgärder har ökat med 45%.

Reinfeldt har vid flera tillfällen tryckt på vikten av att minska ojämlikheten och inkomstklyftorna, t.ex. i sitt sommartal 2008, och i regeringsförklaringen 2006 sa han ”Sverige ska vara ett land som håller ihop, där de sociala och regionala klyftorna minskar”. Ändå rapporterade OECD 2011 att ojämlikheten växt fortare i bl.a. Sverige än någon annanstans i världen under 2000-talet. Ungefär samtidigt sa Reinfeldt i P1: ”sedan vi tog över 2006 så har det inte skett några vidgade inkomstklyftor”, som om han inte ens nu fattat att hans ”nya” moderata politik leder till just de effekter de gamla Moderaterna ville ha. Att klyftorna minskade TROTS den moderata politiken PÅ GRUND AV att finanskrisen minskade de allra rikastes kapitalvinster, men att när nu när finanskrisen lagt sig så börjar den moderata politikens effekter synas, oavsett vad Reinfeldt hävdar att han vill och gör.

Listan kan göras hur lång som helst, på punkt efter punkt vill, eller åtminstone säger Reinfeldt att han vill göra en sak, men effekterna av det han och hans regering gör blir en helt annan.

Det finns tre alternativa förklaringar till detta:

• Reinfeldt vet vart politiken han för leder, men säger medvetet tvärtom för att han vet att väljarna inte vill ha moderat politik.

• Reinfeldt har en osedvanlig otur, allt som kan gå fel går fel, så att hans brighta analyser om vad som skulle hända gång på gång slår fel.

• Reinfeldt är en extremt dålig analytiker och saknar helt förmågan att förstå vad politiken han för får för konsekvenser.

Vilket alternativ som stämmer får du själv avgöra, men att vi alla då och då gör en Reinfeldtare är något som står klart, bara det att just Reinfeldt verkar göra det mycket oftare än de flesta.

Bloggat: Heidi Laine Lundgren, Roger Jönsson, Martin Moberg, Röda berget.
Media: SR 1, 2, HD, Sydöstran, Östran.

M ljuger rätt mycket – men de håller löften

Vissa saker – som att M i många år lovat att slå sönder välfärdsstaten – är tydligen helt kosher att glömma och förlåta.

Om du är en av dem som tänker att Moderaterna ändrat sig och inte längre vill göra ett systemskifte, att det är annorlunda nu med Borg och Reinfeldt så vill jag att du ska se de här två filmerna:

Reinfeldt:

Borg: 

Just dessa två män fick sedan som du vet den yttersta politiska makten i Sverige. Och tillsammans slår de sönder välfärdsstaten – precis som de sagt att de vill. Och Anders Borg försvar att de ”inte medvetet ökar klyftorna” accepteras som en fullgod förklaring. (Typ ”stackars dom… att de inte kan styra vad deras politik leder till.)

När nu den politik de för leder till att vårt gemensamma samhälle dras isär, spelar det då egentligen någon roll om det beror på att de är onda eller korkade? När jag häromdagen läste Expressens 4 (!) sidor om den fjorton år gamla historien om när Mona köpte Toblerone på firmakortet och betalade tillbaka, då saknade jag verkligen någon form av granskning av vad de här herrarna gjorde för sjutton är sedan.

Visste du att medförfattare till boken som Fredrik talar om ovan (som de alltså skrev ungefär samtidigt som Mona begick misstaget med chokladen) är Per Schlingmann, partisekreteraren. Fredrik Reinfeldts närmaste medarbetare. Tycker du själv att det känns troligt att dessa tre tillsammans av en slump råkar montera ner välfärdsstaten systematiskt?

Moderaterna ljuger dessutom hejvilt i sina affischkampanjer.

Så vill jag avsluta med lite pepp från Stellan Skarsgård:

Ni som röstade M för att bli av med en pompös gubbe – ledsen!

Kina-tv var roligt med Göran (som jag kommenterade kort för drygt 3 år sen), och det är faktiskt precis lika roligt med Fredrik. Det är ju samma gubbe som sitter där än!

Som Katrine skriver:

Reinfeldt har även lagt sig till med en ny pompös ton (alla ni som röstade på Moderaterna 2006 för att ni ville bli av med Göran Persson, jag är uppriktigt ledsen å era vägnar….) och i denna ton har han deklarerat att mot den som yppar kritik mot honom i hans nya upphöjda Europeiska väsen ”kan domen bli mycket hård”.

Kina-tv på det är ju klockrent! Freedom news network var också roligt, men Fredrik är ju bara så mycket med Kina än USA.

Reinfeldt news: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8.

Mina inlägg från Almedalen

Glömde berätta att jag under Almedalen bloggade enbart på Kristen Vänster, här kommer en lista över mina inlägg där, just for the record.

05 juli 2009
Unga humanister bad om ursäkt för moderförbundets kampanj

Att ta med sig Gud i politiken

Ytterligare bevis för vår tes om Fredrik

04 juli 2009
En statsmannalik Fredrik seglade just över politiken

03 juli 2009
Svenska kyrkan avväpnade Schlingman och tvingade till ärlighet

Vi blev hetast i Almedalen!

02 juli 2009
Nätrot – sjukt fullt

Biskopen stöttade halal och kosherslakt

30 juni 2009
Moderaten sjuk i inflation

Almedalsk besökaranalys

Kristen socialdemokrat mest företagsvänlig

Sabunis värdegrund, en skön mix av mänskliga rättigheter, sunt förnuft och fördomar

29 juni 2009
Tävling – hur mycket sprit kan man bära?

27 juni 2009
Broderskapare i Almedalen

Hångelfria politiker – är det det du vill ha?

Vem har sagt att vi gör de fattiga fattigare och ökar klyftorna? Har ni något bevis för det? Ni måste komma ihåg att ibland bygger ni historier som inte finns. I det här fallet finns den helt enkelt inte.

/Fredrik Reinfeldt
Det nya arbetarpartiet

Så här skrev jag för länge sen om att Schenström tvingades gå: borde det inte handla mer om politik? Borde man inte kolla lite på vallöften och konsekvenser av den förda politiken? Borde man inte granska männen i och runt regeringen lite hårdare? Kolla upp vilka som har misshandlat sina fruar och vilka som köper prosituerade?

Jag var, och är så himla trött på att tjejerna faller mycket hårdare. Men egentligen är det inte så att jag tycker att manliga politiker borde granskas hårdare för sina personer utan snarare att media borde skärpa sig och kolla politiken, till exempel hur Reinfeldt hittar på om politiken, kanske tror han på det själv, men det likväl inte mycket inte mer trovärdigt än när han bedyrade att ”glad i hatten” syftade på Schenströms personlighet och inte promille om någon minns den gubben (som inte gick).

Citatet högst upp är vad jag tycker att Reinfeldt egentligen borde ha tvingats säga, men som han alltså aldrig pressats till. Originalcitatet där Reinfeldt snäste av journalisterna löd: ”Vem har sagt att hon var onykter? Har ni något bevis för det? Ni måste komma ihåg att ibland bygger ni historier som inte finns. I det här fallet finns den helt enkelt inte.” Några dagar senare lät han Schenström gå och framställde sig som förd bakom ljuset av henne. Ett hångel med journalist (som säkert dessutom var med på att lura in Schemström i fällan) var viktigare att granska och göra skandal av än vilken del som helst i politiken och dess konsekvenser.

Det är tragiskt att politiker bara ställs till svars för personliga misstag som slarv, hångel, fylla, mänsklighet eller kanske lite dubbelmoral, men att inga drev faktiskt handlar om politiken. Visst, man ska inte dricka när man har jour, men om statsministerns dyrbara tid framför folket ödslas på att diskutera huruvida en medarbetare varit full eller ej, så kan det kanske förklara att inga drev går kring att klyftorna ökar, att vår ungdomsarbetslöshet ökar mycket mer än i resten av Europa eller att moderaternas representanter i olika styrelser har haft ett tydligt politiskt mandat och en vilja att fixa stora bonusar. Man är så upptagen av några barr att man inte ser träden, man är upptagen med barr i andras ögon att man inte ser skogen i sitt eget.

Att personer som dömts för olagliga och omoraliska journalistiska metoder (som dataintrång) och vars journalistiska höjdpunkt består i en bok om expedition Robinson tillåts styra stora delar av den svenska politiska debatten måste dessutom ses som ett misslyckande för den svenska politiska journalistiken och en skam för journalistkåren att man stöttar i sin fortgång.

Man får de politiker man förtjänar kanske? Om man tycker att det allra allra viktigaste för en politiker är att hon inte hånglar, inte köper toblerone med lånade pengar och inte provsmakar godis på affären, men skiter i vad politikern i fråga gör med landet – då kommer man att få politiker som inte hånglar, har en personlig revisor från 14 års broiler-ålder och en politiker som också skiter i dig när han eller hon beslutar om vad vi ska göra med landet, för du har ju valt den personliga hygienen som prio. Grattis, tror du att du kommer märka nåt?

Bilden lånad från DN. Läs Katrine Kielos ledare om Reinfeldts politik.

SSUs Mona for presidentkampanj – en borgerlig önskedröm i uppfyllelse

Borgarna gör en massa obehagliga saker och tar en massa impopulära beslut. Alliansens förtroende har rasat. Däremot Reinfeldts förtroende bland folket är fortfarande mycket högt! Folk tror till exempel (fortfarande) att han är mer lämpad än Mona att sköta Sveriges ekonomi. (Och detta trots att mycket talar för att Sveriges ekonomi går sämre sedan borgarna fått makten och att det var under socialdemokratisk ledning flertalet större ekonomiska kriser retts ut.)

Reinfeldt tappar inte förtroende lika fort som sitt parti och sina blåa bröder, trots att det var han som gav sitt förtroende till fifflande ministrar och han som är den ytterst ansvarige för både höjning av a-kasseavgifter och införande av FRA-lagar. Anledningen till detta är att alliansen kämpar för att hålla honom ren. Han sägs åka hem och steka falukorv när FRA-omröstningen äger rum och han uttalar sig sällan i de impopulära frågorna. Han är bara hemma i den ”billiga förortsvillan” och är tar sitt jämställda fadersansvar och är av någon märklig anledning aldrig ansvarig för den politik som folk inte gillar.

Svenskarna gillar socialdemokraterna, och det parti som lyckas verka mest socialdemokratiska vinner. Så vann alliansen valet 2006. Nu är det uppenbart för majoriteten att socialdemokraterna är mer socialdemokrater än alliansen (sic) men frågan är om Mona verkligen är mer sosse än Fredrik.

Alliansen plan är alltså att fortsätta hålla Fredrik ren och hans förtroende högt, och på olika sätt försöka utmåla Sahlin som inkompetent, kvinnlig och slarvig samt ha en stab som letar/uppfinner skandaler.

Men det är inte Mona vi ska vinna på, valsegern måste vara ett lagarbete. Om det blir Fredrik vs Mona så riskerar vi betydligt mer än alliansen. Om det däremot blir moderaterna mot socialdemokraterna, eller varför inte Fredrik mot socialdemokraterna så har vi mycket goda chanser att vinna.

SSUs kampanj med t-shirtar som säger ”Mona for president” är kanske lite gullig, men den spelar alliansen rakt i händerna. Den öppnar dörren för precis den valkampanj som borgarna vill driva. Kampanjen är ett självmål.