Man kan vara vänster och emot abort

Abortförbud i ojämställda, ojämlika länder är förmodligen den grövsta formen av dubbelbestraffning mot kvinnor.

Jag anser att slakt bör förbjudas. Att liv är heligt är en viktig princip. Därför är jag också emot abort. Men det värdiga livet är heligare. Som vår värld och vårt samhälle ser ut idag så kan vi aldrig, inte på någon plats förbjuda kvinnor att göra abort, vi kan inte på något sätt moraliskt försvara att unga, fattiga tjejer förslavas i och med att vi som samhälle tvingar dem som individer att bära resultatet av vår moral. Män riskerar inte att drabbas eftersom våra kulturer lägger moralen, ansvaret, skammen, skyldigheterna på kvinnor, äldre riskerar inte att drabbas eftersom de kan ligga runt hur de vill, rika riskerar i mycket liten utsträckning att drabbas eftersom pengar gör att man står över den här typen av lagar. När då äldre rika män går ut med plakat för att skuldbelägga unga fattiga tjejer blir jag så jävla förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ta ert samhälleliga ansvar! Anställ bara ogifta gravida arbetarklasskvinnor i era företag väl, eller skrik åt de män som motarbetar jämlika relationer – gör nåt åt situationen istället för att peka finger åt dem som inte är som er själva.

Det finns åtminstone två sätt att vara emot abort – ett högersätt och ett vänstersätt.

Emot abort på ett högersätt
Det här är den kända formen av abortmotstånd, som majoriteten av svenskarna vänder sig starkt emot. Liv är heligt, och så länge någon annan tar konsekvenserna av denna princip så ska vi kontrollera, begränsa, straffa. Den här högerhållningen återfinns till exempel hos honom som mördade abortläkaren Tiller, eller hos de politiska partier som vill montera ner välfärden men samtidigt begränsa möjligheterna till abort. Det är en oförmåga till empati med människor som lever under andra förhållanden än man själv, eller en oförmåga att sätta sig in i behovet av en abort i de sociala kontexter de kvinnor som gör abort befinner sig i. Att motsvarande mängd osäkra och illegala aborter ersätter fria och legala aborter utförs i länder med abortförbud eller att postabortkomplikationer är en mycket vanlig dödsorsak hos unga kvinnor i abortförbudsländer bortses i mycket hög utsträckning ifrån. Det är också en förklaring till varför att vara för dödsstraff och mot abort inte är en paradox, eftersom det viktiga inte är livets helighet utan tron på att den egna moralen står så mycket över ”dom andras” moral. De osäkra aborterna (utförda av outbildad personal i smutsig miljö) är lika många som tidigare: 20 miljoner. Osäkra aborter utförs bara på kvinnor i fertil ålder, i princip enbart på unga fattiga kvinnor i utvecklingsländer. Bara tre av tio afrikanska kvinnor kan överhuvudtaget få tag på preventivmedel. I Nigeria en av tio. I flera länder är det olagligt att abortera till och med om kvinnans liv är i fara, även om det är i princip säkert att kvinnan kommer att dö. Det är en extrem högerhålling i abortmotståndet, som med all tydlighet visar att många av abortmoståndare inte alls håller livet särskilt högt. Det är att straffet för den omoraliska kvinnliga sexualiteten säkert utdelas.

Emot abort på ett vänstersätt
Det här är i princip en helt okänd form av abortmotstånd i Sverige. Jag mötte den när jag talade med några spanska broderskapare i cristianos del PSOE när jag nyligen var på ILRS kongress. Det var verkligen en aha-upplevelse. Jag talade med en man som var feminist, socialist och djupt troende katolik. Vi hade mycket gemensamt i fråga om klasspolitik, filmer, resor och så säger han att de har ett problem med abortfrågan i PSOE. Hans parti, menar han, tittar bara på kvinnans rättigheter och punkt. Jag känner att jag blir lite kall, det här som var så trevligt, varför ska vi prata om det, jag kommer bara att bli arg på den här tråkiga, patriarkala diskussionen om att man får skylla sig själv om man är tjej och blir gravid, då är det bara för staten att tvinga dig bita i det sura äpplet och förstöra ditt liv, typ.

Men han säger inte så…
Han säger: var är arbetsrätten? Var är alla de goda katoliker som sitter på höga moralhästar och pekar på tjejerna när det stora företaget sparkar alla som blivit gravida? Det första steget för att minska aborterna kan alltså aldrig vara förbudet, det första steget måste vara arbetsrätten. I Sverige har vi drivit just den här kristna vänsterpolitiken för att minska aborterna, vi har gjort det tabu att ställa frågan om man tänkte skaffa barn på anställningsintervjuer och vi har höga ersättningar för föräldraledighet. Men ännu finns det mycket kvar. Varför får så få barn när de pluggar på högskolan – trots att det egentligen vore ganska optimalt i flexibilitet och tidpunkt i livet att få barn? Varför har kvinnor så mycket lättare att få vårdnaden om barn? Varför tar kvinnor ut så extremt stor del av föräldraförsäkringen – om vi nu vill minska antalet aborter?

Det finns alltså en möjlighet att förbjuda abort. Men det är i utopia. I utopia skulle vi dessutom inte behöva förbjuda, för varför skulle någon vilja abortera? Att arbeta mot målet att nå detta samhälle skulle vara långt mycket mer effektivt för att helga livet. Aborter skulle kunna förbjudas i det fullständigt jämställda samhället. Där de människor som inte bara haft reella möjligheter att undvika graviditet utan även får fullständig ekonomisk, social och annan kompensation från samhället för smärta, insatt tid och andra möjliga problem i samband med graviditet och förlossning, och som i de fall där barnet inte adopteras bort har en fullständigt jämlik ansvarsbörda med den andra föräldern, inte riskerar karriär, status eller en trygg ålderdom mer än han oavsett om förhållandet fortsätter eller ej – där vore det rimligt att säga att allt liv är heligt, där skulle de oföddas rätt kunna värnas – utan att det leder till sociala katastrofer.

Jag skrev om det tidigare: Jag är emot abort.

Andra om abort: Dagen, SydSv och SvD om Spaniens nya abortlag mm, Alicja som dömdes till blindhet pga abortförbud, Abortlagarnas mörka baksida (aborterna minskar).