Posts tagged ‘dödsstraff’

Jag vill leva, jag vill dö i Norden

typiskt nordisk vy av en väg vid en hage

Idag känner jag en glädje mitt i sorgen efter Utøya, en glädje över att jag är nordbo. Jag är stolt över att det mest självklara svaret på våld och terror från mina landsmän och politiska kamrater hela tiden varit krav på färre vapen och mer demokrati. Inte mer vapen och hämnd som varit så vanligt de senaste åren.

Bara det att den misstänkte attentatsmannen togs levande tycker jag är en seger. Han kom inte undan med ett billigt skott i pannan utan kan ställas till svars, inte bara straffas, för det han gjort. Han kan hjälpa oss att förstå vad som gått fel. Jag är glad att hans brutalitet inte möttes med brutalitet.

Att gå efter principen om öga för öga skulle göra hela världen blind. Vi måste kunna se för att förstå. Därför är jag också glad att Sverigedemokrater som tidigare stöttade den misstänktes åsikter, men som nu plötsligt svängt till att förespråka dödsstraff för honom, fortsätter att mötas med skarp kritik.

Efter attackerna den 11 september 2001 var USA:s president Bush främsta reaktion att tala om vedergällning. Han sa att vi skulle jaga terrorister i ett korståg (sic) för att rensa världen från illgärningsmän.

Men illgärningsmännen har bara blivit fler i takt med att de skyldiga har jagats. I takt med att oskyldiga har torterats. I takt med att demokrati och mänskliga rättigheter har fått stå tillbaka och det förebyggande samhällsbygget hamnat i skymundan har hatet fullkomligen exploderat.

Därför är det en lättnad att lyssna till Norges statsminister Jens Stoltenbergs tal om det viktiga i livet, om ungas engagemang, om vikten av öppenhet och demokrati för att möta dessa utmaningar.

När sångerskan Malena Ernman skrev på Twitter “Min övertygelse är att ingen privatperson på planeten jorden ska tillåtas att bära vapen” (min övers.) fick hon stöd av många nordbor. Samtidigt som ilskan, inte minst från USA, inte visste några gränser.

Kraven på att möta våld med mer våld är ännu otroligt starkt i världen. Men kanske, kanske ser vi att det vänder nu?

En norsk mamma återgav vad hennes åttaåriga son sa när det började dyka upp hatgrupper mot den misstänkte gärningsmannen på Facebook:

“Men mamma! Vi måste komma ihåg att han som gjorde det där förmodligen har familj, han också! Kanske sitter mamman hans och gråter, och är rädd att hon har gjort något fel som fått en son som kunde hitta på något sådant. De har det nog fruktansvärt nu.”

Hatgrupper mot den misstänkte, eller ännu värre – de tankar som ventilerats i olika nätforum om angrepp mot hans familj, är fruktansvärda. Den hets som riktades mot muslimer omedelbart efter attacken i Oslo är också en del av samma fenomen. Viljan att hitta syndabockar att rikta sitt hat mot, viljan att skruva upp hatet i en tid när vi måste skruva ner det är stark.

Det är därför just nu vi behöver hålla fast vid vår övertygelse om att dödsstraff inte hjälper mot någonting.

Det är nu vi behöver lugna statsministrar som kan tillåta sig att sörja och fortsätta kampen för öppenhet och demokrati, trots de blodiga attackerna.

Det är nu vi behöver skolbarnens visdom och hovsångerskor som sätter ner foten. Det är nu du behövs.

Främlingsfientligheten, och kraven på våld och dödsstraff måste motverkas var vi än möter det, i riksdagen, på jobbet eller i vårt eget huvud.

Dett är en förkortad och omarbetad version av en artikel skriven för Guardian.

Tack Kristian för följande länkar Aftonbladet / DN / DN2 / DN3 / DN4 / SvD /Jinge / Röda Berget / Lasses blogg / Anybody´s place / Röda Malmö / Kildén & Åsman / Nattens bibliotek / DR Cais blogg / Martin Moberg / (S)ebsatians tankar / Loke – kultur & politik / Lindqvistiska hörnan / En journalists tankar / Jens tyckeri / Jämlikhetsanden / Pappas murslev /

1 augusti 2011 at 1:00 f m 3 kommentarer

Dags att anmäla Stanley Sjöberg för förtal

Kasha Nabagesara, HBT-aktivist i Uganda. Foto: Helena Utter, Aftonbladet

Kasha Nabagesara, HBT-aktivist i Uganda. Foto: Helena Utter, Aftonbladet

Jag har tidigare försvarat Jesusmanifestationen, som nåt med potential att bli vackert och enande. Men när grundaren av manifestationen, Stanley Sjöberg, går ut och säger att manifestationens syfte ska vara ett ”försvar för historisk kristen tro” så blir jag bara så jävla trött. Alla fattar att det betyder att det ska bli nån slags anti-pride för högerkristna.

Och nu kommer det värsta: Stanley Sjöberg säger också i samma intervju att Eva Brunne är ”en av de tydligaste förnekarna av Jesu gudom”. Han tänker uppmana alla ”bibeltroende” att avstå från Jesusmanifestationen om Brunne deltar. Det borde vara straffbart att säga så om en biskop! Brunne är kristen och tror på Bibeln, men hon är inte höger och dessutom öppet lesbisk. Det sticker i ögonen på Sjöberg.

Därför skulle alltså Jesusmanifestation utestänga typ 80% av alla kristna i Sverige, eftersom de inte är homofober. Den kristna högern slår till igen, de kommer dragandes med sina politiska käpphästar och skyller alla som inte är högerkristna för att förneka Jesus och inte tro på bibeln.

Jag ska genast gå och kolla upp hur det går till att göra en anmälan för förtal. Jag tycker inte att han ska få komma undan med det här.

Och en helt annan sak: hur kan kyrkornas samarbete med utlandet användas som argument mot att vi ska viga homosexuella i Sverige? Det är ett så himla dåligt argument! Men det används hela tiden. Till exempel av min organisation Equmenia i Dagen, pinsamt tycker jag.

Johan Nilsson (som i övrigt är en trevlig liberal) säger att vi ska ”visa hänsyn till våra systerkyrkor runt om i världen”. Hur kan det vara hänsyn mot kyrkor i andra länder att trampa på människor på grund av sexuell läggning i Sverige? Visst ska vi visa hänsyn, men vi kan inte göra det genom att kompromissa med människors lika värde.

Kanske tvärtom kan det ge oss en möjlighet att påverka den globala homofobin? I Uganda vill presidenten införa dödsstraff för homosexualitet, där kan vi prata om problem med internationella relationer. Men att vi i de svenska kyrkorna skulle ta hänsyn till dylika fobier ser jag som rent kontraproduktivt, och bara ett hittepåargument för att få lov att vara homofob själv.

För övrigt skäms jag för att vara med i Metodistkyrkan som till skillnad från både Baptisterna och Missionarna inte viger homosexuella ännu. Visserligen vet jag att min egen församling skulle bryta mot de internationella metodisternas inskränkta regel om några av samma kön bad om att få bli vigda, men det ser ändå illa ut.

När blev bibeltroende och homofob synonymer? När slutade bibeln att handla om NÅGOT annat än Stanley Sjöbergs och hans kompisars rädsla att förlora sitt tolkningsprivilegium?

Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. (1 Joh 4:16)

1 december 2009 at 1:06 e m 54 kommentarer


Twitter

  • Mitt konto har inte blivit kapat. Det var bara för mycket hat som kom till det här användarnamnet. På återseende. 8 months ago

Kategorier