Posts tagged ‘Broderskap’

Glödande tanter är framtidshopp

Varför är åldersspridningen så dålig bland kandidaterna till EU-valet? På Socialdemokraternas lista är snittåldern 44 år, vilket ju verkar rimligt, men hela 16 av 30 kandidater ligger i åldersspannet 42–53. Ingen är över 65 och ingen kommer ens att bli det under mandatperioden.

Diskrimineringslagen har utökats, det är inte längre tillåtet att diskriminera på grund av ålder. När tidningen PRO-pensionären frågar partierna om äldre säger alla att de inte ska diskrimineras och att förbudet mot diskriminering på grund av ålder ska utvidgas till alla samhällets områden. Om man har körkort ska man kunna få hyra bil – fast man fyllt 70, och kunna skaffa bensinkort eller olycksfallsförsäkring. Förutom att Moderaterna inte kan förklara varför pensioner, uppskjuten lön, ska beskattas hårdare än de ännu förvärvsarbetandes lön, är partierna rörande överens.

I arbetarepartiet räknar vi snittålder. Vi strävar efter att ha unga kandidater, gärna unga tjejer, för att ungas röst är viktig sägs det, ”trots att de har mindre erfarenhet”. Men jag tror att vi egentligen vill ha folk under 40 för att väga upp de stora horderna (män) i 50-årsåldern. Visste ni att Thomas Östros räknades som ungdomskandidat fram till 2005? Upp till 40 är man ungdom, efter 50 är man äldre och efter 65 är man helt förbi verkar vara devisen.

En av mina förebilder är författaren Harald Lundberg, han är broderskapare i Örebro och jobbar nu på en ny bok. Han har rollator, åker färdtjänst, håller föredrag, bor på äldreboende, driver motioner och bemannar partilokalen, helt utan motsättning. Han är 88 och coolare än de flesta, men knappast unik i det att hans engagemang – för att inte tala om erfarenhet – inte försvann vid 65. Vi räknar ut folk när de fyller 65 och när man flyttar in på hem så verkar samhället tro att man inte längre existerar.

Som ordförande för Broderskapsrörelsens ungdomsnätverk får jag ofta höra att det är så himla bra att vi ger hopp för framtiden och värvar nya unga medlemmar och visst – det är kul att vi växer bland unga, men rörelsen värvar en massa 60- och 70-åringar också! Våra nya 70-åringar kan ha 5, 10, 20 eller kanske 30 års engagemang kvar för rörelsen, tala om framtidshopp!

Därför känner jag mig nu tvungen att säga detta: man blir inte dum i huvudet för att man blir svag i benen, och man behöver inte ens bli svag i benen för att man blivit pensionär. Ska det vara så svårt att förstå? Jag älskar alla våra glödande tanter och gubbar i Broderskapsrörelsen, och ser fram emot att vara bland de yngre ett bra tag framöver.

Denna krönika publicerades i Tidningen Broderskap nr 22/2009

1 juni 2009 at 2:01 e m 3 kommentarer

Ny blogg för kristen vänster

Peter Weiderud, ordförande för Sveriges Kristna Socialdemokrater börjar blogga idag, under titeln Kristen Vänster. Och det är inte bara Weiderud som är tänkt att skriva under detta paraply, utan ett bredare spektra av den bredare ”kristna vänstern”. Det betyder att både miljöpartister och judar får plats, bland andra troende som inte är höger.

Vi är kristen vänster, vi vill vara med och leda den mobilisering som syftar till att låta samhället genomsyras av Guds kärleksbud. En aktiv politisk kamp för våra värden om frihet, jämlikhet och solidaritet är bästa sättet att omsätta kärleksbudskapet från ord till handling.

Bland planerna för bloggen finns också att den ska bli ett diskussionsforum om Broderskapsrörelsens manifest för kristen vänster, som fastställs på kongressen i Malmö i sommar.

Jag har förresten flyttat från Uppsala till Stockholm så jag flyttar mig även på på bloggkartan!

24 februari 2009 at 5:23 e m 1 kommentar

Israel-Palestina – 60 år i våra röda hjärtan

Det är mycket nu. Mitt liv som anställd på Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen har just kickstartat. Fyra intensiva dagar in i tjänsten, där en av våra absoluta hjärtefrågor just står som högst i skyn. Demonstrationer, artiklar, uttalanden, samarbeten och frågor haglar här borta på Sveavägen.

Den 24 januari klockan 15 i ABF-huset här i Stockholm släpps dessutom boken Israel-Palestina – 60 år i våra röda hjärtan. Kom! Köp boken här på broderskaps hemsida, eller läs recensionen i helsingborgs dagblad först.

Jag vill också uttrycka min sorg över att judar i Sverige, som inte har någonting med kriget att göra blir hotade i Sverige, och att muslimer som inte har någonting med hoten att göra blir anklagade, och återkommande utsätts för trakasserier från grupper och enskilda extremister som en sorts kollektiv bestraffning på grund av tro eller etnicitet. Här finns ett videoklipp som ger hopp, det handlar om Israeliska soldater som deserterar och vägrar delta i attacken. Attacken som i första hand kommit att riktas mot civila och på flera sätt bryter mot internationell lag.

15 januari 2009 at 11:14 e m 1 kommentar

En kvinna efter Bruno och Anna efter Lott

I veckans Broderskap finns en artikel som handlar om att jag fått ett nytt jobb, läs mer i Robert Sandströms artikel som har underrubriken Nya pressekreteraren lämnar förbundsstyrelsen.

Anna Ardin blir ny pressekreterare efter Lott Jansson som lämnat Broderskap och blivit kommunikationsombudsman med ansvar för webben på socialdemokraternas partiexpedition på Sveavägen 68 i Stockholm.

– Jag har arbetat som pressekreterare i andra organisationer tidigare och kommer att driva de frågor som styrelsen ger mig i uppdrag, säger Anna Ardin som valdes som ledamot i Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse på senaste kongressen i Vetlanda. Ett uppdrag hon nu lämnar i och med att hon anställs på förbundsexpeditionen då uppdragen inte är förenliga med varandra.

– Om det hade varit en arvodesanställning, liknande den förbundssekreteraren har, så hade det varit en annan sak, säger Anna Ardin som tillträder tjänsten 1 januari 2009.

Anna Ardin är ordförande för Broderskaps nybildade ungdomsnätverk. Det lämnar hon inte, men hon kommer inte att vara kvar som ordförande.

Anna Ardin lämnar inte bara de uppdrag hon har i Broderskapsrörelsen. Hon slutar också sin halvtidstjänst som utredare på Sveriges Förenade Studentkårer och arbetet som forskningsassistent på halvtid på Institutet för Bostads och Urbanforskning vid Uppsala universitet.

– För två månader sedan flyttade jag till en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm. Så jobbet kommer lägligt, säger Anna Ardin som redan flyttat från Uppsala till Stockholm.

Anna Ardin blir inte det enda nya ansiktet på Broderskapsrörelsen. Några veckor efter att hon börjar som pressekreterare får tidningen Broderskap en ny chefredaktör. Det är Ida Holmberg, 28 år, som efterträder Bruno Sollerman.

19 november 2008 at 10:41 e m 3 kommentarer

Manifestet för kristen vänster lanseras idag!

Girighet får inte styra samhället

Publicerad i SvD 1 oktober 2008, 04.44

NYTT KRISTET VÄNSTERMANIFEST Individualismen måste kombineras med en gemenskap som håller ihop samhället. Den kristna högern exkluderar människor och åsikter, vi vill inkludera dem och bekämpa egoism och girighet, skriver Peter Weiderud, Ulf Bjereld och Anna Ardin i Broderskapsrörelsen.

Vi lever i en tid präglad av religionens återkomst i samhällslivet. Frågor om tro och politik blir viktiga igen. Idag finns det mer än 1,5 miljoner människor som aktivt utövar sin tro i Sverige.

Upp emot en miljon går regelbundet på gudstjänst i Svenska kyrkan. 150000 är troende katoliker, 100000 ortodoxa bekännare, 300000 medlemmar i frikyrkorna och 100000 muslimer organiserade i moskéer.

I Påskuppropet för en generell flyktingamnesti och i Hopp-kampanjen mot Israels agerande på de ockuperade palestinska områdena har svenska samfund tagit politisk strid för humanitära värden.

Frågor kring samkönade äktenskap, religiösa friskolor och bruket av slöja väcker starka känslor. Vi har gått in i en postsekulär tid.

I detta nya politiska landskap formulerar vi ett manifest för en kristen vänster. För oss är tron en källa till hopp, mening och en väg till mänskligt växande och frigörelse.

En aktiv politisk kamp för värden som frihet, jämlikhet och solidaritet är bästa sättet att omsätta kärleksbudet i praktisk handling.

Uttryckt i konkret politik arbetar vi för:

1. Rätten till förlåtelse och upprättelse. Varje människa har rätt till en ny chans. Vi utmanar ­högerns ta dig i kragen-politik.

2. Att män och kvinnor ska ha lika möjligheter att bestämma över samhället, sin kropp och sitt liv. Sverige är inte ett jämställt samhälle.

3. Ett öppet Europa, dit männi­skor kan flytta för att arbeta och studera och där den som söker skydd undan förföljelse garanteras en fristad. Vi protesterar mot planerna på att göra det svårare för familjer att återförenas i Sverige.

4. Bekämpa islamfobi och rädslan för att prata om religion. Vi söker aktivt samarbete med ­andra ­troende, deras samfund och organisationer. Förra året skapade vi ett nätverk för socialdemokrater också med annan tro.

5. Ökade insatser för global utveckling – ett generöst bistånd – men också radikala förändringar för rättvis handel och mer jämbördiga villkor i samarbetet med fattiga länder.

6. En restriktiv vapenexport från både Sverige och EU. Vi har tagit fram ett förslag till nya riktlinjer för Sveriges framtida handel med krigsmateriel.

7. Fred i Mellanöstern – genom ­dialog, försvar av folkrätten och en tvåstatslösning. Vi har ett långt samarbete med det civila samhället i Gaza.

8. En snabbare omställning till ett hållbart samhälle. Miljö­förstöring och klimatförändringar drabbar fattiga värst. Sverige ska gå före i omställningen.

9. All kärlek är bra kärlek. Vi ­erkänner och stödjer att en kärleksfull och trygg familj kan se ut på många sätt.

10. Ett rakryggat försvar av folkrätt och mänskliga rättigheter. Förslaget från socialdemokraternas rådslag att försvaga folkrätten är vi emot. Det kan sänka tröskeln för militär våldsanvändning.

Vi står i skarp kontrast till den kristna högern. I USA har den kristna högern ett ansvar för landets krigföring i Irak och för den tilltagande militariseringen.

I Sverige står den kristna högern – med fäste såväl inom kristdemokratin som i den nyskapade tankesmedjan Claphaminstitutet – ensamma mot en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Där den kristna högern exkluderar och gör skillnad mellan ­människor vill vi, den kristna vänstern, inkludera.

Staten ska självklart vara sekulär. Men vi menar att religionen erbjuder människan något viktigt – ett existentiellt sammanhang att dela och något större att vara med och genomföra.

Här skiljer vi oss från den torftighet som kännetecknar ateisterna i förbundet Humanisterna, som förnekar varje sammanhang och erfarenhet bortom det snävt rationella.

Även vårt socialdemokratiska moderparti är med sin tid. Dokumentet ”Politik och religion” från rådslagsgruppen ”Vår värld” visar på en förståelse för religionens betydelse bortom individen på ett sätt som inget annat parti förmår visa upp.

Dagens svenska samhälle är så mycket mer individualiserat än tidigare. Men individualiseringen måste kombineras med den gemenskap som är nödvändig för att hålla ihop ett samhälle.

Vi vill slåss för att individualiseringen inte ska ta formen av egoism, girighet och isolering, utan frigörelse under ansvar.

Eller som vi skriver i utkastet till manifestet: tron övertygar oss om att människan är en gemenskapsvarelse, att varje människa ofrånkomligen är beroende av andra människor.

Först när var och en ser sig själv och andra som unika individer beroende av varandra kan samhället omdanas i en riktning där människans frihet inte står i motsättning till jämlikhet och solidaritet.

PETER WEIDERUD
ordförande för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen

ANNA ARDIN
styrelseledamot Broderskapsrörelsen

ULF BJERELD
styrelseledamot Broderskapsrörelsen

1 oktober 2008 at 8:27 f m

Välkomna till Broderskap Bamse och Skalman

I ett inlägg från 1999 hittade jag en intressant uppsats om Bamse och hans förespråkande av den kristna vänstern framför den kristna högern. Uppsatsförfattaren har inte riktigt insett skillnaden mellan kristendom och kristendom, där den ena är intolerant och den andra tolerant, den ena kärleksfull och den andra full av maktbegär, den ena höger och den andra vänster. Men jag tycker i alla fall att uppsatsen i fråga är en intressant religionspolitisk betraktelse, och att det är skoj att se Bamse ur detta perspektiv. För att länken inte plötsligt ska bli en återvändsgränd kopierar jag in hela stycket nedan, utan att göra anspråk på författarskap.

Trots att religion och tro knappast nämns i serierna, är de moraliska värderingarna av sådan karaktär att det är oundvikligt att ibland associera till vissa passager i Bibeln. Kanske är referenserna till Matt. 5:44 (Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder) tydligast (otaliga är serierna, där Bamse är snäll mot sina fiender och låter dem få tårta istället för stryk – som Skutt vanligtvis förespråkar) men även Matt. 5:39 får representera en åsikt som vanligtvis delas av Bamse (Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till honom – Bamse slåss aldrig, utan överser med de dummas beteende). Tio Guds bud kan tyckas utgöra grunden i den lära som Rune Andréasson förmedlar till sina unga läsare. Det handlar om att man inte ska ljuga, stjäla, dräpa, slåss, mobba, fuska eller vara allmänt elak. Utan istället vara vänlig och hjälpsam mot sina medmänniskor.

Men dessa värderingar är ju inte specifika för den kristna tron. Det har påpekats att det faktum att ”stora delar av den moral som förmedlas i serien går att föra tillbaka till Bibeln beror istället på att vår västerländska kultur, trots sekulariseringen, vilar på religionens grundvalar”28. Därför kan man säga att det moraliska imperativet snarare bygger på en allmänt hållen västerländsk grundsyn på hur man ska bete sig mot varandra i ett samhälle. Andréasson säger själv: ”Folk som är kristna uppfattar ibland att de har patent på moral. Bamses moral sammanfaller ofta med kristen moral. Det faller sig naturligt.”29

Att Vargen drömmer om ett kyrkbröllop är intressant,
eftersom inga kyrkor annars förekommer i Bamses värld

Det är egentligen förbluffande att notera hur lite kyrkan är med i serierna. Någon kyrkobyggnad förekommer över huvud taget inte under hela åttiotalet30. När Bamse och Brummelisa gifter sig (8-81) är det i ett stall (åtminstone är bröllopsfesten placerad där) och när Lille Skutt och Nina Kanin gifter sig (9-85) är det heller inte någon kyrka inblandad. Vare sig Bamses eller Skutts ungar döps och inga andra sakrament är heller representerade. Julen firas dock, men denna framställs snarare handla om julklappar och tomtar, än att vara en stor kristen högtid31. I julnumret -87 dras dock paralleller till Matt. 2:932, när bamseungarna leds hem av en stjärna som lyser starkare på himlen (som dessutom är molnig) än någon annan stjärna. Skalman håller med om att det faktiskt är Julens Stjärna men menar ändå att det är ”gamle Jupiter” de har att tacka. Huruvida detta är ett bekännande – eller ett avfärdande – av den kristna tron är upp till läsaren att avgöra.

Julkalendern som finns med i julnumren har 25 luckor, vilket alltid leder till en viss förvirring hos läsarna. Särskilt som den 25:e luckan innehåller fredstecknet, vilket Andréasson motiverar med att juldagens budskap är ”Fred på jorden”. Men alla tycker inte om fredstecknet: ”En kvinna i Sundsvall startade i vintras en aktion för att ‘kristna föräldrar’ skulle sluta köpa Bamse-tidningen till sina barn. Den kristna moralisten i Sundsvall ogillade att lucka 25 i Bamses julkalender innehöll fredstecknet. -Hon såg det som en hednisk djävulssignal och menade att jag hädade säger Rune Andréasson och skakar på huvudet”33.

Detta tar Andréasson också upp på Brevsidan i 3-90, där han förvånas över hur folk kan tro att Gud är så småaktig i detaljer. Han skriver vidare att ingen vet hur det blir när vi dör, men tänker sig ändå att vi alla en dag står inför Gud på Yttersta Domen. Om vi då ska få tillträde till Guds paradis, är det nog inte småsaker som avgör det hela. Istället spekulerar Andréasson att det är engagemanget för ”dessa mina minsta”34 som har betydelse för vår dom. Han avslutar med att hänvisa till slutet på Matteus-evangeliets tjugofemte kapitel.

Huruvida han skrev detta för att lugna de upprörda kristna eller för att väcka ännu mer debatt, framgår inte. Men den avslutande meningen i den allegoriska berättelse som används för att förklara hans ståndpunkt är verkligen kontroversiell. Troligtvis finner humanisten Andréasson Matt. 25:4135 aningen hård och säger istället ”Guds svar till de andra (de förbannade, min anm.) överlåter jag till Henne själv”. När så odramatiska företeelser som vissa tecken i julkalendern upprörde känslor, vad borde då inte denna könsbestämning av Gud ha orsakat för stämning bland de kristna fundamentalisterna?

Skalman anammar Jesus retorik för att förmedla sitt budskap

Om det var oklart med budskapet angående Julens Stjärna, finns det andra, mer oomtvistade, äventyr som har uppenbara likheter med berättelser ur Bibeln. I Det är fult att fuska, men… (3-82, 12-89) märks tydliga referenser till avsnittet om kvinnan som skulle stenas36. När Valdemar Varg ska straffas för sitt fusk under kulspelandet får alla ta fem kulor ur Valdemars kulpåse. ”Den går först som aldrig någonsin har fuskat eller försökt att fuska eller har velat fuska” bestämmer Skalman. Ingen i Bamses gäng kan ställa upp på det, så Valdemar går fri. I nästa serieruta undrar Bamse hur Skalman kunde komma på något så fint, varpå Skalman svarar att det inte var han som kom på det, utan att han bara läst något mycket liknande i en bra bok. Andréasson menar att ”berättelsen om kvinnan som skulle stenas är en av de bästa som skrivits. Bibeln innehåller många bra berättelser”37.Född i en metodistkyrka i Lindome och med sju-åtta år i söndagsskola bakom sig har Andréasson goda grundkunskaper i den kristna läran ”-Jag lärde mig Bibeln ganska bra, eftersom jag inte var intresserad av att sjunga”38. När han på Brevsidan i 9-84 får kritik från några mer fundamentalistiskt kristna, som vänder sig mot de avsnitt i Bamses Skola som behandlar jordens och livets utveckling och att jorden skulle ha skapats på sex dagar, är han inte sen att svara: ”Men i Bibeln står också att ‘en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år är såsom en dag’ (Psaltaren 90:4 och Petrus andra brev 3:8)”, vilket ger ett både påläst och bildat intryck.

Matt. 5-44 enligt Bamse
Differentieringen av begreppen tro och vetande är annars en fråga som går igen på många ställen i tidningen. Skalman tillfrågas ibland vad han tror i olika frågor men svarar då att han tror vad han vet, och om han inte vet någonting uttalar han sig inte heller. I många Bamses Skolor (7-86, 5-87, 6-88) tas astronomi och vetenskap upp och ställs mot den, enligt Andréasson, förkastliga astrologin. I Skalman och trollkarlens röda blomma i 10-88 är det på grund av skurkens vidskeplighet som Skalman kan fånga honom och sätta honom i fängelse med orden ”Du skulle ha läst lite om verkligheten i stället för dina trams-böcker om astrologi och annat skrock”. Denna fråga engagerar verkligen Andréasson och han är även hård mot de kristna som genom historien motverkat vetenskapen, genom sina trångsynta religiösa åsikter. Tydligast märks det av hans försvarande av Hypatia. Den intellektuelle Skalman avbildas ofta med en skylt med texten ”Denna gång ska Hypatia försvaras!” uppsatt på väggen i sitt rum. Under åttiotalet passerar denna bild läsarens ögon i mängder av serier, men det dröjer fram till nittiotalets början innan en ordentlig förklaring ges. I början av 1990 utlyses en tävling för dem som kan förklara vem Hypatia var och på Brevsidan i 5-90 förklarar Andréasson hennes historia:

”…den sista av de stora forskarna var HYPATIA, astronom, fysiker, filosof, en lysande föreläsare. Och kanske märkligast av allt: Hon var kvinna i en tid då kvinnor saknade de flesta rättigheter.

Kyrkan med ärkebiskop Kyrillos i spetsen hatade hennes lärdom och vetande, så har kyrkan nästan alltid gjort. Konstigt nog!

Man hetsade folket att bränna biblioteket [i Alexandria] med alla ‘hedniska’ bokrullar och att mörda Hypatia. Det sägs att hon flåddes med snäckskal.

”Därmed försvann sjuhundra års kunskap för att ge plats åt vidskepelse.”

Att Andréasson vurmar för denna vältaliga kvinna, är uppenbart. Men vad är det Hypatia symboliserar?

Antagligen är budskapet tveeggat; dels symboliserar Hypatia vetenskapen, som ska försvaras mot den onda vidskepligheten, som inte bara sprider irrläror, utan även mördar. Dels får Hypatia stå för alla starka kvinnor som blir motarbetade – inte bara inom vetenskapen, utan på alla plan.Detta tämligen aggressiva angrepp på kristendomens historiska brott blir Rune Andréassons sista starka inlägg i frågan. Eftersom han gav ifrån sig tidningen ett par nummer senare är det lätt att tänka att han länge planerat att få det sagt, men utan att det blivit av. När det nu drog ihop sig till pensionering, blev detta försvarstal något av hans testamente. Ett testamente till försvar av en stor kvinna; en folkbildare av hans eget skrot och korn.

Noter


28 Maria Sundkvist i tidskriften Bild & Bubbla nr 2 -93 sid 24
29 Svenska kyrkans tidning nr 34 -87 s 25
30 Med undantag från Tivolivsfarligt i 9-88, då Mini-Hopp går till väders med en ballong och sätter sig på kyrktuppen. Något underliggande kristet budskap står dock inte att finna i serien och kyrkan fyller heller inte någon annan funktion, än att vara en hög byggnad. Dessutom finns det alltså med en präst när Vargen drömmer om giftermål som synes på bilden.
31 På Brevsidan i 12-85 nämns solgudens fest, Midvinterbloten, i viss mån som upphov till dagens traditioner.
32 ”…stjärnan som de hade sett i östern gick framför dem, till dess att den kom över det ställe där barnet var. Där stannade den.”
33 Tidskriften Bild & Bubbla nr 1 -91 sid 7
34 Matt. 25:34; Matt. 25:40
35 ”Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: ‘Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar”
36 Joh. 8:7
37 Svenska kyrkans tidning nr 34 -87 s 25
38 Svenska kyrkans tidning nr 34 -87 s 25

5 augusti 2008 at 9:17 e m 1 kommentar

Bankkunder syndigare än homosexuella

Söndagen den 3 augusti, sista dagen av Euro Pride i Stockholm arrangerade Sveriges kristna socialdemokrater, Broderskapsrörelsen, ett mycket välbesökt seminarium inne i Pride Park. Seminariet handlade om religion som politisk kraft för allas lika värde, med särskild vikt vid HBT-personers rättigheter. Temat är ”Syndigt – finns det något alternativ för oss troende till den kristna högerns syn på familj och relationer”.

Det överhängande regnet upphör och en parant kvinna med prästkrage och lysande rosa skjorta äntrar scenen, de flesta känner igen biskop Caroline Krook. Hon har tre veckoband på armen – högsta graden av VIP i pridesammanhang – och ett stort färgglatt kors hängande på bröstet. Broderskapare, fackaktiva och andra intresserade börjar samlas i ABF’s seminarietält.

Broderskaparen och den socialdemokratiske kyrkopolitikern Paul Trossö har just kommit tillbaka till Pride park efter att han som vigselförrättare varit på två unga kvinnors pampiga bröllop. I tältet gör sig även muslimen och företrädaren för föreningen Homan, en förening som särskilt riktar sig till HBT-personer från mellanöstern, Ardeshir Bibakabadi beredd för att sitta i panelen. Paul hälsar dagens inledningstalare, genusforskaren och kyrkopolitikern Henrik Berg, välkommen till seminariet.

Henrik inleder med att prata om synd. Vad är egentligen synd? Och vad anser svenska folket vara syndigt? Enligt hans sökning på google är många av de första associationerna kopplade till recept och goda maträtter. Frosseri är visserligen en av de sju dödssynderna, men i religiösa sammanhang är det oftare helt andra saker som betonas. De fördömanden som företrädare både för kristendomen och islam ofta lägger stor vikt vid har dock allt för sällan någon riktig grund i bibeln och koranen. Henrik refererar till den sydafrikanske imamen Mushin Hendricks, som för några dagar sedan här på Pride visade att det inte finns något ställe i koranen som fördömer homosexualitet. Han refererar också till att bibeln inte mindre än 300 gånger tar upp företeelsen att ge och ta ränta som syndigt eller fel. Vissa saker är tydligen lättare att tolka enligt sin egen politiska övertygelse än andra, hur religiös man än är.

Henrik betonar också att förändringar i synsätt, och förändringar i hur människors religiösa övertygelse påverkar deras politiska uppfattningar förändras mycket fort, och så även samfundens. Svenska kyrkans inställning till samkönade äktenskap är ett sådant exempel. Henrik tar också upp det faktum att familjebildningar som inte följer normen nu är vanligare än de som faktiskt följer normen. Familjer splittras och ombildas, ofta med lyckigare resultat som följd, människor lever ensamma med eller utan barn och med vänner som familj och i nordamerikanska ursprungsbefolkningar hade de inte bara kvinnliga hövdingar utan människor hade ibland både fruar och män ända tills västvärlden tvingade på dem sin moral. Jesus menade att lärjungarna var hans familj och ett annat exempel från bibeln är Marta, Maria och Lasarus som levde ihop som en familj. Det teoretiska idealet om mamma, pappa, barn och livslånga äktenskap är inte bara en märklig ahistorisk norm utan också förlegat.

När Paul öppnar upp för diskussion i panelen finns det mycket att säga. Caroline menar att kristna kyrkor i alla tider försökt definiera vad synd är. De har gjort upp kataloger för vad man får och inte får göra och detta menar hon till viss del är ångestreducerande. Det finns en poäng med att få stöd i vad som är gott och ont när man ständigt måste försöka avgöra vad som är gott. Samtidigt menar hon att kyrkorna egentligen inte behöver hålla på med den här typen av kataloger eftersom grunden är att inte göra andra människor illa. Det vi behöver är att lära oss att hjälpa varandra, att finnas för varandra och att älska och ge istället för att ha och ta.

Ardeshir menar att den kristna världen har kommit långt i dessa frågor jämfört med den muslimska, men att det är samma principer som hindrar. Det är människor som har och vill behålla makt som fördömer. Det man håller på med handlar inte om religion utan om maktbegär och att trycka ner andra. Och det är fel enligt både kristen och muslimsk människosyn. Panelen är överens om att kärleken är det viktigaste med religionen. Caroline tar upp att vi inte vill ha det som i naturen. Naturens lag är att den starkaste överlever och den svagaste dör. Vem som är den svagaste kan variera, den svagaste är ibland du och ibland jag, och samhället behöver sätta in extra resurser för att stötta de svagaste. Annars får vi det som i naturen, och det är inte en kristen människosyn.

Frågan om könsneutrala äktenskap och vigselrätt kommer upp. Caroline förklarar sakligt att människor borde få välja själva vilken ceremoni de vill ha efter att de skrivit bevittnade äktenskapskontrakt med varandra. Att Svenska kyrkan ska ha rätten att viga folk juridiskt ser hon inte som något självändamål. Om man sen vill ha ett kyrkobröllop eller gå tre varv baklänges runt en tall i månsken ska inte spela någon roll. I Svenska kyrkan i Stockholm finns det i alla fall inte någon församling som inte kommer att viga homosexuella par som så önskar, överallt finns det präster som gärna ställer upp.

Ardeshir återkommer till vad som är synd. Han menar att en av hans livs största synder var att leva tillsammans med en kvinna. Att lura sig själv, att må dåligt och kanske framförallt att lura en annan människa var inte rätt, det var fel trots att han försökte övertyga sig själv om att det var det rätta att göra. Och så avslutar han sitt inlägg med något som är värt att lägga på minnet:

Man måste ha en rak kommunikation med sin gud.


Foto: Daniel Carlstedt

4 augusti 2008 at 3:08 e m

Broderskap goes gay

Finns det något alternativ till kristna högerns syn på familjen och äktenskapet för oss troende?

Broderskap, Sveriges kristna socialdemokrater, vill vara med på årets pridefestival – Europride – för att visa att religion kan vara en progressiv politisk kraft för allas lika värde – även inom familj och relationer där den religiösa högern ger alla troende ett dåligt rykte. Därför arrangerar vi seminariet:

Syndigt – om religion, familj och relationer

En kort inledning av Henrik Berg, kyrkopolitiker och genusforskare i Uppsala följs av ett samtal mellan biskop Caroline Krook, den socialdemokratiske kyrkopolitikern Paul Trossö och muslimen Ardeshir Bibakabadi från föreningen Homan.

Tid: Söndagen den 3 augusti 15-16.15
Plats: Pride Park, Stockholm
Inträde: gratis till seminariet, men för att komma in i parken kostar det 100 kronor (om du inte vill hjälpa till för Broderskaps räkning förstås, hör av dig i så fall!)

21 juli 2008 at 10:54 e m 4 kommentarer

Broderskaps tal på s-studenters kongress 14/6 -08

Kamrater

En kongress är något fantastiskt. Heta debatter, argument för solidaritet och engagerade studentförbundare. Det går knappast att få en bättre helg.

Därför finns det förstås anledning att vilja fortsätta i studentförbundet för alltid – och det är ju en del som gör. Men för de flesta kommer det ändå en tid när man faktiskt inte är student längre. Men det betyder ju inte att man slutar brinna för förändring och för att rätta till världens orättvisor. Den glöden är viktig att ta tillvara. Den glöden behöver fortsätta bli politik.

Socialdemokratern kan klara att få makten en gång till genom att rida på folkets missnöje med alliansen, men lägre än så kommer inte det argumentet att hålla. Idag är det två år tills nästa val. Två år att analysera vilken politik vi vill driva och vilka lösningar vi vill erbjuda. Missar vi chansen att omformulera och kommunicera vår politik under de här två åren ligger vi risigt till.

För att klara denna utmaning behöver vårt parti lagom hårda stenar i skon som kan skava på de ställen där sossepartiet behöver skavas. Studentförbundet och broderskapsrörelsen är två sådana små stenar som har många likheter. Anna Lindh menade att socialdemokraterna behöver kärleksfulla kritiker, och jag tror att det är förbund som våra hon menade. De senaste åren har Broderskap växt i aktivitet, medlemsantal och betydelse. Idag är vi ungefär dubbelt så stora som studentförbundet och jag tror att vi har framtiden för oss.

Broderskap bildades för 80 år sedan när kyrkan inte gillade socialisterna och socialisterna inte kyrkan och där de kristna arbetarna med socialistiska värderingar kände sig vilse. Idag ser jag ett broderskap som kanaliserar och organiserar den kristna vänstern, den troende vänstern och alla andra moderna människor som söker sin tro och respekterar andras.

Broderskap är för oss som känner oss vilse när all kärlek inte räknas lika högt i kyrkan. Broderskap är för oss som känner oss vilse i socialdemokraterna när flyktingar inte har rätt till sjukvård och utbildning. Broderskap är för oss som vill skrika högt när moderaterna tror att militärer är bistånd eller när demokratiska valresultat inte räknas för att USA inte gillar vinnarna. Broderskap är för oss som bryr oss.

Min fs-kollega Li-Sandra kallar Broderskap för sitt vuxna SSU. Jag skulle snarare kalla broderskap för mitt examinerade studentförbund.

Sveriges kristna socialdemokrater – det mest muslimska sosseförbundet.

Broderskap – det mest feministiska sosseförbundet.

Kamrater, systrar, bröder,

Jag är möjligen fem år äldre nu än när jag började engagera mig i studentförbundet, men jag är fortfarande Anna Ardin, sosse och progressiv. Det finns ett liv efter detta, det finns en plats för er. Välkomna till broderskap.

Kamrater

Gud välsigne er. Vi ses på pride. Tack.

15 juni 2008 at 6:25 e m

Broderskaps nya styrelse

Nu är beslutet fattat om Broderskaps nya ledning.

Följande personer är nu valda av den 61 kongressen:

Peter Weiderud till förbundsordförande
Cecilia Dalman Eek till vice förbundsordförande
Lars G Linder till förbundssekreterare

Följande personer omvaldes som ledamöter till styrelsen:
Ulf Bjereld
Agneta Brendt
Joe Frans
Birgitta Gidblom
Eva-Lena Gustavsson
Knut W Nygaard
Björn Pernrup
Pär Axel Sahlberg
Li-Sandra Sandell

Följande personer nyvaldes:
Hilde Klasson
Christer Engelhardt
Anna Ardin

Rock n’ roll.

4 augusti 2007 at 5:56 e m 6 kommentarer

Äldre inlägg


Senaste inlägg