Castro sparkar två av tre kronprinsar

Den Kubanska ledningen kommer inte överens om hur politiken ska utvecklas, hur man ska göra med Venezuela, hur man ska bekämpa oppositionella eller hur ekonomin ska styras. Raúl vill nog helst att allt ska vara som förut och att hans revolutionärer inte sa vara så gamla så att de skulle kunna fortsätta styra för alltid. När Fidel klev av 2006 kretsade efterträdarediskussionerna kring tre män förutom Raúl. Tres hombres de Fidel: Ricardo Alarcon, Felipe Perez Roque och Carlos Lage.

Två av dessa, Perez Roque och Lage petas alltså. Brigadgeneral José Amado Ricardo Guerra får Lages post och förste viceminister Bruno Rodríguez Parrilla får Perez Roques post. Även pris- och finansminister Georgina Barreiro Fajardo, utrikeshandelsminister Raúl de la Nuez Ramírez och flera andra byts ut eller befrias som det heter.

Det här kan betyda flera saker. Min första reaktion var att Fidel nu dött, eller åtminstone är helt borta. Att Lage och Perez Roque börjat kräva mer makt och kanske vill ha tronen nu.

En av grunderna till att Kuba lyckas hålla hyfsad enighet bland folket är det paradargument som USA i åratal bjudit på: embargot (nej, det är ingen blockad, USA är Kubas viktigaste handelspartner). Genom att utåt låtsas att det finns en blockad, att ge en massa små symboliska tjuvnyp och att straffa Kubanska folket för Castros retorik har USA gett Castrobröderna troväriga argument för allt som är illa på Kuba. Det är självklart att Raúl på inga villkor vill mista detta argument, och med Bush var det lättare att samarbeta kring detta genemsamma mål.

Nu sitter Bush inte kvar som president. Möjligheterna till en ny amerikansk Kubapolitik öppnar sig. På samma sätt som Fidel blev panikslagen och satt gamla medarbetare i fängelseunder perestrojkan börjar nu ett obehag sprida sig hos Raúl. Utan embargo, inga argument för varför landet producerar för lite mat trots bördig jord och inga argument för varför två timmar internet kostar en månadslön.

Det kan också vara så att de är för lite militärer för att passa Raúls smak, att Raúl nu vill hålla i landet på ett mer lättbegriplig sätt, med vapen. Eller precis tvärtom, att man vill bli av med Fidels killar för att kunna driva en lite mer framåtsyftande politik. Tillåta småföretag och låta exilkubaner vara turister i landet.

På CBC finns en artikel från 2006 när Fidel klev av som presenterar de då tre troliga kronprinsarna.

Hör SRs Lars Palmgren i frågan.

Här finns den officiella versionen på kubanska Granma.cu, en översättning till engelska här. Där man skriver att det idag beövs en mer kompakt och funktionell struktur för att styra landet.

Hoppfullt med kristen vänster i vita huset

En särskild mening fastnade jag för i Obamas installationstal, och det var hans syn på religion.

For we know that our patchwork heritage is a strength, not a weakness. We are a nation of Christians and Muslims, Jews and Hindus – and non-believers.

Hans lilla mening om det amerikanska samhället tror och hoppas jag tyder på att han har en syn på religion som rättighet men inte skyldighet, mångfald av tro som styrka och en lösning på problemen inte en del av problemen. Precis det som är min definition av den kristna vänstern i relation till den kristna högern.

I USA är det de som inte är religiösa (kristna) som behöver få en mer självklar och jämlik plats att agera i politiken, i andra länder är det andra religioner som stänger ute non-believers och personer med fel tro på andra sätt. I Sverige är det snarare troende av olika religioner som behöver bli mer accepterade som en självklar del av det demokratiska samhällslivet.