Sverige steriliserar ännu med tvång

Thomas Beatie "den gravide mannen" invigningstalade på pridefestivalen. Beatie är en transman som fått behålla livmodern och som fött barn - som man.

Thomas Beatie "den gravide mannen" invigningstalade på pridefestivalen. Beatie är en transman som fått behålla livmodern och som fött barn - som man.

För att få rätt till vissa operationer som görs i Sverige idag kräver staten att man ska sterilisera sig, även om steriliseringen inte är medicinskt motiverad.

När jag nyss skrev på Facebook att jag skulle ta upp frågan blev den omedelbara reaktionen: vadå tvångssterilisera, det gör vi ju inte längre. Många tror mig inte ens, men det är helt sant.

Det handlar närmare bestämt om lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Om man vill byta juridiskt kön, så måste man genomgå en sterilisering.

Sverige har en historia av tvångssteriliseringar som de flesta var överens om. Man hävdade att det inte var fråga om tvång. Man kunde välja att steriliseras mot att man fick något annat i utbyte: ekonomiskt stöd, en abort eller förkortning av ett fängelsestraff. Och man kunde välja att avstå.

Idag kallar vi detta för dess riktiga namn, tvång.

Alla partier utom Kristdemokraterna (KD) kallar kravet på sterilisering vid könskorrigering för tvång. KD blockerar också regeringen att kunna ändra lagen, eftersom de inte på några villkors vis vill se saker som gravida män. Jag förstår inte varför man bryr sig så mycket om andras livsval.

KD anser att man väljer att byta kön. Problemet är ju att transpersoner inte egentligen byter kön vid operationen. De anser sig faktiskt redan tillhöra det andra könet. Och det är samma bedömning som vetenskapen gör. Könskorrigering är medicinskt motiverat, inte en skönhetsoperation.

Det man gör med en könskorrigerande operation är att rätta till ett medfött fel på sin kropp. De flesta transpersoner anser sig inte ha något som helst val.

Det är olika för olika människor vilka delar av kroppen man inte kan leva med, för vissa är det kroppsbehåringen, för andra brösten, hela eller delar av könsorganet, för de flesta är det en kombination. Jag vet och kan förstå att vissa vill ta bort de reproduktiva organen, men det är inget skäl att tvinga dem som inte vill att ta bort.

Att Sverige ännu kräver att människor ska skapa ett fel på sin kropp, för att få lov att rätta till ett annat, är helt orimligt.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 5 augusti.

15 augusti 2011 at 7:54 f m 2 kommentarer

Djurrättsdebatt i Gotlands tidningar

Gris som Eva Bofride kallar "glad gris" trots uppenbar beteendestörning i form av gallerbitning.

Gris som Eva Bofride kallar "glad gris" trots uppenbar beteendestörning i form av gallerbitning. Fotograf: Petra Jonsson/GT

Den 4 augusti beslutade jag och Marcus Persson, vikarierande ledarskribent på Gotlänningen (C) att battla om djurrätt, med anledning av de rapporter som visade att många gotländska kor inte får gå ute så mycket som de har rätt till.

Jag tycker att han har helt tokiga åsikter när han menar att vi inte behöver någon djurskyddslagstiftning eftersom djur är ägodelar man som lantbrukare får behandla som man vill med ledning av moral och lönsamhet/köttkvalitet.

Min artikel ligger här (och här på bloggen) och hans artikel här, sedan har Djurrättsalliansen svarat honom här och Eva Bofride illustrerade deras text med en bild på en ”glad gris”.  En gris som i själva verket uppvisar en beteendestörning som jag kritiserar här och hon svarar på här.

To be continued…

14 augusti 2011 at 10:37 e m 1 kommentar

Respektera att djur har rättigheter

Alla som varit på något så kallat betessläpp, då korna släpps ut efter sin långa inomhusvistelse, vet att kor älskar att vara ute. Det finns också mängder av studier kring vad kor tycker om.

Bland annat tycker en ko ofta mycket om regn, att umgås med vänner och att ligga på mjukt gräs och vila efter den ansträngande mjölkningen. Varje ko har en personlighet.

En ko har enligt djurskyddslagen rätt att vara ute på bete under tre sommarmånader per år (före 15 oktober) och då minst sex timmar per dag. Det är inte mycket. Det är mindre än tio procent av en kos liv.

Det är upprörande att så många bönder inte uppfyller dessa lagkrav.

Vid länsstyrelsens kontroll efter midsommar i år var det flera gotländska bönder som fortfarande inte släppt ut sina djur. Om de skulle välja att bryta mot lagen så är chansen att de ställs till svars liten och om de ställs till svars är straffen låga. Vid så kallade förprövningar av om en gård är lämplig för mjölkproduktion så behöver man inte ens kontrollera om möjlighet till lagstadgat bete finns.

Detta har gjort att vissa mjölkproducenter tagit den tandlösa lilla lagen i egna händer och struntat i den. Gång på gång visar djurhållare att de inte tar så allvarligt på djurskyddet, och gång på gång visar systemet att det är helt ok.

Som ett exempel avslöjade Djurrättsalliansen för en tid sedan att före detta Swedish Meats ordförandes grisgård bröt mot lagen på tolv punkter. Liggsår, bölder, inget strö, buller, kraftigt förorenad luft, smuts, döda och apatiska grisar och så vidare. De enda som ställdes inför rätta var Djurrättsalliansen.

Grisen är ett av de djur som har minst rättigheter i Sverige. En gris behöver enligt lagen under ett helt liv inte vistas ute eller någonsin böka i riktig jord.

Alla djur har juridisk rätt att kunna ”bete sig naturligt”, men det är inte särskilt naturligt att stå med tio skrikande kompisar som bits, i en trång box med betonggolv.

Djur är tänkande, kännande varelser. De kan inte betraktas som vilken ägodel som helst. Djur har rättigheter, och de rättigheterna ska respekteras.

Idag har vi i princip straffrihet för brott mot djurskyddslagen, i väntan på att det ändras rekommenderar jag alla att äter vegetariskt minst varje måndag och köper större andel kravproducerat.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 4 augusti som en parallell till centerledarsidans artikel Djur kan inte inneha rättigheter.

4 augusti 2011 at 10:49 e m

Sverigedemokrat på grund av vilja till jämlikhet

bild på ledarsidan den 3 augustiHannes Müller presenterade sig som en pappa i Klinte när han ringde mig och berättade att han gått med i SD. Han skrev också ett debattinlägg angående min artikelserie om högerpopulismen. Han var trevlig och skrev flera väldigt tänkvärda saker i sitt inlägg. Bland annat att den starke inte ska få trycka ner den svage, att vi inte ska utmåla andra som onda och att varje människas ord ska väga lika tungt. Idag debatterar vi på folkbladets ledarsida. Jag är övertygad om att Müller inte är rasist, och därför är det en dålig idé att vara med i ett parti som aktivt främjar uppdelning. åtskiljande, diskriminering och rasism.

Här är mitt svar på Müllers artikel:

Hannes Müller frågar hur jag tänker kring Per-Albin Hanssons citat, som bland annat handlar om att ingen bör försöka skaffa sig fördelar på andras bekostnad. Och jag tänker faktiskt precis som Per-Albin.

Just därför är det så viktigt att motverka högerpopulismen, och Sverigedemokraterna (SD) som står för denna högerpopulism.

Det är viktigt att motverka den högerpopulism som säger att vi kan lösa alla problem bara vi försämrar än mer för redan utsatta, bara vissa människor får minskade rättigheter, bara vi minskar asylinvandringen.

Nej, vi kan inte möta utmaningarna i samhället genom att stoppa invandrare vid gränsen. Sverige hade inte varit ett bättre land idag om vi inte tagit emot flyktingar. Sverige är byggt på solidaritet, och måste fortsätta att byggas på solidaritet. Människor måste fortsätta kunna söka skydd i Sverige, på samma sätt som Hannes Müllers far fick en fristad här undan nazismen.

Vi behöver också låta alla människor bidra till samhället på samma villkor, utan att hämmas av diskriminering. Diskriminering skadar vår ekonomi.
Diskriminering ingen lösning
Jag håller verkligen med Müller om att varje människas ord ska väga lika tungt, ett exempel på människors som idag knappt hörs alls är muslimer. Hur ska vi ändra på det? Hur ska muslimer inkluderas i debatten, i arbetslivet, i tillgången till bostäder och politiska maktpositioner på samma sätt som andra svenskar? SD:s politik har inga svar på det, bara förslag på ytterligare diskriminering.

Müller kritiserar min artikelserie ”så motverkar vi högerpopulismen” för att jag inte hade något att säga om SD:s politik. Men han har fel även där. Tro mig när jag säger att jag har mycket att säga om SD:s politik. Jag har mycket att säga om hur de delar upp människor i ”vi” och ”de andra” och hur de vill ge människor olika rättigheter på grund av etnicitet. Det är rasistiskt och jag accepterar inte det. Jag har mycket att säga om SD:s reaktionära syn på kvinnor, på hur de lägger skuld för brottslighet på människor på grund av religion, på hur deras straffpolitik skulle brutalisera samhället och mycket annat.

Huvudsyftet med mina artiklar var dock att ge verktyg till demokrater som vill motverka högerpopulismen, inte att kritisera SD.
Samma ideologi
Slutligen vill jag säga nej, nej, nej. Jag vill inte lägga skulden för morden i Norge på SD. De flesta Sverigedemokrater tar förstås starkt avstånd från våld. Men SD:s ideologi utgår från att man kan lösa samhällsproblem genom att man slipper vissa människor i sitt land. Det stämmer inte och det är dessutom samma ideologi som låg bakom katastrofen på Utöya.

Det klimat av misstro mot varandra på grund av hur vi ser ut, som SD faktiskt kraftigt bidrar till, leder till hat och rädsla. Därför måste vi motverka högerpopulismen. Därför skrev jag min artikelserie om strategier jag tror att vi alla, inte bara socialdemokrater, behöver använda.

Om Müller inte vill stödja högerpopulismen, om Müller inte är rasist, så är ett första steg att inte betala nästa medlemsavgift till SD.

Andra bloggar: Nya äventyr, SD har en skrivad idévärld, SD-politiker kvar som nämndeman – vänstermedia har sorg, Breiviks manifest jämfört med UNA-bombarens och Ulrike Meinhofs texter, Den nya tidens judar, Lokal rasist får sitta kvar!, Den blonde kristne terroristen, SD gör skillnad på folk och folk, Pride – är det egentligen bögarnas fel att KD är homofobiska?, Bristen på pedagogik sliter isär landet…

Dessutom: AB, DN,  SvD

3 augusti 2011 at 11:08 f m 26 kommentarer

Pirater – ett ojämlikhetsproblem

fyra glada barn framför en hydda i benin

Barn behöver bra utbildning och samhället behöver jämlikhet.

Igår rapporterade gotländska medier om att skeppet Gotland Sofia kapats av pirater utanför Benins kust. ”Benins flotta har knappa resurser men agerade föredömligt” var Rederi AB Gotlands vd Jan-Eric Nilsson kommentar till Gotlands tidningar, angående att de räddades av Benins marinsoldater.

Händelsen aktualiserar debatten om att ge rederierna tillstånd att ha beväpnade vakter ombord, men också den betydligt viktigare och större frågan om Afrikas utveckling.

Regeringen utreder frågan om att tillåta vapen ombord, men i väntan på utredningen har rederier redan börjat anställa vakter.

Riskerna med vapen ombord är bland annat att våldet trappas upp. Att piraterna beväpnar sig ännu tyngre tills vi står inför fullskaliga krig utanför Afrikas kust. Krig som Afrika verkligen borde ha fått nog av. Rederier anser sig inte ha något val. För sjöröveriet kommer att fortsätta. Men måste sjöröveriet fortsätta?

För att minska kriminaliteten på riktigt behövs snarare demokrati och utveckling. Afrika behöver bra utbildning och arbetstillfällen. På samma sätt som här så hjälper minskade klyftor och förebyggande arbete bättre mot kriminalitet än att möta våld med våld.

Medelåldern i Afrika är 46 år och medelinkomsten är 3500 kronor per år. Afrikas handel med resten av världen är fortfarande liten. Istället plundrar företag från de rika länderna Afrika på saker som fisk och gruvfyndigheter. Olika västbaserade företag tar för sig likt piraterna, utan att våra flottor rycker ut till de afrikanska ländernas försvar.
Reglerna för världshandeln är också fortfarande enormt snedvridna. Bland andra EU, USA och Japan tillåts ha tullmurar och förödande jordbrukssubventioner.

Visste du till exempel att våra skattepengar nyligen bidrog till att 7000 kycklinguppfödare i Senegal slogs ut när marknaden svämmades över av superbilliga frysta kycklingar från EU? Kanske var söner från dessa familjer med och kapade Gotland Sofia?

Vapen är ingen långsiktig lösning på Afrikas problem, som nu även Rederi AB Gotland drabbats av. Afrika behöver integreras i världsekonomin, Afrikas befolkning behöver framtidshopp.

Det här är en ledare publicerad i Gotlands tidningar. Läs även GTs artiklar Bordades av pirater, Vakter kan leda till upptrappat våld och Vd hyllar besättningens agerande. Och DN.

Och skriv på Afrikagruppernas namninsamling för rättvisa handelsvillkor!

2 augusti 2011 at 4:10 e m

Sluta dalta med jägarna

bil som kör förbi ett överkört rådjur

Tidigare hade Gotland inge viltolyckor. Foto: Björn Larsson Ask/GT/SCANPIX

Förslaget om att plantera in rådjur på Gotland var hett omdebatterat för några tiotals år sedan år sedan, i princip alla berörda sa då: nej, vi ska inte manipulera naturen, vi ska inte ha några rådjur här.

På 80-talet, strax innan några skjutglada jägare tog saken i egna händer och tog hit rådjur hade LRF, skogsvårdsstyrelsen, Gotlands kommun, Naturvårdsverket och till och med Jägargillet sagt bestämt nej till idén.

Rådjur skadar skog och odlingar, de är en trafikfara, och nu senast har vi fått larmrapporter om att de kan öka fästigsjukdomarna. Rådjur som skjuts här är fullständigt nerlusade av fästingar. Att plantera in nya arter, speciellt på öar, är olämpligt och riskabelt. Det är ingen slump att exempelvis Australien har enormt hårda tullkontroller för alla djur, växter, ägg, frön och annat som skulle kunna förstöra i deras ekosystem.

Även i fallet med rådjuren på Gotland finns ett allmänintresse att bli av med dem. Men enskilda jägares lust och personliga intresse av att utöva en hobby att skjuta tillåts gå före. År 1989 beslutade riksdagen att det täppa igen luckan i lagen som gjorde det möjligt att plantera in rådjur på Gotland. Men då var det redan försent. Debatten och det starka motståndet hade gjort att förespråkarna blivit stressade och redan börjat släppa ut rådjur här. Något som troligtvis fortsatte illegalt.

Det är därför absurt att markägare och jägare idag får avgöra hur många rådjur som ska skjutas. För räven jagar i princip inte rådjur, de som dödar rådjur på Gotland är (förutom bilar) bara jägare. Idag betraktas stammen av många jägare som en jaktlig resurs, och skyddas av jaktförbud under föryngringsperioden för att den inte ska minska i antal. Istället borde vi släppa jakten fri på samma sätt som för andra arter som tillkommit i naturen på onaturlig väg, som exempelvis mink. Så kan de jägare som vill ta ansvar ges möjlighet att arbeta mer effektivt för minskningen. Vi borde även tillåta jakt av rådjur fritt på andras mark.

Rådjur hör inte hemma på Gotland, med ett par enkla politiska beslut skulle vi kunna minska problemet, om vi vill.

Detta är en ledare publicerad i Gotlands tidningar idag. Läs även artikeln om att en expert menar att fästingproblemet ökar, samt en artikel om hur de lokala jägarna försöker påstå att problemet är ”omöjligt” att göra nåt åt.   

2 augusti 2011 at 9:29 f m 1 kommentar

Jag vill leva, jag vill dö i Norden

typiskt nordisk vy av en väg vid en hage

Idag känner jag en glädje mitt i sorgen efter Utøya, en glädje över att jag är nordbo. Jag är stolt över att det mest självklara svaret på våld och terror från mina landsmän och politiska kamrater hela tiden varit krav på färre vapen och mer demokrati. Inte mer vapen och hämnd som varit så vanligt de senaste åren.

Bara det att den misstänkte attentatsmannen togs levande tycker jag är en seger. Han kom inte undan med ett billigt skott i pannan utan kan ställas till svars, inte bara straffas, för det han gjort. Han kan hjälpa oss att förstå vad som gått fel. Jag är glad att hans brutalitet inte möttes med brutalitet.

Att gå efter principen om öga för öga skulle göra hela världen blind. Vi måste kunna se för att förstå. Därför är jag också glad att Sverigedemokrater som tidigare stöttade den misstänktes åsikter, men som nu plötsligt svängt till att förespråka dödsstraff för honom, fortsätter att mötas med skarp kritik.

Efter attackerna den 11 september 2001 var USA:s president Bush främsta reaktion att tala om vedergällning. Han sa att vi skulle jaga terrorister i ett korståg (sic) för att rensa världen från illgärningsmän.

Men illgärningsmännen har bara blivit fler i takt med att de skyldiga har jagats. I takt med att oskyldiga har torterats. I takt med att demokrati och mänskliga rättigheter har fått stå tillbaka och det förebyggande samhällsbygget hamnat i skymundan har hatet fullkomligen exploderat.

Därför är det en lättnad att lyssna till Norges statsminister Jens Stoltenbergs tal om det viktiga i livet, om ungas engagemang, om vikten av öppenhet och demokrati för att möta dessa utmaningar.

När sångerskan Malena Ernman skrev på Twitter “Min övertygelse är att ingen privatperson på planeten jorden ska tillåtas att bära vapen” (min övers.) fick hon stöd av många nordbor. Samtidigt som ilskan, inte minst från USA, inte visste några gränser.

Kraven på att möta våld med mer våld är ännu otroligt starkt i världen. Men kanske, kanske ser vi att det vänder nu?

En norsk mamma återgav vad hennes åttaåriga son sa när det började dyka upp hatgrupper mot den misstänkte gärningsmannen på Facebook:

“Men mamma! Vi måste komma ihåg att han som gjorde det där förmodligen har familj, han också! Kanske sitter mamman hans och gråter, och är rädd att hon har gjort något fel som fått en son som kunde hitta på något sådant. De har det nog fruktansvärt nu.”

Hatgrupper mot den misstänkte, eller ännu värre – de tankar som ventilerats i olika nätforum om angrepp mot hans familj, är fruktansvärda. Den hets som riktades mot muslimer omedelbart efter attacken i Oslo är också en del av samma fenomen. Viljan att hitta syndabockar att rikta sitt hat mot, viljan att skruva upp hatet i en tid när vi måste skruva ner det är stark.

Det är därför just nu vi behöver hålla fast vid vår övertygelse om att dödsstraff inte hjälper mot någonting.

Det är nu vi behöver lugna statsministrar som kan tillåta sig att sörja och fortsätta kampen för öppenhet och demokrati, trots de blodiga attackerna.

Det är nu vi behöver skolbarnens visdom och hovsångerskor som sätter ner foten. Det är nu du behövs.

Främlingsfientligheten, och kraven på våld och dödsstraff måste motverkas var vi än möter det, i riksdagen, på jobbet eller i vårt eget huvud.

Dett är en förkortad och omarbetad version av en artikel skriven för Guardian.

Tack Kristian för följande länkar Aftonbladet / DN / DN2 / DN3 / DN4 / SvD /Jinge / Röda Berget / Lasses blogg / Anybody´s place / Röda Malmö / Kildén & Åsman / Nattens bibliotek / DR Cais blogg / Martin Moberg / (S)ebsatians tankar / Loke – kultur & politik / Lindqvistiska hörnan / En journalists tankar / Jens tyckeri / Jämlikhetsanden / Pappas murslev /

1 augusti 2011 at 1:00 f m 3 kommentarer

Äldre inlägg Nyare inlägg


Twitter

Kategorier