Man existerar bara om man finns på nätet

skärmdump av hjärtats blogg

Jag har tidigare skrivit om att vi startat Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm. Och nu vill jag tipsa om att vi tagit föreningen ett stort steg framåt eftersom vi startat en hemsida!

Ni kan också gärna följa oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

19 maj 2011 at 12:50 f m 7 kommentarer

Drömmen om att få besöka Luleå (där flickorna inte går med negrer)

Joselin Eriksson & Ingrid Kurz, "argentinskor med argentinska kläder"

Idag har SvD ett reportage med bland annat en intervju med Leonardo Andersson som jag träffade 2005 i samband med en resa för Sveriges ambassads räkning.

Det var fantastiskt spännande att få komma dit, att träffa människor, argentinare, som skapat sin alldeles egna svenskhet. Många av dem som var alldeles fantastiskt gulliga, generösa och intresserade av mig som svensk och som människa. Och den stora drömmen som troligtvis aldrig kommer att slå in – att få besöka Luleå.

Samtidigt var jag ganska chockad över den rasism som frodades, över att drömmen om Sverige så tydligt inkluderade en idé om att Sverige var landet där flickorna inte ”går med negrer”, som konsulns fru uttryckte det. Jag var också chockad över att hundarna sades lita på mig som blond och över att dansk- och tyskättlingar ansågs mer svenska än svenskättlingar med fel hudfärg. Jag skrev en rapport till UD efter besöket.

Klicka här för att se dokumentet i PDF med bilder.

BILD 1
Oberá
6 juni 2005

Den 6 juni år 2005 besökte Maria Pettersson och Anna Ardin svenskbyn i Oberá i norra Argentina, för att delta i svenskättlingarnas årliga firande av Sveriges nationaldag. Vi besökte Samfundets Chacra och Parque Svea i samhället Villa Svea utanför Oberá, syster Sigrids museum, immigrantmuseet samt svenska konsulatet och dess medarbetare. De gjorde ett längre besök vid skolan Instituto Carlos Linneo, träffade elever från förskola till gymnasium och intervjuade en av de båda lärare som undervisar i svenska. De intervjuade också 6 av de 17 ”svenskar” i Oberá som uppbär bidrag från Sverige.

I den röda jorden, bland främmande växter var vi en del av mormor och morfar Albrechtsens – paradoxalt nog levande – historia.

BILD 2
Tre viktiga män i den Svenska kolonin. Konsul Andersson, Pastor Kurz och kungen. Konfirmanderna på andra sidan rummet. Svenska kyrkans församlingslokal.

BILD 3
Skandinaviska, nordiska eller svenska föreningen, det har varierat. Här är iallafall Maria och el Nene, som han gärna kallas, Sveriges honorärkonsul i Oberá. Leonardo Andersson. Platsen är Parque Svea i samhället Villa Svea som hyste den allra första koloni svenskar som kom hit 1891. I byggnaden
hålls viktiga fester som midsommar och bröllop. ”Alla är välkomna” menar konsuln, det är en park med allemansrätt!

BILD 4
På vägen ut ur parken ser vi dess andra, mindre gästvänliga ansikte. Privat egendom, förbjudet att komma in, står det, när grindarna stängs. ”Alla” är ett väldigt flytande begrepp ibland. Vad det har att göra med fick vi inget svar på. Gräsmattor förstörs lätt av fotbollsspel, är det det skyltarna betyder? Eller endast rätt sorts blod, tack. För att höra ihop behöver vissa stängas ute.

BILD 5
Eskil Holmgren är 92 år och bor långt bort från Oberá, men har kommit till fikat för att fira nationaldagen, tillsammans med sin son, som han sedan ett par år tillbaka bor tillsammans med.
– Det är bra att bo där, säger Eskil på flytande svenska.
– Jag vill fortsätta arbeta och hos sonen min får jag arbeta som jag vill. Ibland klyver jag ved och ibland är jag ute med hackan.
Tidigare bodde han ensam på landet, men sedan han flera gånger haft inbrott och blivit rånad blev situationen ohållbar.
– De försökte slå ihjäl honom, säger sonen och berättar att Eskil blödde näsblod i tre dygn efter händelsen. Idag verkar han dock trivas och må bra, även om han ibland hör lite illa.

Maria bär på bilden den s k Silviadräkten och Eskil har en lite mer modest patriotisk symbol – det band som delades ut till alla besökare på fikat.

BILD 6
Monumentet restes vid 100-årsjubileet av den första svenska immigrationen. Konstverket föreställer den vilda indianen, som personifierar skogen och det otämjda, och svensken, med sitt välkammade vågiga hår, som står för ordningen. Även kvinnor kom från Sverige till Oberá vid förra sekelskiftet. Och antagligen kammar sig även ursprungsbefolkningen, även om detta är den enda representanten vi mötte i Oberá.

BILD 7
På Instituto Carlos Linneo målar barnen i förskolan med fingerfärg! Kreativitet är viktigt för skolans speciella pedagogik. Förutom Jesus är även Argentina och Sverige viktiga i den här kyrkan.

BILD 8
Sigrid och Agda Olsson har släkt från Öland!
Agda arbetar volontärt med att betala ut de varaktiga ekonomiska bistånden. Trots att hon själv aldrig skulle ta emot något sådant bistånd. Hon menar att hon aldrig gjort något för Sverige, utan att det är Argentinas system och
inget annat som skall ansvara för henne. Sigrids son bor i Rinkeby.

BILD 9
Oberás snyggaste tjej. Den nordiska skönhetsdrottningen, med rötter i  Danmark och Paraguay, vid en uppvisning på Sveriges nationaldag.

BILD 10
Den röda jordens gröna guld – mate. Många av de svenskar som lyckades bygga upp ett välstånd i Oberá gjorde det tack vare mate. Det både växer, smakar och betalar bra. Församlingslokalens ena vägg ägnas åt  nyckelpersoner i församlingen genom åren.

BILD 11
Vid en plats med utsikt över djupa, vilda, skogar. Inte helt olika den svenska urskogen. Samma utkiksplats, där även den spegelblanka floden och de bördiga betesmarkerna skymtar fram. Mellan Maria och Anna sitter Noemí Andersson.

BILD 12
Joselin Eriksson och Ingrid Kurz. Kompisar och enligt egen uppgift argentinskor – med argentinska kläder, därmed basta. De presenteras för oss som ”svenskan Ingrid” och ”hennes lilla kompis”. Ingrid har varit modell med folkdräkt på immigrantfesten!

Först nästa dag förstår vi att båda har precis lika mycket, eller lite, ”svenskt blod”.

BILD 13
Sylvia och Karin Linéll i sitt hem utanför Oberá. Karin har tagit på sig rollen att vara svensklärare och de båda vill väldigt gärna någon gång kunna åka Sverige.

– Åh, ja, Luleå, det skulle vi verkligen vilja se.

Men det går inte när man är lite fattig, menar Sylvia. De har en bit mark som de försöker sälja för att kunna åka.

– Men nu vet jag ju inte hur mycket jag behöver gastera för den här sjukdomen.

BILD 14
Maria Leker med Joselin och Ingrid.
Rubina Rundqvist de Fuglistaler har glömt det mesta av den svenska hon pratade som liten, men när hon försöker lite grand så kommer det åter ganska fort. Hon bor bakom dotterns hus som syns i bakgrunden.

BILD 15
Utan Lucia Holmgren skulle kolonin inte ha mycket mat på sina fester och uthyrningar. Lucia är den ständiga köksvolontären och en viktig länk i både Nordiska samfundet och Svenskcirkeln!

BILD 16
Axel Hildebrand Linell och ”hans lilla creolska”, för att citera konsuln.

BILD 17
Stina Ulfsjöös man Axel Sand, i sin fantastiska verkstad. Stina och Axels trädgård är en djungel, med hundra orkideer och vildvuxna apelsinträd.

BILD 18
Vi föds, vi lever och vi dör, brukar min mormor säga.

Anna Ardin
2005-07-05

8 maj 2011 at 7:33 e m 5 kommentarer

Att kräva jämlikhet gör dig till ett öppet mål för kritik

bangaler på läktaren och en massa bajenfansFörsta maj i opposition, första maj i solidaritet med nyvakna demokratirörelser i Mellanöstern, första maj med nedmontering av sjukförsäkringen och hela välfärdssamhället. Kort sagt, första maj med större anledningar att demonstrera än på många år, ändå kändes det en aning urvattnat.

För ett par veckor sedan stötte jag däremot på ett långt ifrån urvattnat demonstrationståg. Jag skulle ta en promenad på Södermalm i Stockholm. Plötsligt hörde jag ett märkligt brus, som från ett jättelikt torgmöte eller en uppretad folkmassa. Tanken gick till Tahrirtorget och de tusentals demokratiaktivisterna, så jag sökte mig mot ljudet. Tiotusen människor tågade längs Götgatan i riktning från moskén vid Medborgarplatsen. De flesta män i 20 till 40-årsåldern, klädda i islams gröna färger.

Men något stämde inte, en man hoppade upp och bröt av en vägskylt och bar med sig med ett triumferande vrål utan polisingripande eller reaktion från motdemonstranter. Slagord som ”bärs olé ­ socialgrupp tre” haglade. Bengaliska eldar lyste upp och ett närmast extatiskt mässande av ett enda ord låg som en fond för alla andra utrop: ”Hammarby”. Det var dags för hemmapremiär för fotbollslaget Hammarby på Söderstadion.

Frågan jag ställde mig var: vad gör vi för fel på första maj? Var är denna lyriska hängivenhet i vänsterrörelsen? Engagemanget, massorna, det tydliga budskapet? Ska vi också uppmuntra till att förtära starköl? Ska vi ha enklare ramsor? Ska vi bli bättre på att bygga identitet och starta en S-souvenirshop?

Nej, svaret jag hittade var lika enkelt som deprimerande. Att kräva rättvisa kostar på mer, och är helt enkelt inte lika attraktivt som att kräva matchseger. Fotbollsfansen kräver inga reformer för socialgrupp tre, bara bärs olé. För även om fotboll ibland kallas religion, så är det en okontroversiell religion, som blickar inåt och inte kräver samhällsförändringar.

Islam däremot anser jag vara en religion som förklarar att vi måste betala skatt och bygga ett starkt samhälle för att kunna utföra Guds vilja. Vad hade då hänt om det verkligen varit islam som manifesterats i tåget från Medborgarplatsen? Jag tror att den trasiga vägskylten hade blivit en löpsedel, nedskräpningen en förstasida och mansdominansen ett debattämne i veckor. Allt jag såg om Hammarbydemonstrationen var en intervju med Gunnar, 62, som gick i tåget med barnbarnen.

Första majfirandet urvattnas, entusiasmen för fotboll tycks ibland större än för vänstern och den svenska islamiska folkrörelsen är hårdare granskad och kritiserad än supporterkulturen. Det kan tyckas vara tre orelaterade spaningar, men jag tror att de hänger ihop.

Att kräva rättvisa gör nämligen att vi blir ett öppet mål för kritik och granskning in i minsta detalj. Aldrig får jag så många hot, påhopp och arga kommentarer på min blogg som när jag skriver om jämlikhet, antirasism eller feminism. Men jag fortsätter. Vi måste fortsätta stå upp för jämlikhet, i politiken, på första maj, i moskén och på Söderstadion, för politik är en livsnödvändighet.

Ledare publicerad i Tro & politik

2 maj 2011 at 4:29 e m 7 kommentarer

Troende Socialdemokrater på Medborgarexpo

Slöjdesign - en politisk gärning, framsida Tro & politik

Våra tidningar Tro & politik samt Islam & politik gick åt som smör i solsken på Medborgarexpo i Kistamässan i lördags

I lördags den 16 april hölls Medborgarexpo i Kistamässan! En interaktiv demokratifestival som vill visa att förorten är fylld av positivt engagemang och som vill guida besökarna till vad de kan göra för att engagera sig för samhället.

Vår S-förening Hjärta – troende Socialdemokrater representerade Stockholms arbetarekommun och vårt mål var framförallt att locka människor att börja göra sin röst hörd i debatten. Vi tror att ett bra sätt att göra det är genom vår tidning Tro & politik, som är den enda tidningen i Sverige med en kristen och en muslimsk ledare (och som tar upp frågor om kultur, politik & samhälle ur ett progressivt troende perspektiv).

Jag själv, och även Abdulkader Habib som är ordförande för Norra Järva Troende Socialdemokrater (en av de lokala S-föreningarna) var väldigt upptagna med arrangemanget av själva Medborgarexpo. Abdulkader eftersom han är rektor för Kista folkhögskola som är arrangörer av hela projektet, och jag eftersom jag eftersom jag jobbade med ett annat projekt på mässan. Men vi hade ett gäng volontärer som höll i vårt bokbord hela dagen.

Döm då om min förvåning när jag får se en film med ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M) som påstår att Moderaterna var det enda partiet på plats!

vårt bokbord

I bakgrunden syns dramaten vi använde för att få grejerna till mässan

.

Visst, vi hade inga jackor i glada färger, inga pengar at dela ut glossy broschyrer för eller köpa oss bästa platsen vid scenen. Vi hade svartvita lappar vi skrivit ut själva, ett litet bord längst in vid religionstältet och vi peppade folk att komma till diskussionsträffar om tro & politik varje tisdag i grottan (även känd som moské) i Kista. Vi gjorde det för gräsrötterna, inte för att visa upp oss, så jag kan hålla med om att vi var rätt diskreta, men det var liksom meningen.

Jag såg inte en enda moderat som kom så långt in i mässhallen bland oss och det övriga lokala föreningslivet, och jag känner att de har helt uppåt väggarna fel när de säger att de bryr sig mer om ytterstadsområdenas utveckling.

Förresten kan jag också erkänna att när Moderaterna tömde sin monter och gick klockan 18 så lånade vi deras bord för att samla in pengar till vårt projekt med Gaza, hoppas att det var ok, synd att en så bra plats skulle stå tom när de bästa banden spelade…

20 april 2011 at 10:31 f m 2 kommentarer

Min kommentar på att Fidel Castro avgår (fortfarande)

Jaha.

/Anna Ardin, ”Kubakännare”

Då är det väl en betydligt större nyhet att det påstått goda exemplet på demokrati i en enpartistat för första gången sen 80-talet håller kongress för det enda tillåtna partiet, eller?

19 april 2011 at 4:04 e m

Första multireligiösa S-föreningen startad!

16 av föreningen hjärtas 41 medlemmar

Sexton av föreningen Hjärtas fyrtioen medlemmar. Foto: Marta Axner.

I förra veckan bytte Kungsholmens kristna Socialdemokrater namn till Hjärta – Troende Socialdemokrater i Stockholm, och därmed startade den första multireligiösa S-föreningen någonsin!

På årsmötet fanns minst fyra religioner representerade och tillsammans fattade vi beslut om att ha internationell politik för solidaritet och rättvisa samt arbete mot rasism (inte minst islamofobi och antisemitism) och rädslan att prata om religion som prioriterade frågor för året.

Föreningen ska dra igång ett nätverk för SSUare i Stockholm som är intresserade av att diskutera frågor som rör religion och politik, arrangera studiebesök, seminarier och aktivt driva debatt för våra frågor. Dessutom planeras en skrivarkurs för unga antirasistiska debattörer på samma tema.

Den helt nya styrelsen som valdes består av:
Anna Ardin (ordf),
Omar Mustafa (vice ordf),
Lovisa Arvidsson (sekr),
Tamim Alameddine (kassör),
Hibo Salad Ali (studieansvarig)
Helle Klein (opinionsansvarig),
Roshna Mahmoudi (medlemsansvarig) och
Faid Issa (jämlikhetspolitiskt ansvarig).

Förutom styrelsen är Ornina Younan valt tidningsombud, Lukas Romson och Hans-Olof Johansson revisorer och Somar Al Naher, Olea Huuska samt Mattias Irving utgör valberedningen.

Sydöstra Stockholms Kristna Socialdemokrater hade årsmöte samtidigt och beslutade då att ha gemensam verksamhet med Hjärta tills vidare. Lovisa Arvidsson blev kontaktperson.

Läs mer om föreningen i Tro & politik, och om Helle Kleins comeback i partipolitiken genom vår förening.

30 mars 2011 at 2:05 e m 4 kommentarer

En islamofobisk strategi som sprider sig (även inom S)

Omar Mustafa, scout

Omar Mustafa är vice ordförande för vår förening Hjärta - Troende Socialdemokrater i Stockholm. En social entreprenör med ett brinnande engagemang för att reformera socialdemokratin och samhället till det bättre. Personen på bilden har inget samband med texten... än.

Jag är så otroligt trött på hur folk med en uttalat ”välvillig antiislamofobisk” målsättning tar varje chans att smutskasta och misstänkliggöra alla med en muslimsk identitet som vill göra något. Krav som ställs på muslimer ställs inte på nån annan, språktester, PK-tester, HBT- och feministtester, ”att aldrig ha träffat nån som på minsta vis är kopplat till något av ovanstående”-tester.

Så fort en person med muslimsk bakgrund börjar få någon form av inflytande verkar hela det etablerade samhället – inklusive Socialdemokraterna! – göra gemensam sak med rasisterna och rotar fram någon aldrig så vagt litet bevis för att han eller hon matchar fördomarna och därför fort ska exkluderas. Det handlar om viskningar i korridorerna om att den och den ska man se upp med, att den och den inte ska kopplas till oss, kanske kan man ta nån annan, nån som inte sticker ut, nån som är tyst och snäll, som inte utmanar några strukturer helst, som inte ännu fastnat i vårt enormt finmaskiga särskilda muslim-nät.

Ett av de vanligaste argumenten är att han eller hon, någon person från samma organisation eller kanske en släkting vid något tillfälle för något år sedan bjudit in någon galen homofob, kvinnohatare eller antisemit till ett seminarium (som handlade om något annat). Tro mig när jag säger att jag avskyr homofobin, kvinnohatet och antisemitismen. Jag jobbar mot det hela tiden. Det är starka och otäcka känslor och åsiktsströmningar – som finns i varierande grad överallt. Visst behöver vi lyfta och peka på när folk diskriminerar, när de är intoleranta – och kritisera dem. Men! Dels måste vi ge folk en break och dels måste vi ha samma standard för alla. Den här guilt by association-grejen leder inte framåt.

Jag har själv varit med att bjuda in folk som haft något viktigt att säga om någon av mina hjärtefrågor, men som sedan visat sig vara antisemitiska konspirationsteoretiker eller ha en skev kvinnosyn. Det är ju inte bra, men eftersom jag inte är muslim så har ingen kritiserat mig för det, vilket ju egentligen är helt rimligt. För om man skulle ha krav på hundraprocentig politisk korrekthet för alla föreläsare så skulle det knappast bli några föreläsningar! Vissa saker måste mina föreläsare stå för själva, det kan liksom inte vara min sak att ta ansvar för vad alla jag relaterar till på olika sätt tycker. Även om jag skulle vara muslim.

Vem är din förebild? Gandhi, Martin Luther King? Nån annan? Då undrar jag om du kan svara på: Vad tyckte Gandhi om pedofili? Vad hade Martin Luther King för kvinnosyn? Och vad tycker alla andra hjältar som radas upp som beundransvärda om exempelvis judar, romer eller folk som sitter i rullstol?

Jag vet inte! Och kanske vet inte du heller, ändå vågar du säga att personen är en hjälte. Om du och din förebild båda vore muslimer så skulle du vara ute på jävligt hal is just nu.

Jag hoppas att Mahatma inte hade nakna småflickor i sängen, jag hoppas att Dr King var superfeminist som varken köpte eller slog horor och visst vore det härligt om det fanns perfekta människor, fria från intolerans och fördomar och som tycker precis som du och jag tycker att man ska tycka (alltså inte som vi tycker, utan just som vi tycker att man ska tycka, eller i alla fall som vi tycker att muslimer borde tycka).

Poängen är att vi inte frågar – om personen inte är muslim förstås, för då är det en helt annan sak. Då är det plötsligt en PK-tentamina som åker fram på bordet.

Alla ni som hatar ”politisk korrekthet”, och som brukar försöka håna mig för att jag strävar efter det. Varför är det så viktigt att just muslimer är så himla PK?

Inför anställningsintervjun eller inför det politiska uppdraget kollar vi noga upp Omar och Muhammed, lyssnar på allt det trollen grävt fram om dem och – om det inte finns något att gå på – så ställer vi dem till svars för någon annans uttalanden. De får inte ändra sig, inte försvara sig och så måste de ta ansvar för vad alla andra som också kallar sig muslimer någonsin gjort.

(Som kristen tar jag härmed avstånd från Ku Klux Klan och korstågen, som anhängare av en sekulär stat tar jag avstånd från Hitler och Stalin och som kvinna tar jag avstånd från Lorena Bobbitt och Ayn Rand – dock bara pga hennes åsikter, det jag har emot henne har inget att göra med att hon var judinna osv.)

Framförallt är argumenten man lyckas skrapa fram alltid tungt vägande för att utesluta muslimer ur det offentliga och politiska livet. Att Bengt som fick jobbet iställer hatar homosexuella eller att Åke som fick sitta i kommunfullmäktige slagit sin fru får vi inte veta, för vi frågar inte. Inga rasister hjälper oss att rota fram faktan. Alla människor har brister. Det är bara det att bristerna spelar kanske hundra gånger större roll om du råkar vara muslim.

Suck… sorry utbrottet.

Den här gamla artikeln är ett skitbra exempel på problemet, att kraven ska ställas på (våra – sic) invandrare, det ska va särskilda krav på dem ”vi” misstänker för att inte vara PK (trots att ”vi” inte ens vill att majoritetsbefolkningen ska vara det, så märkligt att det blir kul när bloggen politiskt inkorrekt försöker beslå min baby Islam & politik med bla könsförtryck), särskilda språktester, särskilda klädlagar, särskild särskildhet och extra allt.

Läs också Lena Sommestad om Juholt och den sociala ingenjörskonsten om ni vill känna er lite pepp kring strömningar i Socialdemokratin istället för att fokusera på irriterande smygisrasiststrategier…

UPDATE
Läs Omar Mustafas inlägg på Newsmill ”Negativa generaliseringar en del av islamofobisk idétradition”. Det bevisar min poäng att varenda muslim som på minsta vis tycker något politiskt, eller ännu hellre – kandiderar till minsta politiska uppdrag – måste utstå denna förnedrande inkvisition och misstänkliggörande.

29 mars 2011 at 2:43 f m 18 kommentarer

Äldre inlägg Nyare inlägg


Twitter

Kategorier


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 91 andra följare