Sexual Assault Prevention Tips

Sexual Assault Prevention Tips Guaranteed to Work!  1.   Don’t put drugs in people’s drinks in order to control their behavior.  2.   When you see someone walking by themselves, leave them alone!  3.   If you pull over to help someone with car problems, remember not to assault  them!  4.   NEVER open an unlocked door or window uninvited.  5.   If you are in an elevator and someone else gets in, DON’T ASSAULT THEM!  6.   Remember, people go to laundry to do their laundry, do not attempt to molest someone who is alone in a laundry room.  7.   USE THE BUDDY SYSTEM! If you are not able to stop yourself from assaulting people, ask a friend to stay with you while you are in public.  8.   Always be honest with people! Don’t pretend to be a caring friend in order to gain the trust of someone you want to assault. Consider telling them you plan to assault them. If you don’t communicate your intentions, the other person may take that as a sign that you do not plan to rape them.  9.   Don’t forget: you can’t have sex with someone unless they are awake!  10. Carry a whistle! If you are worried you might assault someone “on accident” you can hand it to the person you are with, so they can blow it if you do.Caseys facebook (via Lukas) hittade jag den här postern som jag tycker förtjänar spridning.

Den 8 mars för ett par år sedan störde jag mig rätt mycket på att de dominerande slagorden var ”stoppa våldet” och ”lämna honom”, och fick iallafall halvt igenom att vi istället ropade ”sluta slå”. För ansvaret ligger faktiskt framförallt hos förövaren, inte hos offren. Problemet som behöver lösas är att vissa män slår och förgriper sig på andra, inte att vi andra inte undviker dem tillräckligt.

10 juni 2011 at 12:12 f m 5 kommentarer

Abortförbud ökar viljan att abortera bort flickor

Tiggare med ett barn
När jag nyligen var i Bogotá slogs jag hårt av att en mycket stor andel av tiggarna var unga kvinnor med barn. Det enda jag kunde tänka på vad vad sjutton man egentligen menar med ”ja till livet” i ett sånt läge. Foto: n3po

Nästa gång en abortförbudsförespråkare tar upp argumentet att fler flickor aborteras än pojkar så tycker jag att du ska fråga:

Varför tror du att flickfoster aborteras bort mer än pojkfoster?

Sen ska du pressa personen att verkligen svara på frågan, för svaret kommer att vara att det är mindre lönsamt att vara kvinna, man tjänar mindre och har mindre goda livschanser på många olika sätt. Därför vill många föräldrar hellre ha en pojke.

När den frågan är besvarad ska du fråga:

Tror du att den orsaken försvinner genom förbud? Tror du att kvinnor får bättre livschanser genom abortförbud? Minskar förbud orsaken till att man vill abortera flickor? Finns det någomting över huvudtaget som ens tyder på att abortförbud förbättrar kvinnors livschanser?

Om personen inte då svarar ja så ljuger den. Abortförbud försämrar kvinnors position i samhället, och ökar kraven på aborter av flickfoster.

Läs även Torbjörn Tännsjö.

8 juni 2011 at 1:21 f m 11 kommentarer

Embryons rätt och grisars plikt

@therealardin självklart finns det gränser för vad familjen ska bestämma. Att döda ett foster ligger klart utanför den gränsen. @therealardin ingen "bestämmer" över liv och död i ett civiliserat samhälle. Men respekterar livet. Man dödar inte. Den kristna högern förespråkar äntligen vegetarianism! @magnusdahlberg : i ett civiliserat samhälle respekterar man livet. Man dödar inte. Om jag vore en del av den kristna vänstern så skulle jag vara rätt så bekymrad över hur vissa av dess företrädare drar varumärket i smutsen.Magnus Dahlberg, pressansvarig hos Livets ord som beskriver sig själv som tillhörande den ”borgerliga fållan” och som skrivit blogginlägg som ”Jag älskar heteronormen”, är en av dem som den senaste tiden varit med i kampanjen att trappa upp retoriken kring att inskränka aborträtten.

I den debatten säger han plötsligt att ett civiliserat samhälle inte dödar. Att vi måste respektera livet. Och så var vi överens!

Liv är heligt. Och vi behöver respektera liv så långt det bara är möjligt. I många tider har det inneburit att vi måste äta kött för att kunna överleva, men idag måste vi snarare sluta äta kött för att vår planet ska kunna överleva. I det historiska läge vi befinner oss är det därför helt rätt att principen om djurens rätt till liv ska stärkas.

Men Magnus menar förstås inte så. Han menar att embryons rättigheter ska hävdas på kvinnors bekostnad, men att djur inte har några rättigheter alls.Han blir till och med upprörd när jag låtsas tro att han skulle förespråka vegetarianism.

Visst är det skillnad mellan människor och djur, och jag håller med om att när det gäller liv och död har människor självklart större rättigheter, det är en del av min tro. Men det räcker helt enkelt inte som svar för att ett embryo, som tekniskt sett är en del av kvinnans kropp och som inte har hjärna, ska ha rättigheter, medan tänkande kännande djur, djur man kan bli vän med, inte ska ha ens den allra minsta rätten till liv.

Att hävda embryons rättigheter är inte en rimlig politisk ståndpunkt i det ojämlika samhälle vi har, det får fruktansvärda konsekvenser för kvinnors rättigheter. Om principen verkligen är att liv är heligt, så måste den gälla alltid, inte bara när den kan användas för att stärka heteronormen.

2 juni 2011 at 2:14 e m 4 kommentarer

Nollvision för oönskade graviditeter (men abort behövs ändå)

händer formar hjärta framför mageHörde just ett väldigt dåligt politiskt förslag om ”nollvision för aborter”. Det kan ju låta toppen om man vill minska antalet aborter (som jag vill). Men det leder helt fel eftersom problemet inte är att människor gillar abort och gör det för skojs skull. Om någon trodde det. Problemet är att det finns oönskade graviditeter.

Att ha en ”nollvision för aborter” innebär att man fokuserar på själva aborten och inte vad som händer innan eller vad som händer efter om kvinnan väljer att inte abortera. Hela ansvaret och hela problemlösningen hamnar på enskilda kvinnor. För att minska aborterna behöver vi minska orsakerna till att aborter behövs, och den allra största orsaken är oönskade graviditeter.

En nollvision för oönskade graviditeter är en mycket smartare politisk vision:

  1. Mer effektiv för att minska aborter
  2. Skadar inte kvinnor
  3. Fler barn blir efterlängtade
  4. Samhället tar ansvaret (inte enskilda kvinnor)

Först måste man då identifiera vad som gör graviditeter oönskade, sedan måste man fixa reformer för att undanröja dessa orsaker. Exempel:

Orsak: Det passar inte att skaffa barn under studietiden eftersom man har så lite pengar, inte får ha barn i studentboendet, inte kan få barnomsorg.
Möjliga lösningar: Extra barnbidrag, tillåta barn i studentboenden, fixa barnomsorg.

Orsak: Medvetet risktagande pga problem att hitta bekymmersfria preventivmedel
Möjlig lösning: Ekonomiska resurser till preventivmedelsforskning, exempelvis p-piller för män

Orsak: Det passar inte att skaffa barn om man inte har ett fast arbete.
Möjliga lösningar: Stärka LAS vid graviditet, politiska reformer som förhindrar att kvinnor/familjer sätts i ekonomisk knipa vid barnafödande

Är vi överens?

Länkar: Jatillivetblogg, om Ms abortnej, Ozena om gravidrisk trots skydd (såg en uppgift om att 2/3 av alla aborter sker efter preventivmedelsfail, nån som har bra källa på det?), lite om KD och Bitte Assarmo. Update: Stefaan skrev om det här redan igår tydligen…

1 juni 2011 at 6:07 e m 3 kommentarer

HBT-rörelsens vänner måste bli mer realpolitiska

Jag är medlem i HBT-socialdemokraterna och broderskapsrörelsen och anser mig vara en del av både HBT-rörelsen och den konfessionella rörelsen.

Jag har två saker att säga om det:

1. Jag råkar oftare ut för agressiva angrepp utifrån förutfattade meningar om vad jag tycker från HBT-rörelsen och våra supporters än från den konfessionella rörelsen.

2. Allt för ofta fokuserar HBT-rörelsens vänner på symboler, istället för på faktisk politik. Jag säger HBT-rörelsens vänner eftersom det ofta handlar om människor som inte kan sägas vara en del av HBT-rörelsen. Det handlar om en grupp som stöttar HBT-frågor när det kommer upp, och tyvärr lite väl ofta mest när man har någon fiende som man kan slå i huvudet med frågan.

Ett tydligt exempel som tyvärr ännu är aktuell är det som Per Gudmunsson i SvD hittade på i december, att ”bögarna hänger löst i broderskap”. Att ordet ”sexuell läggning” inte fanns med i manifestet för muslimska socialdemokrater, trots att det fanns med i (det fyra gånger längre) motsvarande kristna manifestet. Visst var det onödigt att bjuda på den, men debatten stör mig.

Jag var först förtroendevald i att ta fram det ursprungliga kristna manifestet med Peter Weiderud, Ulf Bjereld och Cecilia Dalman Eek och sedan den tjänsteman som arbetade med det muslimska manifestet. Och det som stör mig i debatten är tre saker:

A. Att troende HBT-personer inte känner sig välkomna till broderskap helt i onödan (och att de ibland t.o.m. känner sig mer nära SvDs ledarsida, vilket hån). Bögar och flator och bin och transpersoner är varmt välkomna, oavsett religion till broderskap. Det är självklart.

B. Att alla debattörer fullständigt struntar i att vi i det muslimska manifestet lagt till en mening om normkritik som INTE finns i det kristna manifestet:

Vi vill se ett öppet samhällsklimat där man inte ser det annorlunda som ett hot utan tar olika livsstilar och normer på allvar och ser möjligheterna

C. Att man struntar i att det de facto är så att vi troende socialdemokrater drivit och fått igenom flera av de viktigaste reformerna för HBT-personers rättigheter. Inte minst att kyrkan nu viger homosexuella.

Så, det som jag hade tänkt skulle bli ett litet kort meddelande om att HBT-rörelsens vänner måste sluta att bara titta på vad folk säger, eller plocka ut enskilda ord, och istället fokusera på vilken faktisk politik som drivs. Kolla var HBT-personer exkluderas i praktiken, var är dörrarna stängda och vilka politiska reformer kan ändra på det? Snarare än att bara kräva att vissa ord ska uttalas.

Alexandra Einerstam uttrycker det fint i en intervju om Juholt på senaste s-kongressen (även om jag tror att det snarare är HBT-rörelsens vänner än HBT-människor själva som letar buzz-ord):

En del HBT-människor gillade inte att han inte nämnde dem i talet, men i stället talade han om jämlikhet. Vi ska inte dela upp människor i vi och dom, vi ska samla alla.

30 maj 2011 at 3:10 e m

Om staten kan beordra mig att donera min livmoder – varför inte min njure?

Sitter i en stad i djungeln i Latinamerika.

Pratade nyss med en snubbe från landets liberala socialistiska parti.

– Tror ni på påven i Sverige? Frågade han.
– De flesta är protestanter i Sverige, och många svenskar protesterar faktiskt aktivt mot påven, han inte är så populär. Svarade jag.

– Men gamle påven väl? Sa han.
– Nej, faktiskt särskilt inte gamle påven. Sa jag.

– Varför?
– Ja, det handlar nog mest om sexuell och reproduktiv hälsa, vi vill ha sexualrådgivning och kondomer som ett sätt att minska aborterna istället för att förbjuda abort, och det håller inte påven med om, många upfattar honom tvärtom, att han vill öka de oönskade graviditeterna genom att man inte ska få prata och undervisa om det, eller skydda sig.

– Vi försöker införa striktare abortförbud här.
– Jaha, det var ju dumt.

– (tystnad)…är det som karnevalen i Rio hela tiden i Sverige?
– Vad menar du?
– Jo, karneval, det är som en sexfestival, alla är galna och springer runt och stjäl pussar, även om tjejerna inte alltid vill
– Nej, svenskar är kända för att vara ganska strikta och byråkratiska, det är bra tycker jag.

Det finns så mycket att säga om den här konversationen att jag inte vet var jag ska börja. Att liberala socialister vill förbjuda abort istället för att jobba på sätt som funkar i praktiken, att sexualupplysning och kondomer skulle hänga ihop med dekadens i allmänhet att män tar sig rätten att offentligt tvångshångla upp kvinnor, att förbud är ett effektivt sätt att minska antalet aborter, att det jämt är en massa män som tycker att de har legitim rätt att med statliga sanktioner tvinga kvinnor att upplåta en del åt sin kropp (inte åt en person, för en samling celler som saknar hjärna kan ju knappast ses som en människa även om det skulle kunna utvecklas till en människa) är några av spåren jag han fundera på medan min mun började jobba med att hitta nya samtalsämnen.

Men framförallt sitter jag och funderar på om jag verkligen ska ta abortdebatten jag är bjuden till i Almedalen, för tänk om vi hamnar här?  Abortförbudsmoralisterna har varit aktiva de senaste månaderna, vikten att debattera saken har lyfts även från finrummen, och det har kommit flera svar, som det här. Men ni kan säkert hitta själva om ni googlar.

Tycker ni att vi borde prata om det här?Jag är högst tveksam, ändå gör jag det.

Vi kanske bara ska låta den kristna högern fortsätta skrika ut i luften så kan vi fortsätta jobba för att stärka förutsättningarna för att undvika aborter (snarare än det tortyrklassade abortförbudet man har som lösning här i patriarkatets mecka). Känns det inte bara ganska tjatigt när förbudsgänget bara upprepar ”rätt till liv” och en massa skuldbeläggandekring mord och barns rättigheter (som om nån var emot) istället för att försöka föra en debatt som fokuserar på det de flesta har gemensamt: hur minskar vi antalet aborter?

Jag skulle vilja gå så långt som att kalla det ett slags intellektuell eller moralisk härdsmälta – när samhället och familjen återigen får rätten att beordra vissa människor (fertila kvinnor) vad de ska göra med sina kroppar.

På flyget hit såg jag filmen Never let me go. Det var nog en av de värsta filmerna jag sett, jag var helt chockad efteråt och fick inte ner luften ordentligt i lungorna. Filmen (se trailern ovan) handlar om att samhället beslutat att hålla sig med organdonatorer. Människor som föds upp för att donera sina vitala organ, och som i 30-årsåldern, ofta vid sin tredje eller fjärde donation är förbrukade. En film om var den moraliska gränsen för vad samhället har rätt att kräva av enskilda medborgare att de ska ge upp.

Det är min fasta moraliska ståndpunkt och personliga krav, att en sån viktig moralisk gräns går vid rätten att avbryta en oönskad graviditet, så länge fostret är en del av min kropp.

30 maj 2011 at 4:55 f m 7 kommentarer

Vi är också humanister (med både hjärta och hjärna)

Désirée Liljevall

Désirée Liljevall, riksdagsledamot (S) och humanist med både hjärta och hjärna

Désirée Liljevall och Ellis Wohlner kritiserar Hjärta i senaste numret av AiP, Stocken och på Humanistbloggen. Det är glädjande att vi får uppmärksamhet så högt upp i både S och Humanisterna och vi vill gärna svara på deras frågor.

Skribenterna frågar om vi tror att människor som ”har livsåskådning utan magiska eller övernaturliga inslag saknar hjärta”. Vårt svar på frågan är självklart nej. Människors förmåga till medkänsla och solidaritet är precis lika stor oavsett om man bekänner sig till någon religion eller inte.

Bakgrunden till föreningen är att vi tre träffats i olika politiska sammanhang, och gång på gång sett att vi fokuserat på samma frågor. Frågor som internationell solidaritet, motstånd mot rasism och islamofobi och just behovet av mer hjärta i politiken, även inom Socialdemokraterna. Vi har alla hittat en plats att driva dessa frågor inom den kristna Broderskapsrörelsen. Vi kände ett behov att organisera oss men samtidigt tydligt visa att olika trosuppfattningar för oss lett till samma politiska slutsatser, för att på så sätt välkomna fler. Att kalla oss för ”Ardins föreningsprojekt” som skribenterna gör är missvisande. Vi har idag 65 personer på vår e-postlista.

Liljeval och Wohlner skriver vidare att de har ”både hjärta och hjärna”. Det tycker vi att vi också har. För oss finns ingen motsättning mellan våra olika trosuppfattningar och vår gemensamma övertygelse om vikten av saker som jämställdhet och mänskliga rättigheter. Egenintresse och ekonomisk vinning har blivit för starka drivkrafter i politiken, vi vill se mer hjärta, och vi vill stödja alla krafter – oavsett tro – som håller med oss i detta.

Vi ställer inga krav på vad våra medlemmar ska ha för relation till Gud, hur eller på vad de ska tro. Men man behöver ställa upp på våra värderingar. Man behöver också ställa upp på respekten för religion. Troende människor har en likvärdig förmåga till politisk analys och samma värde som både människor och socialdemokrater. Alla har rätt att bli respekterade och lyssnade på, med sin tro eller tvivel – inte trots den. Det är ett sådant sekulärt samhälle vi vill bidra till att utveckla och leva i. Varmt välkomna till vårt nästa möte!

Anna Ardin
Ordförande, Hjärta
Metodist och socialdemokrat

Omar Mustafa
Vice ordförande, Hjärta
Muslim och socialdemokrat

Lovisa Arvidsson
Sekreterare, Hjärta
Buddiststuderande och socialdemokrat

Läs på Kristen Vänster, Tro & politik samt på Lars och Ulfs bloggar om broderskaps förbundsstyrelses förslag att byta namn på hela rörelsen till Socialdemokrater för tro och soldaritet.

Denna bloggpost är även publicerad på Hjärtas hemsida.

20 maj 2011 at 1:21 e m 1 kommentar

Äldre inlägg Nyare inlägg


Twitter

Kategorier