Vi är också humanister (med både hjärta och hjärna)

Désirée Liljevall

Désirée Liljevall, riksdagsledamot (S) och humanist med både hjärta och hjärna

Désirée Liljevall och Ellis Wohlner kritiserar Hjärta i senaste numret av AiP, Stocken och på Humanistbloggen. Det är glädjande att vi får uppmärksamhet så högt upp i både S och Humanisterna och vi vill gärna svara på deras frågor.

Skribenterna frågar om vi tror att människor som ”har livsåskådning utan magiska eller övernaturliga inslag saknar hjärta”. Vårt svar på frågan är självklart nej. Människors förmåga till medkänsla och solidaritet är precis lika stor oavsett om man bekänner sig till någon religion eller inte.

Bakgrunden till föreningen är att vi tre träffats i olika politiska sammanhang, och gång på gång sett att vi fokuserat på samma frågor. Frågor som internationell solidaritet, motstånd mot rasism och islamofobi och just behovet av mer hjärta i politiken, även inom Socialdemokraterna. Vi har alla hittat en plats att driva dessa frågor inom den kristna Broderskapsrörelsen. Vi kände ett behov att organisera oss men samtidigt tydligt visa att olika trosuppfattningar för oss lett till samma politiska slutsatser, för att på så sätt välkomna fler. Att kalla oss för ”Ardins föreningsprojekt” som skribenterna gör är missvisande. Vi har idag 65 personer på vår e-postlista.

Liljeval och Wohlner skriver vidare att de har ”både hjärta och hjärna”. Det tycker vi att vi också har. För oss finns ingen motsättning mellan våra olika trosuppfattningar och vår gemensamma övertygelse om vikten av saker som jämställdhet och mänskliga rättigheter. Egenintresse och ekonomisk vinning har blivit för starka drivkrafter i politiken, vi vill se mer hjärta, och vi vill stödja alla krafter – oavsett tro – som håller med oss i detta.

Vi ställer inga krav på vad våra medlemmar ska ha för relation till Gud, hur eller på vad de ska tro. Men man behöver ställa upp på våra värderingar. Man behöver också ställa upp på respekten för religion. Troende människor har en likvärdig förmåga till politisk analys och samma värde som både människor och socialdemokrater. Alla har rätt att bli respekterade och lyssnade på, med sin tro eller tvivel – inte trots den. Det är ett sådant sekulärt samhälle vi vill bidra till att utveckla och leva i. Varmt välkomna till vårt nästa möte!

Anna Ardin
Ordförande, Hjärta
Metodist och socialdemokrat

Omar Mustafa
Vice ordförande, Hjärta
Muslim och socialdemokrat

Lovisa Arvidsson
Sekreterare, Hjärta
Buddiststuderande och socialdemokrat

Läs på Kristen Vänster, Tro & politik samt på Lars och Ulfs bloggar om broderskaps förbundsstyrelses förslag att byta namn på hela rörelsen till Socialdemokrater för tro och soldaritet.

Denna bloggpost är även publicerad på Hjärtas hemsida.

20 maj 2011 at 1:21 e m 1 kommentar

Man existerar bara om man finns på nätet

skärmdump av hjärtats blogg

Jag har tidigare skrivit om att vi startat Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm. Och nu vill jag tipsa om att vi tagit föreningen ett stort steg framåt eftersom vi startat en hemsida!

Ni kan också gärna följa oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

19 maj 2011 at 12:50 f m 7 kommentarer

Drömmen om att få besöka Luleå (där flickorna inte går med negrer)

Joselin Eriksson & Ingrid Kurz, "argentinskor med argentinska kläder"

Idag har SvD ett reportage med bland annat en intervju med Leonardo Andersson som jag träffade 2005 i samband med en resa för Sveriges ambassads räkning.

Det var fantastiskt spännande att få komma dit, att träffa människor, argentinare, som skapat sin alldeles egna svenskhet. Många av dem som var alldeles fantastiskt gulliga, generösa och intresserade av mig som svensk och som människa. Och den stora drömmen som troligtvis aldrig kommer att slå in – att få besöka Luleå.

Samtidigt var jag ganska chockad över den rasism som frodades, över att drömmen om Sverige så tydligt inkluderade en idé om att Sverige var landet där flickorna inte ”går med negrer”, som konsulns fru uttryckte det. Jag var också chockad över att hundarna sades lita på mig som blond och över att dansk- och tyskättlingar ansågs mer svenska än svenskättlingar med fel hudfärg. Jag skrev en rapport till UD efter besöket.

Klicka här för att se dokumentet i PDF med bilder.

BILD 1
Oberá
6 juni 2005

Den 6 juni år 2005 besökte Maria Pettersson och Anna Ardin svenskbyn i Oberá i norra Argentina, för att delta i svenskättlingarnas årliga firande av Sveriges nationaldag. Vi besökte Samfundets Chacra och Parque Svea i samhället Villa Svea utanför Oberá, syster Sigrids museum, immigrantmuseet samt svenska konsulatet och dess medarbetare. De gjorde ett längre besök vid skolan Instituto Carlos Linneo, träffade elever från förskola till gymnasium och intervjuade en av de båda lärare som undervisar i svenska. De intervjuade också 6 av de 17 ”svenskar” i Oberá som uppbär bidrag från Sverige.

I den röda jorden, bland främmande växter var vi en del av mormor och morfar Albrechtsens – paradoxalt nog levande – historia.

BILD 2
Tre viktiga män i den Svenska kolonin. Konsul Andersson, Pastor Kurz och kungen. Konfirmanderna på andra sidan rummet. Svenska kyrkans församlingslokal.

BILD 3
Skandinaviska, nordiska eller svenska föreningen, det har varierat. Här är iallafall Maria och el Nene, som han gärna kallas, Sveriges honorärkonsul i Oberá. Leonardo Andersson. Platsen är Parque Svea i samhället Villa Svea som hyste den allra första koloni svenskar som kom hit 1891. I byggnaden
hålls viktiga fester som midsommar och bröllop. ”Alla är välkomna” menar konsuln, det är en park med allemansrätt!

BILD 4
På vägen ut ur parken ser vi dess andra, mindre gästvänliga ansikte. Privat egendom, förbjudet att komma in, står det, när grindarna stängs. ”Alla” är ett väldigt flytande begrepp ibland. Vad det har att göra med fick vi inget svar på. Gräsmattor förstörs lätt av fotbollsspel, är det det skyltarna betyder? Eller endast rätt sorts blod, tack. För att höra ihop behöver vissa stängas ute.

BILD 5
Eskil Holmgren är 92 år och bor långt bort från Oberá, men har kommit till fikat för att fira nationaldagen, tillsammans med sin son, som han sedan ett par år tillbaka bor tillsammans med.
– Det är bra att bo där, säger Eskil på flytande svenska.
– Jag vill fortsätta arbeta och hos sonen min får jag arbeta som jag vill. Ibland klyver jag ved och ibland är jag ute med hackan.
Tidigare bodde han ensam på landet, men sedan han flera gånger haft inbrott och blivit rånad blev situationen ohållbar.
– De försökte slå ihjäl honom, säger sonen och berättar att Eskil blödde näsblod i tre dygn efter händelsen. Idag verkar han dock trivas och må bra, även om han ibland hör lite illa.

Maria bär på bilden den s k Silviadräkten och Eskil har en lite mer modest patriotisk symbol – det band som delades ut till alla besökare på fikat.

BILD 6
Monumentet restes vid 100-årsjubileet av den första svenska immigrationen. Konstverket föreställer den vilda indianen, som personifierar skogen och det otämjda, och svensken, med sitt välkammade vågiga hår, som står för ordningen. Även kvinnor kom från Sverige till Oberá vid förra sekelskiftet. Och antagligen kammar sig även ursprungsbefolkningen, även om detta är den enda representanten vi mötte i Oberá.

BILD 7
På Instituto Carlos Linneo målar barnen i förskolan med fingerfärg! Kreativitet är viktigt för skolans speciella pedagogik. Förutom Jesus är även Argentina och Sverige viktiga i den här kyrkan.

BILD 8
Sigrid och Agda Olsson har släkt från Öland!
Agda arbetar volontärt med att betala ut de varaktiga ekonomiska bistånden. Trots att hon själv aldrig skulle ta emot något sådant bistånd. Hon menar att hon aldrig gjort något för Sverige, utan att det är Argentinas system och
inget annat som skall ansvara för henne. Sigrids son bor i Rinkeby.

BILD 9
Oberás snyggaste tjej. Den nordiska skönhetsdrottningen, med rötter i  Danmark och Paraguay, vid en uppvisning på Sveriges nationaldag.

BILD 10
Den röda jordens gröna guld – mate. Många av de svenskar som lyckades bygga upp ett välstånd i Oberá gjorde det tack vare mate. Det både växer, smakar och betalar bra. Församlingslokalens ena vägg ägnas åt  nyckelpersoner i församlingen genom åren.

BILD 11
Vid en plats med utsikt över djupa, vilda, skogar. Inte helt olika den svenska urskogen. Samma utkiksplats, där även den spegelblanka floden och de bördiga betesmarkerna skymtar fram. Mellan Maria och Anna sitter Noemí Andersson.

BILD 12
Joselin Eriksson och Ingrid Kurz. Kompisar och enligt egen uppgift argentinskor – med argentinska kläder, därmed basta. De presenteras för oss som ”svenskan Ingrid” och ”hennes lilla kompis”. Ingrid har varit modell med folkdräkt på immigrantfesten!

Först nästa dag förstår vi att båda har precis lika mycket, eller lite, ”svenskt blod”.

BILD 13
Sylvia och Karin Linéll i sitt hem utanför Oberá. Karin har tagit på sig rollen att vara svensklärare och de båda vill väldigt gärna någon gång kunna åka Sverige.

– Åh, ja, Luleå, det skulle vi verkligen vilja se.

Men det går inte när man är lite fattig, menar Sylvia. De har en bit mark som de försöker sälja för att kunna åka.

– Men nu vet jag ju inte hur mycket jag behöver gastera för den här sjukdomen.

BILD 14
Maria Leker med Joselin och Ingrid.
Rubina Rundqvist de Fuglistaler har glömt det mesta av den svenska hon pratade som liten, men när hon försöker lite grand så kommer det åter ganska fort. Hon bor bakom dotterns hus som syns i bakgrunden.

BILD 15
Utan Lucia Holmgren skulle kolonin inte ha mycket mat på sina fester och uthyrningar. Lucia är den ständiga köksvolontären och en viktig länk i både Nordiska samfundet och Svenskcirkeln!

BILD 16
Axel Hildebrand Linell och ”hans lilla creolska”, för att citera konsuln.

BILD 17
Stina Ulfsjöös man Axel Sand, i sin fantastiska verkstad. Stina och Axels trädgård är en djungel, med hundra orkideer och vildvuxna apelsinträd.

BILD 18
Vi föds, vi lever och vi dör, brukar min mormor säga.

Anna Ardin
2005-07-05

8 maj 2011 at 7:33 e m 5 kommentarer

Att kräva jämlikhet gör dig till ett öppet mål för kritik

bangaler på läktaren och en massa bajenfansFörsta maj i opposition, första maj i solidaritet med nyvakna demokratirörelser i Mellanöstern, första maj med nedmontering av sjukförsäkringen och hela välfärdssamhället. Kort sagt, första maj med större anledningar att demonstrera än på många år, ändå kändes det en aning urvattnat.

För ett par veckor sedan stötte jag däremot på ett långt ifrån urvattnat demonstrationståg. Jag skulle ta en promenad på Södermalm i Stockholm. Plötsligt hörde jag ett märkligt brus, som från ett jättelikt torgmöte eller en uppretad folkmassa. Tanken gick till Tahrirtorget och de tusentals demokratiaktivisterna, så jag sökte mig mot ljudet. Tiotusen människor tågade längs Götgatan i riktning från moskén vid Medborgarplatsen. De flesta män i 20 till 40-årsåldern, klädda i islams gröna färger.

Men något stämde inte, en man hoppade upp och bröt av en vägskylt och bar med sig med ett triumferande vrål utan polisingripande eller reaktion från motdemonstranter. Slagord som ”bärs olé ­ socialgrupp tre” haglade. Bengaliska eldar lyste upp och ett närmast extatiskt mässande av ett enda ord låg som en fond för alla andra utrop: ”Hammarby”. Det var dags för hemmapremiär för fotbollslaget Hammarby på Söderstadion.

Frågan jag ställde mig var: vad gör vi för fel på första maj? Var är denna lyriska hängivenhet i vänsterrörelsen? Engagemanget, massorna, det tydliga budskapet? Ska vi också uppmuntra till att förtära starköl? Ska vi ha enklare ramsor? Ska vi bli bättre på att bygga identitet och starta en S-souvenirshop?

Nej, svaret jag hittade var lika enkelt som deprimerande. Att kräva rättvisa kostar på mer, och är helt enkelt inte lika attraktivt som att kräva matchseger. Fotbollsfansen kräver inga reformer för socialgrupp tre, bara bärs olé. För även om fotboll ibland kallas religion, så är det en okontroversiell religion, som blickar inåt och inte kräver samhällsförändringar.

Islam däremot anser jag vara en religion som förklarar att vi måste betala skatt och bygga ett starkt samhälle för att kunna utföra Guds vilja. Vad hade då hänt om det verkligen varit islam som manifesterats i tåget från Medborgarplatsen? Jag tror att den trasiga vägskylten hade blivit en löpsedel, nedskräpningen en förstasida och mansdominansen ett debattämne i veckor. Allt jag såg om Hammarbydemonstrationen var en intervju med Gunnar, 62, som gick i tåget med barnbarnen.

Första majfirandet urvattnas, entusiasmen för fotboll tycks ibland större än för vänstern och den svenska islamiska folkrörelsen är hårdare granskad och kritiserad än supporterkulturen. Det kan tyckas vara tre orelaterade spaningar, men jag tror att de hänger ihop.

Att kräva rättvisa gör nämligen att vi blir ett öppet mål för kritik och granskning in i minsta detalj. Aldrig får jag så många hot, påhopp och arga kommentarer på min blogg som när jag skriver om jämlikhet, antirasism eller feminism. Men jag fortsätter. Vi måste fortsätta stå upp för jämlikhet, i politiken, på första maj, i moskén och på Söderstadion, för politik är en livsnödvändighet.

Ledare publicerad i Tro & politik

2 maj 2011 at 4:29 e m 7 kommentarer

Troende Socialdemokrater på Medborgarexpo

Slöjdesign - en politisk gärning, framsida Tro & politik

Våra tidningar Tro & politik samt Islam & politik gick åt som smör i solsken på Medborgarexpo i Kistamässan i lördags

I lördags den 16 april hölls Medborgarexpo i Kistamässan! En interaktiv demokratifestival som vill visa att förorten är fylld av positivt engagemang och som vill guida besökarna till vad de kan göra för att engagera sig för samhället.

Vår S-förening Hjärta – troende Socialdemokrater representerade Stockholms arbetarekommun och vårt mål var framförallt att locka människor att börja göra sin röst hörd i debatten. Vi tror att ett bra sätt att göra det är genom vår tidning Tro & politik, som är den enda tidningen i Sverige med en kristen och en muslimsk ledare (och som tar upp frågor om kultur, politik & samhälle ur ett progressivt troende perspektiv).

Jag själv, och även Abdulkader Habib som är ordförande för Norra Järva Troende Socialdemokrater (en av de lokala S-föreningarna) var väldigt upptagna med arrangemanget av själva Medborgarexpo. Abdulkader eftersom han är rektor för Kista folkhögskola som är arrangörer av hela projektet, och jag eftersom jag eftersom jag jobbade med ett annat projekt på mässan. Men vi hade ett gäng volontärer som höll i vårt bokbord hela dagen.

Döm då om min förvåning när jag får se en film med ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M) som påstår att Moderaterna var det enda partiet på plats!

vårt bokbord

I bakgrunden syns dramaten vi använde för att få grejerna till mässan

.

Visst, vi hade inga jackor i glada färger, inga pengar at dela ut glossy broschyrer för eller köpa oss bästa platsen vid scenen. Vi hade svartvita lappar vi skrivit ut själva, ett litet bord längst in vid religionstältet och vi peppade folk att komma till diskussionsträffar om tro & politik varje tisdag i grottan (även känd som moské) i Kista. Vi gjorde det för gräsrötterna, inte för att visa upp oss, så jag kan hålla med om att vi var rätt diskreta, men det var liksom meningen.

Jag såg inte en enda moderat som kom så långt in i mässhallen bland oss och det övriga lokala föreningslivet, och jag känner att de har helt uppåt väggarna fel när de säger att de bryr sig mer om ytterstadsområdenas utveckling.

Förresten kan jag också erkänna att när Moderaterna tömde sin monter och gick klockan 18 så lånade vi deras bord för att samla in pengar till vårt projekt med Gaza, hoppas att det var ok, synd att en så bra plats skulle stå tom när de bästa banden spelade…

20 april 2011 at 10:31 f m 2 kommentarer

Min kommentar på att Fidel Castro avgår (fortfarande)

Jaha.

/Anna Ardin, ”Kubakännare”

Då är det väl en betydligt större nyhet att det påstått goda exemplet på demokrati i en enpartistat för första gången sen 80-talet håller kongress för det enda tillåtna partiet, eller?

19 april 2011 at 4:04 e m

Första multireligiösa S-föreningen startad!

16 av föreningen hjärtas 41 medlemmar

Sexton av föreningen Hjärtas fyrtioen medlemmar. Foto: Marta Axner.

I förra veckan bytte Kungsholmens kristna Socialdemokrater namn till Hjärta – Troende Socialdemokrater i Stockholm, och därmed startade den första multireligiösa S-föreningen någonsin!

På årsmötet fanns minst fyra religioner representerade och tillsammans fattade vi beslut om att ha internationell politik för solidaritet och rättvisa samt arbete mot rasism (inte minst islamofobi och antisemitism) och rädslan att prata om religion som prioriterade frågor för året.

Föreningen ska dra igång ett nätverk för SSUare i Stockholm som är intresserade av att diskutera frågor som rör religion och politik, arrangera studiebesök, seminarier och aktivt driva debatt för våra frågor. Dessutom planeras en skrivarkurs för unga antirasistiska debattörer på samma tema.

Den helt nya styrelsen som valdes består av:
Anna Ardin (ordf),
Omar Mustafa (vice ordf),
Lovisa Arvidsson (sekr),
Tamim Alameddine (kassör),
Hibo Salad Ali (studieansvarig)
Helle Klein (opinionsansvarig),
Roshna Mahmoudi (medlemsansvarig) och
Faid Issa (jämlikhetspolitiskt ansvarig).

Förutom styrelsen är Ornina Younan valt tidningsombud, Lukas Romson och Hans-Olof Johansson revisorer och Somar Al Naher, Olea Huuska samt Mattias Irving utgör valberedningen.

Sydöstra Stockholms Kristna Socialdemokrater hade årsmöte samtidigt och beslutade då att ha gemensam verksamhet med Hjärta tills vidare. Lovisa Arvidsson blev kontaktperson.

Läs mer om föreningen i Tro & politik, och om Helle Kleins comeback i partipolitiken genom vår förening.

30 mars 2011 at 2:05 e m 4 kommentarer

Äldre inlägg Nyare inlägg


Twitter

Kategorier


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 92 andra följare