Du har vad du behöver men stänger ditt hjärta för en medmänniska i nöd?

Om någon som har vad han behöver här i världen ser en medmänniska lida nöd men stänger sitt hjärta för henne, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (1 Joh 3:17)

Jag skrev en artikel till tidningen Dagen om att stoppa idéerna om tiggeriförbud. En mycket from pingstvän sa emot mig, och lyckades använda flera olika argument samtidigt: det är ligor, det hjälper inte mot grundproblemet och det stör. Tre argument som misstror människorna som sitter där och ber om nåd, far med osanning (jo, pengar hjälper mot fattigdom, att inte göra något hjälper ingen) och definitivt stänger hjärtan för medmänniskor som lider nöd.

I Johannesevangeliet ställs en relevant fråga till henne, som jag önskar att jag hade ställt. För jag kan inte själv finna svaret.

Idag tog jag cykeln till jobbet. Så jag träffade inte på någon som ville be mig om något.

3 januari 2018 at 10:33 e m

En tvåkrona

Gick in på en livsmedelsaffär. Kvinnan utanför sa ingenting, tittade inte ens på mig. Men hon blev väldigt glad när hon fick en tvåkrona i sin mugg, och log så att jag såg hennes pensionsförsäkring.

Sjukt ändå att jag får sån tacksamhet för att jag i förbifarten slänger en peng jag inte skulle märka om jag tappade. Världen är skev.

Ingen mer bad mig om nåt. Förutom biblioteket som kräver tillbaka boken ”Nåd i realtid” som jag tycks ha tappat bort.

2 januari 2018 at 3:00 e m 4 kommentarer

Jag misslyckades men fick en ny chans!

Första dagen av min nyårsambition att ge åt alla som ber mig.

Åkte in till stan, gick förbi Vali som sitter vid Skärmarbrink, sa gott nytt år och gick visare.

Satt på tuben och en man som presenterade sig som Matte och var säkert över 2 meter lång bad om en slant till en bit mat. ”Tack för att ni lyssnade” sa han och gick vidare.

Då kom jag ihåg mitt nyårslöfte, men jag hade inte en spänn i cash, så jag struntade i att springa ifatt.

Kände mig så dålig.

Tog ut pengar och köpte ett paket strong för att få lite växel. Biblioteket var stängt fast det skulle va öppet, så jag & ungen fick vända och åka hem. Otroligt irriterande, men så fick jag en ny chans att inte bryta mitt mål redan första dagen!

Något helt fantastiskt hände. Något jag skulle säga var mycket osannolikt skulle hända: Matte kom ombord igen! Någon gav mig en ny chans. Matte fick en 20-lapp.

Vid Skärmarbrink fick Vali 50 spänn, för idag och de kommande 24 gångerna jag räknar med att träffa henne nu i januari.

Första dagen av 2018 avklarad!

1 januari 2018 at 4:06 e m 2 kommentarer

Ge åt alla som ber dig

Min målsättning för 2018 har jag bestämt ska vara att följa det Jesus säger i Lukasevangeliet 6:30; ”Ge åt alla som ber dig”. En mindre känd del av hans föreläsning om att behandla andra som du själv vill bli behandlad, vända andra kinden till, be för dem som förföljer dig osv.

Jag ska följa det genom att ge minst 1 krona till alla som ber om en slant i tunnelbanan, tigger vid affärer och på andra sätt berättar direkt för mig att de behöver.

För människor som ber mig varje dag jag går förbi kommer jag att ge en klumpsumma i början av varje månad, motsvarande ca 2 kronor per gång jag räknar med att gå förbi och om de ber om något annat än pengar så försöker jag att lösa deras behov praktiskt eller med tips var de kan vända sig. Vanligtvis har jag tidigare fått frågor om mat, kläder, skor, ett jobb och kaffe.

Jag kommer inte att signa upp till alla organisationer som vill ha månadsgivare (förutom UNHCR, Amnesty och Tro & Solidaritets internationella fond) men om de samtidigt skramlar med bössa så lägger jag en slant där.

Jag räknar inte med att lägga mer än 1000 kronor (nu medan jag ännu är student utan studiemedel). Det är inte i första hand en fråga om att ge människor pengar, utan om att lyssna på dem och försöka visa nån slags respekt.

Och ja, jag är medveten om att det finns andra bibelord som motsäger att det i alla lägen är rätt att ge till alla som ber dig. Men så länge jag inte utsätter min familj eller nån annan för lidande eller liknande så finns det inget som upphäver budet om att ge åt alla som ber dig.

Och nej, det finns inga bevis på att det finns en enda liga eller maffialiknande struktur som tvingar människor att tigga i Stockholm. Vad ska vi göra för att folk bara sluta tänka så, deras samvete blir liksom inte renare för att de väljer att sprida lögner och konspirationsteorier om utsatta människor. Det är alldeles för dålig lönsamhet i tiggeri för att det skulle vara värt för en slavdrivare att inte istället tvinga dem till tex prostitution, arbete i sweatshops eller nåt annat vidrigt. Tiggeri är för många sista chansen att slippa slaveri eller annan kanske ännu värre misär. Att skuld och skambelägga oss som ger, att misstänkliggöra dem som ber och att försöka få till förbud för att vi inte orkar se är fel. Det är budskapet jag vill förmedla med min bibliska målsättning.

Gott nytt år!

31 december 2017 at 3:55 e m

Vi borde prata om att stoppa krigen

Varje minut tvingas 20 personer på flykt från sina hem i världen. 55% av världens nästan 66 miljoner flyktingar kommer från Sydsudan, Afghanistan och Syrien. Testar en tanke: om de rikaste säg 20 länderna gjorde en enorm satsning för att stoppa krigen i och bygga upp dessa tre, ändå väldigt små länderna, skulle inte väldigt mycket humana och ekonomiska kostnader och annat skit kunna undvikas?
 
Min teori är att det inte sker för att vinsterna till dessa 20 länder av krigen vida överstiger kostnaderna, självklart inte totalkostnaden, men för dessa 20 länder (några får vinsterna, andra betalar kostnaderna, win-loose-upplägg. Billig arbetskraft, inte minst genom möjlighet att sänka löner blir en bonus).
 
Och att debatten sen handlar enbart om huruvida vi ska ta emot flyktingar eller inte (vara rasister eller inte) är ju så upprörande. Som att vi är lurade att prata om nåt helt irrelevant, för att dem som sysslar med snedfördelning till förmån för sig själva ska få hålla på. 

2 november 2017 at 10:31 f m

En analys av kyrkovalresultatet 2017 i fem punkter (och ett spännande förslag)

Resultatet i kyrkovalet har kommit! Valdeltagandet gick upp med 5 procentenheter till 18%.

Liberaler, kristdemokrater, frimodiga och borgerliga listorna backar, deras tapp plockas upp nästan helt av C & SD som går fram. I övrigt ser det ungefär ut som förra gången.

Min analys är

1. att partisystemet är den stora vinnaren

2. S pressavdelning kommer att hävda att deras +1,16% är ett massivt kvitto på att de har rätt, i allt.

3. SD kommer ha 9 ytterligare ledamöter som kommer avslöjas med ha sagt äckliga rasistiska, homofoba & kvinnofientliga saker anonymt.

4. SD gynnades lite mer av ökat valdeltagande än S, men det är ju egentligen inte så konstigt med tanke på att några av de starkaste sosse-fästena som har väldigt lågt valdeltagande har många innevånare som inte är med i kyrkan.

5. SD med sin ”megamobilisering” och röstskolk på 82% lyckades ändå inte ens få 10%. Ett skäl till det tror jag är att många SD-väljare egentligen helst bara vill markera mot S & att POSK såg till att valrörelsen inte handlade om detaljer i (invandrings-)politiken, utan om att politiker ska fråntas makten till förmån för ? (samförstånd & sunt förnuft enligt posk, eller typ kyrkoeliten enligt sossarna).

Så vad tror ni in idén att posk ställer upp (med sin politikerkritik, kristna profil och avsaknad av röstpiska) till riksdagen. Det behövs onekligen ett kristet alternativ till fascisterna. Och kristdemokraterna behöver någon vikarie när de trillar ut.

18 september 2017 at 9:17 f m 2 kommentarer

Polarn & pyret anpassar sig till normerna – tragiskt

Skrev till polarn och pyret:

Jag såg en intervju med pops grundare för några år sedan och fick för mig att själva affärsidén var att motarbeta att alla kläder var så enormt könade. Just nu tycks det finnas en samhällstrend där köningen av kläder ökar igen, som småbarnsförälder upplever jag att jag förväntas ha rosa & volanger på min dotter och blått & dunkla färger, häftiga/aggressiva tryck till min son. Pop verkar i sin senaste kollektion inte riktigt stå emot den trenden. Pop verkar inte vara det alternativ som jag såg fram emot i val av barnkläder (som jag inbillat mig efter den där gamla intervjun). Har ni övergivit den inställningen eller var det aldrig en grund att startas? Vill pop bli en kedja bland alla andra, eller finns det ännu ambitioner att gå bortom tvåkönsnormen? Tack, Anna

Förändringen handlar inte bara om att de bytt till mer dova resp ljusa stereotypa färger osv utan att tryck och liknande dessutom är hänvisade till respektive färg, gullig figur – rosa/lila, knasig robot – mörkblått. Kalsonger i mörka färger och trosor i ljusa, så att valmöjligheterna för barn och deras föräldrar återigen minskas.

Jag fick svar:

”Vi har anpassat vårt sortiment mer till den rådande modebilden än vad vi har gjort tidigare vad gäller färg, form, tryck och material på kläderna eftersom många av våra kunder efterfrågar det.” (Utdrag, resten svarade inte på frågorna utan handlade om att de har bra kvalité och bla bla.)

Men vad är mode om inte normer? Polarn och pyret säger alltså rakt ut att de numer anpassar sig till rådande normer istället för sin ursprungliga idé att förändra dem. Är inte det tragiskt? Fanns det inte tillräckligt med kedjor för tvåkönade mainstreamkläder?

22 augusti 2017 at 11:06 e m 2 kommentarer

Äldre inlägg Nyare inlägg


Twitter

Kategorier