Islam & politik

Tillsammans med bland andra Somar Al Naher, Omar Mustafa, Lovisa Arvidsson, Abdulkader Habib, Sara Kukka Salam, Hibo Salad Ali och Maryam Osman Sherefay gjorde, sålde och spred vi i valrörelsen 2010 tidningen Islam & politik i 90 000 exemplar.

Det är ett av de projekt jag genomfört som jag är mest stolt över.

Ladda ner och läs tidningen här!

Problemet är inte att Almqvist kallar nån babian/kebab

Det är en milsvid skillnad mellan att i vredesmod skrika det värsta man kan komma på om den man är arg på, även om det är babian/kebab, och att gång på gång upprepa sin analys av att Soran inte har något i Sverige att göra om han inte är snäll mot SD.

Erik Almqvist gör båda sakerna i den film som läckt ut, men det stora problemet som lyfts är de rasistiska tillmälena. Jag menar att analysen av svarthårigas rättigheter som medborgare är långt mycket värre.

Att Soran, som är svensk enligt sig själv och andra (enligt SDs definition av svenskhet tidigare), inte räknas som lika mycket svensk för att *de* inte tycker att han ser ut som en svensk+att han är ”dryg”.

Almqvist presenterar en sammanhängande analys av att Ismail inte hör hemma här, att röster på SD innebär att svenska folket röstar bort Soran personligen och sedan kryddar de det hela bara med lite blatte-lover.

Det är självklart vidrigt, men det är inte där det stora problemet ligger.

Det jag undrar är varför den lilla saken blivit den stora i media? Är det för att så många fler än SD skulle hamna i trubbel om vi började se rasistisk politik som ett större problem är obildat språkbruk?

Berusad men kristallklar i ideologin om vad som är ”osvenskt”

En ny rasistskandal skakar Sverigedemokraterna (SD). Inget parti utesluter så många som SD, och ofta handlar det om att någon har bevis för att en företrädare är öppet rasistisk. Vanligtvis brukar det vara lokala företrädare utan stark förankring i partitoppen, och inte sällan handlar de om att de blivit påkomna med grova rasistiska eller sexistiska uttalanden.

Nu handlar det dock inte om någon person som är lätt för partiledningen att avfärda. Utan om självaste Erik Almqvist, ekonomiskpolitisk talesperson i Sverigedemokraternas riksdagsgrupp, och som många sett som Jimmie Åkessons ”kronprins”. En av de allra halaste sverigedemokraterna. En slipad politiker som sällan slinter med tungan kring sina verkliga åsikter om människor med en annan hudfärg. Men nu har han alltså gjort det, på film.
Det handlar om ett bråk mellan komikern Soran Ismail och en grupp Sverigedemokrater som ägde rum på Kungsgatan i Stockholm sommaren 2010. Almqvist ropade ”blatte-älskare”, ”babbe” och sa ”skit i den där lilla horan” till en tjej som protesterade mot riksdagsledamöternas beteende. Soran Ismail postade efter händelsen ett videoklipp där han beskrev vad som hänt. Erik Almqvist förnekade allt. Men i veckan publicerade expressen.se en film, tagen av ingen mindre än SD:s rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth, där det visade sig att uppgifterna stämde.

När de tror att ingen tittar så har väldigt många sverigedemokrater nära till rasism och sexism. Mest obehagligt i klippet tycker jag är när Almqvist gång på gång säger att Ismail är osvensk. Att han inte har i Sverige att göra. Ismail försvarar sig, att han själv har rätt att avgöra om han är svensk. Men Almqvist säger att det är osvenskt att vara dryg.

Om man ser ut som Soran så får man inte vara dryg, man får inte säga emot Sverigedemokrater, för då är man Sverigefientlig och då ska man ut. Sverigedemokraterna kan aldrig förklara vad som är svenskt när de får frågan. De hänvisar till konst, yttrandefrihet, jämställdhet, syn på judar eller hbtq-frågor. Men de kan aldrig förklara vilka åsikter inom frågorna som är svenska eller inte. Eftersom förklaringen handlar om ras – hudfärg, härkomst och etnicitet, är det nämligen inte rumsrent att säga.

Visst är Almqvist berusad, men hans förklaring till Ismail om att man har andra krav på sig för att få vara här om man inte är blond och blåögd, alldeles oavsett var man är född, var kristallklar. Det var kristallklar rasism. En genomtänkt ideologisk hållning som också avspeglas i Sverigedemokraternas politik. Och där är det fler än bara Almqvist som bör hållas ansvariga.

Läs även Wolodarskis analys, Aftonbladet om att Åkesson känt till råmaterialet hela tiden och hos Expressen kan du se filmklippet.

Trevlig kan man väl va ändå, eller?

William Petzäll

Är uppriktigt ledsen över att William Petzäll är död. Tänker att ledamöter i andra partier i riksdagen borde va faddrar åt några av de här förvirrade stackars unga sverigedemokraterna, för deras riksdagsgrupp verkar inte va så trygg. Särskilt i Williams fall, sen han blev vilde.

Jag undrar hur det var, var det någon socialdemokrat som pratade med honom som en vän? När jag valkampanjade i en stockholmskommun 2010 så gick jag runt och hälsade på de andra partierna, även SD. De blev helt rörda och sa att jag var den första sossen som sagt hej. Jag sa visserligen att jag tyckte att de hade en sjuk politik och att jag hoppades att ingen skulle rösta på dem, men trevlig kan man väl va ändå, eller?

Tänk er själva att sitta ensam i ett ruttet riksdagsrum och tro att hela Stockholm – utom några bittra alkisar i förorten som röstat SD – hatar en. Hur ska man någonsin komma på rätt köl?

UPPDATERING: På orten där jag valkampanjade rasade SD’s valstuga ihop. Socialdemokraterna hjälpte dem att bygga upp den igen. Och flera sossar vittnar om att de visst var och hälsade på SD:arna. Så att de beklagade sig inför mig verkar inte ha varit sant. Det är trist med SD att de har lite svårt att hålla sig till sanningen när de bedriver sin propaganda om hur illa de blir behandlade. Enda sättet att bemöta är förstår att fortsätta vara trevlig. Och faddra i riksdagen är fortfarande en god idé. Och trots att folk är trevliga mot dem ganska ofta så är utfrysningsmetoder nåt jag vet används både i kommuner och landsting.

Att skylla Broderskap (& muslimer) för homofobi bygger på fördomar inte fakta

Idag är jag sur över en tönt– och idiotdiskussion om att broderskaps muslimer inte nämner sexuell läggning (och därmed är uttalade homofober eller?!) i sitt manifest, och där broderskaps ordförande Peter Weiderud svarat (på sitt sätt).

Hur som helst så är jag sur över debatten. Förutom att de broderskapskritiska debattörerna jämför en idépolitisk plattform på fyra sidor med ett valmaterial på en sida, så finns det flera ideologiska snubblingar i resonemangen. Särskilt sur blir jag när rasister som dessutom själva är hobofober använder det saknade ordet för att angripa både S och islam i en härlig kombo. Grattis.

Ordförande för de muslimska socialdemokraterna Abdulkader Habib betonar ofta att det inte går att särskilja en rätt från en annan, exempelvis genom att rätten att klä sig som man vill är lika viktig för minoriteter oavsett om det är religion eller könsidentitet som ligger till grund för brytandet av normerna, och att vi som socialdemokrater hårt måste stå emot alla försök att ställa rättigheter mot varandra. Här måste vi lyssna på honom!

Som socialdemokrat, Broderskapare, projektledare för Islam & Politik, handläggare för muslimnätverket när de tog fram sitt manifest och mångårigt aktiv i HBT-frågorna (se bl.a. Klubb Feber) skulle jag vilja säga att Broderskapare är mindre homofobiska än ganska många socialdemokrater, för att inte tala om politiskt aktiva i allmänhet i Sverige, för att INTE TALA om människor i världen. Så att komma dragande med att man ska gå ur Broderskap för att ett ord som man själv lärde sig för ungefär arton månader sedan plötsligt, när det gäller muslimer, inte ingår i varje dokument är bara dumt och hycklande.

Och dessutom djupt orättvist. Broderskap har varit synnerligen aktiva när det gäller homosexuellas rättigheter till exempelvis äktenskap på samma villkor som heterosexuella och har under flera år haft detta som en viktig paradfråga mot den religiösa högern. Det finns inga ”dubbla budskap”, eftersom Broderskap inte har någon som helst officiell linje, varesig kristen eller muslim, som ger något annat budskap än att vi fullt ut stödjer HBT-personers lika rättigheter i samhället på alla plan.

På ledarplats i tidningen Islam & Politik, som också användes i valrörelsen, tar nätverket för muslimska socialdemokrater upp frågan om lika rättigheter för alla oavsett sexuell läggning explicit. Så om ni går ur Broderskap av den här anledningen så kommer i alla fall jag att räkna in er till skaran av fördomsfulla islamofober. (Här kan ni lyssna också för att verkligen försäkra er om att de är lika rättrogra HBT-aktivister som ni själva tydligen blivit.)

Det fanns inte heller något aktivt motstånd mot att ha med orden sexuell läggning i manifestet, för dessa ord fanns aldrig med i förslagen. Från början fanns ett blankt papper, och där skrev man upp de viktigaste frågorna att ha med, formuleringar lånades från manifestet för kristen vänster, men som ni kan se om ni läser är det mesta egna formuleringar. Manifestet för muslimska socialdemokrater togs fram under några veckor av en arbetsgrupp på fyra personer och fastslogs av knappt tjugo aktiva i nätverket som läste dokumentet via e-post, skrev under på det som stod, och – får man anta – utan att aktivt jämföra med manifestet för kristen vänster eller andra dokument som formuleringar lånats från för att ta ställning till allt som inte stod. (För övrigt behandlades det kristna manifestet minst en gång i de flesta av våra 22 distrikt under två år och flera remissomgånger och slutligen på vår kongress med 200 delegater).

Dessutom så tycker jag personligen att det är djupt tragiskt hur så många missbrukar HBT-frågorna för att dölja de allt mer brännande och helt avgörande samhällsfrågorna som handlar om ras/religion och i synnerhet klass. Det är en delvis konservativ och delvis liberal synvilla som mängder av goda socialdemokrater går på, att de individuella rättighetsfrågorna kan (och bör?) ersätta jämlikhet. Visst finns det mängder av homofoba muslimer (och kristna), det är inte tu tal om saken, men ingen som jag träffat inom broderskap. Och visst prioriterer många muslimer i broderskap att driva frågor om social rättvisa framför normkritik och identitetspolitik – men är inte det bara väldigt bra? Är det inte till och med dags för hela arbetarrörelsen att göra just detta?

Varför är man mer upprörd när muslimer inte prioriterar HBT-frågor än när socialdemokrater inte prioriterar frågor om att minska klyftorna?

Rosemarie och Leine är kamrater som tagit upp diskussionstråden. SvD startade som en del av sin anti-s-kampanj och QX hakade på. Och Lukas är mycket läsvärd.

UPPDATERING: På pride för några år sedan arrangerade broderskap ett seminarium om religion, familj och religioner där begreppet synd problematiserades och HBT-rättigheter försvarades i strid mot konservativa krafters försök att begränsa rättigheter. Bara som en extra poäng för att visa att det inte betyder homofobi att ett visst ord saknas i ett visst dokument.

Jag sa ju att vinet smakade Almega…

Varför sörjer jag

Jag sörjer, inte minst valresultatet. Idag fick jag frågan: ”Varför sörjer du, är det sd?”

Öh, nej.

Nej, jag skiter i sd, de är klåpare som inte ens går på mötena & knappast kan göra så mycket om inte nån annan gör det åt dem, vilket är precis vad alliansen tänker göra. Nån måste regera säger Hägglund, och då kan man sitta där och driva sverigedemokratisk politik, bara man slipper en kille som vill ha sex timmars arbetsdag och kallade sig kommunist, en slarvig kärring till hbt-&muslimaktivist och ett gäng tomtar som vill hindra den monumentala penisförlängaren till motorväg som Hägglund drömmer om.

Alliansen har ju haft en sverigedemokrat som migrationsminister i fyra år redan (”åh nej, så får man inte säga! det är ok att dela upp befolkningen i vi&dom, att olagligt utvisa vissa folkslag man anser vara ohederliga och skruva upp tonläget mot flyktingar, men att jämföra Billström med hans samarbetspartners vars politik han både bygger stöd för & genomför i praktiken är bara så över the limit”), jag fattar inte paniken.

Det jag sörjer är fyra år till av utförsäljningen av mitt land och nedmonteringen av vår gemensamma välfärd, där ökad rasism bara är en i raden av de många katastrofala följderna.

Jag gillar Sverigedemokratiska väljare

Om du står på min vännerlista och röstade på SD så ta för allt i världen INTE bort mig, hör istället av dig så jag kan bjuda på en kopp kaffe eller en öl och diskutera igenom de samhällsproblem vi har och dessas faktiska orsaker istället.

Sedan valnatten har mängder av mina vänner på facebook, folk på twitter, privata och offentliga personer bett alla SD-sympatisörer att försvinna ut deras liv på olika sätt. Ett av de mer extrema var vad man gjorde mot den man som blev knivskuren i mitt kvarter för att de trodde han var Sverigedemokrat.

Jag har vänner som röstade M eller till och med är moderater trots att jag tycker att det är fullkomligt avskyvärt vad M vill göra med vårt välfärdssystem, avskyr deras människosyn och föraktar avsaknaden av empati. Men man kan vara en snäll, intressant och fin människa även om man tycker vansinniga grejer i vissa frågor!

Dessutom är det många av SD-väljarna som inte alls håller med SD i de frågor man kanske tycker är vidrigast. En kille vi knackade på hos skulle rösta SD för att han tyckte det var hemskt att invandrare inte fick samma jobbchanser som andra till exempel, en ung kille skulle rösta på SD eller piraterna eftersom han var sur på att alla partierna skrev samma saker i sitt valmaterial och två äldre medelålders män, en arbetslös med finsk bakgrund och en långtidssjukskriven som jag tolkade använde SD’s samhällsanalys för att själva slippa se sig som samhällets botten. Alla dessa fyra stod för att de tänkte rösta SD, alla hade någon slags begripligt skäl (om än felaktig analys) och ingen av dem var opåverkbar.

Om alla SD-sympatisörer bara fick vara vänner med sig själva så skulle det vara oerhört obehagligt, själva problemet med rasistorganisationer är ju att de inte känner nån som är annorlunda än dem själva eller att de inte får några andra kompisar.

Ference Göndör, en överlevare från förintelsen, var i min skola och pratade på högstadiet. Han fick frågan om hur man skulle bekämpa rasisterna, och hans svar kommer jag aldrig att glömma. I en tid där någon krossat speglarna på skolans toaletter med nazistledaren på Gotlands huvud så sa Ference, mannen som sett hela sin familj och alla sina vänner dö i koncentrationsläger:

– Bjud dom på bio!

För så tror jag verkligen att det är, ont kan bara bekämpas med gott. Ytterst få människor är verkligen rasister, visst finns det en massa fördomar och konstiga uppfattningar om vad problemen i landet beror på, men vi ändrar inte en enda uppfattning genom att krossa speglar med folks huvuden eller defrienda folk på facebook, det enda sättet är att mötas och hitta bättre förklaringar och lösningar på sådant som faktiskt är problem. Arbetslöshet, klassklyftor (det som alliansen och fler och fler sossar kallar utanförskap för att göra bara den absoluta underklassen till ett problem, trots att även överklassen är en del av problemet) och segregation – att vi inte träffar folk som inte är som oss själva.

Bostadsområden, skolor, arbetsplatser, fritidssysselsättningar och andra möjligheter bygger allt mer på ekonomiska och sociala resurser och vi träffar allt mindre ofta folk som är annolunda än oss själva. Klyftor och segregation ökar missförstånden.

De intellektuella flyr förorterna och av-addar Sverigedemokraterna på facebook, och kan därför inte förklara för den finske arbetslöse mannen att det finns en annan analys än den rasistiska, det finns en maktanalys som bygger på klass som är mycket mer trolig än den som bygger på ras. Det måste vi ändra på om vi ska rå på den växande främlingsfientligheten som SD är ett uttryck för. Vi måste organisera oss, och Sverigedemokraternas väljare.

Eller som min ordförande Peter Weiderud skriver i DN idag: En frihetlig och framtidsorienterad socialdemokrati måste lyssna in men också göra upp med både vänstertraditionalisternas nostalgi och högerförnyarnas marknadsiver. Den måste organisera den nya underklassen, den klassiska arbetarklassen och en ansvarskännande medelklass.

Disclaimer: jag avskyr SD och tycker att de är ett vidrigt högerparti, jag ogillar dem mer än moderaterna, som jag hatar. Jag avskyr deras kvinnosyn och har ingen sympati för de många rasistideologer som faktiskt driver partiet, jag vill inte ha den otäcka kvinnohataren Björn Söder på facebook för allt i världen, men dels är Björn Söder och SD’s väljare inte samma sak och faktiskt så tror jag att även han kan ändra sig, men det får bli någon annans uppgift.

En bra grej till med att vara rödgröna

Det är himla skönt att inte behöva ägna tiden åt att strida inom vänstern utan kunna rikta en samlad kritik mot borgarna. Att vara vän med miljöpartiet och vänstern är mycket roligare än att vara deras fiende.

Det betyder inte att vi inte kan påverka varandra, utan bara att vi sköter det snyggare. Vi kan nu till exempel både ha en mer ansvarsfull (marknadsinriktad skulle kanske V ha sagt) ekonomisk politik och en humanare flyktingpolitik utan att vi på vägen dit behöver bli häcklade av kapitalister och främlingsfientliga.

Jag skrev igår om att vi vunnit ungdomarna tack vare det rödgröna samarbetet och att vi måste fortsätta hålla ihop.

Att vara rödgröna stärkte oss

Fick ett mejl av en vän med tips om en ledare av Peter Akinder, chefred på Östra Småland (ober S) som hon tyckte var mycket bra.

Jag tyckte inte att den var så bra. Jag tror på flera av hans poänger, att Mona Sahlin inte är problemet bland annat samt att vi behöver mer klasskänsla, samhällskritik och intellektuell spänst, men inte alls på att vi förlorar på att vara rödgröna.

I fråga om det rödgröna samarbetet tror jag mer på Helle Klein. Och jag tror att det i många kretsar, inte minst bland unga, var mycket stärkande att vara rödgröna. Unga som tidigare inte velat engagera sig eller ställa upp till hundra procent på vad ett parti säger har nu tydligt ställt upp på att vara rödgröna och närma sig partipolitiken.

Pratade med Anne-Marie Lindgren från arbetarrörelsens tankesmedja om detta innan valet, jag befarande att detta skulle vara den populistiska förklaringen till en eventuell valförlust, och Anne-Marie höll med mig om att detta inte alls är någon förklaring.

Jag tror att det största problemet är att vi inte har lyckats formulera en modern makt- och klassanalys, eller kanske man ska säga visioner. De måste blir tydligare och skarpare. Och så måste vi följa våra egna kongressers beslut.