Migrationspolitiska lagförslaget måste revideras

Den röd-gröna regeringen har lagt ett förslag om ny migrationspolitik.

Kvinnoorganisationena pekar på förslaget som anti-feministiskt, barnrättsorganisationerna som brott mot barnkonventionen, rättsliga instanser menar att det inte är förenligt med Europeisk lag, Migrationsverket kallar åtgärderna oproportionerliga och varnar för en ökad arbetsbörda, facken har invändningar mot hur det slår mot arbetsrätten och många andra, FN-organ, organisationer, myndigheter, universitet och kyrkor oroar sig för saker som ökande psykosociala problem, försämrad etablering, brott mot internationella konventioner och hur familjer kommer börja tvingas välja mellan sina barn.

 FARR kallar förslaget ”direkt stötande”.

Jag kan räkna upp en handfull socialdemokrater som tycker att den nya migrationspolitiken är bra och väldigt många som tycker att den är katastrof, inte minst eftersom den pajar integrationen (dvs det sista vi behöver, klicka på länken för att läsa vår nyliga artikel i DN) och inte ens behövs för att minska antalet flyktingar (har kommit några hundra asylsökande i veckan sedan februari, knappast kaos…). 

Trots att remissinstanserna (och S-medlemmarna!) verkar tycka att det i princip är bland det värsta skit man sett från en svensk regering så tycks Löfven-administrationen stå fast. Och kritiken internt tycks anpassa sig till detta och tystna, i både S och MP..

Är i alla fall stolt förbundsstyrelseledamot i STS, som håller fast vid kritiken, trots att dörrarna för att påverka tycks stängda. Är tacksam över att STS finns som ett alternativt sätt att vara socialdemokrat på. 

Jag hoppas att de som säger att regeringen inte är döv har rätt. Förslaget är i stort behov av revidering.

 

Hur religiös får man va i svensk politik? Vi svarar i p1 i övermorgon.

Det program jag, tillsammans med Marie Demker, professor i statsvetenskap vid GU, Susanna Birgersson, ledarskribent på DN, Mehmet Kaplan, riksdagsman för MP deltog i under Almedalsveckan sänds i Människor och tro i P1 nu på tors kl 14, repris lör kl 17.

Det var ett väldigt bra samtal tycker jag!

Att kalla antirasism för hat är en slippery slope

Näthatet har fått mycket uppmärksamhat på sista tiden. Böcker har skrivits och dokumentärer har producerats, trolljägare har hängt ut hatmejlare och diskussioner har förts om legala påföljder. Detta har gjort SD, deras näthatmotor avpixlat och andra rasistiska spinndoktorer nervösa. SD och deras svans har därför lanserat, eller kanske ska jag säga intensifierat, en nygammal strategi. Att kalla alla former av kritik mot dem och den ideologi de har för HAT.

Liten hatordlista

• Hat mot allas lika värde – att inte ”ta ta debatten” med SD.
• Hat mot yttrandefriheten – att ta debatten, dvs att inte hålla med dem och förklara varför.
• Sverigehat – att säga emot ultranationalism.
• Människohat – att protestera mot människor som kränker muslimer som grupp.

Det är ett sätt att flytta fokus. Och det lyckas.

När vi accepterar detta språkbruk spelar vi på SDs planhalva. Och det är det mest oroväckande – hur folk helt utanför SD godtar och annammar deras förvrängda språkbruk. Att Hanna Gadban blir sur över att jag protesterar när Södertörn ger henne pris, och kallar min protest för hat, kan jag på något sätt förstå. Det är personligt och hon väljer sina försvarares sida.

Men att socialdemokraten Johan Westerholm också accepterar sättet att använda ordet hat är för mig en blandning av upprörande, sorgligt och obegripligt.

Westerholm skriver att jag har skickat ett ”implicit hatiskt mail” (se mejlet i sin helhet nedan och döm själva), att jag är ”nybörjare i debatten” eftersom jag ”missat” att mail till Södertörns högskola är offentlig handling som om jag borde skämmas och poängterar att jag inte undertecknar med att jag gått Bommersviksakademin (sic) eller är styrelseledamot i tro & solidaritet.

1. Nej, jag skäms inte, och grämer mig inte för att brevet publicerats.

Jag visste inte att mejlet skulle publiceras, men jag skulle gärna ha gett Hanna lov att publicera om hon frågat. Tycker själv att det är ganska bra formulerat för att vara ett hastigt mej en väldigt sen septemberkväll.

2. Det är tragiskt att socialdemokrater stöttar SDs språkbruk

Nej, det är inte hat att kritisera islamofobi. Det ligger i sakens natur att man måste kritisera människorna som bär och sprider dessa idéer, även om jag gärna skulle frikoppla det och kritisera enbart själva rasismen.

Jag vet att jag skaffade mig en fiende i Johan Westerholm när jag inte accepterade hans orättvisa anklagelser mot min vän och ideologiska kamrat Omar Mustafa förra året. Men det är så tragiskt att han, som tidigare fokuserade på viktiga saker såsom interndemokrati inom S nu ägnar allt mer kraft åt att misstänkliggöra muslimer. Hans agg mot mig har kanske triggat viljan att förvränga begreppet hat för att komma åt mig, via mitt ganska fredliga mejl. Otäckt hur lätt det är för människor som kanske inte tycker att de fått det inflytande i livet/partiet/samhället som de förtjänar att sparka nedåt (och då menar jag inte på mig, utan i det här fallet på muslimer).

3. Jag undertecknar det mesta jag skriver som privatperson. Jag tycker det är bra.

Jag tror inte att tro & solidaritets förbundsstyrelse misstycker med mitt mejl till Södertörn, eller anser att det går emot våra värderingar, men jag skrev det som privatperson. Inte som medlem i coop eller gotlänning eller anställd av Forum. Jag skulle kunna skriva något liknande som ledarskribent i gotlands tidningar, officiellt som tf ordförande i Hjärta eller på Sverige mot rasism-bloggen. Men i det här fallet skrev jag det som personlig vän till muslimer. Jag tyckte att det var min mest relevanta roll då. Att klaga på det känns mer som att någon har letat efter fel än som saklig kritik.

4. Jag misstänker att vi har olika referensramar för hat.

När man fått bilder med sin panna i mitten av ett kikarsikte, okända män som ringer på alla grannarnas dörrar och frågar vart man befinner sig och telefonsamtal klockan 4 på morgonen där skrikande män deklarerar att de ska dra ut alla ens tänder för att de vill våldta en tandlös tjackhora så känns det väldigt märkligt när min sorg över den ökande islamofobin kallas för hat. Jag får en stark känsla av att Johan Westerholm inte har drabbats av det hat som SD och deras svans står för.

—

Ämne: Årets alumn
Från: ”Anna Ardin”
Datum: 27 september 2013 23:18:27

Hej,
Jag hörde att ni kommer att dela ut ett pris till Hanna Gadban som årets alumn och vill bara berätta att det gör mig ledsen.

Islamofobin ökar medraketfart i Europa och Sverige idag, och just den här kvinnan är en av dem som tydligast agerat murbräcka för att den ska få fäste. Som invandrare och kvinna har hon på ett sätt som de vita män inom SD inte kunnat, fått utrymme i media för exakt de ställningstaganden som tidigare ansetts vara tabu – att anklaga (troende) muslimer som grupp för det ena grövre brottet än det andra. Från kvinnomisshandel till terrorism till pedofili. Alla de fördomar som finns om muslimer och som används för att begränsa deras rättigheter har hon gått in och presenterat ”bevis” för.

Det hon gör när hon debatterar är knappast en sund religionskritik som hennes meningsfränder i de rasistiska rörelserna hävdar, utan ett mycket sorgligt sätt att koppla islam som religion och alla de tiotusentals svenskar som håller sin religion för central i sina liv, till grova kränkningar av mänskliga rättigheter. När södertörn väljer att ge henne pris för detta så slår även detta mot Sveriges muslimer.

Det gör mig ont. Och jag hoppas att ni förbereder en smart mediehantering för den glädje som kommer utbryta bland islamofober och motsvarande sorg bland folk som tänker som jag, som ser på nära håll hur uttalanden som Hannas direkt drabbar människor som är eller uppfattas som muslimer.

Vänligen
Anna

Carina Hägg tycks tro på föreställningarna om ”den judiska infiltrationen” (fast med muslimer i huvudrollen)

Utdrag ur den vidriga boken ”judefrågan” utgiven av NSF.

När detta skrevs var Marx judiska bakgrund som vi redan påpekat inte känd, men han har knappast varit den enda: Lenin, Stalin, Trotskij, Ceaucescu m.fl. är exempel på ledande judar med miljontals liv på sina smutsiga samveten. I Sverige behöver vi inte leta särskilt långt ner i det socialdemokratiska partiet för att finna dem: Antia Gradin, Sten Heckscher, Jan Lundgren, Tommy Waidelich m.fl. representerar inte endast socialdemokraterna utan även det judiska folket [och deras politiska agenda, som kapitlet handlar om].

Djupt stötande antisemitisk tankefigur

Detta är en fotnot i boken ”Judefrågan betraktad ur kulturell, religiös, raslig, ekonomisk, politisk och nationell synpunkt” som gavs ut med nutidskommentarer i nyutgåva 2000 utifrån originalutgåvan från 1936.

Det är en djupt stötande antisemitisk tankefigur, att en person med en viss etnisk eller religiös tillhörighet har en dold agenda, och att i det här fallet ”det judiska folket” skulle ha representanter att driva ”sina frågor” i svensk politik. En antisemitisk konspirationsteori som vi inte accepterar i Sverige. Boken är olaglig på grund av sin kränkande natur.

Vi är på väg dit igen

Och varför lyfter jag då detta? Vad har en gammal bok och en konspiratorisk gammal föreställning från 30-talets tänkande (som de flesta etablerade debattörer och partiföreträdare trots allt sett igenom och reagerar kraftigt mot när de förekommer) med dagens debatt att göra?

Jo, att vi är på väg till samma typer av resonemang. Jag vägrar att acceptera den typen av teorier. En person, oavsett om hen är religiös, inte religiös, jude eller kristen måste bedömas för sina personliga och individuella kvalitéer och värderingar, inte utifrån fördomarna om gruppen hen tillhör. Även när det är muslimer som anklagas. Jag kallar det konsekvent antirasism.

”Röstmaximering”

Jag antar att varken moderaterna eller sossarna vill se eller inse vad det betyder att båda dessa herrar Waberi och Omar har goda relationer med Muslimska Brödraskapet som inte bara sprider medeltida kvinnosyn men också har fostrat terrorister. Islamiska förbundet ingår i Federation of Islamic organisations in Europe (FIOE) som är en organisation som tydligt är påverkad av al-Qaradawis öppet uttalat policy. Spelet går ut på att ”goda muslimer” i västvärlden ska ta kontakt med politiker och delta i politiken men inte integreras för att förlora den muslimska särarten som är viktigast. Taktiken verkar fungera. Politikerna vill ha röster så att dessa herrar är välkomna i den nya ”mångkulturella” makteliten. Fenomenet har kallats för röstmaximering av en modig socialdemokrat Carina Hägg. Ingen verkar lyssna på hennes rop i öknen.

Så skriver Bahare Andersson på Newsmill. Riksdagsledamoten Carina Häggs ursprungliga artikel där hon påstår detta tycks ändrad eller borttagen, för nu står den inte att finna på nätet. Men hennes tänkande tycks ha inspirerat andra.

Ideologin politisk islam eller helt enkelt muslimer som är politiker?

Så här skriver Sara Mohammad på facebook:

Carina Hägg gillar på facebook en kränkande antimuslimsk tankefigur.

Och listar alltså fyra personer, som har gemensamt att de är muslimer och politiker. Hon ”kräver avgång av politisk islams representanter” och radar upp muslimska politiker. Istället kräver hon som Evin Rubar (som jag ska samtala med i P1 morgon imorgon bitti kl 07.20) att man ska sätta in andra invandrare i deras ställe.

Den antimuslimska tanke som säger att alla muslimer, i synnerhet om de är praktiserande och därmed aktiva i en församling, har en och dold, gemensam agenda. En agenda som enligt Sara Mohammed ovan inte är förenlig med mänskliga rättigheter, jämställdhet och att kämpa för en bättre värld. Det är mycket mycket problematiskt. Riksdagsledamoten Carina Hägg tackar henne.

Inget invandrarmandat

Att kräva att andra invandrare ska in på detta mandat är förstås också ett obehagligt sätt att se på människor. Att Omar inte valts in på grund av att han är en drivande socialdemokrat, utan för att han är invandrare, och att han är satt där inte för att representera alla oss som delar hans perspektiv och syn på hur socialdemokraterna bör arbeta och tycka, utan att han representerar invandrare. Men det är inte i närheten så stötande som idén om den muslimska infiltrationen som visat sig så tydligt i debatten de senaste dagarna.

Muslimer måste få vara politiker – men inte antimuslimister

Muslimer måste kunna få vara politiker utan att bli misstänkliggjorda och anklagade för uppfattningar de inte har. Att muslimer som är politiker har en bevisbörda på sig att visa hur de arbetat mot allt det som fördomarna säger att de bör vara för (homofobi, sexism och antisemitism) alldeles oavsett vilket parti de valt och alldeles oavsett vilka frågor de väljer att aktivt driva. Carina Hägg talar också om att släppa fram ”goda muslimska krafter”. Men trots att jag vid upprepade tillfällen bett henne nämna någon praktiserande eller organiserad muslim som hon har förtroende för, eller som kan räknas till dessa goda muslimska krafter så har hon inte uppgett någon. Det tyder på att hon inte anser att det finns någon. Är man med i en muslimsk församling så ingår man tydligen per definition i den muslimska konspirationen.

Men människor som hyser och sprider negativa generaliseringar om muslimer, antimuslimska (eller antisemitiska om man så vill) konspirationsteorier, och som vägrar att ta avstånd från detta har jag svårt att se som lämpliga att sitta i riksdagen för Socialdemokraterna.

Läs förresten gärna Sepideh Nekomanesh: ”Muslimska kvinnor behöver inte Häggs (S) beskydd” i Dagens Arena och Marta Axners utmärkta genomgång av islamofobi/antimuslimism här. Och vår artikel ”Omar Mustafa förtjänar en ursäkt” på SvD Brännpunkt.

Islam & politik

Tillsammans med bland andra Somar Al Naher, Omar Mustafa, Lovisa Arvidsson, Abdulkader Habib, Sara Kukka Salam, Hibo Salad Ali och Maryam Osman Sherefay gjorde, sålde och spred vi i valrörelsen 2010 tidningen Islam & politik i 90 000 exemplar.

Det är ett av de projekt jag genomfört som jag är mest stolt över.

Ladda ner och läs tidningen här!

Mitt ljus i socialdemokratins mörker

Idag har tidningen Dagen ett långt reportage om vår fantastiska lilla förening  Hjärta. En förening som verkligen kommit att bli huvudskälet för mig att vara engagerad socialdemokrat. När jag varit på möte med hjärta, när vi brainstormat fram förslag på hur vi ska jobba mot rasism, analyser av diskriminering, lärt oss mer om internationell internetaktivism eller migrationspolitik känner jag hopp. Vi stöttar varandra i att det faktiskt är en bra grej med mer hjärta i politiken, när det ibland känns helt hopplöst omodernt. Den senaste tiden har det i sina stunder känts helt nattsvart tröstlöst för den socialdemokratiska ideologin och för politiken i landet och världen vi bor i, men då har Hjärta, hur klyschigt det än kan låta, varit mitt ljus.

Skribenten Jakob Zetterman avslutar artikeln i Dagen så här:

En av [medlemmarna] är Omar Mustafa, och han säger att som troende finns det ett annat perspektiv på livet än att bara se till det materiella.
– Det här är hjärtefrågor som ofta tappas bort i debatterna. Ambitionen är att väcka dem till liv igen i socialdemokratin.

Kärlek.

Foto: Jakob Zetterman

Sorg, och ilska, och sorg

Idag har jag ägnat hela dagen åt att försöka greppa de fruktansvärda terrordåden i Norge. Men jag skriver mest på twitter, så följ mig gärna där, eller här till höger.

Min första reaktion var stor ilska, och jag twittrade en massa om Kent Ekeroths (SD) fullständigt idiotiska antydningar om att det var muslimer som låg bakom. Som blev totalt haveri när det visade sig att gärningsmannen var kopplad till Sverigedemokraternas systerparti Fremskrittspartiet.

Till min stora bestörtning har dock både DN (Henrik Brors) och SvD (Per Gudmunsson) och en massa andra stora seriösa medier världen över gjort exakt samma sak. Försökt antyda att detta är ytterligare en anledning att vara rädda för muslimer. Och min ilska övergick till sorg. Inte bara den stora sorgen över de många döda och skadade vännerna, utan även en enorm sorg över det politiska läget, över hatet.

Terroristen var tyvärr inte en ensam galning, han är barn av sin tid. Han är barn av en uppskruvade retorik av polarisering, vi mot dom.

Läs också gärna vårt uttalande från Hjärta och Ulf Bjerelds vidareutveckling av min tweet om att det idag är dagen då det är dags att engagera sig för det öppna demokratiska samhället. Det är nu, jag hoppas att ni fattar det.

Andra läsvärda inlägg är ögonvittnena Khamshajiny Gunaratnam och Prableen Kaur.

Läs även hat er ikkje löysinga no och fd Sverigedemokraten Camilla Rågfors blogginlägg om att hon hade mördaren som vän på facebook.

Gammelmedia: DN / DN2 / DN3 / DN4 / DN5 / SvD / SvD2 / SvD3 / SvD4 / Aftonbladet / Aftonbladet2 / Aftonbladet3 / Aftonbladet4 / Aftonbladet5 / Expressen / Expressen2 / Expressen3 / Expressen4 / Expressen5 / DN6 /

Hjärta kanske går på export!

Som jag skrev om för ett par dagar sedan finns det intresse av att starta Hjärta i Göteborg, och idag står det klart att det även finns intresse på Gotland! Läs mer på Hjärtas blogg.

+ & – med socialdemokrater för tro & solidaritets kongress

Hibo Salad Ali

Jag börjar med plussen så att det tydligt syns att de övervägde minusen!

+

+1. Vi tog steget att bli en rörelse för troende av alla religioner!

Nu är muslimer och människor med annan tro officiellt och offentligt inbjudna och välkomna och inkluderade i och med att vi strök namnet Sveriges Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen och ersatte med Socialdemokrater för tro & solidaritet! Dessutom fattade vi beslut om att alla grupper får kalla sig vad de vill. (Hjärta kommer till exempel att fortsätta heta Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm.)

+2. Min stora motion skickas vidare till riksdagen

Kongressen fattade beslut om att skicka min motion om att minska kontanthanteringen i samhället vidare till riksdagsgruppen som sin egen. (Trots att man ville besvara istället för att bifalla, se punkt 2 på minuslistan nedan, så det var konstigt, men det blev ju bra!) Dessutom gick min och Louise Callenbergs motion om rättvisemärkt igenom i sin helhet och vår och Marta Axners motion om att kalla oss syskonskap istället för broderskap gick igenom halvt i och med att vi strök broderskap, men bordlades i delen som handlade om vad vi skulle kalla oss istället. Andra förslag var broskaparna, brobyggarna och nåt mer jag inte minns, vi tar upp det igen på nästa förbundsmöte… Kongressen fattade förstås en himla massa andra bra beslut också, men det hade jag ju liksom räknat med…

+3. Jonas Magnusson kom in i förbundsstyrelsen

Trots att valberedningens förslag smäller oerhört högt så lyckades vi få in Jonas Magnusson från Jönköping på en ersättarplats i förbundsstyrelsen. Han var den enda (förutom jag) bland de nominerade som engagerat sig eller haft samarbete med ung kristen vänster de senaste åren, och trots att han är 37 så har han goda möjligheter att bidra till det fortsatta arbetet att föryngra rörelsen och förnya i FS.

+4. Hjärta representerar Stockholm i valberedningen

Det valdes in mycket nytt folk i valberedningen och framförallt är vi stolta över att Hibo Salad Ali, som var ombud för Stockholms stad men som bor och verkar i Stockholms län blev en av fem ordinarie och första muslimen i syskonskaps valberedning. Anci (ordf, Jönköping) och Reidar (ledamot, Norrbotten) var två av dem som omvaldes och som står för stabilitet och erfarenhet i valberedningen, men förutom dessa så valdes flera nya. Hela fyra personer från ungdomsnätverken valdes in i förbundets valberedning. Förutom Hibo (hjärta och unga s-muslimer) blev även Simon Wessbo (ung kristen vänster) ordinarie ledamot, dessutom blev Amir Dabbousi (unga s-muslimer) och Zina Chomille (ung kristen vänster) ersättare. Nästa gång vi väljer styrelse kommer problemet i punkt 2 nedan inte att ske! Visst är ålder inte allt, och visst finns det många äldre som är fantastiska på att se ungas behov & intressen och kan organisera en rörelse så att den lockar unga, men det har varit allt för svagt i syskonskapsrörelsen de senaste åren, och yngre behövs för att stötta de äldre som vill samma sak.

+5. Hjärta kanske går på export!

I Göteborg finns det folk som vill starta nästa multireligiösa syskonskapsgrupp, och de frågade om det gick bra att använda namnet Hjärta. Som ordförande är jag mäkta stolt och nöjd över den frågan!

+6. Bra kongressväskor

Byggnads sponsrade oss med jättefina kongressväskor som jag kommer att fortsätta använda till vardags. I väskorna fick vi också fina presenter som Olle Sahlströms bok Vägen hem och Evert Svenssons bok Vägen ut ur fattigdomen. Hem och ut ur fattigdomen – två rimliga vandringsmål andligt och politiskt. Båda dessa stora tänkare och politiska aktivister deltog också i vår kongress.

+7. Bästa kongressfesten ever

Nu har jag visserligen bara varit på två kongresser tidigare (Malmö och Vetlanda), men så fort möjligheten har givits har festdeltagarna flytt till det lokala stadshotellet. Det är en utmaning att arrangera fest efter ibland tunga politiska förhandlingar, med så blandade åldrar och utan att bjuda på alkohol. Men i Uppsala var det fantastiskt roligt, alla – från 6 till 85 år dansade, spexade och tävlade i att sjunga Bruce Springsteen så högt som möjligt. Mycket tack vare Stefan Nilsson från Artisttorget som jag kan rekommendera om ni vill få bra stämning på ett stort kalas och ABF som stöttar kultur i allmänhet och kulturinslagen på vår kongress i synnerhet. Politiken och livet blir bättre med kultur, tack ABF.

Och nu över till minuslistan:

–

-1.Vi ska kallas… ingenting

Vi fattade beslut om att heta ”Socialdemokrater för tro & solidaritet” och att vi inte längre heter broderskap. Men vi fattade inget beslut om ett nytt smeknamn eller tillnamn, som kan användas för att beskriva våra medlemmar. På mötet med ung kristen vänster (UKV) – som länge varit för att ta bort ”broderskap” – användes ordet ändå konstant. Det finns liksom inget annat att ersätta det med, Peter Weiderud sa ”broderskap” i talarstolen många gånger efter att vi bytt, och ursäktade sig nästan lika många gånger med att säga ”fd broderskap” och liknande. Najs, då är man en ”inte broderskap”are. Det var ju tydligt och bra (inte). Efter några misslyckade försök att använda ”SfToSsare” och ”socialdemokrat för tro och solidaritetare” på UKV-mötet så började dock fler och fler att använda ”syskonskapare”.

-2. Den yngsta som kom in i förbundsstyrelsen var 37 år, alla i VU är mellan 50 och 60.

Det är bra folk som sitter i VU, och nästan alla i färbundsstyrelsen är coola. Jag var föreslagen från ung kristen vänster, men valberedningen ansåg att det behövs minst ett års karantän efter att man varit tjänsteman tills man åter kan bli förtroendevald, jag respekterar argumentationen, men åldersspridningen är faktiskt inte alls bra i den styrelse som valdes. Valberedningen borde ha bett om och själva letat upp fler unga valbara kandidater.

-3. Förbundsstyrelsens föredragande hade inte läst min motion

Jag skrev om att vi måste minska kontanthanteringen i samhället och förbundsstyrelsen (FS) skrev ett svar på den ihop med svaret på två andra motioner, utan att svara på de frågeställningar som fanns i motionen. Ändå yrkade FS att motionen skulle anses ”besvarad”. Det var tydligt att hen som svarat på min motion inte läst den ordentligt, och framförallt inte skrivet ett ordentligt svar.

-4. Feta härskartekniker användes

Under utskottsdebatten om nyorienteringen av förbundet användes grova härskartekniker och ett par ganska obehagliga inlägg om muslimer gjordes av kristna storstadsombud. Jag tror det senare handlar om rädsla att förlora makt snarare än främligsrädsla faktiskt. Det var trist, men när vi väl röstade och valde in muslimer på viktiga förtroendeposter så såg man tydligt att dessa obehagliga åsikters utrymme är enormt begränsat i vår rörelse, alhamdulillah.

Läs mer om vår kongress i till exempel Dagen, Kyrkans tidning och Tro & politik.

Nystart även för troende sossar

I helgen nu 17-19 juni håller det som före helgen var socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, den organiserade kristna vänstern i Sverige, och som sedan igår är den troende vänstern, kongress i Uppsala.

Medelåldern i förbundet och bland kongressombuden är fortfarande mycket hög. Trots att rörelsen aktivt arbetat med att inkludera muslimer sedan 1995 har bara tre stycken av de runt 150 ombuden annan tro än kristen. Två av dessa, en buddist och en muslim, kommer från vår alldeles nystartade förening Hjärta. Men den här kongressen kan vara avgörande för att ändra på detta.

Rörelsen står inför sitt största beslut på mycket länge. Vi ska besluta om huruvida vi ska byta namn på förbundet eller inte, och vad grupperna ska få heta. Det kan tyckas vara ett litet beslut, men debatten rymmer så mycket mer än bara ett namn, det handlar om rörelsens – i förlängningen faktiskt hela arbetarrörelsens – identitet och framtid. Det handlar om vilka vi är, vilka vi ska finnas till för och vad vi har för existensberättigande i samhället. Vi ska besluta om huruvida vi på allvar ska öppna vårt förbund för fler troende än bara kristna. För det är ju trots allt inte särskilt trovärdigt att ”kristna socialdemokrater” är till för alla troende eller att det mycket manligt klingande namnet ”broderskap” är till för alla oavsett kön. Förbundsstyrelsens kompromissförslag är ”Socialdemokrater för Tro & solidaritet”, men även ”Troende socialdemokrater”, som vi från Hjärta hoppas på, kommer att lyftas på kongressen.

För första gången på mycket länge kommer det också troligtvis att bli omröstning kring förbundsstyrelseplatserna. Bland annat är ungdomsnätverken inte nöjda med valberedningens förslag, utan har i tidningen Tro & politik meddelat att de kommer att lyfta mig som sin kandidat.

Det behöver inte vara jag, jag är egentligen ganska fulltecknad med ideella uppdrag och det nya jobb jag börjar på i höst, men vi behöver verkligen anpassa vår fina rörelse så att fler som är under 40 vill engagera sig. Det är helt avgörande att vår rörelse som ännu heter Broderskap också börjar föryngra sig. Det duger inte att man behöver vara mellan 45 och 65 för att få toppositioner, i förslaget till verkställande utskott är alla kristna med svensk bakgrund, samtliga är och dessutom mellan 50 och 60. Vi behöver både dem under 45, helst under 25, och dem över 65 för att kunna vara relevanta.

Det allra viktigaste på kongressen som jag ser det är att vi nu, som förbundsstyrelsen föreslår, tar steget att byta namn och på så sätt börjar den viktiga förnyelse av förbundet och på sikt arbetarrörelsen som det talas så mycket om.

På samma sätt som Broderskapsrörelsen för 80 år sedan behövdes för de kristna som var för radikala för kyrkan och för fromma för arbetarrörelsen behöver rörelsen idag erbjuda en plattform för de många svenska muslimer som försöker hitta sin väg in i politiken. Det växande motståndet mot muslimer förtäcks i kulturkritik och religionskritik, fördomarna blir allt mer extrema och exkluderingen ett allt större demokratiskt problem. Jag vet att det finns en stor förståelse för detta bland oss troende socialdemokrater, och jag hoppas innerligt att kongressen också fattar beslut som gör att vi fortsatt kan arbeta emot dessa negativa trender.

Jag hoppas att vi kan bli den starka röst vi har möjlighet att vara för, som vi skriver i vårt manifest, en värld utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde.

Även publicerat på Seglora smedja och Hjärtas blogg. Läs också min ledare i Tro & politik om möjligheten att särorganisera sig enligt religion inom ramen för syskonskapsrörelsen (vilket också gick igenom på kongressen!) samt här i Dagen, här i Kyrkans tidning och här i Tro&politik om namnbytet.