Posts filed under ‘socialdemokraterna’

Driver Carina Hägg partilinjen?

Carina Hägg som sitter i riksdagen för S driver en allt mer islamofobisk retorik. Hon har tidigare talat om att muslimer har en dold agenda att infiltrera olika partier för att islamisera Europa (rekommenderar er att läsa mer om konspirationsteorierna om eurabia för att sätta Carinas tänk i sitt sammanhang), att samtliga riksdagsledamöter som identifierar sig som muslimer är för ”politisk islam” som i sin tur Carina svepande generaliserar som islamism, som hon i sin tur svepande generaliserar som alla negativa fördomar man kan ha om muslimer, i princip från att de skulle tycka att kvinnor inte ska ha rättigheter till judehat och terrorism.

Nu har hon gått längre än jag någonsin sett varken henne eller någon annan ledande företrädare för S gå. Hon har i en artikel på newsmill radat upp en lång rad organisationer som organiserar muslimer eller på olika sätt försvarar muslimers rättigheter, från Folkbildningsförbundets medlem Ibn Rushd till förortsproteströrelsen Megafonen och – dra mig på en liten vagn – jämför dem med nynazister!

Det enda jag ser att dessa organisationer har gemensamt är att de har många muslimer som medlemmar och att de arbetar emot islamofobi. Det verkar Carina inte gilla, och det kan jag garantera är ömsesidigt. Dessa organisationer gillar inte Carina heller.

Som tur är har några socialdemokrater svarat på hennes artikel i dagens arena. En tillfällig lättnadens suck att nån säger nåt.

Men den akuta frågan finns kvar: vems sida står socialdemokraterna som parti på? Är det ok att framföra den typen av (horribla) åsikter och långsökta grundlösa anklagelser och oemotsagd få göra det som socialdemokrat?

Från partiledningen, Carinas distrikt och andra som står över henne i den interna partihierarkin har jag inte hört nåt än, men jag hoppas att det kommer, så att inte ännu fler tror att S nu helt vänt dem ryggen.

31 maj 2013 at 6:23 e m 2 kommentarer

Nio infernon, nio jobbskatteavdrag & fas9

Enligt Dante består helvetet av nio kretsar, i den nionde sitter de dom förrådit sina vänner, som Brutus och Judas som tuggas levande av Satan i sjön Cocytos is.

Nionde jobbskatteavdraget är när all skatt och därmed staten avskaffats.

Fas nio är fullskaligt slaveri.

Apropå att S och MP röstat för alliansens fas 4 och har meddelat att de tänker behålla deras femte jobbskatteavdrag.

Värdelös utveckling av det här landet.

30 maj 2013 at 10:09 f m 6 kommentarer

Mona Sahlin, Caroline Szyber och många fler borde be om ursäkt

Den svepande kritik som florerar i media nu, kring att Omar Mustafa skulle ha ”antisemitisk belastning” är mycket orättvis. Mona Sahlin menar (i videoklippet i länken) helt felaktigt att han gjort antisemitiska uttalanden, riksdagsledamoten Caroline Szyber påstod att han är en ”känd antisemit” (hon ändrade efter att jag påpekat till att, men tycker inte att hon behöver be om ursäkt och menar fortfarande att hon har ”svårt att förstå att antisemiter som sprider hat och förakt mot den judiska befolkningen ens kan få vara medlemmar” i Socialdemokraterna). Många andra har varit oerhört snabba med att döma Omar som icke rumsren.

Granskning är bra – men inte mobbing

Det saken handlar om är en kritiserad strategi att bjuda in meningsmotståndare. Det är bra att politiker och deras strategier och sympatier granskas, men det som händer nu är långt utöver granskning. Det är mobbing, drev, fördomar och ren rasism i en otäck blandning över hela internet.

Glasklar mot antisemitism

Var Omar själv står i frågan om antisemitism har han varit glasklar med.

”Som muslimer utsätts vi ofta för kollektiva bestraffningar, hets och konspirationsteorier och jag har därför full förståelse för hur den judiska gruppen upplever hatfyllda och demoniserande beskrivningar. Rasismen kan aldrig legitimeras, den måste mötas, motverkas och förebyggas. Detta har vi som politiska och religiösa ledare ett stort ansvar för. Jag personligen kommer fortsätta mitt arbete mot rasism och orättvisor, oavsett vem det utförs emot och vem förövaren är.”

Tydligare än så är det svårt att vara. Men uttalandet accepteras inte. Motståndarna fortsätter att hävda att det bara är en medietränad fasad, att hans muslimska agenda ligger fast där under ytan.

Fler grundlösa fördomar

En hel del andra respektabla debattörer har också minst sagt slirat runt i fördomsfullhet, Evin Baksi hävdar helt grundlöst att Omar är en fundamentalist som stöttar trakasserier av kvinnor, Bahare Andersson insinuerar att Omar vill ha fyra fruar på fritiden (och hänvisar också till ”den modiga socialdemokraten Carina Hägg” som menar att socialdemokraterna ägnar sig åt röstmaximering när de släpper in ”herrar som Omar”, som påstås ingå i en muslimsk konspiration för att islamisera västvärlden (sic!). Jämför gärna med de antisemitiska konspirationsteorier Omar avvisar). Alexandra Einerstam, en vän sedan många år tillbaka från Unga S-kvinnor Rebella vägrar att ta tillbaka uttalanden om att Omar uttalat sig nedvärderande om både judar och homosexuella, trots att hon inte har någonting att visa som stödjer detta påstående. Och Peter J Olsson på Kvällsposten drar till med den rasistiska stereotypen som flyger matta och klappar kameler när han kallar Omar Mustafa för ”herr Omar”. Ofräscht.

Fördomarna om invandraralibin och en muslimsk agenda

Marika Formgren använder mitt förra blogginlägg för att i Gotlands allehanda ”bevisa” att Socialdemokraterna inte tänkt igenom valet av Omar Mustafa till partistyrelsen. Att det skedde på grund av en debatt om vithetsnorm och att man i sista sekund kastade in ett oprövat namn (eller ”vilken blatte som helst” som de anonyma meningsfränderna formulerar det) för att blidka dem som kräver fler invandrare på maktpositioner. Men det stämmer förstås inte heller. Omar sitter sedan innan i styrelsen för Stockholms arbetarekommun så båda hans kompetens och hans arbete i islamiska förbundet, inklusive kontroversiella inbjudningar, är kända i partiet. Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin och kommunsekreterare i Stockholm Olle Burell har båda uttalat stöd för Omar och att de litar på hans grundvärderingar. Helt enkelt för att det inte finns anledning att tvivla.

Jag håller helt och hållet med Formgren när hon skriver att att politiker är individer med egna åsikter och argument, och bör väljas som sådana. De bör också bedömas som sådana av politiska debattörer. Men Formgren tar istället för givet att Mustafa är ett invandraralibi, och inte den ideologiskt välgrundande, drivande och engagerade eldsjäl för ett jämlikt och rättvist samhälle som han faktiskt är.

Det är vanligt att människor med annan tro eller bakgrund än majoritetssamhällets anklagas för att ha lojaliteter med sin grupp istället för med det parti och de värderingar de är valda att representera. Det är också vanligt att dessa personer anklagas för att vara alibin och inte invalda på egna meriter. Formgren lyckas göra båda. Och hon är bara en av hundratals, kanske tusentals, som gjort sin röst hörd för att sprida fördomar de senaste två dagarna. Det är verkligen olyckligt.

10 april 2013 at 6:52 e m 80 kommentarer

Omar Mustafa är en av de skarpaste antirasister jag känner

När Omar Mustafa valdes in i styrelsen för Stockholms Arbetarekommun var muslimkritiker väldigt snabba med att försöka koppla honom till antisemiter. Alla som sagt något antisemitrasistiskt, antiisraeliskt eller tom antisionistiskt och som på något sätt korsat Omars väg skulle nämnas i samma meningar som hans namn och därmed ville man smutskasta honom och få människor att associera hans namn med rasism.

Men detta är djupt orättvist. Omar jobbar aktivt med antirasism, bland annat som nyvald ordförande för vår multireligiösa förening Hjärta, där arbete ”mot islamofobi och antisemitism” är en av våra prioriterade frågor. Han har mycket kontakter med judiska organisationer i dialogsyften och högt förtroende bland dem som jobbar mot alla former av rasism. Dock har han lågt förtroende bland dem som inte vill att muslimer ska få nåt inflytande i Sverige. Det gör mig så otroligt ledsen & besviken över alla som väljer att misstänkliggöra honom på lösa grunder. Kräva avbön efter avbön på att han ska bevisa att han inte är rasist. Det vore som att jag ideligen skulle behöva bevisa att jag inte är moderat. Det är så långt borta att det bli larvigt!

Att Omar nu i helgen valdes in i S partistyrelse var överraskande även för oss som jobbar nära honom, och mycket glädjande. Att det äntligen börjar finnas utrymme för praktiserande muslimer på ledande positioner i det här landet. Att erfarenheten från det svenska muslimska civilsamhället räknas, att någon (sjukt kompetent & drivande) från förorten som engagerat sig i en liten gräsrotsklubb efter valet 2010 redan 2013 kan få sitta i det stora betongpartiets styrelse. Det är så fint, även om det bara är en plats av jättejättemånga, och även om besluten kanske inte så ofta fattas av partistyrelsen direkt, ändå, det är stort.

Men det som gör mig bortom ledsen och besviken, rentav chockad och arg är att Expo jobbar med den här typen av smutskastade.

Expo, det ni gör när ni publicerar den här typen av långsökta anklagelser är att ni stöttar dem som vill cementera muslimernas position utanför den politiska makten. Är det verkligen det ni vill?

Vad betyder alla våra avståndstaganden, samarbeten och dialogprojekt i ett samhälle så djup rotad i en antimuslimsk idétradition? För oss svenska muslimer spelar det egentligen ingen roll vad vi säger eller vad vi gör då vi är ständigt dömda på förhand.

Islamofoberna har sedan länge försökt bevisa att vi muslimer och ledare för muslimska organisationer sympatiserar och praktiserar kvinnoförtryck, antisemitism och terrorism. Men deras lösa grunder baserade på islamfobiska föreställningar gav dem sällan trovärdighet. Nu upprepar man försöken genom att koppla oss till citat som sades vid något tillfälle av en person från andra sidan jorden, som vi någon gång har bjudit på en konferens där denna ska tala om något helt annat. I vilka andra sammanhang klumpar man ihop människor och anklagar dem på detta sätt?

I de dubbla måttstockarnas politik kan en av världens kanske mest kända islamofober, Ayan Hirsi Ali, få demokratipris av Folkpartiet utan att vi ser en protestvåg av de liberala ledarskribenterna. Fredrik Federley från Centerpartiet kan mitt under folkrättsvidriga angreppet mot Gaza skicka pengar till israeliska militären för att demonstrera sitt stöd utan att Maud Olofsson utfrågas om hennes människosyn. Utrikespolitiska Institutet kan bjuda in Shaul Mofaz, som inte bara är rasist, utan dessutom en ökänd israelisk krigsförbrytare, utan att tidningen Expo utpekar UI som en organisation med kopplingar till rasister.
(…)
Rasismen är vidrig i all dess former och i alla dess yttringar. Vi har alla ett ansvar att gemensamt bekämpa den, oavsett vem utövaren är. Min reaktion ligger nu i den islamofobiska kunskapsregimen som kan döma Abdirisak Waberi, mig själv och många av våra medlemmar för att vara antisemiter för vad Salah Sultan har sagt om det judiska folket vid något tillfälle. Som om vi och alla våra konferensbesökare inte hade egna värderingar och åsikter och per automatik koppas till andra människors citat.

Vi kommer i framtiden att fortsätta bjuda kända och relevanta muslimska föreläsare till våra arrangemang oberoende av vad MEMRI och islamfoberna säger och tycker. Vi som förbund har en öppen inställning till våra meningsmotståndare från andra traditioner i förhoppning att skapa förståelse och förbättring. Ska vi då inte samtala med folk inom den egna traditionen? Journalistkåren och våra vänner från andra livsåskådningar är sedan länge välkomna att besöka våra arrangemang. Kanske kan ni göra egna analyser istället för att kopiera lösa rykten som enbart verkställer den islamfobiska kunskapsregimen.

Omar Mustafa på Newsmill 2011-03-31

9 april 2013 at 12:50 f m 125 kommentarer

Stort steg för non-profit på kongressen!

Kongressen antog vårt förslag om att i kapitlet om ”Välfärd och trygghet” skriva in att kommunerna ska kunna ”ingå partnerskap med kooperativa och sociala företag eller ideella organisationer och att det ska va möjligt att rikta upphandlingar enbart till non-profit-aktörer.”

Det är ett viktigt steg bort från marknadifiering av samhället och för att humankapital ska va viktigare än pengar. ”Viktigt genombrott” säger Lars Bryntesson, kommunalråd i Sigtuna som varit en av dem som drivit förslaget hårdast.

Kommer bli mycket roligare att driva valrörelse nu när det finns en tydlig skillnad gentemot Moderaternas sätt att se på välfärden!

6 april 2013 at 9:27 f m 1 kommentar

Stefan Löfven, vad känner du i ditt hjärta?

Stefan Löfven framför S-logga

Stefan Löfven

Jag går Bommerviksakademin. Igår var Stefan Löfven på besök och sa att det är viktigt att vi vinner valet. Jag håller helt med. Fyra år till av utförsäljning, skattesänkning och nedmontering av det välfärdssamhälle som tagit så mycket kraft att bygga upp vore katastrof.

Men jag vill mer än att bara rösta emot borgaralliansen, jag vill känna pepp och glöd och engagemang för det alternativ som erbjuds. Och det gör jag inte nu.

Ett skäl till den saknade peppen är att vår portalparagraf inför valet är ”jobben före allt annat”. Det jag hör är ”jobben före klimatet”, jag hör ”vilka jobb som helst, till vilka löner som helst, är bättre än en enda dag av omställning” och ”jobba dig fri och lycklig, jobba fler timmar, hårdare, mer, det är genom jobb – inte fritid – du blir en riktig människa”.

Det är vad jag hör. Det är för mig moderatpolitik. Det är för mig ett av de starka skälen till att jag vill bli av med den sittande regeringen. Om alternativet säger samma sak, så kan jag fortfarande se nyttan med att byta. För alliansen är ruskigt duktiga på att göra medborgarna till kuggar i kapitalägarnas hjul, och det arbetet behöver brytas. Men att vi bara är lite sämre på det duger liksom inte.

Så jag tänkte att jag skulle passa på att utnyttja det faktum att Löfven för första gången stod framför mig och redo att ge mig svar. Att få hjälp att känna den pepp som han tycks känna inför jobben. Vi behöver vinna valet, och jag behöver pepp för att va en bra valarbetare. Så jag ställde frågan:

- Stefan, vad känner du i ditt hjärta när jag säger ”jobben före allt annat”?

Jag hade hoppats på ett brandtal om att han sett vad som händer med människor som ställs utanför. Hur arbetslöshet och avsaknaden av möjligheter att försörja sig själv bryter ner en människa och hela hennes familj. Hur vi som medmänniskor behöver mötas i ögonhöjd, hur trygga människor är grunden för att bygga en rimlig värld, hur han, personligen känner med det begrepp som är så viktigt att det höjts upp till portalparagraf. Jag önskade mig att få veta något om den resonansbotten jag hoppas finns här, något som visar att den här paragrafen är vår politik och inte moderaternas, att den inte är allt men just nu en prioritering för att nå den andra värld som jag tror är möjlig.

Men jag fick inte det brandtalet. Jag fick svaret ”det är det som gäller”. Han inledde svaret på min fråga med ”det är det som gäller”. Sedan förklarade han att välfärden inte står i motsats till jobben. Sedan sa han, ”ja, det känns”. Men jag vet inte hur. Och den känslan kanske finns, men den har inte smittat av sig till mig.

Rafael lyfte därefter hållbarheten, Jon frågade om det verkligen var jobben först som gällde i vapenexporten och någon annan frågade om de värdiga, utvecklande jobben. Och det var bra! Flera frågor där S svar inte duger. Där vår partiledning inte talar till hjärtan. Åtminstone inte mitt.

Själv blev jag så rörd att jag grät när jag såg en reklamfilm från Procter & Gamble igår. Men när det kommer till vår portalparagraf känner jag inget, och vad Stefan känner i sitt hjärta, det vet jag fortfarande inte.

16 mars 2013 at 7:07 f m 20 kommentarer

Nio argument för varför jag inte kan bli vänsterpartist

Tack till alla er som bjudit in mig till vänsterpartiet. Jag är tacksam för att ni vill ha mig, och jag önskar av hela mitt hjärta att Jonas Sjöstedt är med i samma parti som jag en dag, men jag kan inte gå med er för att:
1. Socialdemokraterna är det sanna arbetarpartiet.
2. Socialdemokraterna är det enda socialdemokratiska partiet. (Detta är ett svagt argument, jag är medveten om det).
3. Jag är Sveriges största gråsosse.
4. Jag gillar frikyrkor, friskolor, egenmakt & kooperation.
5. Jag gillar att få rätt mer än att ha rätt.
6. Jag kan inte arbeta för att driva något högerut, när det som krävs är en vänstersväng.
7. Jag vill hellre svänga den stora färjan än att åka med några få i den lilla racerbåten bredvid.
8. Alla ska med.
9. Jag lämnar alltid fester sist.

24 januari 2013 at 10:47 e m 5 kommentarer

Problemet, vill jag säga till partiledningen, är inte att vi förlorar…

Fick meddelande igår om att en ung kille som hoppade av Hjärtas styrelse pga att han kände sig begränsad av S, nu gått med i MP. Det gjorde ont.

Skrev jag i morse. Och jag vill förklara varför det gjorde ont.

Och visst är det sorgligt om folk byter parti. Men det är inte det som är min stora sorg. Om det funkar, att just den här killens engagemang för en rättvisare och mer hållbar värld kan tas till vara på något annat sätt, eller om han bytt för att hans ideologi kommer till uttryck bättre någon annanstans så är det ju bra! Då kan vi byta medlemmar mellan varandra. Men just nu tycks S inte kunna vara den plattformen.

Problemet, vill jag säga till partiledningen och partihögkvarteret, är inte att vi förlorar väljare och valarbetare, sympatisörer och aktiva medlemmar till andra partier. Problemet är att vi förlorar dem till ingenting.

Vi förlorar dem i bästa fall till enfrågerörelser. Om vi har tur förlorar vi dem till välgörenhetsprojekt. Men de har inte potentialen att förändra i grunden på det sätt partier kan (i teorin). Enfrågerörelser i all ära, men för dem som har modet och drivet att ta det bredare ansvaret som partier kan så är det hemskt om det inte finns partier som kan tillvarata det. Jag befarar att vi i första hand förlorar dessa nya och unga medlemmar – inte till MP – utan till att sluta bry sig om det gemensamma samhällsbygget. Och här måste Socialdemokraterna ta sitt ansvar. För vem skulle annars göra det?

Hur? Låt mig citera Rebellas framtidsrapport som vi skrev efter EU-valet 2009:

Vi i Socialdemokraterna behöver tänka till, vi behöver ge varandra frihet att tala fritt ur hjärtat. Och släppa in fler! Så kan vi tillsammans komma på nya lösningar på de utmaningar vi ställs inför. Väljer vi att lita på att vår ideologi och våra visioner håller kommer vi att hitta både den ideologiska stabilitet och den politiska förnyelse vi söker.

Vi vill återta initiativet i den politiska debatten och inte bara reaktivt agera utifrån andras utspel och förslag. Det gäller inte minst i ekonomiska frågor där vi socialdemokrater har stark grund att stå på. Så varför har vi låtit en nyliberal problemformulering och problemlösning dominera samhällsdebatten? Vi efterlyser också en förnyad maktanalys med både bredd och djup.

Vi måste välkomna kärleksfulla kritiker och ha en levande interndebatt, där också misslyckanden och tillkortakommanden kan lyftas fram och analyseras. Bara då kan vi lära oss av våra misstag och undvika att upprepa dem framöver. En viktig lärdom från valrörelsen till Europaparlamentet var att vi ibland har en tendens att underskatta väljarna. ”Om de bara förstår hur dåliga andra partier är kommer de automatiskt att inse hur bra vi är.” Men så fungerar det ju inte.

Vi i Rebella är övertygade om att lösningen istället är att låta fler röster höras inom rörelsen och låta fler komma till tals som socialdemokrater, inte minst i sociala medier. Vi är en folkrörelse och våra medlemmars glöd, vilja och engagemang är vår bästa resurs.

24 januari 2013 at 2:19 e m 5 kommentarer

Det är så dumt att jag bara vill gråta

Jag älskar socialdemokrati & alla smarta sossar som verkligen vill rädda världen, och som har en plan för hur det ska gå till som jag tror på.

Jag kan inte va nåt annat än socialdemokrat. Jag vill inte lämna alla vänner som är de som håller lösningarna i sina hjärtan och händer. Jag vet inget annat parti som förenar jämlikhet & demokrati på det sätt som jag kommit att bli allt mer övertygad om. Det finns inget parti att byta till. Jag kan inte tjafsa med miljöpartister som tycker att lite kapitalism är bra, eller att vi kan nå hållbarhet utan jämlikhet. Jag kan inte tjafsa med vänsterpartister om yttrandefriheten ska gälla även på Kuba eller ge upp alla ambitioner på att verka genom den parlamentariska makten och gå med i F! eller syndikalisterna. Socialdemokraterna är mitt enda alternativ.

Men sossarna nu alltså, det går inte! Vi kommer att förlora 2014. Eller i alla fall definitivt 2018. Utspelet igår gjorde mig säker på det. Partihögkvarteret gör opinionsmätningar istället för opinionsbildning, vi följer istället för leder människors engagemang. Interndebatt beskrivs av vår presschef som ”ett helvete” och kongresser det värsta som kan hända för våra opinionssiffror.

Det är ett problem att mål och medel blandas samman i S nu. Jobb är ett medel för jämlikhet. Att vinna val är ett medel för att kunna genomföra den politiken. Varken jobb eller att vinna val är mål i sig.

Jag träffar otroligt många människor som ägnar sitt politiska engagemang åt att hindra andra från att göra saker i partiet. Som vill förebygga att nån säger nåt som kan skada väljarnas förtroende, som hellre vill att vi är helt tysta än säger fel. Som helt har glömt varför de blev socialdemokrater och tror att vi vill ha makten för maktens skull, inte för att deras känslor ”revolterar mot sakernas ordning, som dömer de ojämförligt flesta att stanna i växten och kväva sina bästa stämningars längtan” som Hjalmar Brantings skrev i tidningen Stormklockan 1912, om varför han var socialist.

Fick meddelande igår om att en ung kille som hoppade av Hjärtas styrelse pga att han kände sig begränsad av S, nu gått med i MP. Det gjorde ont.

Och samma dag fick jag veta att vår portalparagraf ska va ”jobben före allt annat”. Att full sysselsättning är fokus i den ekonomiska politiken tycker jag är bra. Det är mening två jag inte kan acceptera. Att jobben som var ett medel för jämlik maktfördelning har blivit ett mål i sig. Vi ska jobba hårt och duktigt. Inte nödvändigtvis för att få ett bra liv eller ett bra samhälle, det kanske är en bonus, men om detta står i motsättning mot varandra så har vi en portalparagraf att luta oss mot: jobben före allt annat.

Om ett naturreservat som skövlas ger några jobb så ska vi alltså skövla. Om en vapenfabrik orsakar krig och död i tredje världen, men ger några jobb så ska produktionen alltså intensifieras. Om det ger jobb att skapa en låglönemarknad som sliter ut människors kroppar så är det alltså tydligen ok.

Det är så dumt att jag bara vill gråta. För gå ur partiet kan jag ju inte göra.

Min mormor sa att hon skulle rösta på arbetarpartiet. Varför? Frågade jag. För att jag alltid har varit socialdemokrat. Svarade hon. Men om partiet ändrar sig då? Invände jag. Ja, då får jag också ändra mig, sa mormor.

Jag älskar min mormor, och hon hade rätt i att det är S man ska va med i om man är socialdemokrat, men hon hade fel om vem som ska ändra sig. Det är inte vi medlemmar som ska ändra oss, det är partiet.

Läs också mitt tidigare inlägg: Menar Socialdemokraterna verkligen jobben först?

24 januari 2013 at 10:15 f m 34 kommentarer

Skrämselpropagandan kommer inte att känna några gränser

Idag skriver Per Gudmundson något jag ser som en försmak av vad som kan komma att vänta i valrörelsen. När (om?) S kommer driva någon form av begränsning för att plocka ut vinster ut den offentligt finansierade välfärden, för att sätta aktieägares och riskkapitalisters privata konton.

Och många socialdemokrater är oroliga, dels för att man inte tror sig kunna stå emot skitstormen, men också faktiskt för att man kanske tror att förskolorna är hotade.

Det är de inte.

I alla fall inte av detta skäl. Det finns en överetablering (pga LOV och annat) som kommer göra att vissa skolor kommer behöva lägga ner alldeles oavsett vad vi gör. Men…

Risken för att fullt finansierade verksamheter, som det finns behov av, där det finns personal och brukare, skulle lägga ner, är extremt låg.

Vi kan erbjuda dem att ombildas till svb-bolag eller stötta bildandet av kooperativ till exempel. Seriösa företagare har inte heller lust att slänga bort sina investeringar i tid & pengar utan de kommer att anstränga sig för att vårda sina bolag, även i svb-form eller som ekonomisk förening. Det offentliga kan förstås också ta över verksamhet där behoven finns. De har ju redan hela apparaten för bla administration, kontroll & finansiering.

Och detta gäller, enligt Svenskt Näringslivs egna siffror, 35% av företagen. Majoriteten av bolagen menar alltså att det är troligt att de fortsätter även om man hindrar vinstuttag. Trettiofem procent av dessa kommersiella, som alltså inte kan tänka sig någon annan form, kommer att kunna säljas och övertas av någon som är mer lämpad. Svenska folket tycker nämligen, till 80%, att överskott ska återinvesteras (Novus, 2012).

Men visst, om företaget har vinst som enda eller främsta mål kommer de kanske inte att vilja vara med längre. Men inte heller då kommer företagen att sparka all personal, kasta ut patienter & barn och kasta investeringarna på sophögen. Nej, de kommer vilja sälja. Om vinsten begränsas kommer de sälja eller överlåta till någon som inte har vinst som enda mål.

Om någon företagare beter sig som de vita i Zimbabwe som hellre brände jorden än överlät den till svarta, så kan det bli ett problem. Men till skillnad från Gudmundson så tror jag inte företagare kan mobiliseras till den typen av kapitalförstörelse.

UPPDATERING Läs Anne-Marie Lindgrens utmärkta ideologiska analys om denna skräckpropaganda som hon kallar skenmanöver.

6 oktober 2012 at 10:47 f m 11 kommentarer

Äldre inlägg


Twitter

Kategorier


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 70 andra följare