Migrationspolitiska lagförslaget måste revideras

Den röd-gröna regeringen har lagt ett förslag om ny migrationspolitik.

Kvinnoorganisationena pekar på förslaget som anti-feministiskt, barnrättsorganisationerna som brott mot barnkonventionen, rättsliga instanser menar att det inte är förenligt med Europeisk lag, Migrationsverket kallar åtgärderna oproportionerliga och varnar för en ökad arbetsbörda, facken har invändningar mot hur det slår mot arbetsrätten och många andra, FN-organ, organisationer, myndigheter, universitet och kyrkor oroar sig för saker som ökande psykosociala problem, försämrad etablering, brott mot internationella konventioner och hur familjer kommer börja tvingas välja mellan sina barn.

 FARR kallar förslaget ”direkt stötande”.

Jag kan räkna upp en handfull socialdemokrater som tycker att den nya migrationspolitiken är bra och väldigt många som tycker att den är katastrof, inte minst eftersom den pajar integrationen (dvs det sista vi behöver, klicka på länken för att läsa vår nyliga artikel i DN) och inte ens behövs för att minska antalet flyktingar (har kommit några hundra asylsökande i veckan sedan februari, knappast kaos…). 

Trots att remissinstanserna (och S-medlemmarna!) verkar tycka att det i princip är bland det värsta skit man sett från en svensk regering så tycks Löfven-administrationen stå fast. Och kritiken internt tycks anpassa sig till detta och tystna, i både S och MP..

Är i alla fall stolt förbundsstyrelseledamot i STS, som håller fast vid kritiken, trots att dörrarna för att påverka tycks stängda. Är tacksam över att STS finns som ett alternativt sätt att vara socialdemokrat på. 

Jag hoppas att de som säger att regeringen inte är döv har rätt. Förslaget är i stort behov av revidering.

 

Hur religiös får man va i svensk politik? Vi svarar i p1 i övermorgon.

Det program jag, tillsammans med Marie Demker, professor i statsvetenskap vid GU, Susanna Birgersson, ledarskribent på DN, Mehmet Kaplan, riksdagsman för MP deltog i under Almedalsveckan sänds i Människor och tro i P1 nu på tors kl 14, repris lör kl 17.

Det var ett väldigt bra samtal tycker jag!

Att kalla antirasism för hat är en slippery slope

Näthatet har fått mycket uppmärksamhat på sista tiden. Böcker har skrivits och dokumentärer har producerats, trolljägare har hängt ut hatmejlare och diskussioner har förts om legala påföljder. Detta har gjort SD, deras näthatmotor avpixlat och andra rasistiska spinndoktorer nervösa. SD och deras svans har därför lanserat, eller kanske ska jag säga intensifierat, en nygammal strategi. Att kalla alla former av kritik mot dem och den ideologi de har för HAT.

Liten hatordlista

• Hat mot allas lika värde – att inte ”ta ta debatten” med SD.
• Hat mot yttrandefriheten – att ta debatten, dvs att inte hålla med dem och förklara varför.
• Sverigehat – att säga emot ultranationalism.
• Människohat – att protestera mot människor som kränker muslimer som grupp.

Det är ett sätt att flytta fokus. Och det lyckas.

När vi accepterar detta språkbruk spelar vi på SDs planhalva. Och det är det mest oroväckande – hur folk helt utanför SD godtar och annammar deras förvrängda språkbruk. Att Hanna Gadban blir sur över att jag protesterar när Södertörn ger henne pris, och kallar min protest för hat, kan jag på något sätt förstå. Det är personligt och hon väljer sina försvarares sida.

Men att socialdemokraten Johan Westerholm också accepterar sättet att använda ordet hat är för mig en blandning av upprörande, sorgligt och obegripligt.

Westerholm skriver att jag har skickat ett ”implicit hatiskt mail” (se mejlet i sin helhet nedan och döm själva), att jag är ”nybörjare i debatten” eftersom jag ”missat” att mail till Södertörns högskola är offentlig handling som om jag borde skämmas och poängterar att jag inte undertecknar med att jag gått Bommersviksakademin (sic) eller är styrelseledamot i tro & solidaritet.

1. Nej, jag skäms inte, och grämer mig inte för att brevet publicerats.

Jag visste inte att mejlet skulle publiceras, men jag skulle gärna ha gett Hanna lov att publicera om hon frågat. Tycker själv att det är ganska bra formulerat för att vara ett hastigt mej en väldigt sen septemberkväll.

2. Det är tragiskt att socialdemokrater stöttar SDs språkbruk

Nej, det är inte hat att kritisera islamofobi. Det ligger i sakens natur att man måste kritisera människorna som bär och sprider dessa idéer, även om jag gärna skulle frikoppla det och kritisera enbart själva rasismen.

Jag vet att jag skaffade mig en fiende i Johan Westerholm när jag inte accepterade hans orättvisa anklagelser mot min vän och ideologiska kamrat Omar Mustafa förra året. Men det är så tragiskt att han, som tidigare fokuserade på viktiga saker såsom interndemokrati inom S nu ägnar allt mer kraft åt att misstänkliggöra muslimer. Hans agg mot mig har kanske triggat viljan att förvränga begreppet hat för att komma åt mig, via mitt ganska fredliga mejl. Otäckt hur lätt det är för människor som kanske inte tycker att de fått det inflytande i livet/partiet/samhället som de förtjänar att sparka nedåt (och då menar jag inte på mig, utan i det här fallet på muslimer).

3. Jag undertecknar det mesta jag skriver som privatperson. Jag tycker det är bra.

Jag tror inte att tro & solidaritets förbundsstyrelse misstycker med mitt mejl till Södertörn, eller anser att det går emot våra värderingar, men jag skrev det som privatperson. Inte som medlem i coop eller gotlänning eller anställd av Forum. Jag skulle kunna skriva något liknande som ledarskribent i gotlands tidningar, officiellt som tf ordförande i Hjärta eller på Sverige mot rasism-bloggen. Men i det här fallet skrev jag det som personlig vän till muslimer. Jag tyckte att det var min mest relevanta roll då. Att klaga på det känns mer som att någon har letat efter fel än som saklig kritik.

4. Jag misstänker att vi har olika referensramar för hat.

När man fått bilder med sin panna i mitten av ett kikarsikte, okända män som ringer på alla grannarnas dörrar och frågar vart man befinner sig och telefonsamtal klockan 4 på morgonen där skrikande män deklarerar att de ska dra ut alla ens tänder för att de vill våldta en tandlös tjackhora så känns det väldigt märkligt när min sorg över den ökande islamofobin kallas för hat. Jag får en stark känsla av att Johan Westerholm inte har drabbats av det hat som SD och deras svans står för.

—

Ämne: Årets alumn
Från: ”Anna Ardin”
Datum: 27 september 2013 23:18:27

Hej,
Jag hörde att ni kommer att dela ut ett pris till Hanna Gadban som årets alumn och vill bara berätta att det gör mig ledsen.

Islamofobin ökar medraketfart i Europa och Sverige idag, och just den här kvinnan är en av dem som tydligast agerat murbräcka för att den ska få fäste. Som invandrare och kvinna har hon på ett sätt som de vita män inom SD inte kunnat, fått utrymme i media för exakt de ställningstaganden som tidigare ansetts vara tabu – att anklaga (troende) muslimer som grupp för det ena grövre brottet än det andra. Från kvinnomisshandel till terrorism till pedofili. Alla de fördomar som finns om muslimer och som används för att begränsa deras rättigheter har hon gått in och presenterat ”bevis” för.

Det hon gör när hon debatterar är knappast en sund religionskritik som hennes meningsfränder i de rasistiska rörelserna hävdar, utan ett mycket sorgligt sätt att koppla islam som religion och alla de tiotusentals svenskar som håller sin religion för central i sina liv, till grova kränkningar av mänskliga rättigheter. När södertörn väljer att ge henne pris för detta så slår även detta mot Sveriges muslimer.

Det gör mig ont. Och jag hoppas att ni förbereder en smart mediehantering för den glädje som kommer utbryta bland islamofober och motsvarande sorg bland folk som tänker som jag, som ser på nära håll hur uttalanden som Hannas direkt drabbar människor som är eller uppfattas som muslimer.

Vänligen
Anna

Driver Carina Hägg partilinjen?

Carina Hägg som sitter i riksdagen för S driver en allt mer islamofobisk retorik. Hon har tidigare talat om att muslimer har en dold agenda att infiltrera olika partier för att islamisera Europa (rekommenderar er att läsa mer om konspirationsteorierna om eurabia för att sätta Carinas tänk i sitt sammanhang), att samtliga riksdagsledamöter som identifierar sig som muslimer är för ”politisk islam” som i sin tur Carina svepande generaliserar som islamism, som hon i sin tur svepande generaliserar som alla negativa fördomar man kan ha om muslimer, i princip från att de skulle tycka att kvinnor inte ska ha rättigheter till judehat och terrorism.

Nu har hon gått längre än jag någonsin sett varken henne eller någon annan ledande företrädare för S gå. Hon har i en artikel på newsmill radat upp en lång rad organisationer som organiserar muslimer eller på olika sätt försvarar muslimers rättigheter, från Folkbildningsförbundets medlem Ibn Rushd till förortsproteströrelsen Megafonen och – dra mig på en liten vagn – jämför dem med nynazister!

Det enda jag ser att dessa organisationer har gemensamt är att de har många muslimer som medlemmar och att de arbetar emot islamofobi. Det verkar Carina inte gilla, och det kan jag garantera är ömsesidigt. Dessa organisationer gillar inte Carina heller.

Som tur är har några socialdemokrater svarat på hennes artikel i dagens arena. En tillfällig lättnadens suck att nån säger nåt.

Men den akuta frågan finns kvar: vems sida står socialdemokraterna som parti på? Är det ok att framföra den typen av (horribla) åsikter och långsökta grundlösa anklagelser och oemotsagd få göra det som socialdemokrat?

Från partiledningen, Carinas distrikt och andra som står över henne i den interna partihierarkin har jag inte hört nåt än, men jag hoppas att det kommer, så att inte ännu fler tror att S nu helt vänt dem ryggen.

Nio infernon, nio jobbskatteavdrag & fas9

Enligt Dante består helvetet av nio kretsar, i den nionde sitter de dom förrådit sina vänner, som Brutus och Judas som tuggas levande av Satan i sjön Cocytos is.

Nionde jobbskatteavdraget är när all skatt och därmed staten avskaffats.

Fas nio är fullskaligt slaveri.

Apropå att S och MP röstat för alliansens fas 4 och har meddelat att de tänker behålla deras femte jobbskatteavdrag.

Värdelös utveckling av det här landet.

Mona Sahlin, Caroline Szyber och många fler borde be om ursäkt

Den svepande kritik som florerar i media nu, kring att Omar Mustafa skulle ha ”antisemitisk belastning” är mycket orättvis. Mona Sahlin menar (i videoklippet i länken) helt felaktigt att han gjort antisemitiska uttalanden, riksdagsledamoten Caroline Szyber påstod att han är en ”känd antisemit” (hon ändrade efter att jag påpekat till att, men tycker inte att hon behöver be om ursäkt och menar fortfarande att hon har ”svårt att förstå att antisemiter som sprider hat och förakt mot den judiska befolkningen ens kan få vara medlemmar” i Socialdemokraterna). Många andra har varit oerhört snabba med att döma Omar som icke rumsren.

Granskning är bra – men inte mobbing

Det saken handlar om är en kritiserad strategi att bjuda in meningsmotståndare. Det är bra att politiker och deras strategier och sympatier granskas, men det som händer nu är långt utöver granskning. Det är mobbing, drev, fördomar och ren rasism i en otäck blandning över hela internet.

Glasklar mot antisemitism

Var Omar själv står i frågan om antisemitism har han varit glasklar med.

”Som muslimer utsätts vi ofta för kollektiva bestraffningar, hets och konspirationsteorier och jag har därför full förståelse för hur den judiska gruppen upplever hatfyllda och demoniserande beskrivningar. Rasismen kan aldrig legitimeras, den måste mötas, motverkas och förebyggas. Detta har vi som politiska och religiösa ledare ett stort ansvar för. Jag personligen kommer fortsätta mitt arbete mot rasism och orättvisor, oavsett vem det utförs emot och vem förövaren är.”

Tydligare än så är det svårt att vara. Men uttalandet accepteras inte. Motståndarna fortsätter att hävda att det bara är en medietränad fasad, att hans muslimska agenda ligger fast där under ytan.

Fler grundlösa fördomar

En hel del andra respektabla debattörer har också minst sagt slirat runt i fördomsfullhet, Evin Baksi hävdar helt grundlöst att Omar är en fundamentalist som stöttar trakasserier av kvinnor, Bahare Andersson insinuerar att Omar vill ha fyra fruar på fritiden (och hänvisar också till ”den modiga socialdemokraten Carina Hägg” som menar att socialdemokraterna ägnar sig åt röstmaximering när de släpper in ”herrar som Omar”, som påstås ingå i en muslimsk konspiration för att islamisera västvärlden (sic!). Jämför gärna med de antisemitiska konspirationsteorier Omar avvisar). Alexandra Einerstam, en vän sedan många år tillbaka från Unga S-kvinnor Rebella vägrar att ta tillbaka uttalanden om att Omar uttalat sig nedvärderande om både judar och homosexuella, trots att hon inte har någonting att visa som stödjer detta påstående. Och Peter J Olsson på Kvällsposten drar till med den rasistiska stereotypen som flyger matta och klappar kameler när han kallar Omar Mustafa för ”herr Omar”. Ofräscht.

Fördomarna om invandraralibin och en muslimsk agenda

Marika Formgren använder mitt förra blogginlägg för att i Gotlands allehanda ”bevisa” att Socialdemokraterna inte tänkt igenom valet av Omar Mustafa till partistyrelsen. Att det skedde på grund av en debatt om vithetsnorm och att man i sista sekund kastade in ett oprövat namn (eller ”vilken blatte som helst” som de anonyma meningsfränderna formulerar det) för att blidka dem som kräver fler invandrare på maktpositioner. Men det stämmer förstås inte heller. Omar sitter sedan innan i styrelsen för Stockholms arbetarekommun så båda hans kompetens och hans arbete i islamiska förbundet, inklusive kontroversiella inbjudningar, är kända i partiet. Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin och kommunsekreterare i Stockholm Olle Burell har båda uttalat stöd för Omar och att de litar på hans grundvärderingar. Helt enkelt för att det inte finns anledning att tvivla.

Jag håller helt och hållet med Formgren när hon skriver att att politiker är individer med egna åsikter och argument, och bör väljas som sådana. De bör också bedömas som sådana av politiska debattörer. Men Formgren tar istället för givet att Mustafa är ett invandraralibi, och inte den ideologiskt välgrundande, drivande och engagerade eldsjäl för ett jämlikt och rättvist samhälle som han faktiskt är.

Det är vanligt att människor med annan tro eller bakgrund än majoritetssamhällets anklagas för att ha lojaliteter med sin grupp istället för med det parti och de värderingar de är valda att representera. Det är också vanligt att dessa personer anklagas för att vara alibin och inte invalda på egna meriter. Formgren lyckas göra båda. Och hon är bara en av hundratals, kanske tusentals, som gjort sin röst hörd för att sprida fördomar de senaste två dagarna. Det är verkligen olyckligt.

Omar Mustafa är en av de skarpaste antirasister jag känner

När Omar Mustafa valdes in i styrelsen för Stockholms Arbetarekommun var muslimkritiker väldigt snabba med att försöka koppla honom till antisemiter. Alla som sagt något antisemitrasistiskt, antiisraeliskt eller tom antisionistiskt och som på något sätt korsat Omars väg skulle nämnas i samma meningar som hans namn och därmed ville man smutskasta honom och få människor att associera hans namn med rasism.

Men detta är djupt orättvist. Omar jobbar aktivt med antirasism, bland annat som nyvald ordförande för vår multireligiösa förening Hjärta, där arbete ”mot islamofobi och antisemitism” är en av våra prioriterade frågor. Han har mycket kontakter med judiska organisationer i dialogsyften och högt förtroende bland dem som jobbar mot alla former av rasism. Dock har han lågt förtroende bland dem som inte vill att muslimer ska få nåt inflytande i Sverige. Det gör mig så otroligt ledsen & besviken över alla som väljer att misstänkliggöra honom på lösa grunder. Kräva avbön efter avbön på att han ska bevisa att han inte är rasist. Det vore som att jag ideligen skulle behöva bevisa att jag inte är moderat. Det är så långt borta att det bli larvigt!

Att Omar nu i helgen valdes in i S partistyrelse var överraskande även för oss som jobbar nära honom, och mycket glädjande. Att det äntligen börjar finnas utrymme för praktiserande muslimer på ledande positioner i det här landet. Att erfarenheten från det svenska muslimska civilsamhället räknas, att någon (sjukt kompetent & drivande) från förorten som engagerat sig i en liten gräsrotsklubb efter valet 2010 redan 2013 kan få sitta i det stora betongpartiets styrelse. Det är så fint, även om det bara är en plats av jättejättemånga, och även om besluten kanske inte så ofta fattas av partistyrelsen direkt, ändå, det är stort.

Men det som gör mig bortom ledsen och besviken, rentav chockad och arg är att Expo jobbar med den här typen av smutskastade.

Expo, det ni gör när ni publicerar den här typen av långsökta anklagelser är att ni stöttar dem som vill cementera muslimernas position utanför den politiska makten. Är det verkligen det ni vill?

Vad betyder alla våra avståndstaganden, samarbeten och dialogprojekt i ett samhälle så djup rotad i en antimuslimsk idétradition? För oss svenska muslimer spelar det egentligen ingen roll vad vi säger eller vad vi gör då vi är ständigt dömda på förhand.

Islamofoberna har sedan länge försökt bevisa att vi muslimer och ledare för muslimska organisationer sympatiserar och praktiserar kvinnoförtryck, antisemitism och terrorism. Men deras lösa grunder baserade på islamfobiska föreställningar gav dem sällan trovärdighet. Nu upprepar man försöken genom att koppla oss till citat som sades vid något tillfälle av en person från andra sidan jorden, som vi någon gång har bjudit på en konferens där denna ska tala om något helt annat. I vilka andra sammanhang klumpar man ihop människor och anklagar dem på detta sätt?

I de dubbla måttstockarnas politik kan en av världens kanske mest kända islamofober, Ayan Hirsi Ali, få demokratipris av Folkpartiet utan att vi ser en protestvåg av de liberala ledarskribenterna. Fredrik Federley från Centerpartiet kan mitt under folkrättsvidriga angreppet mot Gaza skicka pengar till israeliska militären för att demonstrera sitt stöd utan att Maud Olofsson utfrågas om hennes människosyn. Utrikespolitiska Institutet kan bjuda in Shaul Mofaz, som inte bara är rasist, utan dessutom en ökänd israelisk krigsförbrytare, utan att tidningen Expo utpekar UI som en organisation med kopplingar till rasister.
(…)
Rasismen är vidrig i all dess former och i alla dess yttringar. Vi har alla ett ansvar att gemensamt bekämpa den, oavsett vem utövaren är. Min reaktion ligger nu i den islamofobiska kunskapsregimen som kan döma Abdirisak Waberi, mig själv och många av våra medlemmar för att vara antisemiter för vad Salah Sultan har sagt om det judiska folket vid något tillfälle. Som om vi och alla våra konferensbesökare inte hade egna värderingar och åsikter och per automatik koppas till andra människors citat.

Vi kommer i framtiden att fortsätta bjuda kända och relevanta muslimska föreläsare till våra arrangemang oberoende av vad MEMRI och islamfoberna säger och tycker. Vi som förbund har en öppen inställning till våra meningsmotståndare från andra traditioner i förhoppning att skapa förståelse och förbättring. Ska vi då inte samtala med folk inom den egna traditionen? Journalistkåren och våra vänner från andra livsåskådningar är sedan länge välkomna att besöka våra arrangemang. Kanske kan ni göra egna analyser istället för att kopiera lösa rykten som enbart verkställer den islamfobiska kunskapsregimen.

Omar Mustafa på Newsmill 2011-03-31

Stort steg för non-profit på kongressen!

Kongressen antog vårt förslag om att i kapitlet om ”Välfärd och trygghet” skriva in att kommunerna ska kunna ”ingå partnerskap med kooperativa och sociala företag eller ideella organisationer och att det ska va möjligt att rikta upphandlingar enbart till non-profit-aktörer.”

Det är ett viktigt steg bort från marknadifiering av samhället och för att humankapital ska va viktigare än pengar. ”Viktigt genombrott” säger Lars Bryntesson, kommunalråd i Sigtuna som varit en av dem som drivit förslaget hårdast.

Kommer bli mycket roligare att driva valrörelse nu när det finns en tydlig skillnad gentemot Moderaternas sätt att se på välfärden!

Stefan Löfven, vad känner du i ditt hjärta?

Stefan Löfven

Jag går Bommerviksakademin. Igår var Stefan Löfven på besök och sa att det är viktigt att vi vinner valet. Jag håller helt med. Fyra år till av utförsäljning, skattesänkning och nedmontering av det välfärdssamhälle som tagit så mycket kraft att bygga upp vore katastrof.

Men jag vill mer än att bara rösta emot borgaralliansen, jag vill känna pepp och glöd och engagemang för det alternativ som erbjuds. Och det gör jag inte nu.

Ett skäl till den saknade peppen är att vår portalparagraf inför valet är ”jobben före allt annat”. Det jag hör är ”jobben före klimatet”, jag hör ”vilka jobb som helst, till vilka löner som helst, är bättre än en enda dag av omställning” och ”jobba dig fri och lycklig, jobba fler timmar, hårdare, mer, det är genom jobb – inte fritid – du blir en riktig människa”.

Det är vad jag hör. Det är för mig moderatpolitik. Det är för mig ett av de starka skälen till att jag vill bli av med den sittande regeringen. Om alternativet säger samma sak, så kan jag fortfarande se nyttan med att byta. För alliansen är ruskigt duktiga på att göra medborgarna till kuggar i kapitalägarnas hjul, och det arbetet behöver brytas. Men att vi bara är lite sämre på det duger liksom inte.

Så jag tänkte att jag skulle passa på att utnyttja det faktum att Löfven för första gången stod framför mig och redo att ge mig svar. Att få hjälp att känna den pepp som han tycks känna inför jobben. Vi behöver vinna valet, och jag behöver pepp för att va en bra valarbetare. Så jag ställde frågan:

– Stefan, vad känner du i ditt hjärta när jag säger ”jobben före allt annat”?

Jag hade hoppats på ett brandtal om att han sett vad som händer med människor som ställs utanför. Hur arbetslöshet och avsaknaden av möjligheter att försörja sig själv bryter ner en människa och hela hennes familj. Hur vi som medmänniskor behöver mötas i ögonhöjd, hur trygga människor är grunden för att bygga en rimlig värld, hur han, personligen känner med det begrepp som är så viktigt att det höjts upp till portalparagraf. Jag önskade mig att få veta något om den resonansbotten jag hoppas finns här, något som visar att den här paragrafen är vår politik och inte moderaternas, att den inte är allt men just nu en prioritering för att nå den andra värld som jag tror är möjlig.

Men jag fick inte det brandtalet. Jag fick svaret ”det är det som gäller”. Han inledde svaret på min fråga med ”det är det som gäller”. Sedan förklarade han att välfärden inte står i motsats till jobben. Sedan sa han, ”ja, det känns”. Men jag vet inte hur. Och den känslan kanske finns, men den har inte smittat av sig till mig.

Rafael lyfte därefter hållbarheten, Jon frågade om det verkligen var jobben först som gällde i vapenexporten och någon annan frågade om de värdiga, utvecklande jobben. Och det var bra! Flera frågor där S svar inte duger. Där vår partiledning inte talar till hjärtan. Åtminstone inte mitt.

Själv blev jag så rörd att jag grät när jag såg en reklamfilm från Procter & Gamble igår. Men när det kommer till vår portalparagraf känner jag inget, och vad Stefan känner i sitt hjärta, det vet jag fortfarande inte.

Nio argument för varför jag inte kan bli vänsterpartist

Tack till alla er som bjudit in mig till vänsterpartiet. Jag är tacksam för att ni vill ha mig, och jag önskar av hela mitt hjärta att Jonas Sjöstedt är med i samma parti som jag en dag, men jag kan inte gå med er för att:
1. Socialdemokraterna är det sanna arbetarpartiet.
2. Socialdemokraterna är det enda socialdemokratiska partiet. (Detta är ett svagt argument, jag är medveten om det).
3. Jag är Sveriges största gråsosse.
4. Jag gillar frikyrkor, idéburna friskolor, egenmakt & kooperation.
5. Jag gillar att få rätt mer än att ha rätt.
6. Jag kan inte arbeta för att driva något högerut, när det som krävs är en vänstersväng.

7. Tro & solidaritet finns inte i vänsterpartiet. Inte ens som åsiktsströmning. (Och förståelsen för religion som progressiv kraft tycks vara ännu lägre än inom S.)

8. Jag vill hellre svänga den stora färjan än att åka med några få i den lilla racerbåten bredvid. Alla ska med.
9. Jag lämnar alltid fester sist.