Vi är också humanister (med både hjärta och hjärna)

Désirée Liljevall, riksdagsledamot (S) och humanist med både hjärta och hjärna

Désirée Liljevall och Ellis Wohlner kritiserar Hjärta i senaste numret av AiP, Stocken och på Humanistbloggen. Det är glädjande att vi får uppmärksamhet så högt upp i både S och Humanisterna och vi vill gärna svara på deras frågor.

Skribenterna frågar om vi tror att människor som ”har livsåskådning utan magiska eller övernaturliga inslag saknar hjärta”. Vårt svar på frågan är självklart nej. Människors förmåga till medkänsla och solidaritet är precis lika stor oavsett om man bekänner sig till någon religion eller inte.

Bakgrunden till föreningen är att vi tre träffats i olika politiska sammanhang, och gång på gång sett att vi fokuserat på samma frågor. Frågor som internationell solidaritet, motstånd mot rasism och islamofobi och just behovet av mer hjärta i politiken, även inom Socialdemokraterna. Vi har alla hittat en plats att driva dessa frågor inom den kristna Broderskapsrörelsen. Vi kände ett behov att organisera oss men samtidigt tydligt visa att olika trosuppfattningar för oss lett till samma politiska slutsatser, för att på så sätt välkomna fler. Att kalla oss för ”Ardins föreningsprojekt” som skribenterna gör är missvisande. Vi har idag 65 personer på vår e-postlista.

Liljeval och Wohlner skriver vidare att de har ”både hjärta och hjärna”. Det tycker vi att vi också har. För oss finns ingen motsättning mellan våra olika trosuppfattningar och vår gemensamma övertygelse om vikten av saker som jämställdhet och mänskliga rättigheter. Egenintresse och ekonomisk vinning har blivit för starka drivkrafter i politiken, vi vill se mer hjärta, och vi vill stödja alla krafter – oavsett tro – som håller med oss i detta.

Vi ställer inga krav på vad våra medlemmar ska ha för relation till Gud, hur eller på vad de ska tro. Men man behöver ställa upp på våra värderingar. Man behöver också ställa upp på respekten för religion. Troende människor har en likvärdig förmåga till politisk analys och samma värde som både människor och socialdemokrater. Alla har rätt att bli respekterade och lyssnade på, med sin tro eller tvivel – inte trots den. Det är ett sådant sekulärt samhälle vi vill bidra till att utveckla och leva i. Varmt välkomna till vårt nästa möte!

Anna Ardin
Ordförande, Hjärta
Metodist och socialdemokrat

Omar Mustafa
Vice ordförande, Hjärta
Muslim och socialdemokrat

Lovisa Arvidsson
Sekreterare, Hjärta
Buddiststuderande och socialdemokrat

Läs på Kristen Vänster, Tro & politik samt på Lars och Ulfs bloggar om broderskaps förbundsstyrelses förslag att byta namn på hela rörelsen till Socialdemokrater för tro och soldaritet.

Denna bloggpost är även publicerad på Hjärtas hemsida.

Troende Socialdemokrater på Medborgarexpo

Våra tidningar Tro & politik samt Islam & politik gick åt som smör i solsken på Medborgarexpo i Kistamässan i lördags

I lördags den 16 april hölls Medborgarexpo i Kistamässan! En interaktiv demokratifestival som vill visa att förorten är fylld av positivt engagemang och som vill guida besökarna till vad de kan göra för att engagera sig för samhället.

Vår S-förening Hjärta – troende Socialdemokrater representerade Stockholms arbetarekommun och vårt mål var framförallt att locka människor att börja göra sin röst hörd i debatten. Vi tror att ett bra sätt att göra det är genom vår tidning Tro & politik, som är den enda tidningen i Sverige med en kristen och en muslimsk ledare (och som tar upp frågor om kultur, politik & samhälle ur ett progressivt troende perspektiv).

Jag själv, och även Abdulkader Habib som är ordförande för Norra Järva Troende Socialdemokrater (en av de lokala S-föreningarna) var väldigt upptagna med arrangemanget av själva Medborgarexpo. Abdulkader eftersom han är rektor för Kista folkhögskola som är arrangörer av hela projektet, och jag eftersom jag eftersom jag jobbade med ett annat projekt på mässan. Men vi hade ett gäng volontärer som höll i vårt bokbord hela dagen.

Döm då om min förvåning när jag får se en film med ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M) som påstår att Moderaterna var det enda partiet på plats!

I bakgrunden syns dramaten vi använde för att få grejerna till mässan

.

Visst, vi hade inga jackor i glada färger, inga pengar at dela ut glossy broschyrer för eller köpa oss bästa platsen vid scenen. Vi hade svartvita lappar vi skrivit ut själva, ett litet bord längst in vid religionstältet och vi peppade folk att komma till diskussionsträffar om tro & politik varje tisdag i grottan (även känd som moské) i Kista. Vi gjorde det för gräsrötterna, inte för att visa upp oss, så jag kan hålla med om att vi var rätt diskreta, men det var liksom meningen.

Jag såg inte en enda moderat som kom så långt in i mässhallen bland oss och det övriga lokala föreningslivet, och jag känner att de har helt uppåt väggarna fel när de säger att de bryr sig mer om ytterstadsområdenas utveckling.

Förresten kan jag också erkänna att när Moderaterna tömde sin monter och gick klockan 18 så lånade vi deras bord för att samla in pengar till vårt projekt med Gaza, hoppas att det var ok, synd att en så bra plats skulle stå tom när de bästa banden spelade…

Jag tror på en Gud som är jämlik – och nu är det också ett problem

Igår på DN debatt tycker jag att Lena Andersson var ganska anal när det kommer till tolkningar av kyrkans och troende människors intentioner. Hon menar att det faktum att Svenska Kyrkans nya reklam säger ”Ja till respekt. Vi tror på en Gud som inte gör skillnad på människor” är dåligt, betyder att man står för polyteism och självförhärligande.

Det verkar som att Lena Andersson är rädd för att förlora sin fiende. Om religion inte längre är det som Humanisterna och de religiösa fundamentalisterna kommit överens om att den är, vem ska man då slåss mot utom sina väderkvarnar? Jag tror på en Gud som är jämlik, och nu är det också ett problem liksom?

Det finns ingen minsta gemensam nämnare mellan olika kristna tror jag, och skillnaderna är större inom varje religion än mellan företrädare för olika religioner. Jag vill till exempel inte säga att ku klux klan eller tepartyrörelsen eller Sverigedemokraterna inte är kristna, det får stå för dem, men den rasistiska kapitalistiska gud många bland dem tror på har jag svårt att föreställa mig är samma Gud som den jag tror på.

Jag tror inte att deras gud finns, i alla fall inte de delar de tillber som gör skillnad på människor, så hur gör det mig till polyteist? Och vad skulle det rimligtvis kunna spela för roll (för Andersson)?

Den Gud jag tror på är lika med hjärtat bakom allt, en Gud som bor i mig och allt utanför. Troligtvis samma Gud som många av mina progressiva muslimska vänner tror på. Med stor sannolikhet samma Gud som finns i alla gudar som mina polyteistiska vänner tillber. Min Gud finns i världsalltet och i kärlekskraften som andra vänner håller högst.

Kanske är deras tolkning närmare sanningen, kanske har vi alla rätt, eller fel. Kanske är det så att Humanisterna har rätt, att vi är helt ensamma och inget fanns före och inget kommer finnas efter, men varför är det så viktigt att tro det?

Och min stora fråga är: varför är det så himla viktigt för vissa ateister, som Lena Andersson, eller ännu mer Christer Sturmark, och religiösa fundamentalister, som exempelvis den kristna högers härförare Siewert Öholm, att definiera vad andra ska tro för att få kalla sig kristna? Vi ser samma samarbete mellan Sverigedemokraterna som vill bestämma vad islam innebär och definiera det åt muslimerna och muslimska fundamentalister.

Men nu får det faktiskt räcka, vi är tusentals och åter tusentals troende som är progressiva och strävar efter jämlikhet utan att det på minsta vis krockar med vår religion. Sluta försöka få oss mer ojämlika.

Var får du vara religiös och homosexuell?

Ett par olika centrala personer inom gayrörelsen har menat förut att det faktum att sexuell läggning inte nämns explicit i broderskapsrörelsens muslimers manifest stänger ute muslimska HBT-personer, och eftersom det är en särskilt utsatt grupp är det särskilt illa att missa dem.

Jag håller med om det, och välkomnar att de muslimska socialdemokraterna nu för första gången (eftersom nätverket är helt nyskapat, de har till exempel fortfarande inte haft någon nationell träff) planerat ett seminarium om frågan. Det är en positiv effekt av att missen i manifestet uppmärksammats!

Just nu håller vi på att bilda en grupp för troende socialdemokrater här i Stockholm, där muslimer redan nu är väl representerade bland medlemmarna. Det är en plattform för troende oavsett sexuell läggning, kön eller könsidentitet, ålder (även om de flesta är födda på 70, 80 och 90-talen), religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller inte, ras, kulturell eller etnisk tillhörighet eller bakgrund, skönhet, ekonomisk situation, bostadssituation, utbildning och så vidare, det är en grupp för alla troende Socialdemokrater i Stockholmsområdet helt enkelt.

Har förresten kollat RFSLs både stadgar och pricipprogram och upptäckt ingenstans nämns religion. Jag vet att RFSL jobbat med detta på andra håll (liksom broderskap jobbat med HBT-frågor på annat håll), och i HBT-sossarnas 45 sidors program nämns religion i positiv anda en gång men i negativ anda hela tre gånger. Många jag talat med inom HBT-rörelsen antyder att religiösa bör ligga lågt med sin religion om de ska envisas med att ha den. Vi får tycka och känna så, men måste vi manifestera vår religion hela tiden?? (Känns resonemanget igen någonstans ifrån kanske? typ ”de får gärna vara homo, men varför måste de provocera, hålla hand offentligt och sånt. Jämför ”jag bryr mig inte vad folk gör i sängkammaren” med ”jag bryr mig inte vad folk gör i moskén”, som om man inte förstår att både sexuell läggning och relgion får konsekvenser för långt mycket mer än bara sängkammare och religiösa rum).

Det finns till och med de som uttryckt att det är ok och begripligt att man vill diskriminera religiösa eftersom många gjort dåliga saker i religionens namn, att de dragit på sig det själva.

Arbetet mot religion och religiositet, och kritiken mot religiösa människor är ibland lika stark inom HBT-rörelsen eller inom politiken, inte minst inom socialdemokratin, som arbetet mot HBT-frågor och kritiken mot exempelvis homosexuella inom religionen. Det är inte så lätt att vara HBT-person och religiös och få plats med hela sin identitet någonstans. Tillsammans kan vi ändra på det.

Bra Sverigedemokraterna!

Sverigedemokraterna har krävt att man i riksdagen ska ha en debatt om ”våldsbejakande islamistisk extremism”. Talmannen har beslutat att detta ska ske i januari, men har ändrat rubriken till ”våldsbejakande extremism”. Vilket ju är mycket mer relevant, med credden för att detta kommer till stånd tycker jag ändå att man bör ge till SD som tog upp frågan.

SD är en väldigt viktig aktör för att förklara en mycket stor del av de nästan 1800 terrordåd som skett i Europa under den senast uppmätta tidsperioden (2006-2009). Sverigedemokraterna är ju de i svensk politik som ideologiskt och organisatoriskt står närmast den grupp som står för nästan alla terrordåd. Vissa av de våldsamma extremistgrupperna är till och med vänner och allierade till Sverigedemokraterna, de nationalistiska och högerextrema har nämligen stått för över 90% av terrordåden.

Terrordåd i Europa 2006-2009
Högerextrema/nationalistiska 1596 st (90,2%)
Vänsterextrema 106 st (6%)
Islamistiska 6 st (0,3%)
Övriga 62 (3,5%)
Källa: Europol

Sverigedemokraternas mål med att rikta in sig på islamistisk extremism är förstås ett sätt att peka ut muslimer som de som står för den våldbejakande extremismen, och det är alltså inte sant. Självklart är de sex islamistiska terrordåden lika sjuka och fruktansvärda var för sig som vart och ett av de nationalistiska, vänsterextrema eller andra, men jag hoppas att det seminarium som SD tagit initiativ till inte som vanligt fastnar vid 0,3% av fallen. Vi behöver lyfta debatten för att stoppa våldet.

Ansvaret ligger nu tungt på SD att faktiskt ta den våldsbejakande extremismen på allvar för att vi ska kunna komma åt den. Om SD inte vill peka ut sin egen nationalistiska ideologi ”att älska sitt land mer än mänskliga rättigheter” som orsaken till våld och terror har jag full förståelse för detta, men att peka ut någon annan grupp av människor, någon religion eller ideologi är ohederligt. Nationalismen är en mycket viktig förklaringsmodell för våld och terror, islamism är inte en särskilt bra förklaringsmodell.

Så, bra Sverigedemokraterna, att ni vågar ta upp detta trots att det så lätt kunde vändas till att hota er ideologi, hoppas nu att ni i riksdagsdebatten vågar utmana även era fördomar och hjälpa oss att gå till botten med alla former av våldsbejakande extremism.

UPPDATERING: Läs mer här.