Posts filed under ‘kristen höger’

Jag tror på en Gud som är jämlik – och nu är det också ett problem

Igår på DN debatt tycker jag att Lena Andersson var ganska anal när det kommer till tolkningar av kyrkans och troende människors intentioner. Hon menar att det faktum att Svenska Kyrkans nya reklam säger ”Ja till respekt. Vi tror på en Gud som inte gör skillnad på människor” är dåligt, betyder att man står för polyteism och självförhärligande.

Det verkar som att Lena Andersson är rädd för att förlora sin fiende. Om religion inte längre är det som Humanisterna och de religiösa fundamentalisterna kommit överens om att den är, vem ska man då slåss mot utom sina väderkvarnar? Jag tror på en Gud som är jämlik, och nu är det också ett problem liksom?

Det finns ingen minsta gemensam nämnare mellan olika kristna tror jag, och skillnaderna är större inom varje religion än mellan företrädare för olika religioner. Jag vill till exempel inte säga att ku klux klan eller tepartyrörelsen eller Sverigedemokraterna inte är kristna, det får stå för dem, men den rasistiska kapitalistiska gud många bland dem tror på har jag svårt att föreställa mig är samma Gud som den jag tror på.

Jag tror inte att deras gud finns, i alla fall inte de delar de tillber som gör skillnad på människor, så hur gör det mig till polyteist? Och vad skulle det rimligtvis kunna spela för roll (för Andersson)?

Den Gud jag tror på är lika med hjärtat bakom allt, en Gud som bor i mig och allt utanför. Troligtvis samma Gud som många av mina progressiva muslimska vänner tror på. Med stor sannolikhet samma Gud som finns i alla gudar som mina polyteistiska vänner tillber. Min Gud finns i världsalltet och i kärlekskraften som andra vänner håller högst.

Kanske är deras tolkning närmare sanningen, kanske har vi alla rätt, eller fel. Kanske är det så att Humanisterna har rätt, att vi är helt ensamma och inget fanns före och inget kommer finnas efter, men varför är det så viktigt att tro det?

Och min stora fråga är: varför är det så himla viktigt för vissa ateister, som Lena Andersson, eller ännu mer Christer Sturmark, och religiösa fundamentalister, som exempelvis den kristna högers härförare Siewert Öholm, att definiera vad andra ska tro för att få kalla sig kristna? Vi ser samma samarbete mellan Sverigedemokraterna som vill bestämma vad islam innebär och definiera det åt muslimerna och muslimska fundamentalister.

Men nu får det faktiskt räcka, vi är tusentals och åter tusentals troende som är progressiva och strävar efter jämlikhet utan att det på minsta vis krockar med vår religion. Sluta försöka få oss mer ojämlika.

27 februari 2011 at 8:06 e m 44 kommentarer

Dags att anmäla Stanley Sjöberg för förtal

Kasha Nabagesara, HBT-aktivist i Uganda. Foto: Helena Utter, Aftonbladet

Kasha Nabagesara, HBT-aktivist i Uganda. Foto: Helena Utter, Aftonbladet

Jag har tidigare försvarat Jesusmanifestationen, som nåt med potential att bli vackert och enande. Men när grundaren av manifestationen, Stanley Sjöberg, går ut och säger att manifestationens syfte ska vara ett ”försvar för historisk kristen tro” så blir jag bara så jävla trött. Alla fattar att det betyder att det ska bli nån slags anti-pride för högerkristna.

Och nu kommer det värsta: Stanley Sjöberg säger också i samma intervju att Eva Brunne är ”en av de tydligaste förnekarna av Jesu gudom”. Han tänker uppmana alla ”bibeltroende” att avstå från Jesusmanifestationen om Brunne deltar. Det borde vara straffbart att säga så om en biskop! Brunne är kristen och tror på Bibeln, men hon är inte höger och dessutom öppet lesbisk. Det sticker i ögonen på Sjöberg.

Därför skulle alltså Jesusmanifestation utestänga typ 80% av alla kristna i Sverige, eftersom de inte är homofober. Den kristna högern slår till igen, de kommer dragandes med sina politiska käpphästar och skyller alla som inte är högerkristna för att förneka Jesus och inte tro på bibeln.

Jag ska genast gå och kolla upp hur det går till att göra en anmälan för förtal. Jag tycker inte att han ska få komma undan med det här.

Och en helt annan sak: hur kan kyrkornas samarbete med utlandet användas som argument mot att vi ska viga homosexuella i Sverige? Det är ett så himla dåligt argument! Men det används hela tiden. Till exempel av min organisation Equmenia i Dagen, pinsamt tycker jag.

Johan Nilsson (som i övrigt är en trevlig liberal) säger att vi ska ”visa hänsyn till våra systerkyrkor runt om i världen”. Hur kan det vara hänsyn mot kyrkor i andra länder att trampa på människor på grund av sexuell läggning i Sverige? Visst ska vi visa hänsyn, men vi kan inte göra det genom att kompromissa med människors lika värde.

Kanske tvärtom kan det ge oss en möjlighet att påverka den globala homofobin? I Uganda vill presidenten införa dödsstraff för homosexualitet, där kan vi prata om problem med internationella relationer. Men att vi i de svenska kyrkorna skulle ta hänsyn till dylika fobier ser jag som rent kontraproduktivt, och bara ett hittepåargument för att få lov att vara homofob själv.

För övrigt skäms jag för att vara med i Metodistkyrkan som till skillnad från både Baptisterna och Missionarna inte viger homosexuella ännu. Visserligen vet jag att min egen församling skulle bryta mot de internationella metodisternas inskränkta regel om några av samma kön bad om att få bli vigda, men det ser ändå illa ut.

När blev bibeltroende och homofob synonymer? När slutade bibeln att handla om NÅGOT annat än Stanley Sjöbergs och hans kompisars rädsla att förlora sitt tolkningsprivilegium?

Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. (1 Joh 4:16)

1 december 2009 at 1:06 e m 54 kommentarer

Man kan vara vänster och emot abort


Abortförbud i ojämställda, ojämlika länder är förmodligen den grövsta formen av dubbelbestraffning mot kvinnor.

Jag anser att slakt bör förbjudas. Att liv är heligt är en viktig princip. Därför är jag också emot abort. Men det värdiga livet är heligare. Som vår värld och vårt samhälle ser ut idag så kan vi aldrig, inte på någon plats förbjuda kvinnor att göra abort, vi kan inte på något sätt moraliskt försvara att unga, fattiga tjejer förslavas i och med att vi som samhälle tvingar dem som individer att bära resultatet av vår moral. Män riskerar inte att drabbas eftersom våra kulturer lägger moralen, ansvaret, skammen, skyldigheterna på kvinnor, äldre riskerar inte att drabbas eftersom de kan ligga runt hur de vill, rika riskerar i mycket liten utsträckning att drabbas eftersom pengar gör att man står över den här typen av lagar. När då äldre rika män går ut med plakat för att skuldbelägga unga fattiga tjejer blir jag så jävla förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ta ert samhälleliga ansvar! Anställ bara ogifta gravida arbetarklasskvinnor i era företag väl, eller skrik åt de män som motarbetar jämlika relationer – gör nåt åt situationen istället för att peka finger åt dem som inte är som er själva.

Det finns åtminstone två sätt att vara emot abort – ett högersätt och ett vänstersätt.

Emot abort på ett högersätt
Det här är den kända formen av abortmotstånd, som majoriteten av svenskarna vänder sig starkt emot. Liv är heligt, och så länge någon annan tar konsekvenserna av denna princip så ska vi kontrollera, begränsa, straffa. Den här högerhållningen återfinns till exempel hos honom som mördade abortläkaren Tiller, eller hos de politiska partier som vill montera ner välfärden men samtidigt begränsa möjligheterna till abort. Det är en oförmåga till empati med människor som lever under andra förhållanden än man själv, eller en oförmåga att sätta sig in i behovet av en abort i de sociala kontexter de kvinnor som gör abort befinner sig i. Att motsvarande mängd osäkra och illegala aborter ersätter fria och legala aborter utförs i länder med abortförbud eller att postabortkomplikationer är en mycket vanlig dödsorsak hos unga kvinnor i abortförbudsländer bortses i mycket hög utsträckning ifrån. Det är också en förklaring till varför att vara för dödsstraff och mot abort inte är en paradox, eftersom det viktiga inte är livets helighet utan tron på att den egna moralen står så mycket över ”dom andras” moral. De osäkra aborterna (utförda av outbildad personal i smutsig miljö) är lika många som tidigare: 20 miljoner. Osäkra aborter utförs bara på kvinnor i fertil ålder, i princip enbart på unga fattiga kvinnor i utvecklingsländer. Bara tre av tio afrikanska kvinnor kan överhuvudtaget få tag på preventivmedel. I Nigeria en av tio. I flera länder är det olagligt att abortera till och med om kvinnans liv är i fara, även om det är i princip säkert att kvinnan kommer att dö. Det är en extrem högerhålling i abortmotståndet, som med all tydlighet visar att många av abortmoståndare inte alls håller livet särskilt högt. Det är att straffet för den omoraliska kvinnliga sexualiteten säkert utdelas.

Emot abort på ett vänstersätt

Det här är i princip en helt okänd form av abortmotstånd i Sverige. Jag mötte den när jag talade med några spanska broderskapare i cristianos del PSOE när jag nyligen var på ILRS kongress. Det var verkligen en aha-upplevelse. Jag talade med en man som var feminist, socialist och djupt troende katolik. Vi hade mycket gemensamt i fråga om klasspolitik, filmer, resor och så säger han att de har ett problem med abortfrågan i PSOE. Hans parti, menar han, tittar bara på kvinnans rättigheter och punkt. Jag känner att jag blir lite kall, det här som var så trevligt, varför ska vi prata om det, jag kommer bara att bli arg på den här tråkiga, patriarkala diskussionen om att man får skylla sig själv om man är tjej och blir gravid, då är det bara för staten att tvinga dig bita i det sura äpplet och förstöra ditt liv, typ.

Men han säger inte så…

Han säger: var är arbetsrätten? Var är alla de goda katoliker som sitter på höga moralhästar och pekar på tjejerna när det stora företaget sparkar alla som blivit gravida? Det första steget för att minska aborterna kan alltså aldrig vara förbudet, det första steget måste vara arbetsrätten. I Sverige har vi drivit just den här kristna vänsterpolitiken för att minska aborterna, vi har gjort det tabu att ställa frågan om man tänkte skaffa barn på anställningsintervjuer och vi har höga ersättningar för föräldraledighet. Men ännu finns det mycket kvar. Varför får så få barn när de pluggar på högskolan – trots att det egentligen vore ganska optimalt i flexibilitet och tidpunkt i livet att få barn? Varför har kvinnor så mycket lättare att få vårdnaden om barn? Varför tar kvinnor ut så extremt stor del av föräldraförsäkringen – om vi nu vill minska antalet aborter?

Det finns alltså en möjlighet att förbjuda abort. Men det är i utopia. I utopia skulle vi dessutom inte behöva förbjuda, för varför skulle någon vilja abortera? Att arbeta mot målet att nå detta samhälle skulle vara långt mycket mer effektivt för att helga livet. Aborter skulle kunna förbjudas i det fullständigt jämställda samhället. Där de människor som inte bara haft reella möjligheter att undvika graviditet utan även får fullständig ekonomisk, social och annan kompensation från samhället för smärta, insatt tid och andra möjliga problem i samband med graviditet och förlossning, och som i de fall där barnet inte adopteras bort har en fullständigt jämlik ansvarsbörda med den andra föräldern, inte riskerar karriär, status eller en trygg ålderdom mer än han oavsett om förhållandet fortsätter eller ej – där vore det rimligt att säga att allt liv är heligt, där skulle de oföddas rätt kunna värnas – utan att det leder till sociala katastrofer.

Jag skrev om det tidigare: Jag är emot abort.

Andra om abort: Dagen, SydSv och SvD om Spaniens nya abortlag mm, Alicja som dömdes till blindhet pga abortförbud, Abortlagarnas mörka baksida (aborterna minskar).

18 oktober 2009 at 3:10 e m 25 kommentarer

När Alf blir gammal blir han socialist?

En greve kräver bättre utsikt över högvaktsavlösningen – och blir intervjuad i DN. Det var det gulligaste och mest harmlösa aprilskämtet på länge.

Kristen Vänster skämtas det om att Alf Svensson konverterat och blivit socialist, när han till slut förstått innebörden i Jesu kärleksbudskap. När fan blir gammal blir han religiös, eller hur är det man säger?

1 april 2009 at 1:01 e m

Ny blogg för kristen vänster

Peter Weiderud, ordförande för Sveriges Kristna Socialdemokrater börjar blogga idag, under titeln Kristen Vänster. Och det är inte bara Weiderud som är tänkt att skriva under detta paraply, utan ett bredare spektra av den bredare ”kristna vänstern”. Det betyder att både miljöpartister och judar får plats, bland andra troende som inte är höger.

Vi är kristen vänster, vi vill vara med och leda den mobilisering som syftar till att låta samhället genomsyras av Guds kärleksbud. En aktiv politisk kamp för våra värden om frihet, jämlikhet och solidaritet är bästa sättet att omsätta kärleksbudskapet från ord till handling.

Bland planerna för bloggen finns också att den ska bli ett diskussionsforum om Broderskapsrörelsens manifest för kristen vänster, som fastställs på kongressen i Malmö i sommar.

Jag har förresten flyttat från Uppsala till Stockholm så jag flyttar mig även på på bloggkartan!

24 februari 2009 at 5:23 e m 1 kommentar

Hoppfullt med kristen vänster i vita huset

En särskild mening fastnade jag för i Obamas installationstal, och det var hans syn på religion.

For we know that our patchwork heritage is a strength, not a weakness. We are a nation of Christians and Muslims, Jews and Hindus – and non-believers.

Hans lilla mening om det amerikanska samhället tror och hoppas jag tyder på att han har en syn på religion som rättighet men inte skyldighet, mångfald av tro som styrka och en lösning på problemen inte en del av problemen. Precis det som är min definition av den kristna vänstern i relation till den kristna högern.

I USA är det de som inte är religiösa (kristna) som behöver få en mer självklar och jämlik plats att agera i politiken, i andra länder är det andra religioner som stänger ute non-believers och personer med fel tro på andra sätt. I Sverige är det snarare troende av olika religioner som behöver bli mer accepterade som en självklar del av det demokratiska samhällslivet.

21 januari 2009 at 9:38 e m

Jag är inte Åke Green thank you very much

Ledare publicerad i tidningen folket 19/11

I tidningen läste jag om några som ville skänka pengar till fattiga och sänka skatterna, en annan gång hörde jag på radio om någon som ville förbjuda kärlek – i Jesu namn och i morgonteve talade en man om hur all äganderätt är helig, all äganderätt utom den som en kvinna har till sin kropp. Alla tre gångerna hörde jag av någon att detta var kristenheten. Kommentatorer i min närhet och i media menade varje gång att det är kristna som tänker så, kristna som begränsar och stänger in och kristna som driver konservativa linjer utifrån evangeliernas ord.

Men jag är kristen, och jag tänker ju inte så! Jag är kristen men inte höger, och jag är långt från ensam. Vi är många som är trötta på att bli ihopklumpade med kristdemokrater som Lennart Sacredeus, predikanter som Åke Green eller statsmän som George Bush, eftersom vi tycker att de är tokiga patriarkala gubbar med maktbegär som de försöker dölja genom att hänvisa till Gud. Vi gillar inte att ”kristen” i mångas ögon betyder så mycket som vi inte alls håller med om.

För mig är kärlek kärnan i det kristna budskapet, och det leder mig till att all kärlek är bra kärlek. Om två vuxna är överens om att de älskar varandra, oavsett om de har samma eller olika kön, så finns det inga skäl att ge dem annorlunda förutsättningar än andra i samhället. Men den kristna högern tycker tvärtom.

För mig som kristen är livet heligt, och det leder mig till att varje människa själv måste kunna värna om sitt eget liv och välja om hon vill och kan bära ett nytt liv. I många länder är lagar som gör abort illegalt den enskilt största dödsorsaken för kvinnor i fertil ålder, utan att lagarna på något sätt minskar antalet aborter. Därför är det inte bara fel utan även kontraproduktivt att förbjuda alla möjligheter till abort. Men den kristna högern tycker tvärtom.

För mig är gemensam och solidariskt finansierad välfärd grundbulten i ett fungerande samhälle. Välgörenhet kan vara viktigt i samhällen som havererat, men måste ses som ett komplement i ett välfärdssamhälle som vårt. Välfärd är en skyldighet att bidra till och en rättighet att få ta del av. Välgörenhet är en frivillig företeelse, där den som ger behöver få något tillbaka. Är det ett företag kan det vara reklam, en ökad möjlighet att rekrytera personal, en privatperson kan stilla sitt samvete. Och omvänt behöver då den som får vara tacksam. Tacksam för att det som tidigare var en rättighet tillgodoses. Ökade möjligheter för välgörenhet, ökad tilltro till privata skolor och mer offentliga pengar till vinstdrivande omsorg om missbrukare och hemlösa driver samhällets utveckling från gemenskap och omtanke om varandra till ett system där människor betalar till det offentliga bara om de själva direkt tjänar på det. Därför måste vi ständigt sträva efter ett välfärdssamhälle, och inte ett välgörenhetssamhälle. Men den kristna högern tycker tvärtom.

Tro och religion blir allt viktigare i samhället och i politiken, inte minst i Sverige. Vad vi än gör kommer det finnas ett behov för människor att tro. Därför låter jag min tro följa med i politiken, därför måste vi visa att det finns ett alternativ till den kristna högern. För mig heter det alternativet Broderskapsrörelsen, kristna socialdemokrater.

26 november 2008 at 3:17 e m 2 kommentarer

Äldre inlägg Nyare inlägg


Twitter

  • RT @NoMoreDeaths: "It is within our teachings within our communities that if someone shows up to our doors, you provide them food. And if y… 1 month ago
  • RT @NoMoreDeaths: "If they are determined to criminalize kindness and compassion, if they are hell-bent on criminalizing the practice of ou… 1 month ago
  • Alex Schulman pratar om det uppenbara, att krist i KD inte tycks betyda någonting: KD 2019 når en ny nivå av kyla… twitter.com/i/web/status/1… 2 months ago

Kategorier