Såningskvinnans stora julproduktion

Olea, Sara, Kajsa, Petra, Moa, Anna

Lisa Gris – dödsdömd utan rättegång

På lördag är det dags för såningskvinnans nästa studiecirkelträff, och då blir det givetvis julmat. Storskalig produktion dessutom, för att inte mindre än sex olika julbord runt om i landet ska kunna erbjuda mer miljövänliga och etiska, hälsosammare och framförallt godare alternativ än och ett annat fokus är död gris.

Detta har ni då att se fram emot om ni firar med någon av oss:

• Såningskvinnans auberginesenapssill
• Annes underbara fröknäcke
• Minipajer med 1. rödvin och lök och 2. trattkantareller
• Vegetariska mandelköttbullar
• Matmagsinet Vegos gubbröra

 

Såningskvinnans veganska auberginesenapssill (tredubbel sats)

• ca 6 auberginer
• 3 msk senap
• 4,5 – 6 tsk socker
• 1,5 msk vinäger
• 9 msk olja
• 3 dl sojagrädde

Skala auberginen och skär den i grova strimlor (filéer), inte för tunna för då ramlar de sönder. Koka dessa i kraftigt saltat vatten till dess de blir mjuka och sladdriga, kanske 10 minuter. Det är bra om de är lite al dente i mitten, så se till att inte koka för länge. Häll av vattnet och låt auberginen svalna.

Sås: Blanda ihop senap, socker och vinäger. Tillsätt olja i en fin stråle under omrörning. Blanda i sojagrädden. Häll såsen över auberginen och blanda försiktigt. Klipp ner lite dill om du gillar det.

Lägg i glasburkar och servera inom en vecka eller så.

 

Annes underbara fröknäcke (femdubbel sats)

Det här receptet (inkl bild) har vi kopierat rakt av från Anne, men femdubblat för vår storskaliga produktion som ska räcka till många julbord! Detta blir ca 200 små bitar bröd fördelade på 10 plåtar. Så om du ska göra så här mycket måste du nästan ha varmluftsugn för att kunna köra flera plåtar samtidigt.

• 10 dl majsmöl
• 15 dl frön, tex: 5 dl pumpafrön, 5 dl skalade sesamfrön, 5 dl linfrön
• 2,5 dl rapsolja
• 10 dl kokande vatten
• 10-15 tsk flingsalt

Sätt ugnen på 150 grader varmluft.

Blanda alla torra ingredienser noga i en bunke. Häll på olja och kokhett vatten.

Rör snabbt ihop allt med en slickepott till en kladdig deg.

Dela degen i tio delar.

Lägg ett bakplåtspapper på en plåt och bred ut degen. Lägg sedan ett bakplåtspapper ovanpå degen och kavla/tryck ut så mycket det bara går. Ju tunnare desto godare. Dra bort det övre pappret.

Gör samma med de övriga plåtarna/degarna.

Strö flingsalt över knäcket (ungefär 1 tsk per plåt)

Grädda i ca 1 timme eller till knäcket är helt torrt.

 

Minipajer (fyrdubbel sats)

30-35 stycken av varje sort

Pajdeg:

• 8 dl vetemjöl
• 4 dl grahamsmjöl
• 400 g margarin
• 4 msk vatten
• salt
• 4 äggulor
  (Det går också att använda färdig pajdeg)

Kantarellfyllning:

• 200 g rensade gula kantareller
• smör att steka i
• 4 dl riven ost, tex västerbotten
• 4 ägg
• 4 dl sojamjölk
• salt

Lökfyllning:

• 4 röda lökar
• margarin att steka i
• 4 dl rött vin
• 8 ägg
• 8 dl sojamjölk
• salt

1. Blanda pajdegen. Skär degen i cirka 60 delar som rullas till bollar och trycks ut i folieformarna. Använd gärna dubbla formar när du trycker ut degen så håller formen formen bättre. Låt degen vila i 20 minuter i kylen.

2. Förbered fyllningarna.

Kantarellfyllning:
Hacka kantarellerna och stek dem i smör, salta lätt. Fördela i pajskalen och strö över lite riven ost. Blanda ägg, mjölk och salt och fyll upp pajerna med äggröra.

Lökfyllning:
Hacka rödlöken och låt den fräsa i någon minut i smör. Häll på rött vin och låt puttra tills vinet kokat in. Fördela i pajskalen. Blanda ägg, mjölk och salt och fyll upp pajerna med äggröra.

3. Pajskalen behöver inte förgräddas. Grädda de fyllda minipajerna i 200 grader tills äggstanningen stelnat och pajerna fått lite färg, cirka 15 minuter.

Pajerna är väldigt goda nybakade, men vi fryser in och tinar sen långsamt upp på julafton!

 

Vegetariska mandelköttbullar (femdubbel sats)

Vegetariska varianter på köttbullar blir ibland lite torra, men dessa mandelköttbullar, eller frikadeller som Coop, som står för receptet, kallar dem, blir saftigare tack vare ost och kokning i buljong. De passar utmärkt på vört med rödbetssallad! (Som jag saknat det sen jag blev vegetarian, och så: 20 år senare dyker de upp igen, utan bisak av lik!)

• 500 g finmixad sötmandel
• 7,5 dl finriven ost, gärna cheddar eller herrgård
• 7,5 dl ströbröd
• 1,5 dl riven gul lök eller finhackad gräslök
• 2 tsk salt
• 2,5 msk kolorit-soja
• 2,5 tsk nymalen svartpeppar
• 2 tsk kryddpeppar
• 15 ägg
• 1 dl vatten

Blanda samtliga ingredienser och forma små bollar: 1 rågad tesked per boll – de sväller vid kokningen.

Koka upp 2,5 liter vatten och 5 buljongtärningar. Låt hälften av bollarna sjuda/småkoka i buljongen 6-7 minuter. Ta upp bollarna med hålslev, låt rinna av och stek dem gyllene i smör eller olja i 2-3 minuter. Koka sedan andra hälften av bollarna i samma vatten, ta upp och stek.

 

Matmagsinet Vegos gubbröra (dubbel sats)

Foto: Linus Hallgren

Ett annat smaskigt juligt, klassiskt men ändå inte, pålägg är denna veganska gubbröra med tofu och kapris!

• 400 g fast tofu
• 1 rödlök
• 1 msk kapris
• 1 dl äggfri majonnäs (tex coops lättmajo)
• 1 dl naturell sojayoghurt
• 2 msk finhackad dill
• 4 msk finhackad gräslök
• 2 krm kryddpeppar
• saften från 1 citron
• salt
• svartpeppar

Tärna tofun fint och lägg ner i en skål. Finhacka lök och kapris. Blanda ihop allt. Servera på limpa och garnera gärna med dill.

Djurrättsdebatt i Gotlands tidningar

Gris som Eva Bofride kallar "glad gris" trots uppenbar beteendestörning i form av gallerbitning. Fotograf: Petra Jonsson/GT

Den 4 augusti beslutade jag och Marcus Persson, vikarierande ledarskribent på Gotlänningen (C) att battla om djurrätt, med anledning av de rapporter som visade att många gotländska kor inte får gå ute så mycket som de har rätt till.

Jag tycker att han har helt tokiga åsikter när han menar att vi inte behöver någon djurskyddslagstiftning eftersom djur är ägodelar man som lantbrukare får behandla som man vill med ledning av moral och lönsamhet/köttkvalitet.

Min artikel ligger här (och här på bloggen) och hans artikel här, sedan har Djurrättsalliansen svarat honom här och Eva Bofride illustrerade deras text med en bild på en ”glad gris”.  En gris som i själva verket uppvisar en beteendestörning som jag kritiserar här och hon svarar på här.

To be continued…

Nu startar Såningskvinnan (och om arbetarrörelsens första vegetarian)

J.L. Saxon på omslaget till sin egen tidning, Såningsmannen, nr. 8, 1959.

För att minnas Saxon och hans politiska kamp, och för att uppfylla våra nyårslöften om mindre animalisk kost, har min vän Kajsa B och jag, tillsammans med ett gäng vänner startat vegostudiecirkeln Såningskvinnan. Håll utkik här på bloggen för recept!

År 1906 startade veckotidningen Såningsmannen med Johan Lindström Saxon (läs också boken ”den uppkäftige såningsmannen”) som allenarådande redaktör under de tre första decennierna. Saxon i Såningsmannen blev till ”en institution, en nationalfigur” konstaterade Eva von Zweigbergk i en runa för Dagens Nyheter efter den gamle redaktörns död 7 november 1935 vid sjuttiosex års ålder. Tidningen Såningsmannen hade ett mycket konkret program. Tidningen skulle slåss mot sprit- och tobaksbruk och militarism men propagera för ett naturenligt jordbruk, egnahemsrörelse och kooperation, moraliskt familjeliv och utbyggd hälso- och sjukvård samt inte minst verka för vegetarianism och god djurvård men bekämpa vaccinerandet av barn. I 1906 års prenumerationsanmälan tillkom med stor tydlighet även en politisk målsättning, nämligen att oförskräckt föra fram ”en på rättfärdighetskrafvet bygd ren och klar vänsterståndpunkt”.

År 2010 startade Såningskvinnan, som en fortsättning på såningsmannens budskap, men med en extra dos feminism, lite veganism och en politisk ambition att verka mot klimatförändringarna. I påskas hade vi i Såningskvinnan vegansk påskmiddag hemma hos Sara, med sill, potatis, kåldolmar och baklava. Här kommer recepten!

Vegansill

Tre sorters vegansill

Grundrecept:
Skala auberginen och skär den i grova strimlor (filéer), inte för tunna för då ramlar de sönder. Koka dessa i kraftigt saltat vatten till dess de blir mjuka och sladdriga, kanske 10 minuter. Det är bra om de är lite al dente i mitten, så se till att inte koka för länge. Häll av vattnet och låt auberginen svalna.

Alternativt: Skala och skiva auberginerna, salta och låt dem mjukna i ugnen 200 grader i ca 10 minuter.

Gör någon av såserna nedan och blanda med auberginen. Man behöver ungefär två auberginer per sås.

Vi gillade senapsauberginen bäst.

Senapsaubergine (eller vegansk senapssill)
1 msk senap
1,5 – 2 tsk socker
0,5 msk vinäger
3 msk olja
1 dl sojagrädde

Gör så här: Blanda ihop senap, socker och vinäger. Tillsätt olja i en fin stråle under omrörning. Blanda i sojagrädden. Häll såsen över auberginen. Klipp ner lite dill om du gillar det.

Vegansill med vitlök, citron och rosmarin
2 pressade vitlöksklyftor (beroende på storlek)
0,5 msk pressad citron
finrivet skal av en ekologisk citron
12 färska rosmarinbarr, krossade med knivblad och finhackade
0,5 tsk salt
1 tsk grönsaksfond
1 knivsudd sambal oelek
2 msk olja
1 dl sojayoghurt

Gör så här:
Blanda ihop vitlök, rosmarin, salt, citronskal och citronsaft. Tillsätt olja i en fin stråle under omrörning. Blanda i sojayoghurten. Häll såsen över auberginen.

Inlagd vegansill

Vanlig hederlig ättiksinlagd sill, fast vegansk

4 dl vatten
1 röd lök
2 dl inläggningsättika (spä ut ättikan enligt instruktionen på flaskan)
2 dl Socker
2 tsk salt
12 st kryddpepparkorn
1 lagerblad
Ev 1 dl dill
Ev en morot
Ev några noriblad (sjögräs).

Gör så här:
Gör lagen genom att koka upp vattnet, sockret, salt, kryddpepparkornen, lagerbladet och ättikan tills sockret smält. Smaka på lagen – är den för stark, ha i lite mer vatten och socker. Blanda i lök, morot i tärningar eller dill eller annan valfri smaksättning, är den för tam – ha i lite mer ättika. Låt alla ingredienser kallna. Skär auberginen i sillstora bitar och lägg alltsammans i en burk med lock, kyl och låt stå ett dygn helst. Ett halvt noriblad (sjögräs) kan tillsättas för lite havssmak.

Risotto, sovojkåldolmar med sås och sparris

Sparrisrisotto
700 g färsk grön sparris
1 hackad gul lök
50 g margarin
300 g arborioris eller avorioris
2 dl torrt vitt vin (vi använde Ekologica)
1 liter vatten + 2 grönsaksbuljongtärningar
1,5 dl havregrädde
Salt och peppar

Gör så här:
Skölj sparrisen och ansa de nedre ändarna. Lägg sparrisknopparna (ca 5 cm) åt sidan och skär resten av sparristängerna i bitar. Koka dem mjuka i saltat vatten som knappt täcker. Koka upp vatten och buljongtärningar i en kastrull. Sänk värmen och behåll kastrullen på plattan. Mixa sparrisen i 2 dl grönsaksbuljong till ett slätt mos. Häll ner sparrismoset i buljongkastrullen.

Fräs löken i margarinet i en vid kastrull utan att det tar färg. Häll ner riset och fräs tills det ser torrt ut. Det här gör att riset lättare absorberar vätska och tar till sig smaker. Häll i vinet och låt det koka in under omrörning. När riset ser ut som en halvtjock gröt späder du med en soppslev sparrisbuljong i taget. Rör regelbundet och passa risotton noga. Fortsätt att späda mer med sparrisbuljong när risotton åter börjar liknar en gröt. Det är nu du gör risotton krämig. När det gått så där en 20 minuter kan du smaka på riset – det ska vara mjukt, men med en liten kärna som är al dente. Använder du havregrädde rör du ner den mot slutet och kokar lite till. Koka under tiden sparrisknopparna i två minuter i lite vatten med salt. Spola omedelbart i kallt vatten – det gör att knopparna behåller sin spänst och sin fina gröna färg.

Smaka av med salt och peppar. Servera risotton med några sparrisknoppar på toppen. Om du inte ska äta på en gång kan du behöva ha i lite vatten i risotton innan serveringen för att få till den rätta krämiga konsistensen.

Den här sparrisrisotton var amazing! Så coolt att man kan få samma krämighet utan parmesan. Try it.

Savojkåldolmar med tofu
1 savojkålhuvud
150 g hård tofu, gärna fryst och sedan tinad
100 g fint riven Parmazano (vegoparmesan)
Salt
Peppar
Soja

Ta loss savojkålbladen och skölj dem noga. Skär loss den hårda mittnerven på varje blad och släng den. Lägg dem i kokande lättsaltat vatten och koka i två minuter. Häll av i ett durkslag och spola kålbladen i kallt vatten.

Skär tofun i bitar och vrid eller krama ur vattnet. Om du fryst tofun blir konsistensen mer köttlik och det är lättare att få ur vattnet. Se bara till att tofun tinat ordentligt.

Salta och peppra på kålbladet. Lägg på en bit tofu och en knapp matsked parmesanost. Rulla hop till en dolme och lägg den med skarven nedåt i en ugnssäker form.

När du gjort alla dolmar häller du på lite soja på dolmarna i formen och steker dem i ugnen i ca 15-20 minuter i 175 grader.

Savojkåldolmar med linser och rödrosa sås
1 Savojkålhuvud
2 dl kokta gröna linser
1 liten hackad gul lök
2 dl hackad svamp – vi tog champinjoner och trattkantareller.
Olja eller margarin till stekning
0,5 dl hackad bladpersilja
Salt
Peppar
1 dl havregrädde
1 msk Grönsaksfond
1 tsk Sambal oelek

Gör så här:
Stek lök och svamp i olja tills löken är glansig och svampens vätska kokat in. Blanda ner övriga ingredienser. Ta loss savojkålbladen och skölj dem noga. Skär loss den hårda mittnerven på varje blad och släng den. Lägg dem i kokande lättsaltat vatten och koka i två minuter. Häll av i ett durkslag och spola kålbladen i kallt vatten. Lägg en matsked linsblandning på varje kålblad och rulla ihop till en dolme. Lägg in en ugnssäker form och häll på lite soja. Stek i ungen i 175 grader i 15-20 minuter.

Rödrosa sås
En riktig Cajsa Warg-sås, ihoprörd av det som fanns hemma. Men här är det som var i – för den som vill kunna återskapa ögonblicket.

1 dl rotsellerimos (Koka rotselleri i lika delar billigt vitt vin och vatten, mixa och frys i småburkar. Väldigt bra när man vill få till lyxig smak på kort tid.)
2 msk tomatpuré
1 dl havregrädde
1 msk grönsaksfond
1 knivsudd sambal oelek
Salt
Peppar
0,75 del stark ajvar
1 dl soja yoghurt

Gör så här: Rör ihop rotsellerimos, tomatpure, havregrädde, grönsaksfond, sambal och ajvar i en kastrull. Låt koka på svag värme några minuter. Rör sedan ner soyayoghurten, smaka av med salt och peppar och servera med linsdolmarna.

Lyxig vegansk påsksallad
½ påse salladsblandning
1 mogen mango i kuber
1 röd grapefrukt i hinnfria klyftor
1 mogen avokado i kuber

Blanda och njut!

Moas baklavas
12 st ganska stora trianglar

Baklava

Sex stora ark filodeg – eller flera mindre
100 g mjölkfritt margarin
80 g socker
Saft från en halv citron
2 krm citronessens
2 krm mald kanel
2 tsk mald ingefära

Smält margarin eller olja till att pensla filodegen.

Tina filodegen i förpackningen i ett par timmar innan du sätter igång. Vi tinade degen lite för kort, så det var svårt att få isär arken, men vi fick till slut loss tillräckligt många.

180 g nötter – vi tog 2 delar hasselnötter och 1 del valnötter. Pistagenötter och mandel går också bra.

Honungslag:
2, 75 dl honung
0,5 dl vatten
Saft från en halv citron

Gör så här:
1. Hacka nötterna ganska fint, gärna i en hackinsats till en stavmixer. Rosta nötterna under omrörning i en kastrull på medelstark värme tills de luktar gott och är gyllenbruna. Passa nöthacket noga, brända nötter är inte kul.
2. Rör ner margarinet i det varma nöthacket så att det smälter. Rör ner socker, citronsaft från en halv citron, citronessens, kanel och ingefära.
3. Veckla ut filodegen och skär arken i tre delar på längden. Varje ark ska vara ca 12 cm breda. Stapla remsorna på varandra och förvara dem under en lätt (lätt!) fuktad kökshanduk. Filodeg torkar väldigt snabbt, och då spricker den och blir omöjlig att jobba med.
4. Sätt ugnen på 175 grader. Ta fram en remsa i taget. Pensla halva längden lätt med smält margarin eller olja, vik ihop på längden till en smalare remsa. Lägg en matsked nötröra nära änden av remsan.
5. Vik deghörnet över fyllningen så att det blir en triangel. Vik rakt en gång, och sedan diagonalt till andra sidan. Putsa bort ev. degkanter. Lägg med skarven nedåt på en plåt med bakplåtspapper.
6. Gör samma sak med resten av degremsorna
7. Pensla ovansidan med margarin eller olja.
8. Grädda i nedre delen av ugnen i 20-25 minuter eller tills trianglarna blir puffiga och gyllene.
9. Koka upp honung, vatten och citronsaft i en ganska rymlig kastrull.
10. När trianglarna är färdiggräddare lägger du ner två i taget i den kokande honungslagen. Låt koka i 20 sekunder, ta upp och låt rinna av på en annan plåt med bakplåtspapper eller på galler.

—

Några systerbloggar (med beskrivningar från veggiemind som också har en bloggtopplista) och vegoreceptsidor:
Veganvrak – Sara, lärarstudent, om baljväxter, köttminnen och hennes längtan efter tyska pastejer.

Vegankrubb -Veganska recept, konsumentguide och restaurangtips.
Veganrecept – vegandelen av pepparochsalt.se.
Djurfritt – en guide till god vegansk mat med testade recept
Vegetarisk Blogg – En blogg om grön mat, och om att vara vegetarian.
Vegfood – Norrländsk vegan med många recept.
Veganica – Mer veganskt åt folket!
Kopanda Foods – Pandan är världens mest beslutsamma vegan.
Vegalex – Veggomat för riktiga människor.
Veganliv – Vegetarian, feminist, frankofil, drömmare, visionär, kreatör.
Veganmys – Sebastian myser med en massa veganrecept.
VeganMatPepp – Allo och Pop, två unga peppade veganer som älskar varandra och älskar mat!
Vegologi – Vegansk matlagning från grunden – improvisationer och lyxrecept.
Vegan i Sverige – Ulla har varit vegan i över 30 år och hennes 4 barn är uppvuxna på vegankost.
146 mil vegan – Olivia och Adde är två veganska turturduvor med frestande recept.
Vegan ninja – En 16-årig tjej med världens godaste recept på brownies? Vackra bilder på vacker mat.
Vegandeli – 14-åriga veganen Amanda, bl a med ett väldigt otraditionellt recept på sushi!
My belly rules your mind – Cornelia bjuder på goda veganrecept!
MalinMorot – Malin från Nynäshamn bloggar veganskt och bjuder på veganrecept.
Altervego – Leo driver Hermans vegetariska restaurang i Stockholm och bloggar om detta. Många filmer!
Veganbidraget – Empatisk mat för folk som bryr sig!
Vegania – Allt du behöver för att veganisera världen! Recept i massor, samt annat smått och gott.
Lebaland – Leni bjuder bland annat på veganska bakverk och tofurecept. Härliga bilder!
Vegankatter – För dig som vill att katten ska äta veganskt.
Befria.nu – Miljöliberal, djurrättshälsovegan, genusmedveten, andlig forskare.
Per Anders Svärds blogg – Abolitionist
Erica Ströms blogg – En djurists dagbok
Antispeciesism – eftersom djur också har känslor.
Andreas blogg – Veganism, Ickevåld och Abolitionism
Djuretik – Älska din nästa – ät vego!
Rebekah – Vegetarian, djurrättsaktivist, skriver om kärleken till pittbulls och Samantha Fox.

Defensiv allätarbingo

Skriv ut och ha i fickan. Den som först får fem i rad i sina möten med de defensiva allätarna ropar bingo och vinner. Det borde gå ganska fort.

Jag har kommit för att dö och aldrig för att leva

Lisa Gris - dödsdömd utan rättegång

Jag är grisen! Jag är grisen!
Jag vaknade ur bedövningen
och blev levande kokt
och jag skrek och jag skrek.
Mitt enda uppdrag i livet
är att födas för att dö
och dö så billigt som möjligt.
De säger att det är min rätt
att aldrig behöva lida under
slakten
men jag lider hela mitt liv
och jag föds för att lida
och lida så billigt som möjligt.
Jag har ett medvetande
som inte ens Gud vill veta av,
jag har en själ som inte ryms
i denna värld av blod och slakt.
Jag ska tugga på döda
kamrater
för de gör mig till kannibal
och jag ska sova utan halm.
Jag ska hamna på
middagsbordet
och jag ska skrika även där
när du skär mig i bitar:
Ja, jag ska skrika när jag ligger
i din magsäck, som ett litet
barn, faktiskt som ett barn,
det billigaste av alla barn.
Jag är grisen! Jag är grisen!
Jag har kommit för att dö
och aldrig för att leva.
Av Göran Greider

Att sedan människor använder argumentet ”kött är gott” för att hävda att de har rätt att utnyttja djur provocerar mig. Det håller inte som argument, lika lite som att ”det är praktiskt” håller för att tillåta slavhandel eller ”det är skönt” håller för att få våldta.

Go pyret!

Pyret, en kelgris i Tomelilla skulle igår köras till slakt. Hennes människofamilj tänkte inte äta henne, men tänkte istället att du skulle göra det, och betala för det. Ännu ligger hon dock inte vacuumförpackad i kyldisken, för Pyret smet!

Vissa källor säger dock att hennes avrättning verkställdes idag istället, och om det inte stämmer så blir det imorgon.

Slutligen vill jag rekommendera filmen Kalven och friheten, även där lyckas kalven smita från sin avrättning flera gånger, men som det ju är med djur i Sverige så är de dömda till avrättning redan vid födseln, utan rättegång, utan brott och utan möjligheter att rymma sig till frihet.

Hurra! Äntligen är det onyttigt med gris!

Hurra! Nu kommer det jag längtat efter, larm om att människor blir sjuka av att döda grisar, det enda som kan få oss att sluta med våra stenålderssedvänjor. Halva asien har fattat, judarna har fattat, araberna och alla muslimer har fattat: grisar är inte till för att ätas. Nu kanske västerlandet också snart fattar. Även om den här idén med att slå ihjäl alla grisar nu genast kanske inte är lösningen. Läs om Egyptens grisförbud i Dagen.

Läs i DN kan man läsa följande:

* Larm om svininfluensa
* Flera fall av svininfluensa i USA
* Svenskt influensaprogram förlängs
* Turister troligen smittade
* Oro för svininfluensa i USA
* WHO: Kan leda till pandemi
* Inte aktuellt med vaccination
* 60 döda i okänt influensavirus i Mexiko
* Panik är ett större hot än själva influensan
* ”Jag tror att det är en stor konspiration”
* Dödssiffran stiger i Mexiko
* ”En nysning i bussen kan uppfattas som livsfarlig”
* Världsbanken lovade på söndagen Mexiko 205 miljoner dollar i lån för att bekämpa influensan

Myndigheterna i Mexiko har skrivit upp siffran för hur många som kan ha dött i den nya svininfluensan till 103. Hälsominister José Angel Cordova sade på söndagen att av cirka 1 600 misstänkta fall vårdas 400 på sjukhus. På måndagen stoppade Kina import av fläsk från Mexiko.

Om hur nyttigt griskött är skrev jag om för drygt ett år sedan här. Redan då varnade jag bland annat för den relativt nya kunskapen om att virus kan gå från gris till människa pga våra matvanor, men också faktiskt via våra matvaror. Där finns också en intressant replikväxling med några köttfanatiker.

Mitt mest provocerande inlägg någonsin

Vad som ligger bakom konsumtion av kött, precis som för dödsstraff, en offerstruktur. Förbjud halal- och kosherslakt den dag ni förbjuder all slakt.

Jacques Derrida har ett resonemang, lär mer i SvD, som jag ofta blivit kritiserad för, att djur-människa inte kan ses som en dikotomi. Jag menar att allt levande måste sättas på en och samma värdeskala för att man moraliskt ska kunna avgöra hur lagen ska formas.

Människor är heliga, vi får inte döda varandra. På den här fallande skalan, precis under människan, finns en mycket märklig samhällelig konsensus om att där är det ok att börja döda. Och inte bara döda när det finns skäl för det, när individen förtjänar ett straff, att individen är sjuk och beöver befrias från plågor eller att individen är mindre värd än en annan individ som behöver se den första individen död för att överleva. Nej, under människa på skalan finns det inga som helst krav på skäl för att döda.

Att vara trött på den nya valpen, att det är jobbigare att krydda en vegetarisk rätt än en biff eller att gilla att vara ute i naturen (sic) är alla tre fullgoda skäl för att få döda. Det ska helst inte göra ont på ”djuren”, eller i alla fall inte så mycket ont, men att få halsen avskuren och bli tömd på blod är helt enkelt något man får räkna med och finna sig i om man envisas med att vara gris.

Men vad är det som säger att alla människor, oavsett intelligens, oavsett inneboende godhet, oavsett om hon vill dö eller inte, aldrig får dödas – i ett samhälle som är så sjukligt fokuserade på att döda allt som inte är människor? Ingen som inte är människa får dö en ”naturlig” död, och alla som är människor måste dö en sådan död.

Att jag som inte drar gränsen för vad jag tycker att man får döda vid ”människa” utan längre ner på skalan blir inte sällan anklagad för att vara hycklare. Jaha, du äter inte grisar men du åt en räka/ett ägg/en kaviarmacka en gång, du är inte äkta, alternativt: ”vad har du gjort för de hemlösa”, ”du äter ju djurens mat” eller ”men morötter har också känslor”.

Varför gränsen ska dras just nedanför människa har jag ännu inte mött några rationella argument för. Den mindre schyssta killen Heidegger säger att människan är ”världsbildande” till skillnad från djuren (ni vet, apor, flundror, myror och såna som har så mycket gemensamt) som då skulle vara ”världsfattiga”. En präst sa en gång att skälet var att Gud sa att man inte fick döda människor, men jag kan inte hitta något i bibeln som förklarar varför djurdödande är moraliskt riktigt. Snarare tvärtom, att människan är satt att skydda skapelsen. Att inrätta slakterier i massindustriformat och att en genomsnittssvensk (muslimer och vegetarianer inräknade) dödar och ensam äter 28 grisar, plus en hel flock kossor, hur många kycklingar och fiskar som helst förutom alla lamm, hjortar och kalkoner under en livstid kan ju knappast vara förenligt med att skydda skapelsen.

Anledningen till att vi inte äter hundar i Sverige är för att vi är så många som träffat hunder som individer. Vi har behandlat hundar med respekt, som vänner och som familjemedlemmar. Många har insett att det inte är rimligt att äta den sortens varelser. Det är bra, men det räcker inte.

På samma sätt som det inte är ok att vilja döda människor som ser ut på ett visst sätt – bara för att du inte har någon vän som ser ut så – är det inte ok att vägra äta katt men gärna beställa en avrättning på en gris för att få käka sin fläskpannkaka. Det är dubbelmoral. Det är förstås inte ok att äta katt heller, inte för att det är dubbelmoral, utan för att det är sjukt.

För övrigt anser jag att tjurfäktning borde förbjudas i hela Europa, liksom älgjakten här i Norden, eftersom det brutaliserar samhället.

Tack Peter för tipset om artikeln. Och förlåt till min familj och alla mina vänner för att jag angriper er dubbelmoral, men jag tycker att samma regler borde gälla för er. Slakt borde förbjudas, men ni kan få äta min kropp när jag dött min naturliga död. Och jag är blodigt allvarlig, dead serious.

Men du då?

Idag rapporteras i DN att grisar skållas levande på svenska slakterier. Man trycker in så många grisar i gaskammaren att gasen inte räcker för att få dem medvetslösa, sen slänger man ner dem för skållning i kokande vatten.

Det är alltså meningen att de ska vara levande när de slängs ner i det dödligt varma vattnet, men de ska då vara så förgiftade att de inte vaknar upp ur sin medvetslöshet. Enligt konstens alla regler vill man helst att man ska skära halsen av djuren innan de skållas, eftersom det är mer ”humant”, men det verkar inte alltid vara rutin, och det stora missödet här är att gasen inte räcker åt alla.

Till SR Ekot säger veterinären Lindberg:

– Det är nog lätt att förstå att kokt levande är nog inte det man vill uppleva.

Nej, det vill man nog inte. Men i övrigt behandlar vi grisar som vi själva skulle vilja bli behandlade? Personligen skulle jag inte vilja bli varesig gasad, slaktad eller uppäten hur det än gick till. När sedan kommersen och kraven på billigt kött tvingar slakterierna att plåga djuren lite extra, då är det självklart inte ditt fel, trots att du både krävt detta och är den som finansierar plågeriet med den betalning du lägger för din fläskfilé/biff/korv. Att du förstör klimatet samtidigt är kanske inte heller nåt du funderar på. Men att slakterierna gör fel, det är viktigt att påpeka.

Även när halshuggningen går som den ska finns problem med gasningen, så att djuren får hänga vid medvetande upp och ner bland andra som också ska dödas eller redan har dött. Också vid de allra mest optimala förhållanden i svenska slakterier, när ingenting går fel, utan allt går precis enligt reglerna är det fråga om en fest i blod och död. Det som gör att jag när jag var på studiebesök på Swedish meat inte fick se kärnan i verksamheten, det som gör att det är en av de mest slutna och tabubelagda arbetsplatserna, det som gör att det kommer skandal efter skandal där innifrån.

Idag finns förresten en artikel i GP (papperstidningen) om kosher och halalslakt. På samma sätt som att man gärna gastar om kvinnoförtryck när kvinnor väljer att ha slöja av religiösa själ, men skiter i att det finns strukturell ojämlikhet överallt, så blir det självklart hysteri kring djurrätt när det är någon med en annan religion som vill slakta och äta djur.

Visste ni att halalslakt bland annat innebär att ett djur inte ska behöva se ett annat djur dö? Det passar inte riktigt in i det uppskruvade kommersiella tempo våra djur måste dö i och det passar kanske inte din plånbok. Men du, om det är plånboken du tänker på så är rårakor med lingonsylt, eller kanske vegofraiche, caviart och rödlök, jäkligt gott!

Varför har dom anställt en högeranarkist på aftonbladet?

Karin Magnusson har jobbat två stressiga veckor som chef på Aftonbladets kulturredaktion i Globen i Stockholm. Hon säger i en intervju i SvD:

– Jag har svårt för folk som delar upp. Jag har svårt för vegetarianer också, folk som inte äter kött, kom igen, liksom, du vet inte vad du missar. Jag förstår inte varför man ska säga nej när man kan säga ja.

Undra just om hon är nyliberal eller den där sortens anarkist som är tokig. Det kan förstås vara så att hon är rent konservativ, att allt som redan är lag ska fortsätta vara det och det som inte är tillåtet nu ska aldrig bli det. Men jag tror nog mer på anarkist-teorin. Men att SvD’s (och aftonbladets) konservativa läsare tycker att hon är kul på grund av detta, därför går det bra att skriva det. Men som jag tolkar henne, att andras lidande eller samhälleliga konsekvenser är larvigt att bry sig om. Och att hon till och med har svårt för folk som tänker på detta, så skulle hennes citat lika gärna kunnat låta så här:

Jag har svårt för snällisar också, folk som är inte våldtar, kom igen, liksom, du vet inte vad du missar.
Jag har svårt för vardagshjältar också, folk som inte rånar, kom igen, liksom, du vet inte vad du missar.
Jag har svårt för pacifister, folk som inte mördar, kom igen, liksom, du vet inte vad du missar.

Åh vad pk folk ska vara då, det är ju mycket ROLIGARE att säga ja, våldta, råna och mörda fritt. Jag förstår inte varför man ska säga nej när man kan säga ja. JA JA JA!

Avgå Karin Magnusson, eller besök ett slakthus kanske, så kan du förstå varför det ibland kan vara rimligt att säga nej.