Posts filed under ‘Gotlands tidningar’

Min mest uppskattade ledare i sommar

Min ledare Mitt mensblod är rött (är personligen väldigt nöjd med den rubriksättningen) är det helt klart mest uppskattade jag skrivit, (förutom bland Ljugarnsborna förstås, där man gillade Konsuminlägget, här på bloggen snart). Folk har sagt att de lärt sig nåt nytt, att det är bra att inte acceptera att pengar styr oss mot sämre konsumtion, att vi kan minska sopberget, avloppsproblemet och att fittan borde få mer medieutrymme. Majoriteten av dem som ställt sig positiva är faktiskt män, jätteroligt tycker jag!

Här är texten:

Menskydd anses vara en privat fråga, kanske lite äcklig, som man bör viska om med sina tjejkompisar. Inte något som seriösa ledarsidor ska syssla med.

Det som är så härligt med att vara sin egen chefredaktör är att man själv kan bestämma vilka frågor som är tillräckligt viktiga för att debatteras. Idag vill jag debattera mensskydd.

Det privata är politiskt, konsumentpolitik är viktigt och mensindustrin är big business.

Försäljning av bindor och tamponger omsätter enorma summor. Det märks inte minst på den massiva reklamen och på alla gratisprover på nya bindor med märkliga tillsatser och påstådda specialfunktioner. Reklam som dessutom uppenbarligen riktar sig till kvinnor med blått mensblod.

Jag hoppas att ni inte blir generade nu, men mitt mensblod är rött. Och jag har helt slutat att använda både bindor och tamponger. Av den enkla anledningen att det finns ett betydligt bättre, billigare, miljövänligare och fräschare alternativ. Nämligen menskopp.

En menskopp är gjord i silikon eller gummi och stoppas in ungefär som ett pessar för att samla upp blodet som man sedan tömmer i toaletten några gånger per dag. Man glömmer ofta bort att det blöder, man kan bada bastu, torkar inte ut slemhinnorna och man producerar inget avfall. Åtminstone inte förrän man slänger den lilla koppen som håller i upp till tio år. Den är följaktligen inte särskilt lönsam för mensindustrin.

Inget av de stora mensbolagen säljer den, troligtvis eftersom de skulle bli helt utkonkurrerade om kvinnor började använda menskopp. Inte ens Apoteket säljer menskoppar. Även de har sina egna mensskyddsmärken.

Koppen är helt enkelt för billig för att finansiera mensindustrins tevereklam. Istället behöver vi som konsumenter hjälpas åt att sprida ordet.

15 augusti 2011 at 5:02 e m 6 kommentarer

Sverige steriliserar ännu med tvång

Thomas Beatie "den gravide mannen" invigningstalade på pridefestivalen. Beatie är en transman som fått behålla livmodern och som fött barn - som man.

Thomas Beatie "den gravide mannen" invigningstalade på pridefestivalen. Beatie är en transman som fått behålla livmodern och som fött barn - som man.

För att få rätt till vissa operationer som görs i Sverige idag kräver staten att man ska sterilisera sig, även om steriliseringen inte är medicinskt motiverad.

När jag nyss skrev på Facebook att jag skulle ta upp frågan blev den omedelbara reaktionen: vadå tvångssterilisera, det gör vi ju inte längre. Många tror mig inte ens, men det är helt sant.

Det handlar närmare bestämt om lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Om man vill byta juridiskt kön, så måste man genomgå en sterilisering.

Sverige har en historia av tvångssteriliseringar som de flesta var överens om. Man hävdade att det inte var fråga om tvång. Man kunde välja att steriliseras mot att man fick något annat i utbyte: ekonomiskt stöd, en abort eller förkortning av ett fängelsestraff. Och man kunde välja att avstå.

Idag kallar vi detta för dess riktiga namn, tvång.

Alla partier utom Kristdemokraterna (KD) kallar kravet på sterilisering vid könskorrigering för tvång. KD blockerar också regeringen att kunna ändra lagen, eftersom de inte på några villkors vis vill se saker som gravida män. Jag förstår inte varför man bryr sig så mycket om andras livsval.

KD anser att man väljer att byta kön. Problemet är ju att transpersoner inte egentligen byter kön vid operationen. De anser sig faktiskt redan tillhöra det andra könet. Och det är samma bedömning som vetenskapen gör. Könskorrigering är medicinskt motiverat, inte en skönhetsoperation.

Det man gör med en könskorrigerande operation är att rätta till ett medfött fel på sin kropp. De flesta transpersoner anser sig inte ha något som helst val.

Det är olika för olika människor vilka delar av kroppen man inte kan leva med, för vissa är det kroppsbehåringen, för andra brösten, hela eller delar av könsorganet, för de flesta är det en kombination. Jag vet och kan förstå att vissa vill ta bort de reproduktiva organen, men det är inget skäl att tvinga dem som inte vill att ta bort.

Att Sverige ännu kräver att människor ska skapa ett fel på sin kropp, för att få lov att rätta till ett annat, är helt orimligt.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 5 augusti.

15 augusti 2011 at 7:54 f m 2 kommentarer

Djurrättsdebatt i Gotlands tidningar

Gris som Eva Bofride kallar "glad gris" trots uppenbar beteendestörning i form av gallerbitning.

Gris som Eva Bofride kallar "glad gris" trots uppenbar beteendestörning i form av gallerbitning. Fotograf: Petra Jonsson/GT

Den 4 augusti beslutade jag och Marcus Persson, vikarierande ledarskribent på Gotlänningen (C) att battla om djurrätt, med anledning av de rapporter som visade att många gotländska kor inte får gå ute så mycket som de har rätt till.

Jag tycker att han har helt tokiga åsikter när han menar att vi inte behöver någon djurskyddslagstiftning eftersom djur är ägodelar man som lantbrukare får behandla som man vill med ledning av moral och lönsamhet/köttkvalitet.

Min artikel ligger här (och här på bloggen) och hans artikel här, sedan har Djurrättsalliansen svarat honom här och Eva Bofride illustrerade deras text med en bild på en ”glad gris”.  En gris som i själva verket uppvisar en beteendestörning som jag kritiserar här och hon svarar på här.

To be continued…

14 augusti 2011 at 10:37 e m 1 kommentar

Respektera att djur har rättigheter

Alla som varit på något så kallat betessläpp, då korna släpps ut efter sin långa inomhusvistelse, vet att kor älskar att vara ute. Det finns också mängder av studier kring vad kor tycker om.

Bland annat tycker en ko ofta mycket om regn, att umgås med vänner och att ligga på mjukt gräs och vila efter den ansträngande mjölkningen. Varje ko har en personlighet.

En ko har enligt djurskyddslagen rätt att vara ute på bete under tre sommarmånader per år (före 15 oktober) och då minst sex timmar per dag. Det är inte mycket. Det är mindre än tio procent av en kos liv.

Det är upprörande att så många bönder inte uppfyller dessa lagkrav.

Vid länsstyrelsens kontroll efter midsommar i år var det flera gotländska bönder som fortfarande inte släppt ut sina djur. Om de skulle välja att bryta mot lagen så är chansen att de ställs till svars liten och om de ställs till svars är straffen låga. Vid så kallade förprövningar av om en gård är lämplig för mjölkproduktion så behöver man inte ens kontrollera om möjlighet till lagstadgat bete finns.

Detta har gjort att vissa mjölkproducenter tagit den tandlösa lilla lagen i egna händer och struntat i den. Gång på gång visar djurhållare att de inte tar så allvarligt på djurskyddet, och gång på gång visar systemet att det är helt ok.

Som ett exempel avslöjade Djurrättsalliansen för en tid sedan att före detta Swedish Meats ordförandes grisgård bröt mot lagen på tolv punkter. Liggsår, bölder, inget strö, buller, kraftigt förorenad luft, smuts, döda och apatiska grisar och så vidare. De enda som ställdes inför rätta var Djurrättsalliansen.

Grisen är ett av de djur som har minst rättigheter i Sverige. En gris behöver enligt lagen under ett helt liv inte vistas ute eller någonsin böka i riktig jord.

Alla djur har juridisk rätt att kunna ”bete sig naturligt”, men det är inte särskilt naturligt att stå med tio skrikande kompisar som bits, i en trång box med betonggolv.

Djur är tänkande, kännande varelser. De kan inte betraktas som vilken ägodel som helst. Djur har rättigheter, och de rättigheterna ska respekteras.

Idag har vi i princip straffrihet för brott mot djurskyddslagen, i väntan på att det ändras rekommenderar jag alla att äter vegetariskt minst varje måndag och köper större andel kravproducerat.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 4 augusti som en parallell till centerledarsidans artikel Djur kan inte inneha rättigheter.

4 augusti 2011 at 10:49 e m

Sverigedemokrat på grund av vilja till jämlikhet

bild på ledarsidan den 3 augustiHannes Müller presenterade sig som en pappa i Klinte när han ringde mig och berättade att han gått med i SD. Han skrev också ett debattinlägg angående min artikelserie om högerpopulismen. Han var trevlig och skrev flera väldigt tänkvärda saker i sitt inlägg. Bland annat att den starke inte ska få trycka ner den svage, att vi inte ska utmåla andra som onda och att varje människas ord ska väga lika tungt. Idag debatterar vi på folkbladets ledarsida. Jag är övertygad om att Müller inte är rasist, och därför är det en dålig idé att vara med i ett parti som aktivt främjar uppdelning. åtskiljande, diskriminering och rasism.

Här är mitt svar på Müllers artikel:

Hannes Müller frågar hur jag tänker kring Per-Albin Hanssons citat, som bland annat handlar om att ingen bör försöka skaffa sig fördelar på andras bekostnad. Och jag tänker faktiskt precis som Per-Albin.

Just därför är det så viktigt att motverka högerpopulismen, och Sverigedemokraterna (SD) som står för denna högerpopulism.

Det är viktigt att motverka den högerpopulism som säger att vi kan lösa alla problem bara vi försämrar än mer för redan utsatta, bara vissa människor får minskade rättigheter, bara vi minskar asylinvandringen.

Nej, vi kan inte möta utmaningarna i samhället genom att stoppa invandrare vid gränsen. Sverige hade inte varit ett bättre land idag om vi inte tagit emot flyktingar. Sverige är byggt på solidaritet, och måste fortsätta att byggas på solidaritet. Människor måste fortsätta kunna söka skydd i Sverige, på samma sätt som Hannes Müllers far fick en fristad här undan nazismen.

Vi behöver också låta alla människor bidra till samhället på samma villkor, utan att hämmas av diskriminering. Diskriminering skadar vår ekonomi.
Diskriminering ingen lösning
Jag håller verkligen med Müller om att varje människas ord ska väga lika tungt, ett exempel på människors som idag knappt hörs alls är muslimer. Hur ska vi ändra på det? Hur ska muslimer inkluderas i debatten, i arbetslivet, i tillgången till bostäder och politiska maktpositioner på samma sätt som andra svenskar? SD:s politik har inga svar på det, bara förslag på ytterligare diskriminering.

Müller kritiserar min artikelserie ”så motverkar vi högerpopulismen” för att jag inte hade något att säga om SD:s politik. Men han har fel även där. Tro mig när jag säger att jag har mycket att säga om SD:s politik. Jag har mycket att säga om hur de delar upp människor i ”vi” och ”de andra” och hur de vill ge människor olika rättigheter på grund av etnicitet. Det är rasistiskt och jag accepterar inte det. Jag har mycket att säga om SD:s reaktionära syn på kvinnor, på hur de lägger skuld för brottslighet på människor på grund av religion, på hur deras straffpolitik skulle brutalisera samhället och mycket annat.

Huvudsyftet med mina artiklar var dock att ge verktyg till demokrater som vill motverka högerpopulismen, inte att kritisera SD.
Samma ideologi
Slutligen vill jag säga nej, nej, nej. Jag vill inte lägga skulden för morden i Norge på SD. De flesta Sverigedemokrater tar förstås starkt avstånd från våld. Men SD:s ideologi utgår från att man kan lösa samhällsproblem genom att man slipper vissa människor i sitt land. Det stämmer inte och det är dessutom samma ideologi som låg bakom katastrofen på Utöya.

Det klimat av misstro mot varandra på grund av hur vi ser ut, som SD faktiskt kraftigt bidrar till, leder till hat och rädsla. Därför måste vi motverka högerpopulismen. Därför skrev jag min artikelserie om strategier jag tror att vi alla, inte bara socialdemokrater, behöver använda.

Om Müller inte vill stödja högerpopulismen, om Müller inte är rasist, så är ett första steg att inte betala nästa medlemsavgift till SD.

Andra bloggar: Nya äventyr, SD har en skrivad idévärld, SD-politiker kvar som nämndeman – vänstermedia har sorg, Breiviks manifest jämfört med UNA-bombarens och Ulrike Meinhofs texter, Den nya tidens judar, Lokal rasist får sitta kvar!, Den blonde kristne terroristen, SD gör skillnad på folk och folk, Pride – är det egentligen bögarnas fel att KD är homofobiska?, Bristen på pedagogik sliter isär landet…

Dessutom: AB, DN,  SvD

3 augusti 2011 at 11:08 f m 26 kommentarer

Sluta dalta med jägarna

bil som kör förbi ett överkört rådjur

Tidigare hade Gotland inge viltolyckor. Foto: Björn Larsson Ask/GT/SCANPIX

Förslaget om att plantera in rådjur på Gotland var hett omdebatterat för några tiotals år sedan år sedan, i princip alla berörda sa då: nej, vi ska inte manipulera naturen, vi ska inte ha några rådjur här.

På 80-talet, strax innan några skjutglada jägare tog saken i egna händer och tog hit rådjur hade LRF, skogsvårdsstyrelsen, Gotlands kommun, Naturvårdsverket och till och med Jägargillet sagt bestämt nej till idén.

Rådjur skadar skog och odlingar, de är en trafikfara, och nu senast har vi fått larmrapporter om att de kan öka fästigsjukdomarna. Rådjur som skjuts här är fullständigt nerlusade av fästingar. Att plantera in nya arter, speciellt på öar, är olämpligt och riskabelt. Det är ingen slump att exempelvis Australien har enormt hårda tullkontroller för alla djur, växter, ägg, frön och annat som skulle kunna förstöra i deras ekosystem.

Även i fallet med rådjuren på Gotland finns ett allmänintresse att bli av med dem. Men enskilda jägares lust och personliga intresse av att utöva en hobby att skjuta tillåts gå före. År 1989 beslutade riksdagen att det täppa igen luckan i lagen som gjorde det möjligt att plantera in rådjur på Gotland. Men då var det redan försent. Debatten och det starka motståndet hade gjort att förespråkarna blivit stressade och redan börjat släppa ut rådjur här. Något som troligtvis fortsatte illegalt.

Det är därför absurt att markägare och jägare idag får avgöra hur många rådjur som ska skjutas. För räven jagar i princip inte rådjur, de som dödar rådjur på Gotland är (förutom bilar) bara jägare. Idag betraktas stammen av många jägare som en jaktlig resurs, och skyddas av jaktförbud under föryngringsperioden för att den inte ska minska i antal. Istället borde vi släppa jakten fri på samma sätt som för andra arter som tillkommit i naturen på onaturlig väg, som exempelvis mink. Så kan de jägare som vill ta ansvar ges möjlighet att arbeta mer effektivt för minskningen. Vi borde även tillåta jakt av rådjur fritt på andras mark.

Rådjur hör inte hemma på Gotland, med ett par enkla politiska beslut skulle vi kunna minska problemet, om vi vill.

Detta är en ledare publicerad i Gotlands tidningar idag. Läs även artikeln om att en expert menar att fästingproblemet ökar, samt en artikel om hur de lokala jägarna försöker påstå att problemet är ”omöjligt” att göra nåt åt.   

2 augusti 2011 at 9:29 f m 1 kommentar

Nyare inlägg


Twitter

  • Mitt konto har inte blivit kapat. Det var bara för mycket hat som kom till det här användarnamnet. På återseende. 2 months ago

Kategorier