Posts filed under ‘Gotlands tidningar’

Mona Sahlin, Caroline Szyber och många fler borde be om ursäkt

Den svepande kritik som florerar i media nu, kring att Omar Mustafa skulle ha ”antisemitisk belastning” är mycket orättvis. Mona Sahlin menar (i videoklippet i länken) helt felaktigt att han gjort antisemitiska uttalanden, riksdagsledamoten Caroline Szyber påstod att han är en ”känd antisemit” (hon ändrade efter att jag påpekat till att, men tycker inte att hon behöver be om ursäkt och menar fortfarande att hon har ”svårt att förstå att antisemiter som sprider hat och förakt mot den judiska befolkningen ens kan få vara medlemmar” i Socialdemokraterna). Många andra har varit oerhört snabba med att döma Omar som icke rumsren.

Granskning är bra – men inte mobbing

Det saken handlar om är en kritiserad strategi att bjuda in meningsmotståndare. Det är bra att politiker och deras strategier och sympatier granskas, men det som händer nu är långt utöver granskning. Det är mobbing, drev, fördomar och ren rasism i en otäck blandning över hela internet.

Glasklar mot antisemitism

Var Omar själv står i frågan om antisemitism har han varit glasklar med.

”Som muslimer utsätts vi ofta för kollektiva bestraffningar, hets och konspirationsteorier och jag har därför full förståelse för hur den judiska gruppen upplever hatfyllda och demoniserande beskrivningar. Rasismen kan aldrig legitimeras, den måste mötas, motverkas och förebyggas. Detta har vi som politiska och religiösa ledare ett stort ansvar för. Jag personligen kommer fortsätta mitt arbete mot rasism och orättvisor, oavsett vem det utförs emot och vem förövaren är.”

Tydligare än så är det svårt att vara. Men uttalandet accepteras inte. Motståndarna fortsätter att hävda att det bara är en medietränad fasad, att hans muslimska agenda ligger fast där under ytan.

Fler grundlösa fördomar

En hel del andra respektabla debattörer har också minst sagt slirat runt i fördomsfullhet, Evin Baksi hävdar helt grundlöst att Omar är en fundamentalist som stöttar trakasserier av kvinnor, Bahare Andersson insinuerar att Omar vill ha fyra fruar på fritiden (och hänvisar också till ”den modiga socialdemokraten Carina Hägg” som menar att socialdemokraterna ägnar sig åt röstmaximering när de släpper in ”herrar som Omar”, som påstås ingå i en muslimsk konspiration för att islamisera västvärlden (sic!). Jämför gärna med de antisemitiska konspirationsteorier Omar avvisar). Alexandra Einerstam, en vän sedan många år tillbaka från Unga S-kvinnor Rebella vägrar att ta tillbaka uttalanden om att Omar uttalat sig nedvärderande om både judar och homosexuella, trots att hon inte har någonting att visa som stödjer detta påstående. Och Peter J Olsson på Kvällsposten drar till med den rasistiska stereotypen som flyger matta och klappar kameler när han kallar Omar Mustafa för ”herr Omar”. Ofräscht.

Fördomarna om invandraralibin och en muslimsk agenda

Marika Formgren använder mitt förra blogginlägg för att i Gotlands allehanda ”bevisa” att Socialdemokraterna inte tänkt igenom valet av Omar Mustafa till partistyrelsen. Att det skedde på grund av en debatt om vithetsnorm och att man i sista sekund kastade in ett oprövat namn (eller ”vilken blatte som helst” som de anonyma meningsfränderna formulerar det) för att blidka dem som kräver fler invandrare på maktpositioner. Men det stämmer förstås inte heller. Omar sitter sedan innan i styrelsen för Stockholms arbetarekommun så båda hans kompetens och hans arbete i islamiska förbundet, inklusive kontroversiella inbjudningar, är kända i partiet. Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin och kommunsekreterare i Stockholm Olle Burell har båda uttalat stöd för Omar och att de litar på hans grundvärderingar. Helt enkelt för att det inte finns anledning att tvivla.

Jag håller helt och hållet med Formgren när hon skriver att att politiker är individer med egna åsikter och argument, och bör väljas som sådana. De bör också bedömas som sådana av politiska debattörer. Men Formgren tar istället för givet att Mustafa är ett invandraralibi, och inte den ideologiskt välgrundande, drivande och engagerade eldsjäl för ett jämlikt och rättvist samhälle som han faktiskt är.

Det är vanligt att människor med annan tro eller bakgrund än majoritetssamhällets anklagas för att ha lojaliteter med sin grupp istället för med det parti och de värderingar de är valda att representera. Det är också vanligt att dessa personer anklagas för att vara alibin och inte invalda på egna meriter. Formgren lyckas göra båda. Och hon är bara en av hundratals, kanske tusentals, som gjort sin röst hörd för att sprida fördomar de senaste två dagarna. Det är verkligen olyckligt.

10 april 2013 at 6:52 e m 80 kommentarer

Att bygga politik på faktafel

Jag hade egentligen inte tänkt skriva om p-avgiftsfrågan eftersom jag tycker att själva grundfrågan är ganska ointressant. Dock stör jag mig på en dålig debatt. Och debatten om p-avgifterna är dålig. Framförallt för att den är full av faktafel.

Det senaste som oppositionsföreträdare från både Centern och Moderaterna, Gotlands Allehandas ledare och flera insändarskribenter gått i taket över är frågan om att parkeringsautomaterna kommer att gå med förlust. Var ska pengarna tas? Frågar man sig indignerat.

Ett enkelt samtal till tekniska förvaltningen ger dock tydliga besked om att det inte är tal om någon förlust. Man jämför utgifterna med summan man fått in i mynt några veckor in i säsongen. Då fattades alltså alla pengar från kortföretag, mobiloperatörer och dessutom runt halva sommarens mynt på intäktssidan.

Sen frågan om att det inte fanns några problem med parkeringar tidigare. Det stämmer inte heller. Förvaltningschefen Bertil Klintbom menar att han tidigare somrar blivit nerringd på grund av parkeringsproblem, något som inte hänt i år. Polisen upplever också att parkeringssituationen förbättrats och när SCB frågade Gotlänningarna var de flesta nöjda.

Att få en bra parkeringssituation är förstås ett skäl till avgifterna, och att dra in pengar till väg och parkering (det enda man får använda dessa pengar till) är ett annat, det ser jag inga konstigheter med. Det är väl inte mer än rimligt att turisterna, som betalar största delen av avgifterna, är med och bidrar till kostnaderna för det som de utnyttjar?

För övrigt rekommenderar jag varmt att ni läser Eva Bofrides ledare från igår om ni inte redan gjort. Hon beskriver bra hur de partier som nu högljutt klagar i allra högsta grad själva varit med att skapa problemen man klagar över.

I mitten av september kommer det att finnas siffror på hur mycket regionen tjänat på automaterna. För att vi tjänar på det, det är redan klart.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 11 augusti och fick en lite rolig följs dagen efter när Anna Hrdlicka (M) och KarlJohan Boberg (C) skickade in en insändare dagen efter med exakt den formulering jag raljerar över: ”var ska pengarna tas”.

21 augusti 2011 at 5:29 e m

Kom och skjut-upprop (inlägget jag aldrig trodde jag skulle skriva)

Jag tycker att djur har rätt att leva. Men när det kommer till rådjur på Gotland tycker att jag att de ska dö. Allihop. Jakt brutaliserar samhället, om vi skjuter av dem snabbt minskar vi jakten på sikt, men det skrev jag förstås inte i tidningen, där tog jag mest de andra argumenten, som är nog så viktiga. Dem kan du läsa här. Här är i alla fall texten om mitt ”kom och skjut-upprop”:

Efter min ledare om rådjur den 2 augusti har jag fått mycket stöd, bland annat genom ett samtal från en jägare som håller med mig om att rådjuren borde bort. Rådjuren är enligt hans utsago ”så äckligt nedlusade med fästingar att man knappt vill ta vara på dem”.

Att regeringen borde tillåta rådjursjakt året runt för att minska stammen var den ena åtgärden jag lyfte. Den andra var att tillåta rådjursjakt på all Gotländsk mark enligt principen om allemansrätten, oavsett markägarnas önskemål, vilket ju förstås i bästa fall ligger långt fram i tiden.

En person som ringde hade dock en idé hen tyckte att någon skulle kunna sätta igång med direkt. Nämligen att starta ett upprop, där alla markägare som vill hjälpa till kan skriva under på att frivilliga jägare får tillstånd att skjuta rådjur på deras mark.

Jag överlämnar den spännande idén till er läsare att göra något av.

Detta inlägg publicerades i Gotlands tidningar den 9 augusti.

20 augusti 2011 at 5:17 e m 5 kommentarer

Det finns en trafikmaktordning (gör lokaltrafiken gratis)

P-avgifterna tycks vara jordens viktigaste politiska fråga, och vi luras på något sätt att prata om den varenda dag [här i tidningen]. Varför? Jo, av samma anledning som skatten på bensin debatteras så otroligt mycket mer än sin andel av budget. Det handlar om bilar.

Minsta begränsning av bilisters rättigheter möts alltid med fullständigt ramaskri. En högre samhällsställning och en bättre möjlighet att göra sin röst hörd är nämligen direkt relaterat till hur sannolikt det är att man kör bil. Det märks i debatten.

Hur trafik och kollektivtrafik planeras, hur p-avgifter, bilförbud och vägbyggen prioriteras är nära kopplade till andra maktstrukturer. I rapporten Trafikmaktordningen beskrivs den typiske bilisten som vit, medelklass och medelålders. Det är inte så konstigt att just den gruppen nu är särskilt förbannad över att bilister får en extra liten kostnad. Trots att en väldigt stor andel av Gotlands spenderade trafikpengar går till just biltrafikens behov. Har ni till exempel tänkt på att p-avgifter kan betalas med kontanter, kort eller mobil, men att bussbiljetter bara kan betalas kontant? Det kostar nämligen att installera smidiga betalsystem.

På Gotland finns för många inget fungerande alternativ. Det går inte att välja bort bilen. Problemen behöver lösas politiskt.

Igår åkte jag buss från Ljugarn till stan. Vi var totalt ett tio-tal personer ombord, nittio procent var kvinnor och de flesta unga. En enkelresa denna sträcka kostar mer än bensinkostnader att köra ensam i bilen. Ändå täcker det vi betalar för biljetterna inte mer än 20 procent av den totala budgetposten.

Det är rent slöseri att köra halvtomma bussar. Fulla bussar skulle minska saker som föroreningar, klimatpåverkan, vägslitage, parkeringsproblem, trafikolyckor och samtidigt öka tillgängligheten och jämlikheten och göra landsbygden mer levande. Hur ska vi då göra för att fylla bussarna? Jo, vi skulle kunna göra kollektivtrafiken avgiftsfri för alla. Som en bonus slipper busschaufförerna då risken att bli rånade och inga investeringar för elektroniska betalningar ombord behövs.

Vi har byggt vårt samhälle för massbilism. Det håller inte längre. Det är pinsamt att Gotland är sämst i Sverige på andel kollektiva resor. Det är dags att börja bygga om.

Denna artikel publicerades på ledarsidan i Gotlands tidningar (Gotlands folkblad) den 12 augusti.

19 augusti 2011 at 8:31 f m 1 kommentar

Handla på Konsum i Ljugarn

kunsum ljugarns anslagstavla och ingångsrampGotland har fortfarande en rad handlare som fortsätter hålla öppet både på landet och på vintern.

Visst har många lanthandlar fått lägga ner, som nu senast affären i Garda i våras, men det är ingen oundviklig utveckling. Det är en utveckling både du och jag har goda möjligheter att ändra på.

Just nu bor jag i Ardre socken, och min lokala butik är Konsum Ljugarn. Det är en jättebra butik. Förutom cykelavstånd så har de helt okej priser och öppettider och trevlig personal. Sortimentet är så bra att man till och med kan köpa rättvisemärkt glass.

Konsum Ljugarn är också en av Sveriges minsta livsmedelsbutiker som ändå går runt, med sin omsättning på 16 miljoner kronor och bara 4 året-runtanställda.

Att handla på din lokala åretruntbutik, och det gäller förstås inte bara Ljugarn utan på hela landsbygden, är ett sätt att stötta Gotland.

Att det lokala näringslivet fungerar bra och tillåts hålla bra kvalité och pris, gör att det blir trevligare att både bo och semestra här. Det lockar fler att bosätta sig, även utanför Visby.

I Ljugarn har omsättningen varit störst under sommaren i runt 100 år, ända sedan platsen upptäcktes som turistort. Idag har butiken två tredjedelar av sin omsättning under bara juni, juli och augusti. Sommargotlänningar och -turister är jätteviktiga för de lokala butikerna. Men att boende och besökare under vintern handlar är lika viktigt, inte minst för ruljansen av färskvaror.

För mig handlar det inte om nostalgi eller kulturminnen utan om här och nu. Det handlar om att vi vill kunna köpa mat där vi är, och gärna i en så bra butik som möjligt.

Vi som bor i Ljugarn några dagar, några månader eller hela året vill ha kvar möjligheterna vår butik ger. Vi vill lägga mindre tid på att åka och handla och ha ett naturligt centrum i byn. Klimatet vill inte heller att vi ska åka flera mil för att handla en limpa bröd eller en säck potatis.

Det är inte för affärens skull du ska handla lokalt, utan för min skull, och för din egen skull.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 8 augusti.

18 augusti 2011 at 7:22 f m

Sommarens roligaste debatt

En annan debatt jag haft i sommar som var väldigt skoj (oklart om den är avslutad eller inte) handlade om politikerarvoden.

Marcus Persson, den ganska nyliberale centerpartisten i rummet bredvid mitt skrev att politikers arvoden alltid är för höga. Jag taggade igång och skrev ett svar där jag även lyckades smälla till den moderate riksdagsledamoten Gustav Hoffstedt.

Han svarade på ett väldigt intressant sätt att han som moderat minsann inte alls vill minska politikens och demokratins omfattning och möjligheter. Jag svarade honom i tidningen att det var en politisk storskräll (på bloggen här), för min del blev det i alla fall sommarens största skrivfniss.

Här är originaltexten, som jag på redaktionen fick kommentaren ”härligt, du plockar honom i småbitar” för:

I lördags kunde man på Centerpartistiska Gotlänningens ledarsida här bredvid läsa att politikers arvoden alltid är för höga. Med andra ord: politiker borde inte ha någon lön alls.

Ledarskribenten Marcus Persson menar alltså att allt det arbete som politiker behöver lägga ner för att få vår demokrati att fungera ska finansieras helt privat. Som jag ser det finns det två alternativ.

Alternativ 1. är att politikerna arbetar frivilligt och gratis. Så att bara pensionärer, rika personer och andra som inte behöver arbeta för att försörja har möjlighet att vara politiker.

Alternativ 2. är att någon annan än vi medborgare betalar. Det betyder i praktiken att särintressen kommer att vara de enda intressena i politiken. Jag ser framför mig hur företag och organisationer sponsrar ”sina politiker”. Ju mer pengar desto fler och bättre politiker kan de få för sin sak. Oljeindustrin, privata vårdföretag och många andra som har mycket att vinna på att kunna styra politiken mer står redan i kö för att sponsra.

Att säga att politikerarvoden alltid är för höga visar på ganska vansinniga åsikter som få håller med om. Att uttrycka sig så plumpt som Persson är inte särskilt representativt för Centern, eller de borgerliga partierna i stort. Men riksdagsledamoten Gustav Hoffstedt (M) är några sidor tidigare inne på samma spår i en intervju kring politikerarvodena. Han säger att kostnaderna för politiker behöver minskas. Kanske inte alltid men i alla fall just här och just nu. När jag tänker efter så säger borgerliga politiker alltid så.

Hoffstedt vill spara pengar på att minska antalet politiker i kommunfullmäktige. Det är ingen bra strategi. Inför förra mandatperioden gjorde Sveriges kommuner sig av med totalt 3000 politiker för att just spara. Men kostnaderna för kommunernas politiska verksamhet ökade drastiskt som en följd av detta, från 4,8 miljarder 2006 till 5,6 miljarder 2009. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kom fram till att ett viktigt skäl till ökningen var att de politiker som var kvar måste göra mer för att få till allt det politiska arbete som behövde göras, och därför kostade mer i arvoden.

Jag är övertygad om att Persson och Hoffstedts åsikter inte bara handlar om att spara pengar. Utan egentligen snarare om att man vill minska demokratins omfattning och minska politikens möjligheter att ha inflytande över samhällsutvecklingen. På så sätt lägga kan man lägga ännu mer makt och ansvar hos tjänstemän och kanske framförallt hos privata företag.

Persson uppmuntrar heltidspolitiker som vill överleva att ägna sig åt sidouppgifter, som att ”skriva dåliga deckare”, eller annat som betalas av någon annan än oss medborgare.

I mina öron låter det som en helt fruktansvärd vision. En vision som kan stå oss väldigt dyrt, både ekonomiskt och demokratiskt.

Efter detta servade Hoffstedt upp en ny boll till mig som jag smashade här. :)

17 augusti 2011 at 6:48 f m 1 kommentar

Politisk storskräll från Hoffstedt!

Den moderate riksdagsledamoten Gustaf Hoffstedt uttalade sig riktigt populistiskt i tidningen angående att minska antalet ledamöter i fullmäktige med några stycken och jag svarade på det. Han skrev då ett ännu mer populistiskt svar och det kändes som att han hade servat åt mig bara för att jag skulle kunna få smasha. Det här inlägget var nog det som var roligast att skriva och roligast att komma till jobbet och ta emot jubel över dagen efter publicering. Läs om bakgrunden här.

Jag skrev att Hoffstedts förslag att minska antalet ledamöter i regionfullmäktige syftade till att minska demokratins omfattning och politikens möjligheter. Det tolkar han som att jag säger att han är ond. Jag vill visserligen inte minska politikens omfattning, men det är högintressant att Hoffstedt rentav menar att det skulle vara ondska att göra så.

På moderaternas hemsida under rubriken vår politik står nämligen ordagrant ”den politiska omfattningen måste minska”. Ingen bra idé tycker jag. Men att moderaternas eget högsta höns och riksdagsledamot på Gotland inte bara tar avstånd från kravet utan går så långt som att kalla det ondska kan inte beskrivas som något annat än en politisk storskräll.

Visst är fullmäktigeplenum fem timmar åtta gånger per år en viktig arena och skådeplats. Men Hoffstedt vet lika väl som jag att det mesta av politiken sker mellan mötena. I förhandlingar inom och mellan partierna och inte minst i politikernas dagliga kontakter med gotlänningarna. Fler ledamöter når ut till fler, och större del även av landsbygden kan bli representerad. En tom stol kan göra betydligt mindre än en politiker som kanske hellre skickar upp andra i rampljuset. Att vara tyst är långt ifrån synonymt med att vara passiv. Vissa kommer alltid att synas mindre än andra, att minska antalet ledamöter kommer inte att ändra det.

Borgarna på Gotland brukar kräva att vi ska minska kostnaderna för politiker. Men efter valförlusten i senaste kommunalvalet, när man inte längre hade arvoderade kommunalråd att leda det interna arbetet ville C, FP och M plötsligt att nya arvoden för gruppledare skulle införas, i praktiken fler oppositionsråd. Personligen tycker jag att det var synd att förslaget inte gick igenom, men vad tyckte Hoffstedt?

Denna artikel publicerades i GT den 12 augusti.

17 augusti 2011 at 6:45 f m

Äldre inlägg


Twitter

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier