Aldrig nog

Det går sådär för mig med projektet Ge åt alla som ber dig. Jag känner mig otillräcklig. Det här med större slantar till dem jag går förbi ofta funkar inte alls, jag slipper varken samvetet eller överösning av desperata behov. Och jag lyckas sällan växla i tid. I pengar räknat har det inte gått åt mycket, men i skam och besvär och dåligt samvete desto mer.

När Geta/Andrea skulle åka hem för att föda sitt barn köpte jag hennes lager av sjalar för 2500. Tänker att jag ska sälja vidare eller ha som presenter. Att hon får jobba, betala skatt, få välfärd och bli en helt vanlig medborgare är verkligen det enda rimliga. Vi måste bygga ut välfärden i världen så att den omfattar alla. Andrea är enormt socialt kompetent och driftig, det är så fel enligt alla demokratiska ideologier att hon inte fått gå i skolan och att hon ska stå utanför allt. Hur gör vi?

38 kronor

Jag tömde spargrisen på pengar, det mesta var euro-cent. Jag röstade ju ja till euron just för att slippa ha det så (tack till er som var seriösa och tog ansvar). Men hur som helst så hittade jag även 38 kronor, varav två tior & två femmor. Det var över en vecka sen och det skramlar ännu i fickan trots nyårslöftet att ge åt alla som ber mig.

Vali åkte som sagt hem till Rumänien den 10 januari, så jag såg henne bara en gång efter den där månadsdonationen på 50. Lär inte bli några 25 gånger den här månaden som jag gissade. Frågan är om det någonsin faktiskt blir 25 gånger på en månad.

Jag har en stark känsla av att det faktiskt inte alls är så många som ber mig som jag trodde när jag inledde det här experimentet. När jag inte ville ge alla. Eller så här: när jag intalade mig själv att jag inte kan ge till alla, så kände jag mig helt överväldigad. Att folk liksom dök upp i varje gathörn, affär & tunnelbana – inkl in & utgångar. Men det är helt enkelt inte så. På samma sätt som det ljugs om bevekelsegrunderna hos dem som ber om pengar (de är maffia påstod en tjej jag jobbade med, sannolikt världens ofarligaste maffia som sitter på marken och inte gör vare sig brott eller en fluga förnär) så ljugs det om hur många de är som kommer. Det sjuka är ju att vi tror på det.

Bieffekt av att ge: att upptäcka hur få tiggare det faktiskt är. Oväntat.

Mina 38 spänn kommer ändå ta slut förr eller senare, vet inte hur jag ska lyckas hitta en bra rutin för att växla. Eller wait! Vilka får alla mynt?! Såklart: Jag kan ju växla med nån som tigger! Dom lär ju 100% vilja ha sedlar istället. Win-win. Eller kollekten.

Ibland räcker det visst att bara uttala sitt problem, så blir det löst :D

Behöver inte undvika människor längre

Det har nu gått tre dagar utan att någon bett mig om nåt. Fast jag åkt tunnelbana.

Så idag åkte jag till frälsningsarméns EU-migrantcenter för att ge dem en påse utrangerade strumpor och underbyxor, vet att de alltid behöver det. De berättade också att de flesta fortfarande är i sina hemländer efter jul, så det var väldigt lugnt där också.

En väldigt positiv bieffekt av den här nyårsambitionen är att jag inte får en ryggmärgsreflex att undvika vissa människor.

Idag fanns det lediga sittplatser på tunnelbanan vid en kvinna som var klädd som en traditionell rumänsk rom. Jag hade – som min nya vana bjuder – mynt i fickan och kände mig ok med om hon skulle be mig om något, eftersom jag skulle kunna ge, och satte mig där. Hon bad mig inte om något, sa bara hej.

Du har vad du behöver men stänger ditt hjärta för en medmänniska i nöd?

Om någon som har vad han behöver här i världen ser en medmänniska lida nöd men stänger sitt hjärta för henne, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (1 Joh 3:17)

Jag skrev en artikel till tidningen Dagen om att stoppa idéerna om tiggeriförbud. En mycket from pingstvän sa emot mig, och lyckades använda flera olika argument samtidigt: det är ligor, det hjälper inte mot grundproblemet och det stör. Tre argument som misstror människorna som sitter där och ber om nåd, far med osanning (jo, pengar hjälper mot fattigdom, att inte göra något hjälper ingen) och definitivt stänger hjärtan för medmänniskor som lider nöd.

I Johannesevangeliet ställs en relevant fråga till henne, som jag önskar att jag hade ställt. För jag kan inte själv finna svaret.

Idag tog jag cykeln till jobbet. Så jag träffade inte på någon som ville be mig om något.

En tvåkrona

Gick in på en livsmedelsaffär. Kvinnan utanför sa ingenting, tittade inte ens på mig. Men hon blev väldigt glad när hon fick en tvåkrona i sin mugg, och log så att jag såg hennes pensionsförsäkring.

Sjukt ändå att jag får sån tacksamhet för att jag i förbifarten slänger en peng jag inte skulle märka om jag tappade. Världen är skev.

Ingen mer bad mig om nåt. Förutom biblioteket som kräver tillbaka boken ”Nåd i realtid” som jag tycks ha tappat bort.

Jag misslyckades men fick en ny chans!

Första dagen av min nyårsambition att ge åt alla som ber mig.

Åkte in till stan, gick förbi Vali som sitter vid Skärmarbrink, sa gott nytt år och gick visare.

Satt på tuben och en man som presenterade sig som Matte och var säkert över 2 meter lång bad om en slant till en bit mat. ”Tack för att ni lyssnade” sa han och gick vidare.

Då kom jag ihåg mitt nyårslöfte, men jag hade inte en spänn i cash, så jag struntade i att springa ifatt.

Kände mig så dålig.

Tog ut pengar och köpte ett paket strong för att få lite växel. Biblioteket var stängt fast det skulle va öppet, så jag & ungen fick vända och åka hem. Otroligt irriterande, men så fick jag en ny chans att inte bryta mitt mål redan första dagen!

Något helt fantastiskt hände. Något jag skulle säga var mycket osannolikt skulle hända: Matte kom ombord igen! Någon gav mig en ny chans. Matte fick en 20-lapp.

Vid Skärmarbrink fick Vali 50 spänn, för idag och de kommande 24 gångerna jag räknar med att träffa henne nu i januari.

Första dagen av 2018 avklarad!

Ge åt alla som ber dig

Min målsättning för 2018 har jag bestämt ska vara att följa det Jesus säger i Lukasevangeliet 6:30; ”Ge åt alla som ber dig”. En mindre känd del av hans föreläsning om att behandla andra som du själv vill bli behandlad, vända andra kinden till, be för dem som förföljer dig osv.

Jag ska följa det genom att ge minst 1 krona till alla som ber om en slant i tunnelbanan, tigger vid affärer och på andra sätt berättar direkt för mig att de behöver.

För människor som ber mig varje dag jag går förbi kommer jag att ge en klumpsumma i början av varje månad, motsvarande ca 2 kronor per gång jag räknar med att gå förbi och om de ber om något annat än pengar så försöker jag att lösa deras behov praktiskt eller med tips var de kan vända sig. Vanligtvis har jag tidigare fått frågor om mat, kläder, skor, ett jobb och kaffe.

Jag kommer inte att signa upp till alla organisationer som vill ha månadsgivare (förutom UNHCR, Amnesty och Tro & Solidaritets internationella fond) men om de samtidigt skramlar med bössa så lägger jag en slant där.

Jag räknar inte med att lägga mer än 1000 kronor (nu medan jag ännu är student utan studiemedel). Det är inte i första hand en fråga om att ge människor pengar, utan om att lyssna på dem och försöka visa nån slags respekt.

Och ja, jag är medveten om att det finns andra bibelord som motsäger att det i alla lägen är rätt att ge till alla som ber dig. Men så länge jag inte utsätter min familj eller nån annan för lidande eller liknande så finns det inget som upphäver budet om att ge åt alla som ber dig.

Och nej, det finns inga bevis på att det finns en enda liga eller maffialiknande struktur som tvingar människor att tigga i Stockholm. Vad ska vi göra för att folk bara sluta tänka så, deras samvete blir liksom inte renare för att de väljer att sprida lögner och konspirationsteorier om utsatta människor. Det är alldeles för dålig lönsamhet i tiggeri för att det skulle vara värt för en slavdrivare att inte istället tvinga dem till tex prostitution, arbete i sweatshops eller nåt annat vidrigt. Tiggeri är för många sista chansen att slippa slaveri eller annan kanske ännu värre misär. Att skuld och skambelägga oss som ger, att misstänkliggöra dem som ber och att försöka få till förbud för att vi inte orkar se är fel. Det är budskapet jag vill förmedla med min bibliska målsättning.

Gott nytt år!