Posts filed under ‘civila samhället’

Allt folk gör – utan att det handlar om pengar (believe it or not)

Alltså det här med folkrörelser och civilsamhälle, är ju bara så fantastiskt!

Vad folk håller på!

Organiserar popkollon för icke-män, ser till att barn som inte har får låna skridskor, fixar CV-granskning på nätterna, stoppar mat från att slängas när folk går hungriga, sexualundervisar i kriminalvården, sammanför människor kring konst, dramatränar patienter för att de ska bli lyssnade på, ger livskraft genom hästar, skapar jobb åt utstötta, hjälper folk på flykt, hittar nya spännande sätt att ge barn språk, cyklar med folk som inte längre kan cykla själva och tar hand om varandra på tusentals sätt.

Vi fick skitmånga nomineringar och skulle ta ut 10 som skulle gå vidare till en jury. Men vi blev tvungna att ta ut 13.

Läs mer om de initiativen här. Och kom på civilsamhällesgalan för att se vilka som vinner! Civilsamhällesgalan. Fira frivillighetens dag med oss. 5 december. 16.30-21.30. Debaser Medis. Köp biljetter på civilsamhallesgalan.confetti.events.

3 november 2016 at 11:35 f m 1 kommentar

Frågan om vinst i välfärden är ganska okontroversiell

Image

Debatten om välfärden har kört fast. Det handlar om så oändligt mycket mer än bara ja eller nej till vinster, vi behöver en helt ny problemformulering.

Vinsterna i välfärden är en rökpuff i ett maskineri som brinner
Jesper Meijing, som marknadsforskare vid KTH menade vid ett seminarium arrangerat av Socialdemokraterna i Stockholms stad idag att ”vinsterna är en rökpuff i ett maskineri som brinner”. Och det tycker jag är en bra liknelse.

Problemet är inte röken, utan elden. Men det är ändå röken som sticker i ögonen. Och det är röken som storbolagen är ute efter. Om vi inte börjar med att slå fast huruvida vi anser att vinsten är nödvändig eller inte, så kommer vi inte heller kunna komma överens om huruvida vi ska släcka elden. Och det sa jag också i den efterföljande paneldebatten, som jag deltog i som representant för Sektor3.

Då kan man ju tycka att jag som representant för en partipolitiskt obunden tankesmedja borde vara mer försiktig. När till och med partipolitiskt bundna socialdemokrater inte kan sätta ner foten i denna fråga, inte kan uttala att vinstfrågan är grundläggande i debatten. Istället hänvisas det ofta till sådant som att ”vinster är inte problemet, det viktigaste är kvalitén” eller ”låt oss lämna frågan om vinst, och tala om …”. Som ett sätt att blidka lobbyisterna och slippa ta debatt som dessa vill ska svida.

Men faktum är att frågan inte är särskilt kontroversiell.

Ja till mångfald, ja till återinvesteringar
Visst är friskolor och privata vård- och omsorgsgivare ett självklart inslag i vår välfärd, vid sidan av det offentliga. Få vill förbjuda alternativa utförare, och de ”förbudsivrare” som Maria Crofts dillar om i dagens DN kommer knappast ha något större inflytande på S-kongressen (LO hör i alla fall inte dit). För samtidigt vill åtta av tio svenskar att eventuella vinster i välfärden ska investeras i verksamheten, och inte betalas ut till ägarna (Novus, maj 2012). Alternativa utförare är här för att stanna, men vinsterna ska återinvesteras, om man ska tro opinionen. Svenska folket är mer eniga i att man inte vill ha vinstutdelningar än i de flesta andra frågor. Skattepengar till välfärd ska gå till verksamhet, inte till 15%-iga vinster, vilket är dubbelt så mycket som alla andra branscher, eller så mycket som 100%-iga vinster vid försäljningar.

Dags att sätta ner foten
Ändå vacklar socialdemokraterna. Riksdagsledamöter vågar inte skriva under debattartiklar av rädsla att flyttas bort från listorna i nästa val, trots att de håller med, ledande företrädare på många olika nivåer vill hålla sig väl med det man uppfattar vara ”båda sidorna”. Alltså den sida som 80% av befolkningen sluter sig till att överskott ska återinvesteras och inte delas ut som vinst, och den sida som i princip företräds av storbolagens just nu enormt aktiva lobbyister.

Att de vinstdrivande i högre grad än de idéburna och de offentliga försöker smita undan de krav och kontroller som finns vet vi. Att vinstintresse ger företag incitament att göra så lite som möjligt utöver det som finns på kommunen eller landstingets kravspec vet vi också. Och visst kan vi försöka att täppa till luckor i reglerna, visst kan vi försöka att stävja storbolagens fixande och trixande med reglerna, visst kan vi försöka att minimera alla de nackdelar vinstintresset i välfärden får. Nackdelar för de ideella aktörerna som konkurreras ut och nackdelar för brukare och medborgare som får se lärartätheten, jämlikheten och ja, faktiskt till och med valfriheten sjunka.

Har vi råd och lust att utöka kontroller & kravbyråkrati?
Men frågan är om vi verkligen har råd och lust att lägga resurser på ständigt ökande kontroller av en drivkraft som leder fel?

Om det är så att vinst som drivkraft inte leder fel, så fattas det hur som helst en hel del bevisning från de vinstdrivande aktörernas sida. Jag vill se betydligt starkare belägg för den osannolika hypotesen att effekterna av vinstutdelningarna faktiskt samspelar med medborgarnas önskemål och behov.

Det är dags att bli mer ideologiska
Vi kan inte längre komma undan kärnan i debatten och tala om kvalitetskrav eller vädja till etiska koder. Vi måste börja lagstifta om återinvesteringar och begränsningar av vinstuttag vid både drift och försäljning.

Exakt hur behöver utredas grundligt, men först måste vi helt enkelt konstatera att vi är överens om att vi vill att människors väl ska komma i välfärdens allra första rum, inte vinst. Att påbörja arbetet med att lagstifta mot vinsten som drivkraft i välfärden är nödvändigt för att kunna komma till nästa steg.

Oron för att vi måste kompromissa med lobbyisterna för att vinna val är obefogad. Vi har råd att omedelbart sluta vela med uttalanden som att det inte skulle ”låta sig göras”.

22 september 2012 at 5:23 e m 2 kommentarer

Uppvärdera det svårmätta i välfärden

Igår skrev jag och Andreas i Dagens samhälle att ägaren i välfärden spelar roll, och att vi måste ta reda på mer hur.

Några har blivit arga. Sagt att vi har fel. Att vi inte tillför nåt. Att vi hittat på nåt helt nytt. Och jag är glad att en artikel som kräver mer forskning och ett simpelt erkännande av att ägaren spelar roll ändå kan väcka ilska!

Svenskt näringsliv tyckte förut tyckte att det var skitviktigt att deras storföretag fick komma in på välfärdsmarknaden, nu tycker de att kvaliteten är det viktigaste, och att vi inte ska lägga så stor vikt vid ägaren. Om ägaren inte spelar någon roll, varför ska då inte alltihop helt enkelt bara vara statligt eller kommunalt?

Nej, ägaren är inte oviktig. Den är helt avgörande. För en massa olika saker. Och vilken ägare män tycker är ”bäst” beror helt på vad man tycker att kvalitet är, och vad som är viktigt att mäta. Jag tycker till exempel att privata not-for-profitaktörer har saker att tillföra. Särskilt för det svårmätta, det som de kommersiella helst inte vill mäta över huvud taget.

Det finns en hel del utländska exempel som visar att icke-vinstdrivande aktörer har mer personal och större nöjdhet bland brukarna, tar sig an svårare sjuka patienter och elever med större behov. Det finns också svenska exempel på att ägaren spelar roll för det lättmätta i välfärden. Att kommersiella skolor har färre lärare per 100 elever och civilsamhällets skolor fler, i jämförelse med de offentliga bland annat. Huvudregeln är dock att det inte går att visa riktigt tydligt om kommersiella eller offentliga är ”bäst”. (Och om”kvalitet” innebär jämlikhet, valfrihet, friskhet på lång sikt, chanser i livet eller resultat på nationella prov, hur bra sociala innovationer som uppkommer, hur demokratin påverkas eller hur lätt det är att få hjälp fort är vi ju verkligen inte överens om).

Det finns gott om bevis för att ägaren spelar roll för sammanhanget, för upplevelsen för folk, för inflytandet, för hur aktörerna påverkar samhället och marknaden. Men det behövs mycket mer bevis för hur ”kvaliteten” i verksamheten påverkas. Och här behöver debatten verkligen hyfsas.

Kvalitet för brukaren och övriga effekter (kvalitet för samhället om man så vill) skiljs inte åt, med effekten att det lättmätta, det där näringslivet har god kapacitet att maximera måluppfyllelse och frisera redovisning blir det enda relevanta.

Vi behöver uppvärdera det svårmätta, där not for profit-aktörerna ofta har stora styrkor. Det finns ett motstånd mot det.

5 juni 2012 at 11:47 f m 1 kommentar

Välfärden är för viktig för skötas av bara staten och kapitalet

Omslag Välfärd bortom staten och kapitaletIdag är det releaselunch för den bok som Andreas Linderyd, jag själv och Johanna Rickne (och flera andra som hjälpt oss på olika sätt) slitit med i många månader.

Seminariet börjar vid 12 ungefär och ni kan kolla på det på Sektor3:s hemsida. Sedan vill jag också rekommendera vår debattartikel på Brännpunkt i SvD (nedan).

Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare för Svenska Röda Korset är en av paneldeltagarna. Läs här vad hon skriver på Röda Korsets blogg om seminariet. Läs också Famnas pressmeddelande om att svenskarna är massivt emot vinster i välfärden och Göran Hägglunds pressmeddelande om att han kommer på seminariet. Köp eller ladda ner boken här.

I 20 år har Sveriges politiker talat flitigt om valfrihet och mångfald i skola, vård och omsorg. Samtidigt som dessa marknader växer har mindre och nischade aktörer hamnat i kommunernas och koncernernas skugga. Menar politikerna allvar – att det behövs fler utförare, tjänster och inriktningar – är det tid att lämna retoriksalongerna och skapa förutsättningarna som gör mångfalden möjlig.

I dag släpps boken Välfärd bortom staten och kapitalet (Sektor3, 2012), där vi visar hur civila samhällets ideella äldreboenden, profilerade skolor och kooperativa vårdcentraler skulle kunna växa sig starka. Med innovationskraft och långsiktigt socialt ansvarstagande toppat med frivillig entusiasm skapar civilsamhällets entreprenörer värden som är viktiga och efterfrågade. De bidrar inte bara till att människor får fler och mer att välja bland i skola, vård och omsorg, de kan också utveckla och effektivisera välfärden i Sverige.

Men utan finanser för omfattande välfärdsprojekt blir ett större åtagande omöjligt. Angeläget är också att offentliga medel inte villkoras så att det kringskär civila samhällets omistliga roll som samhällskritisk opinionsbildare.

Bland de politiker och företrädare för civilsamhället vi intervjuat märks en vilja till handling, att skarpare politik behövs för att främja ideella aktörer i skolan, vården och omsorgen. En möjlig väg framåt kan då vara att:

  1. Utöka avdragsrätten och tillgången till kapital

Ideella välfärdsaktörer lever i dag med en ryckig bidragspolitik och tillfälliga projektanslag dikterade efter politikers behov och välvilja. Ett företag kan starta välfärdsverksamhet med hjälp av miljonstöd från Almi företagspartner. Men en ideell organisation som vill starta en vårdcentral, ett äldreboende eller ytterligare en skola har inte mycket att hämta. Ökad access till investeringsfonder behövs om civilsamhällets sociala entreprenörskap bättre ska främjas.

Avdragsrätten för gåvor är en annan möjlighet. Den är i dag mindre omfattande än i många andra länder och styr dessutom till vilka organisationer avdrag får göras. Det ger filantroper, riskkapitalister och andra investerare svaga incitament till att stötta ideella verksamheter i välfärden. Viktigt är också att avdrag får göras för förebyggande verksamhet, inte bara för hjälpinsatser.

  1. Mer flexibla upphandlingar

Den fasta kostnaden för att delta i upphandlingar är hög och därmed illa anpassad till ideella välfärdsaktörer. I de fall upphandlingar görs borde kommuner bättre utnyttja den möjlighet som nu finns att utgå från sociala kriterier. Upphandlare skulle också kunna ta hänsyn till hur organisationer återinvesterar sitt ekonomiska överskott och om de med frivilliga krafter ytterligare kan stärka de tjänster som utförs.

  1. Värna civilsamhällets oberoende

Runt om i Europa syns samma trend: ideella utförare används i hög grad till att förverkliga politiska ambitioner. När tjänster beställs genom riktade projektanslag banar det väg för en likriktning bland de aktörer som tävlar om pengarna. Detta kan motverka nytänkande och sociala innovationer.

  1. Utred ny bolagsordning för organisationer utan vinstsyfte

Redan nu går det att starta aktiebolag med särskild begränsning för utdelning av vinst, men denna möjlighet är det få som utnyttjar. Regeringen bör i en samlad analys av villkoren för välfärdsföretagande utreda en specifik bolagsordning för ideella organisationer. Här finns möjlighet att följa andra länder i att knyta flexiblare regler och skattelättnader till företagsformer som samlar organisationer utan vinstsyfte.

  1. Formulera breda kvalitetsmått

Kvaliteten i välfärden behöver säkras, men detta är en komplicerad uppgift. Ökade krav på regleringar hotar att undergräva de valfrihetsreformer som genomförts. Ensidigt fokus på kostnadseffektivitet – och de förenklade sätt som i dag används för att mäta och jämföra – är dessutom en nackdel för ideella aktörer, som ytterst bör mätas utifrån sociala resultat snarare än ekonomiska bokslut. Men när alla aktörer ska tävla om finansieringen på basis av snäva kvalitetsmått och rigorösa kravlistor blir inte mycket av mångfalden kvar.

Civila samhällets aktörer kan spela en betydande roll i skolan, vården och omsorgen. Men i nuläget används deras potential knappast som den borde. De politiker som vill ha ökad valfrihet och mångfald har goda möjligheter att göra något åt det.

Anna Ardin
ansvarig för välfärdsfrågor på tankesmedjan Sektor3

Andreas Linderyd
doktorand på Handelshögskolan vid Åbo Akademi och Ersta Sköndal högskola

Johanna Rickne
fil dr i nationalekonomi och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning

4 maj 2012 at 6:04 f m 4 kommentarer


Twitter

Kategorier