Posts filed under ‘broderskapsrörelsen’

Hur religiös får man va i svensk politik? Vi svarar i p1 i övermorgon.

Hur religiös får man vara i svensk politik?  Susanna Birgersson, Mehmet Kaplan, Anna Ardin och Marie Demker. Foto: SR  Hur religiös kan en svensk politiker vara utan att riskera att bli sedd som alltför suspekt för att inneha ett uppdrag? Det program jag, tillsammans med Marie Demker, professor i statsvetenskap vid GU, Susanna Birgersson, ledarskribent på DN, Mehmet Kaplan, riksdagsman för MP deltog i under Almedalsveckan sänds i Människor och tro i P1 nu på tors kl 14, repris lör kl 17.

Det var ett väldigt bra samtal tycker jag!

2 september 2014 at 11:30 e m

Nystart även för troende sossar

bild från plenisalen och talarstolenI helgen nu 17-19 juni håller det som före helgen var socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, den organiserade kristna vänstern i Sverige, och som sedan igår är den troende vänstern, kongress i Uppsala.

Medelåldern i förbundet och bland kongressombuden är fortfarande mycket hög. Trots att rörelsen aktivt arbetat med att inkludera muslimer sedan 1995 har bara tre stycken av de runt 150 ombuden annan tro än kristen. Två av dessa, en buddist och en muslim, kommer från vår alldeles nystartade förening Hjärta. Men den här kongressen kan vara avgörande för att ändra på detta.

Rörelsen står inför sitt största beslut på mycket länge. Vi ska besluta om huruvida vi ska byta namn på förbundet eller inte, och vad grupperna ska få heta. Det kan tyckas vara ett litet beslut, men debatten rymmer så mycket mer än bara ett namn, det handlar om rörelsens – i förlängningen faktiskt hela arbetarrörelsens – identitet och framtid. Det handlar om vilka vi är, vilka vi ska finnas till för och vad vi har för existensberättigande i samhället. Vi ska besluta om huruvida vi på allvar ska öppna vårt förbund för fler troende än bara kristna. För det är ju trots allt inte särskilt trovärdigt att ”kristna socialdemokrater” är till för alla troende eller att det mycket manligt klingande namnet ”broderskap” är till för alla oavsett kön. Förbundsstyrelsens kompromissförslag är ”Socialdemokrater för Tro & solidaritet”, men även ”Troende socialdemokrater”, som vi från Hjärta hoppas på, kommer att lyftas på kongressen.

För första gången på mycket länge kommer det också troligtvis att bli omröstning kring förbundsstyrelseplatserna. Bland annat är ungdomsnätverken inte nöjda med valberedningens förslag, utan har i tidningen Tro & politik meddelat att de kommer att lyfta mig som sin kandidat.

Det behöver inte vara jag, jag är egentligen ganska fulltecknad med ideella uppdrag och det nya jobb jag börjar på i höst, men vi behöver verkligen anpassa vår fina rörelse så att fler som är under 40 vill engagera sig. Det är helt avgörande att vår rörelse som ännu heter Broderskap också börjar föryngra sig. Det duger inte att man behöver vara mellan 45 och 65 för att få toppositioner, i förslaget till verkställande utskott är alla kristna med svensk bakgrund, samtliga är och dessutom mellan 50 och 60. Vi behöver både dem under 45, helst under 25, och dem över 65 för att kunna vara relevanta.

Det allra viktigaste på kongressen som jag ser det är att vi nu, som förbundsstyrelsen föreslår, tar steget att byta namn och på så sätt börjar den viktiga förnyelse av förbundet och på sikt arbetarrörelsen som det talas så mycket om.

På samma sätt som Broderskapsrörelsen för 80 år sedan behövdes för de kristna som var för radikala för kyrkan och för fromma för arbetarrörelsen behöver rörelsen idag erbjuda en plattform för de många svenska muslimer som försöker hitta sin väg in i politiken. Det växande motståndet mot muslimer förtäcks i kulturkritik och religionskritik, fördomarna blir allt mer extrema och exkluderingen ett allt större demokratiskt problem. Jag vet att det finns en stor förståelse för detta bland oss troende socialdemokrater, och jag hoppas innerligt att kongressen också fattar beslut som gör att vi fortsatt kan arbeta emot dessa negativa trender.

Jag hoppas att vi kan bli den starka röst vi har möjlighet att vara för, som vi skriver i vårt manifest, en värld utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde.

Även publicerat på Seglora smedja och Hjärtas blogg. Läs också min ledare i Tro & politik om möjligheten att särorganisera sig enligt religion inom ramen för syskonskapsrörelsen (vilket också gick igenom på kongressen!) samt här i Dagen, här i Kyrkans tidning och här i Tro&politik om namnbytet.

18 juni 2011 at 10:07 f m 4 kommentarer

HBT-rörelsens vänner måste bli mer realpolitiska

Jag är medlem i HBT-socialdemokraterna och broderskapsrörelsen och anser mig vara en del av både HBT-rörelsen och den konfessionella rörelsen.

Jag har två saker att säga om det:

1. Jag råkar oftare ut för agressiva angrepp utifrån förutfattade meningar om vad jag tycker från HBT-rörelsen och våra supporters än från den konfessionella rörelsen.

2. Allt för ofta fokuserar HBT-rörelsens vänner på symboler, istället för på faktisk politik. Jag säger HBT-rörelsens vänner eftersom det ofta handlar om människor som inte kan sägas vara en del av HBT-rörelsen. Det handlar om en grupp som stöttar HBT-frågor när det kommer upp, och tyvärr lite väl ofta mest när man har någon fiende som man kan slå i huvudet med frågan.

Ett tydligt exempel som tyvärr ännu är aktuell är det som Per Gudmunsson i SvD hittade på i december, att ”bögarna hänger löst i broderskap”. Att ordet ”sexuell läggning” inte fanns med i manifestet för muslimska socialdemokrater, trots att det fanns med i (det fyra gånger längre) motsvarande kristna manifestet. Visst var det onödigt att bjuda på den, men debatten stör mig.

Jag var först förtroendevald i att ta fram det ursprungliga kristna manifestet med Peter Weiderud, Ulf Bjereld och Cecilia Dalman Eek och sedan den tjänsteman som arbetade med det muslimska manifestet. Och det som stör mig i debatten är tre saker:

A. Att troende HBT-personer inte känner sig välkomna till broderskap helt i onödan (och att de ibland t.o.m. känner sig mer nära SvDs ledarsida, vilket hån). Bögar och flator och bin och transpersoner är varmt välkomna, oavsett religion till broderskap. Det är självklart.

B. Att alla debattörer fullständigt struntar i att vi i det muslimska manifestet lagt till en mening om normkritik som INTE finns i det kristna manifestet:

Vi vill se ett öppet samhällsklimat där man inte ser det annorlunda som ett hot utan tar olika livsstilar och normer på allvar och ser möjligheterna

C. Att man struntar i att det de facto är så att vi troende socialdemokrater drivit och fått igenom flera av de viktigaste reformerna för HBT-personers rättigheter. Inte minst att kyrkan nu viger homosexuella.

Så, det som jag hade tänkt skulle bli ett litet kort meddelande om att HBT-rörelsens vänner måste sluta att bara titta på vad folk säger, eller plocka ut enskilda ord, och istället fokusera på vilken faktisk politik som drivs. Kolla var HBT-personer exkluderas i praktiken, var är dörrarna stängda och vilka politiska reformer kan ändra på det? Snarare än att bara kräva att vissa ord ska uttalas.

Alexandra Einerstam uttrycker det fint i en intervju om Juholt på senaste s-kongressen (även om jag tror att det snarare är HBT-rörelsens vänner än HBT-människor själva som letar buzz-ord):

En del HBT-människor gillade inte att han inte nämnde dem i talet, men i stället talade han om jämlikhet. Vi ska inte dela upp människor i vi och dom, vi ska samla alla.

30 maj 2011 at 3:10 e m

Vi är också humanister (med både hjärta och hjärna)

Désirée Liljevall

Désirée Liljevall, riksdagsledamot (S) och humanist med både hjärta och hjärna

Désirée Liljevall och Ellis Wohlner kritiserar Hjärta i senaste numret av AiP, Stocken och på Humanistbloggen. Det är glädjande att vi får uppmärksamhet så högt upp i både S och Humanisterna och vi vill gärna svara på deras frågor.

Skribenterna frågar om vi tror att människor som ”har livsåskådning utan magiska eller övernaturliga inslag saknar hjärta”. Vårt svar på frågan är självklart nej. Människors förmåga till medkänsla och solidaritet är precis lika stor oavsett om man bekänner sig till någon religion eller inte.

Bakgrunden till föreningen är att vi tre träffats i olika politiska sammanhang, och gång på gång sett att vi fokuserat på samma frågor. Frågor som internationell solidaritet, motstånd mot rasism och islamofobi och just behovet av mer hjärta i politiken, även inom Socialdemokraterna. Vi har alla hittat en plats att driva dessa frågor inom den kristna Broderskapsrörelsen. Vi kände ett behov att organisera oss men samtidigt tydligt visa att olika trosuppfattningar för oss lett till samma politiska slutsatser, för att på så sätt välkomna fler. Att kalla oss för ”Ardins föreningsprojekt” som skribenterna gör är missvisande. Vi har idag 65 personer på vår e-postlista.

Liljeval och Wohlner skriver vidare att de har ”både hjärta och hjärna”. Det tycker vi att vi också har. För oss finns ingen motsättning mellan våra olika trosuppfattningar och vår gemensamma övertygelse om vikten av saker som jämställdhet och mänskliga rättigheter. Egenintresse och ekonomisk vinning har blivit för starka drivkrafter i politiken, vi vill se mer hjärta, och vi vill stödja alla krafter – oavsett tro – som håller med oss i detta.

Vi ställer inga krav på vad våra medlemmar ska ha för relation till Gud, hur eller på vad de ska tro. Men man behöver ställa upp på våra värderingar. Man behöver också ställa upp på respekten för religion. Troende människor har en likvärdig förmåga till politisk analys och samma värde som både människor och socialdemokrater. Alla har rätt att bli respekterade och lyssnade på, med sin tro eller tvivel – inte trots den. Det är ett sådant sekulärt samhälle vi vill bidra till att utveckla och leva i. Varmt välkomna till vårt nästa möte!

Anna Ardin
Ordförande, Hjärta
Metodist och socialdemokrat

Omar Mustafa
Vice ordförande, Hjärta
Muslim och socialdemokrat

Lovisa Arvidsson
Sekreterare, Hjärta
Buddiststuderande och socialdemokrat

Läs på Kristen Vänster, Tro & politik samt på Lars och Ulfs bloggar om broderskaps förbundsstyrelses förslag att byta namn på hela rörelsen till Socialdemokrater för tro och soldaritet.

Denna bloggpost är även publicerad på Hjärtas hemsida.

20 maj 2011 at 1:21 e m 1 kommentar

Man existerar bara om man finns på nätet

skärmdump av hjärtats blogg

Jag har tidigare skrivit om att vi startat Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm. Och nu vill jag tipsa om att vi tagit föreningen ett stort steg framåt eftersom vi startat en hemsida!

Ni kan också gärna följa oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

19 maj 2011 at 12:50 f m 7 kommentarer

Jag tror på en Gud som är jämlik – och nu är det också ett problem

Igår på DN debatt tycker jag att Lena Andersson var ganska anal när det kommer till tolkningar av kyrkans och troende människors intentioner. Hon menar att det faktum att Svenska Kyrkans nya reklam säger ”Ja till respekt. Vi tror på en Gud som inte gör skillnad på människor” är dåligt, betyder att man står för polyteism och självförhärligande.

Det verkar som att Lena Andersson är rädd för att förlora sin fiende. Om religion inte längre är det som Humanisterna och de religiösa fundamentalisterna kommit överens om att den är, vem ska man då slåss mot utom sina väderkvarnar? Jag tror på en Gud som är jämlik, och nu är det också ett problem liksom?

Det finns ingen minsta gemensam nämnare mellan olika kristna tror jag, och skillnaderna är större inom varje religion än mellan företrädare för olika religioner. Jag vill till exempel inte säga att ku klux klan eller tepartyrörelsen eller Sverigedemokraterna inte är kristna, det får stå för dem, men den rasistiska kapitalistiska gud många bland dem tror på har jag svårt att föreställa mig är samma Gud som den jag tror på.

Jag tror inte att deras gud finns, i alla fall inte de delar de tillber som gör skillnad på människor, så hur gör det mig till polyteist? Och vad skulle det rimligtvis kunna spela för roll (för Andersson)?

Den Gud jag tror på är lika med hjärtat bakom allt, en Gud som bor i mig och allt utanför. Troligtvis samma Gud som många av mina progressiva muslimska vänner tror på. Med stor sannolikhet samma Gud som finns i alla gudar som mina polyteistiska vänner tillber. Min Gud finns i världsalltet och i kärlekskraften som andra vänner håller högst.

Kanske är deras tolkning närmare sanningen, kanske har vi alla rätt, eller fel. Kanske är det så att Humanisterna har rätt, att vi är helt ensamma och inget fanns före och inget kommer finnas efter, men varför är det så viktigt att tro det?

Och min stora fråga är: varför är det så himla viktigt för vissa ateister, som Lena Andersson, eller ännu mer Christer Sturmark, och religiösa fundamentalister, som exempelvis den kristna högers härförare Siewert Öholm, att definiera vad andra ska tro för att få kalla sig kristna? Vi ser samma samarbete mellan Sverigedemokraterna som vill bestämma vad islam innebär och definiera det åt muslimerna och muslimska fundamentalister.

Men nu får det faktiskt räcka, vi är tusentals och åter tusentals troende som är progressiva och strävar efter jämlikhet utan att det på minsta vis krockar med vår religion. Sluta försöka få oss mer ojämlika.

27 februari 2011 at 8:06 e m 44 kommentarer

Var får du vara religiös och homosexuell?

Ett par olika centrala personer inom gayrörelsen har menat förut att det faktum att sexuell läggning inte nämns explicit i broderskapsrörelsens muslimers manifest stänger ute muslimska HBT-personer, och eftersom det är en särskilt utsatt grupp är det särskilt illa att missa dem.

Jag håller med om det, och välkomnar att de muslimska socialdemokraterna nu för första gången (eftersom nätverket är helt nyskapat, de har till exempel fortfarande inte haft någon nationell träff) planerat ett seminarium om frågan. Det är en positiv effekt av att missen i manifestet uppmärksammats!

Just nu håller vi på att bilda en grupp för troende socialdemokrater här i Stockholm, där muslimer redan nu är väl representerade bland medlemmarna. Det är en plattform för troende oavsett sexuell läggning, kön eller könsidentitet, ålder (även om de flesta är födda på 70, 80 och 90-talen), religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller inte, ras, kulturell eller etnisk tillhörighet eller bakgrund, skönhet, ekonomisk situation, bostadssituation, utbildning och så vidare, det är en grupp för alla troende Socialdemokrater i Stockholmsområdet helt enkelt.

Har förresten kollat RFSLs både stadgar och pricipprogram och upptäckt ingenstans nämns religion. Jag vet att RFSL jobbat med detta på andra håll (liksom broderskap jobbat med HBT-frågor på annat håll), och i HBT-sossarnas 45 sidors program nämns religion i positiv anda en gång men i negativ anda hela tre gånger. Många jag talat med inom HBT-rörelsen antyder att religiösa bör ligga lågt med sin religion om de ska envisas med att ha den. Vi får tycka och känna så, men måste vi manifestera vår religion hela tiden?? (Känns resonemanget igen någonstans ifrån kanske? typ ”de får gärna vara homo, men varför måste de provocera, hålla hand offentligt och sånt. Jämför ”jag bryr mig inte vad folk gör i sängkammaren” med ”jag bryr mig inte vad folk gör i moskén”, som om man inte förstår att både sexuell läggning och relgion får konsekvenser för långt mycket mer än bara sängkammare och religiösa rum).

Det finns till och med de som uttryckt att det är ok och begripligt att man vill diskriminera religiösa eftersom många gjort dåliga saker i religionens namn, att de dragit på sig det själva.

Arbetet mot religion och religiositet, och kritiken mot religiösa människor är ibland lika stark inom HBT-rörelsen eller inom politiken, inte minst inom socialdemokratin, som arbetet mot HBT-frågor och kritiken mot exempelvis homosexuella inom religionen. Det är inte så lätt att vara HBT-person och religiös och få plats med hela sin identitet någonstans. Tillsammans kan vi ändra på det.

24 februari 2011 at 10:23 f m 13 kommentarer

Äldre inlägg


Twitter

Kategorier