Vad är Muslimska brödraskapet – enligt vårt psykologiska försvar?
2017 tycks en ny syn på muslimsk organisering snabbt ha börjat etablera sig i Sverige. Den antimuslimska miljön, såväl som vårt eget statliga skydd mot informationspåverkan började plötsligt samfällt tala om en organisation som i stora delar brutalt krossats i ursprungslandet, Egypten, med ekonomiskt stöd från Förenade arabemiraten (läs mer i ex Washington post). ”Muslimska brödraskapet” fick i stora delar sammanfatta det som kallats ”det islamistiska hotet” och tycks ha börjat förklara allt mer av en i verkligheten betydligt mer komplicerad historia.
Men vad är Muslimska brödraskapet? Det finns olika syn på det, men jag ska här gå igenom hur den första expertkonferens som MSBs enhet för psykologiskt försvar (numer myndigheten för psykologiskt försvar) arrangerade beskrev organisationen. Anteckningarna från denna och ytterligare en konferens på samma tema kan du själv läsa längst ner i det här inlägget. Men först en bakgrund.
Den 26 februari 2017 offentliggjorde enheten för psykologiskt försvar vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) rapporten Muslimska brödraskapet i Sverige (Norell, Carlbom, Durrani, 2017) Rapporten fick mycket hård kritik från stora delar av civilsamhället (se tex DN 170303, Pettersson 2017, Schröder et al, 2018) och det religionsvetenskapliga fältet (se tex Ackfeldt, 2017 samt Göndör & Mattsson, 2017). MSB meddelande att man inte tog ställning till innehållet utan att ansvaret helt vilade på författarna (se tex. Holm, 2017). Rapporten ligger dock ännu kvar som material på myndighetens hemsida under rubriken Forskning inom informationspåverkan, sociala risker, extremism, och har använts som grund av bland andra Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor som underlag för att kunna avslå bidragsansökningar (0597/18, 2019). Den låg också till grund för en uppföljande forskningskonferens i Malmö, med titeln Religion and Democracy.
På den konferensen samlades 18 personer (se deltagarlista längst ner), däribland rapportförfattarna och ytterligare en handfull experter som av MSB bedömts vara de främsta på området (Carlbom, 2021) samt en grupp tjänstemän från MSB, för att diskutera Muslimska brödraskapet (MB). En professionell skribent arvoderades för att sammanfatta de vetenskapliga resultaten, som sedan granskades och godkändes av docent Aje Carlbom och skickades till MSB som underlag för fortsatt arbete.
Dessa anteckningar är förvisso begränsade i sin omfattning och kopplar inte de olika påståendena till enskilda forskare/experter och har inte heller några hänvisningar till empiri/källor, men innehåller samtidigt en tydlig ambition att ge en djup och bred förståelse av vad som menas med det Muslimska brödraskapet, vad de vill, hur de arbetar och vad de har för påverkan på det svenska samhället.
Konferensen är en del av ett uppdrag att ta fram en kvalitativ studie i syfte att ”förbättra samhällets förmåga att identifiera och möta islamistiska aktörers informationspåverkan och därmed stödja såväl operativa som förebyggande insatser” och innehåller något som ser ut som en strategisk handlingsplan för att ta frågan vidare i syfte att öka samhällsskyddet.[1]
Från 2017 har sedan MSBs enhet för psykologiskt försvar, som sedan 2022 är en egen myndighet, ägnat flera större rapporter, konferenser och andra satsningar tillsammans med just de forskare som medverkade i konferensen, på liknande teman. Rapporten kan därför ses som en startpunkt för ett mer omfattande arbete och det är intressant att analysera om det går att se ett mönster i hur de beskriver civilsamhället, och specifikt den aktör som de kallar Muslimska brödraskapet som var i fokus för konferensen.
Vad är MB, enligt MSBs expertkonferens
MB framställs i expertkonferensen som något ”högst informellt och intrikat” och som ”ett dolt nätverk sammanbundet via pengar, äktenskap, organisation och ideologier”, som samtidigt har ett starkt och normerande inflytande över både de kopplade organisationerna och deras medlemmar. Utifrån beskrivningarna kan vi utläsa att de muslimska organisationer som: syns i media, får statliga bidrag och uppfattas som representanter för svenska respektive europeiska muslimer är MB.
MB beskrivs i anteckningarna som en osynlig och svårfångad paraplyorganisering för en stor mängd olika specialiserade organisationer, med olika typer av medlemmar, struktur, organisationsformer, finansieringskällor, uttalade mål och verksamheter. Vilket visas i formuleringar som ”vem som är med i MB och inte är fortfarande svårt att avgöra” eller frågor som ”är de som rekryteras medvetna” och ”vilka bevis det finns för att MB verkligen finns”. Och att MB har:
..slagit mynt av att vara flexibla och lierar sig med väldigt många olika aktörer och ingår i en rad olika samarbeten, med i stort sett vilka organisationer som helst. De skapar gärna breda allianser med aktörer från hela den politiska skalan och kring väldigt många olika typer av frågor. De ändrar ofta ståndpunkt och vänder kappan efter vinden vid behov.
Samtidigt beskrivs MB som ett i grunden homogent nät med en ”internationell huvudregel” som sägs vara världsherravälde, att ”rule the world”. Konferensen konstaterar dock att MB ”inser att de inte kan bilda en muslimsk stat i väst”, och att de därför nu verkar utifrån alternativa mål, såsom integration, att stärka den muslimska gruppens rättigheter och att ”föra fram islam (…) så ofta som möjligt”. MB styrs enligt konferensen centralt av landregler som antogs 1994 där ”ingen får fatta beslut utan att stämma av med Egypten” och att det i respektive land finns ”ett SHURA-råd bestämmer allt”. Där ska det också finnas centralt formulerade regler för hur moderorganisationen och de olika ’grenarna’ ska samarbeta” och ”detaljerade regler för hur livet i ghettot ska byggas upp, när det gäller att skapa egna skolor, domstolar, affärer och så vidare”.
MB som civilsamhällesaktör beskrivs trots denna mångfacetterade och svårfångade natur genomgående som ett problem, och att konferensdeltagarna med gemensamma krafter ”måste visa att EMB verkligen är ett problem” och försöka ”stoppa pengaflödet”, helt i enlighet med uppdraget från MSB att ”förhindra islamistisk påverkan”, baserat på att MB tolkas som islamister (och att en bred grupp engagerade muslimer tolkas som MB).
Det finns i anteckningarna visserligen några återgivna kommentarer och resonemang kring ageranden och ställningstaganden som uppfattas som positiva i relation till majoritetssamhället, men samtliga avfärdas med hänvisning till att de i praktiken bygger på olika typer av baktankar. En fråga som ställs är exempelvis varför ”MB dras till mångkulturalism”, och svaret är att ”I ett mångkulturellt samhälle finns det plats för alla människor och religioner eller livsåskådningar. När till exempel frågan om funktionsnedsattas eller homosexuellas rättigheter kommer upp talar gärna MB för deras sak”. Trots att det i samma anteckningar skrivs ut som en positiv värdering kopplad till majoritetssamhället (”vi pluralister lovordar mångkulturalism”) tycks det i konferensen råda konsensus kring att MBs stöd för mångkulturalism är problematiskt, men av två helt olika skäl. Å ena sidan för att mångkulturalism i sig är ett problem och att detta innebär en möjlighetsstruktur för MB att ”etablera islam och muslimer i väst”:
Vi har skapat en grogrund för att mångkulturalism är ’lag’ i Sverige och håller man inte med om det, så blir man snabbt kallad för rasist. Att alla ska integreras gör vårt samhälle sårbart.
Och å andra sidan för att försvaret för mänskliga rättigheter är en strategi som i själva verket saknar grund i MBs verkliga värderingar:
…när de ställer sig upp och talar för kvinnors eller homosexuellas rättigheter. Om vi kan visa att de säger en sak på ytan men i andra sammanhang säger och agerar annorlunda, så målas en annan bild av dem upp.
Samma idé om att MB egentligen vill något annat än det observerbara (i exempelvis uttalade åsikter och genomförd verksamhet) återkommer, bland annat i beskrivningen av MBs syn på våld. Där man konstaterar att MB inte utgör något ”direkt säkerhetshot i väst [med undantaget att de är] ’the mood music’ för framför allt yngre personer som radikaliserats och blivit terrorister”. De konstaterar också att MB de facto avstår från våld och verkar mot radikalisering, men att detta inte beror på deras uttalade ickevåldsideologi utan ”för att de riskerar att förlora” eller ”för att förstärka sig själva”.
MB drivs enligt konferensen av ett engagemang för den gemensamma värderingen att öka islams och muslimers status och att skapa ett slags ”folkhems-islam”, där några huvudsakliga verktyg för påverkan är social mobilisering, att skapa utrymme för gruppen och just att ”etablera islam och muslimer i väst, via anpassning till våra strukturer”. Men att de gör sig till representanter för en större grupp än de är, och tillåts göra det eftersom majoritetssamhället ger dem legitimitet som företrädare för minoriteten muslimer.
Vad är civilsamhället, enligt MSBs expertkonferens
Anteckningarna innehåller några avsnitt som kan användas för att förstå hur de definierar civilsamhället. De beskriver MB i termer som blir synonyma med det muslimska civilsamhället, men har samtidigt en rad påståenden som tyder på att man inte ser varken dem eller civilsamhället per se enbart som intressegemenskap. Bland annat menar man att MB (”det muslimska civilsamhället”) binds samman av ”pengar, äktenskap, organisation och ideologier”. I beskrivningen framkommer också beskrivningar av MB utifrån en familjär institutionell logik (Thornton, Ocasio, & Lounsbury, 2012) där tillhörighet till MB är något som ärvs och att organisationen reproduceras genom familjeband (barnafödande och äktenskap). Bland annat menar man att MB delvis består av ”organisationer som grundats av en person som är född i väst och är barn till en medlem i brödraskapet” och att ”mycket av MB:s verksamhet borde gå att bevisa (till exempel i domstol) genom släktskap och familjeband”. Dvs en form av etnisk eller genetisk grund för tillhörighet till organisationen, oaktat individens egna uppfattningar eller handlingar.
Anteckningarna innehåller också ett stycke med en mer regelrätt begreppsdiskussion, även om denna inte tydligt slår fast någon gemensam utgångspunkt:
Civilsamhället definierades, enligt Thomas Paine som en instans som är autonom gentemot staten, en definition som sedan dess kommit att förändras. På 1930-talet menade Antonio Gramsci (italiensk filosof) att staten och civilsamhället är olika delar av samma organisation. Under 1980-talet kämpade civilsamhället mot staten när både muren och kommunismen föll. Men om civilsamhället är en del av staten blir det ju svårare att ha staten som fiende.
Så, vad kan vi dra för slutsatser av detta?
Enligt konferensanteckningarna vill MB främja muslimers intressen genom röstbärande och social mobilisering av gräsrötter (utifrån en muslimsk identitet). De vill också vara flexibla i att söka möjligheter framåt för sina politiska mål genom olika typer av verksamheter, relationer och finansieringsformer, i förhandling med staten om gränsdragningar. Bilden av MB som en folkrörelse stämmer väl överens med den bild som konferensen målar upp.
Det är förvisso svårt att verifiera vad utsagorna om MB under konferensen bygger på då anteckningarna inte i sig gör anspråk på att vara vetenskapliga och helt saknar referenser. Men i FOI:s kunskapsöversikt om MB (Lagervall, 2018) beskrivs en mycket gammal historisk spänning mellan den salafistiska islamiska världen och det MB på grund av att de står för två olika sätt att förstå politisk islam, där MB ser islam som något som fritt tillhör folket. Lagervall beskriver detta som folkrörelseislam, vilket bekräftar konferensens bild av MB, även om den negativa inställningen och tolkningen av de olika aspekter, inklusive folkrörelseaspekten, av det de kallar MB på flera sätt snarare tycks vara en utgångspunkt än ett empiriskt resultat. Under konferensen fanns nämligen en uttalad frågeställning om MB utgör ”ett hot eller en möjlighet”, som deltagarna genomgående besvarade med att de utgör ett hot – mot majoritetssamhället – på en rad, ibland motsägelsefulla, sätt.
Det är svårt att se vad konferensdeltagarna i praktiken anser vara gemensamma drag för de många delarna av det de kallar MB, utöver den gemensamma nämnaren att de vill stärka muslimers rättigheter och utrymme på olika sätt som alla framstår som illegitima. Utifrån Lundgrens (2021) terminologi ser de MB mycket tydligt som en risk och just en konflikt-drivande faktor som behöver kontrolleras. Det finns ingenting i anteckningarna som pekar på MB som resurs, till och med att de står för integration (som Lundgren framställer som en resurs staten ser hos det religiösa civilsamhället) framställs de facto som ett problem.
Utifrån konferensens egna tudelade definition av relationen mellan staten och civilsamhället som antingen ”olika delar av samma organisation” eller som motståndare kan man se att det muslimska civilsamhället blir ett problem i båda fallen. Å ena sidan finns en risk för illegitim påverkan (av ett särintresse) om det finns för nära band eller för liknande strukturer, å andra sidan finns en risk för bildande av parallellsamhällen och skador på den sociala sammanhållningen i samhället om en organisation är autonom i förhållande till staten (med staten som ”fiende”).
Konferensen tycks också tolka själva begreppet civilsamhälle som ett anspråk på statsbildning. Att svenska muslimska organisationer talar om det ”muslimska civilsamhället” tolkas av konferensdeltagarna, förutom att det är MB som talar, även som att de avser någon form av stat i staten, och att de vill bilda ett parallellt och jämförbart samhälle eller rentav en egen stat:
Rörelsen ser sig själv som en ”brygga” (representant) mellan två olika samhällen: majoritetssamhället och det muslimska samhället (ofta uttryckt som det ”muslimska civilsamhället”). (…) Gängse uppfattning i Sverige är att landet utgör ett samhälle – inte två eller flera – där medborgarna binds samman av en grundläggande värdestruktur. Om landet delas upp i två samhällen (…) så uppstår en situation där invånarna följer två olika ’värdegrunder’ som på olika sätt står i motsättning till varandra. Det är ingen bra utgångspunkt för den tillit som är nödvändig för att kunna upprätthålla den sociala gemenskapen.
Parallellt med att beskriva MB som en organisation med statliga ambitioner skriver de också fram att MB är en särskild form av näringslivsaktör, som ”tar det bästa från två världar och agerar flitigt och smart utifrån detta”. Och att de på så vis får stora fördelar gentemot näringslivet eftersom man också ”är sin egen NGO”. Det som Cohen & Arato (Cohen & Arato, 1993) kanske hade tolkat som gränsdragningskonflikter mellan konkurrerande logiker i olika sfärer, där stat och marknadskrafter hotar civilsamhället, tolkas alltså här som illegitima strategier där en civilsamhällesaktör hotar staten och marknaden.
Här finns ett tydligt brott mot den neo-hegelianska synen på civilsamhället (Trägårdh, 2010), där ett muslimskt civilsamhälle har just rollen att artikulera och kanalisera muslimska särintressen och stärka muslimska identiteter, och där relationerna mellan sfärerna är av godo – givet att de baseras på de grundläggande värderingarna. Frågan blir då om det konferensen kallar MB/det muslimska civilsamhället respektive det konferensen kallar majoritetssamhället (som de själva beskriver utifrån ett ”vi”) har de grundläggande gemensamma värderingar som krävs?
Konferensdeltagarna är tydliga med att någon sådan överensstämmelse inte finns, och det nämns ”att det också finns tydliga fascistkopplingar till MB och att detta inte ska glömmas bort”. Det går självklart inte att bedöma hur den grundläggande empirin för detta korta påstående i anteckningarna ser ut, men det finns en mening som förklarar underlaget, nämligen att ”många islamiska tänkare bygger sina idéer om statsbildning på fascistiska idéer”. Vad ”många islamiska tänkare” byggt sina idéer på har dock ett svagt bevisvärde för att förklara ideologin inom en enskild civilsamhällesorganisation, som MB beskrivs som. Här finns istället en indikation på en sammanblandning mellan det islamiska/muslimska rent generellt och MB, vilket är intressant för att förstå konferensdeltagarnas syn på MB som civilsamhällesaktör och varför deras politiska mål uppfattas som problematiska.
Huruvida individuell autonomi och jämlikhet de facto är ett gemensamt mål blir till sist en avgörande, men också empirisk fråga: Finns det (fortfarande) ett gemensamt intresse mellan MB/det muslimska civilsamhället och staten/MSB att ge muslimer i Sverige tillgång till lika rättigheter? Är det så att MB finns och de facto vill dominera andra grupper för att ”ta över världen” som konferensen stipulerar? Eller är det snarare så att individuell autonomi och jämlikhet för muslimer inte är ett mål för myndigheten för psykologiskt försvar?
Referenser
Ackfeldt, A. m. (den 2 mars 2017). Undermålig forskning i svensk myndighetsrapport. Hämtat från Religionsvetenskapliga kommentarer: https://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.com/2017/03/debatt-undermalig-forskning-i-svensk.html
Beckford, J. A. (2010 23(2)). The Return of Public Religions? A Critical Assesment of a Popular Claim. Nordic Journal of Religion and Society , 121-136.
Carlbom, A. (den 9 maj 2021). E-postkonversation.
Cohen, J., & Arato, A. (1993). Det civila samhället och den politika teorin. Göteborg: Daidalos.
DN. (den 3 mars 2017). Stark kritik mot rapport om Muslimska brödraskapet. Hämtat från DN.se: https://www.dn.se/kultur-noje/stark-kritik-mot-rapport-om-muslimska-brodraskapet/
Dnr 0597/18. (2019). Gällande avslag på bidragsansökan för Sveries unga muslimer.
Göndör, E., & Mattsson, C. (den 3 mars 2017). Vi är rädda för MSB:s rapport. Hämtat från SVT.se: https://www.svt.se/opinion/eli-gonder-och-christer-mattsson-om-msb
Habermas, J. (1989). The Structural Transforms of the Public Sphere. Camebridge: MIT Press.
Heckscher, G. (1946). Staten och organisationerna. Stockholm: KFs bokförlag.
Holm, M. (den 15 juni 2017). Nerringd, JO-anmäld och mejlbombad. Hämtat från fokus.se: https://www.fokus.se/2017/06/nerringd-jo-anmald-och-mejlbombad/
Jackall, R. (1988). Moral Mazes: The World of Corporate Managers. Oxford: Oxford University Press.
Lagervall, R. (2018). Muslimska brödraskapet – en kunskapsöversikt. FOI. Hämtat från FOI.se: https://www.foi.se/rapportsammanfattning?reportNo=FOI-R–4608–SE
Lundgren, L. (2021). A Risk or a Resource. A Study of the Swedish State’s Shifting Perception of Minority Religious Communities between 1952-2019. . Kommande avhandling: Ersta Sköndal Bräcke Högskola.
Norell, M., Carlbom, A., & Durrani, P. (2017). Muslimska Brödraskapet i Sverige: studie. Stockholm: MSB.
Pettersson, G. (den 3 mars 2017). Forum kräver: ”MSB – dra tillbaka rapport som riskerar underminera föreningsfriheten”. Hämtat från socialforum.se: https://www.socialforum.se/article/om-en-ifragasatt-msb-rapport/
Rothstein, B. (1992). Den korporativa staten. Stockholm: Nordstedts.
Schröder, P., & m.fl. (den 29 augusti 2018). Civilsamhället måltavla i hätsk och okunnig debatt. Hämtat från SKR.se: https://www.skr.org/skr-pa-dn-debatt-civilsamhallet-maltavla-i-hatsk-och-okunnig-debatt/
Thornton, P., Ocasio, W., & Lounsbury, M. (2012). The institutional logics. Oxford: Oxford university press.
Trägårdh, L. (2010). Rethinking the Nordic welfare state through a neo-Hegelian theory of state and civil society. Journal of Political Ideologies, 15(3), 227-239.
[1] Ekonomisk redovisning, uppdragsbeskrivning & andra dokument kring konferenserna från MSB är offentliga dokument och kan begäras ut. Sammanfattningen benämnd ”Religion and Democracy” hör till ärende 2017-06779 och referatet ”Islamism, demokrati och mångkulturalism” hör till ärende 2018-00743.
Entry filed under: politik.
ardin.se 