Ska diakonerna ta ton och bli profetiska?

3 mars 2019 at 8:17 f m

Lea & Harry Månsus har skrivit fint om min bok & bokrelease på sin hemsida. Här är en kopia av artikeln!

Utsiktspunkten avgör vad vi ser

Det tillhör inte vanligheten att en kyrka är fullsatt vid en bokrelease, allra minst när en nykläckt diakon är författare. Andreaskyrkan på Söder är Anna Ardins andliga hem idag, men hon talar med stor värme om sina många år i Vårdklockans kyrka i Visby. Vi speglade denna hoppets fyrbåk i vårt senaste reportage med sin profilerade diakon, utbildad på samma Diakonilinje i Bromma som Anna.

Anna har två utsiktspunkter som bidragit till att utmejsla visionen om en profetisk kyrka. Jag mötte henne på Socialforum mitt i City (nära Stadshuset) där hon är verksamhetsutvecklare. Den andra tjänsten är uppdraget att genomlysa och teckna en vision för Equmeniakyrkans diakonala uppdrag i framtiden. Hennes CV är omfattande för en 40-åring, med studieår i Uruguay, praktikperiod på ambassaden i Argentina, studier vid olika universitet i statsvetenskap och etnologi samt talrika uppdrag i kyrkor, politik och idéburna rörelser.

 

Medberoende är diakonins fälla – att bli ”städhjälp” och ”smörjmedel”

Vi lever mitt i illusionen att människor kan må bra i ett samhälle och på en jord som mår allt sämre. Även kyrkan erbjuder verktyg för sinnesro, recovery, wellbeing, retreater och pilgrimsvandringar. Men utan en profetisk helhetssyn kan dessa viktiga verktyg bidra till att dölja grundproblemet – genom att ta hand om offren utan att säga något om den samhällsutveckling som slår ut allt fler och tar struptag på planeten. Då urartar diakoni och själavård till att bli ”smörjmedel” så att maskineriet inte ska gnissla så illa och störa oss med allt hetare febersignaler från ett sjukt samhälle.

Det är på denna punkt Anna Ardins bok vill hjälpa oss. Hon är radikal, men inte aggressiv. Megafonen är inte hennes primära instrument. Precis som Martin Luther King talar hon om att först lyssna ödmjukt, att sedan gå in i en rak men respektfull dialog och – om detta misslyckas – använda megafonen i kyrkor, politikens högborgar och på gator och torg, precis som King gjorde. I boken finns stringenta bidrag av medförfattare med ett befrielseteologiskt patos, även om alla inte når upp till samma nivå.

 

Panelen speglar bokens utmaning och löfte

Joel Halldorftrodde inte att någon i panelen ville skriva ”profet” på sitt visitkort. Ändå är han själv besläktad med bibelns profeter genom sin skarpa tidsanalys som ledarskribent i Dagen, krönikör på Expressen och böcker som Gud – återkomsten. Precis som Halldorf navigerar Anna Ardin mellan engagemanget i kyrkan och livet på barrikaderna långt utanför. Det som berör mig och många andra är deras glödande tro att kyrkan behövs och kan göra en skillnad.

Omar Mustafa är välkänd muslim, född i Libanon 1985, som gjorde raketkarriär inom svensk socialdemokrati och kom ända in i partistyrelsen (2013). Men då anklagas han att som ordförande i Islamiska förbundet ha medverkat till att inbjuda antisemitiska och homofoba föreläsare, vilket ledde till hans dramatiska avgång. På nätet kan vi se hur många protesterar mot ”drevet” och mitt i skaran av muslimer, kristna socialdemokrater och andra står Anna Ardin, diakonklädd och med sin megafon i högsta hugg. Nu deltar Omar i hennes releasepanel som rektor för Ibn Rushd (muslimskt studieförbund). Sannolikt studsade åtskilliga till att han skulle medverka, men det rimmar oerhört väl med diakonins ledstjärna – Jesus och hans rörelse för tvåtusen år sedan. Inte minst den avspända dialogen mellan pingstvännen Halldorf och muslimen Mustafa är ett löfte för Sveriges utsatta stadsdelar som hotar att bli lika våldsdrabbade som på Jesu tid.

Magnus Bodin lärde jag känna och hade ett fint samarbete med när han var diakon på Fryshuset och i den välkända Fryshuskyrkan. Nu har han varit diakon på Kyrkokansliet och – precis som Ardin – arbetat fram Vägledning för diakonininom Svenska Kyrkan. Han har gjort det i olika fokusgrupper i dialog med en referensgrupp på 50 resurspersoner, bland andra Anna Ardin (boken publiceras senare). Det finns många likheter och det är uppenbart att de två processerna berikat varandra. Det är inte bara Magnus Bodin som talar varmt om Ardins bok i Svenska Kyrkan, KG Hammar använder osedvanligt starka ord i sin baksidestext. Läs mer!

 

Harrys reflektion: Profetisk och prästerlig teologi

Under releasen hade jag en inre dialog med portalgestalten för den profetiska diakonin som levde för 2700 år sedan. Nere på kontinenten drabbades jag som ung student av Amos, Kings favoritprofet. På slätten utanför Jerusalem hörde han ”Lejonet” ryta som fick honom att med hast bryta upp och bege sig till årets stora religiösa högtid i Norra Rikets centralhelgedom i Betel. Där blev det frontalkollision med den prästerliga teologin.

Det är kanske inte så lätt att höra när Lejonet ryter bland smattrande trumpeter och mitt i den högljudda lovsången i templet? Men håller man elden vid liv hela natten under den tysta stjärnhimlen och är herde för de vettskrämda fåren, då hör man lejonen tydligt och vet att det är allvar å färde. Jag lämnar sista ordet till Amos när han framför budskapet och sätter sitt liv på spel:

– Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider …
Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel!
Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!
(Amosboken 5:21-24)

Entry filed under: politik.

Min bok i tidningar


Twitter

  • Nej, jag har inte sagt att 1,2m svenskar firar Utøya. Några spelade Breivik, prickade SSUare i ett dataspel och skr… twitter.com/i/web/status/1… 1 month ago
  • RT @NoMoreDeaths: "It is within our teachings within our communities that if someone shows up to our doors, you provide them food. And if y… 2 months ago
  • RT @NoMoreDeaths: "If they are determined to criminalize kindness and compassion, if they are hell-bent on criminalizing the practice of ou… 2 months ago

Kategorier


%d bloggare gillar detta: