38 kronor

13 januari 2018 at 12:55 f m

Jag tömde spargrisen på pengar, det mesta var euro-cent. Jag röstade ju ja till euron just för att slippa ha det så (tack till er som var seriösa och tog ansvar). Men hur som helst så hittade jag även 38 kronor, varav två tior & två femmor. Det var över en vecka sen och det skramlar ännu i fickan trots nyårslöftet att ge åt alla som ber mig.

Vali åkte som sagt hem till Rumänien den 10 januari, så jag såg henne bara en gång efter den där månadsdonationen på 50. Lär inte bli några 25 gånger den här månaden som jag gissade. Frågan är om det någonsin faktiskt blir 25 gånger på en månad.

Jag har en stark känsla av att det faktiskt inte alls är så många som ber mig som jag trodde när jag inledde det här experimentet. När jag inte ville ge alla. Eller så här: när jag intalade mig själv att jag inte kan ge till alla, så kände jag mig helt överväldigad. Att folk liksom dök upp i varje gathörn, affär & tunnelbana – inkl in & utgångar. Men det är helt enkelt inte så. På samma sätt som det ljugs om bevekelsegrunderna hos dem som ber om pengar (de är maffia påstod en tjej jag jobbade med, sannolikt världens ofarligaste maffia som sitter på marken och inte gör vare sig brott eller en fluga förnär) så ljugs det om hur många de är som kommer. Det sjuka är ju att vi tror på det.

Bieffekt av att ge: att upptäcka hur tiggare det faktiskt är. Oväntat.

Mina 38 spänn kommer ändå ta slut förr eller senare, vet inte hur jag ska lyckas hitta en bra rutin för att växla. Eller wait! Vilka får alla mynt?! Såklart: Jag kan ju växla med nån som tigger! Dom lär ju 100% vilja ha sedlar istället. Win-win. Eller kollekten.

Ibland räcker det visst att bara uttala sitt problem, så blir det löst :D

Entry filed under: ge åt alla som ber dig, politik.

Behöver inte undvika människor längre Hur stort är ”problemet” egentligen?


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: