Nekrolog över Svea Maria Karlsson, en svensk hjälte

5 november 2014 at 10:41 e m 8 kommentarer

jag och mormor

Jag och min mormor.

Fru Svea Maria Karlsson, Blackeberg, har idag avlidit.

Svea föddes den 1 januari 1923 i Husby-Långhundra i Uppland, ungefär på den mark där Arlanda ligger idag. Fadern Knut Eriksson arbetade för patron’ för att familjen skulle få ett potatisland att odla. Svea plockade nypon, som hon sa ”från morgon till kväll” för att dryga ut familjekassan, men när modern Anna födde det nionde barnet på tio år räckte maten ändå inte. Karlarna och bröderna som arbetade ute skulle ju ha först, och de två små rummen var trånga. När Svea var nio år flyttade hon och systrarna Lisa och Astrid till varsin familj för att arbeta som pigor. År 2005, strax innan Alzheimers tog det mesta av hennes minnen intervjuade jag Svea, min mormor.

– Fru Palmgren var så oerhört snäll, jag fick eget rum, det var ju som himmelriket. Jag trivdes så bra, jag fick till och med en slant varje vecka. Hon sa ofta ‘O vad jag önskar att Svea vore min flicka’. Hon hade inga egna barn förstår du. Jag hade tur. En del flicker fick stryk. Och så fick jag fortsätta läsa, gjorde läxorna på vägen till skolan.

Jag frågade varför hon inte läste läxorna hemma:

– Nej det fanns det inte tid till! Det skulle dukas och diskas, hackas, skäras och skuras. Men jag var bäst i klassen. Hade bäst läshuvud sa fröken. Jag hade kunnat läsa mycket mer än mina sex år, men vem skulle betala det?

Svea fick sitt första riktiga jobb 1937, när hon var 13, som barnflicka i Stockholm. År 1988 följde hon maken Ingemar i pensionen, tärd av långvarig polymyalgi reumatika och efter ett långt arbetsliv bland annat på lab, i butik och som charkbiträde. I ett arbetsliv där hennes närmaste kollega dog i en arbetsolycka, påkörd av spårvagnen. Och trots att hon tackade nej till att bli chef i charkdisken, var hon livet ut stolt över att ha fått frågan.

lisa svea astrid

Systrarna Lisa, Svea och Astrid i en lägenhet på Söder 1988. Skål för pensionen!

Hon säger att hon inte kunde ana att det kunde bli en sådan stor förändring i Sverige ”det går ju inte att jämföra!” utbrister hon. Att alla människor är lika, det är som en förändring i tankesättet, menar Svea:

– Vi arbetar fortfarande, men ingen tjänar någon annan på det sättet. Det är viktigt att vi inte accepterar att vissa är fattiga och utan möjligheter bara för att de fötts i fel familj. En ung flicka ska inte behöva hoppas på turen att hamna hos snällt folk.

– Men tänk ändå att fru Palmgren var så snäll, hon önskade att jag var hennes flicka, men det var jag ju inte.

Svea blev 91 år. Närmast anhöriga är hennes storasyster Lisa, lillasyster Lily samt barnen Paul, Anette och Ingemar med familjer.

Inte minst jag förstås.

Mormor, jag älskar dig så oerhört mycket och kommer alltid att vara oändligt tacksam över att jag fick den här fula gamla kärringen, som du sa, som mormor. Tack för Kalle kanin, för att du hittade honom när jag tappat honom på tunnelbanan, tack för alla gånger du kom till Gotland, och alla gånger jag fick sova på din soffa när jag förirrat mig till Stockholm, tack för alla skratt och politiska samtal. Och tack för att jag fick lägga ditt namn, Svea, till mitt eget när jag var 17 år. Jag har burit det med stolthet sedan dess.

Du har gett mig hopp om mänskligheten, som när du ständigt glömde bort att min syster är lesbisk, och frågade om hon hade någon pojkvän. Men varje gång blev lika glatt överaskad när du fick veta att hon hade flickvän, ”åh vad bra, det finns ju så många fina tjejer!”. När du tittade på mig som om jag vore helt knäpp när jag sa att Högern börjat kalla sig för Arbetarpartiet den där gången när jag körde dig i rullstolen till vallokalen. Det var i alla fall det socialdemokratiska arbetarpartiet som du skulle lägga din röst på. Eller när du med emfas deklarerade att du gärna ville bo granne med en flyktingförläggning när grannarna ville samla in underskrifter emot.

Jag vet att du inte har ont längre. Men jag saknar dig ändå så himla mycket. Vila i frid Svea Maria Karlsson. Sov i fred. För man föds, man lever och så dör man. Sen är det inget mer med det. Det trodde i alla fall du.

Jag tror att du sitter här nu:

Svea sitter på en klippa och tittar ut över fjärden

Hej då älskade mormor. Jag går nu. Men vi ses igen, jag vill tro det.

PS Jag vill rikta det enormaste tacket till alla er på Blackebergs/Mälarbackens sjukhem för de nästan 10 år ni så ömt och kärleksfullt vårdat mormor. Ni vet vilka ni är, ni är underbara!

Entry filed under: ego, jämlikhet, politik. Tags: , , , .

Traditionsdagar – en möjlighet att lägga röda dagar under älgjakten Coop tar bort selektiv pantbegränsning

8 kommentarer

  • 1. Evert Svensson  |  5 november 2014 kl. 11:30 e m

    Och en sådan vacker bild!

    • 2. Anna Ardin  |  6 november 2014 kl. 10:02 f m

      Tack Evert! Du är ju en av de politiker som mormor vill tacka för förändringen vi åstadkommit Sverige!

  • 3. Enn Kokk  |  6 november 2014 kl. 9:13 f m

    Fantastiskt fin text.

    • 4. Anna Ardin  |  6 november 2014 kl. 9:54 f m

      Tack Enn, det betyder mycket när just du säger det! Kram

  • 5. Margareta  |  6 november 2014 kl. 9:27 f m

    Jag känner varken Dig eller din mormor men jag måste gråta när jag läser denna unerbara nekrolog. Lyckliga mormor som hade ett sånt barnbarn

  • 6. Jennie  |  7 november 2014 kl. 11:36 f m

    Vad otroligt fint skrivet Anna!

  • 7. Ulla Kalmelid  |  7 november 2014 kl. 4:35 e m

    En sån underbar historia!Den måste spridas,så att alla får lära sig lite om vår historia.

    • 8. Anna Ardin  |  7 november 2014 kl. 6:38 e m

      Tack Ulla! Kommer i svenska dagbladet i helgen eller på måndag!


Twitter

  • Kan någon förklara för mig vad skillnaden är mellan att förbjuda sjal & att förbjuda bikini-överdel? 4 days ago

Kategorier


%d bloggare gillar detta: