Traditionsdagar – en möjlighet att lägga röda dagar under älgjakten

4 oktober 2014 at 7:45 e m 2 kommentarer

Bestäm själv vilka dagar som är heliga för dig!

Egentligen vill jag skriva om fascisternas fördubbling i vårt parlament. Det bultar som ett nageltrång, men många har redan analyserat det så himla bra. Till exempel Tanvir, han har också en länklista om ni vill kolla vidare.

Istället tänkte jag föreslå en reform i all ödmjukhet. En praktisk antirasistisk reform, som skulle kunna markera att vårt samhälle inte är och aldrig har varit så homogent som vissa vill ha det. Nämligen traditionsdagar. Något min ordförande Peter Weiderud i dagens DN kallar en helgdagsbank, med anledning av att Yom Kippur och Eid al-Adha (och kanelbulens dag, som faktiskt också växer fram som en ny och potentiellt minst lika stark tradition som fettisdagen) sammanfaller just idag.

Till skillnad från Weiderud så tror jag i och för sig inte att det är utbrett att barn och vuxna sjukskriver sig för att fira sina högtider. Det känns som ett ganska onödigt argument som triggar fel associationer. Många skolor och arbetsplatser är flexibla och lägger studiedagar eller försöker att ge människor semester. Men det är ett faktum att det ställer till problem för många, som tvingas missa saker som är enormt viktiga i deras familjer. Och det gäller knappast bara Yom Kippur och Eid al-Adha. Älgjakten är ett exempel på en viktig familjetradition för många. Det persiska eller kinesiska nyåret andra. Eller mer individuella dagar som barnens födelsedagar eller lokala såsom Slite marknad eller Gotland grand national som var viktiga familjetraditioner där jag växte upp.

Skillnaden mellan semester och traditionsdagar är arbetsmarknadspolitiska. Semester har du rätt att ta ut för att vila upp dig, och ska tas ut så att det passar med arbetet. Traditionsdagar är till för att högtidlighålla något som är viktigt för dig av exempelvis religiösa, politiska eller sociala skäl. Det är viktigt att en sådan här reform tar hänsyn till vikten av traditioner och ritualer i människors liv, och att dessa dagar inte blandas samman med extra semestertid.

Exakt hur det ska gå till måste självklart diskuteras i civilsamhället; förslag behöver komma från diskussioner mellan och inom föreningar, samfund och mellan arbetsmarknadens parter. Och exakt vad som behöver lagstiftas för att det ska kunna gå att göra så här och vilka avtal som ska justeras. Men ett första förslag skulle kunna vara att alla anställda i början av sin anställning eller i början av året får lämna in en lista över upp till ett visst antal av de nationella helgdagarna som man inte anser vara obekväma att jobba på och ersätta dessa dagar med lika många andra dagar som man anser vara obekväma, som räknas som röda dagar. De nya dagarna hanteras då på exakt samma sätt i fråga om OB-ersättning och annat, som de strukna nationella helgdagarna. Ibland går det inte att ta hänsyn till arbetstagarnas önskemål, men då har man rätt till ekonomisk ersättning för obekvämligheten.

Det finns åtminstone tre stora vinnare för en sån här reform:

  1. Arbetstagarna, som får bättre möjligheter att dela in sitt år på det sätt och med de traditioner som är viktigast i dennes liv.
  1. Arbetsgivarna, som kan lägga scheman på ett sådant sätt så att OB-kostnader minimeras.
  1. Samhället, som bygger in en minskad diskriminering i sitt system. Det är smart att ge arbetsgivare incitament att rekrytera människor med olika bakgrund, olika familjetraditioner och olika röda dagar. Jag är övertygad om att det stärker det sociala kapitalet att stärka människor i deras identitet och individuella sammanhang. Jag tror också att det skulle öka solidariteten mellan människor med olika familjetraditioner att på detta sätt hitta vägar som gör att vårt gemensamma samhälle kan göra våra olikheter och olika prioriteringar till en styrka.

Entry filed under: politik. Tags: .

Girlvilles – science fiction med tveksamt syfte Nekrolog över Svea Maria Karlsson, en svensk hjälte

2 kommentarer

  • 1. Hans Hedström  |  5 oktober 2014 kl. 1:15 e m

    När jag läste artikelrubriken trodde jag det var ett skämt! Sedan insåg jag att du på fullaste allvar propagerar för att göra dödandet av djur till en helgdag. Extremt osmakligt! Enligt min mening är det känslokalla människor som i total brist på empati ägnar sig åt den här sortens legaliserad slakt.

    För övrigt anser jag att religioner och annan vidskepelse borde sakna all slags inflytande över vårt samhälle och jämställas med vilken fritidsverksamhet som helst. Alla helgdagar med religiös anknytning borde istället kopplas till historiska händelser med verklighetsanknytning och av ett mera positivt slag.

    Ur ett framtida perspektiv borde den kanske främsta helgdagen av alla heta ”Monarkins avskaffande”, men då krävs det att en (V)änsterregering röstats fram innan dess.

    • 2. Anna Ardin  |  5 oktober 2014 kl. 2:15 e m

      Eh, alltså, så länge jakt inte är förbjudet (vilket jag inte egentligen skulle motsätta mig), så menar jag att man skulle få ta ledigt för det. Eller för exakt det man själv tycker är viktigt. Grönsakens dag, Lenins födelsedag eller vad du vill!


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: