Girlvilles – science fiction med tveksamt syfte

23 september 2014 at 1:27 f m 10 kommentarer

UntitledKjell A Nordström och nymoderata ideologen Per Schlingmann har fått in en reklam för sin nya bok på DN debatt, något som Margaret Atladottir på Politism träffande nog kallar en dystopisk fantasy-ish framtidsskildring om ”girlvilles”. I artikeln ”Femininisterade storstäder dominerar snart världen” radar de upp ett gäng osammanhängande fakta som tydligen ska peka på att kvinnor i städer nu håller på att ta över världen.

Och när jag försökte kommentera på facebook upptäckte jag att det finns åtminstone 20 problem med den här artikeln. Lite som när vi gick på New Yorks sexmuseum och bara blev mer och mer chockade i varje rum över uselheten i något vi i grunden hade en positiv inställning till.

Två saker jag gillar med Kjell & Schlingmanns text:

1. De verkar tycka att det är en positiv utveckling när kvinnor får mer makt

2. Trendanalyser och framtidsprofetior är ju kul

Tjugo saker jag stör mig mycket på med texten (eller ska jag kalla det ”pojktexten” i analogi med ”girlvilles”?):

1. Kvinnor är -tvärtemot textens huvudtes – faktiskt inte på väg att ”gå om” i princip på något enda samhällsområde
Tvärtom; kvinnor är i underläge i princip i varenda gren i hela samhället i hela världen. Den här artikeln faller tyvärr i kategorin ”bevisa vad du vill med statistik”. Ett gäng artefakter utvalda just för att de bevisar det som skulle ledas i bevis. If some Boogles are Battuns, and some Battuns are Trandles, a Trandle doens’t have to be a Boogle you know. Bevisen för att alla trandles är på väg att bli boggles saknas helt. Ändå är detta redan en snackis om att feminismen nu satt allt i rullning och så är det bara att vänta på kvinnodominansen. Nä, det funkar inte så (se punkt 15).

2. Trendanalysen saknar trendanalys
En trendanalys behöver nämligen dels trend och dels analys för att bli en trendanalys. Det herrarna samlat är lösrykta fakta, och det är inte bevis på en trend. Och så finns ju då inte heller någon analys. Exempelvis maktanalys. Var är majoriteten av människorna? Hur ser analysen ut om man tittar på gruppen MÄN vs gruppen KVINNOR istllet för på en viss liten grupp av folk i en viss kategori vad gäller saker som bostadsort (några få random utvalda städer), åldersspann (en åldersgrupp som omfattar 8 specifika levnadsår), civilstånd (singlar), osv? Var är den strukturella analysen?

3. Artikeln saknar maktanalys
Samtidigt som artikeln som sagt saknar en rimlig analys av makt mellan könen saknas även alla andra maktdimensioner, rasism tex, och de tar inte hänsyn till i sammanhanget avgörande frågor om klass. Istället väljer de att med artikeln istället spä på en konflikt mellan könen, att kvinnor dragit ut i krig mot män (se punkt 18 om krigsmetaforer). Män som upplever maktlöshet letar någon att skylla situationen på, och Schlingmann målar upp en bild att det är kvinnor i storstäder som drar ifrån. Vad innebär en sådan världsbild för frustrerade män som vill förklara den orättvisa de känner sig drabbade av? Vilka konsekvenser får det i familjerna?

4. ”Biologin åker i baksätet” – what?
Vad innebär biologin då egentligen enligt herrarna? Att män ska dominera kvinnor? Att kvinnor som får barn per definition inte kan delta på arbetsmarknaden? Att det är en naturlag att män som får barn får högre lön? Här missar de lite öppet mål kring den svenska feminismens paradnummer: dela lika på hushållsarbetet så behöver jämställdhet inte få konsekvenser för barnafödandet. Fertilitetsproblemen är ju betydligt större i länder utan stark offentlig välfärd, där kvinnor måste prioritera bort barn för att kunna göra karriär. Men i Sverige har man fört en medveten politik för barnbidrag (fram till nyligen till kvinnor), barnomsorg och föräldrapenning (inkl vab-ersättning) för att människor ska kunna kombinera barn och karriär, och det har gett resultat. Svenskar får fler barn än det mer könstraditionella Italien tex. Vi skulle kunna nå ännu längre om män tog ut mer vab tex. Och så kommer de med nån skit om biologi?!

5. Är Singapore på väg att raderas ut?
Nästan ingen kvinna vill tydligen skaffa barn och familj där, alltså är befolkningen i princip utraderad om några generationer? Känns otroligt.

6. ”En bit kvar i den akademiska toppen” är ett kraftigt understatement
Ja, det stämmer att det bara är 1/5 av alla professorer som är kvinnor. Men det är inte en ”bit kvar” som om vi vore på vägen till 50/50. Faktum är att kvinnor har varit i majoritet på universitetsutbildningar hur länge som helst! Hittar inte årtalet nu, men tror att andelen kvinnor bland grundutbildningsstudenterna överskred 50% typ 1962. Alltså i princip alla yrkesverksamma professorer gick sin grundutbildning då majoriteten av studenterna hade vaginor. Vad exakt har det lett till i fråga om världsherravälde? Not much. Inte ens en jämnare fördelning än 80/20 i professurerna. Akademin är en leaking pipeline, där det ”läcker” kvinnor på varje karriärsteg, andelen doktorander är färre än andelen studenter, andelen docenter är färre än andelen doktorander osv. Sexuella trakasserier, svårigheter att kombinera akademin med familj och en stark manlig norm är några av de grejer som spelar roll. Om vi inte åtgärdar detta kan andelen grundutbildningsstudenter bli 90% utan att maktförhållandena ändras i den här världen.

7. Siffrorna är helt random
Ok 54% kvinnor på arkitektutbildningar, men hur ser det ut i toppen på allt som har med arkitektur att göra? artikeln sprutar ur sig brottstycken av statistik som är mycket mer förvirrande än klargörande. Fler exempel följer.

8. Kvinnorna i Teheran är inte priviligierade
60% av kvinnorna på universiteten i Teheran är kvinnor skriver de som bevis på kvinnors nära förestående världsherravälde, eller förlåt, världsflickavälde. Men när 80% av de utbildade kvinnorna i Iran inte deltar i arbetskraften blir denna lilla kuriositet inte värt någonting i något man låtsas vara en trendanalys. Hur många av alla de många tusentals iranier som studerar utomlands är kvinnor tex? Kan det vara så att så många iranska män studerar utomlands? Att iranska akademiker tvingats fly och att inrikes akademisk utbildning inte har så hög status? Jag vet inte, men siffrorna tyder uppenbarligen inte på det författarna vill visa.

9. Att unga singelkvinnor sticker ut behöver inte betyda bevisa något alls
Och varför väljer de hela tiden ”singlar” och ”under 30” i innerstäder? Troligtvis för att bevisa sin poäng. Det är långt ifrån säkert, eller ens troligt, att den här gruppens relativa styrka jämfört med jämnåriga kommer att hålla i sig över deras levnadstid eller gå att multiplicera till alla städer. Om man systematiskt väljer ut den ganska speciella gruppen unga singelkvinnor, som männen som skrev den här artikeln gör, så missar man ett av de viktigaste jämställdhetsproblemen: Jämställdheten minskar markant när folk får barn. Det händer alltså något när män/kvinnor slutar vara singlar, och kvinnor under 30 är priviligierade – men inte i första hand i jämförelse med män utan på bekostnad av äldre kvinnor. Det totala antalet positioner för män är långt mycket fler, men som ung kvinna kunde jag komma in som ett alibi, en krydda eller en injektion. Eller helt enkelt billigare arbetskraft än någon äldre. Tack vare mina goda betyg i ordning och uppförande, min uppfostran som ansvarstagande blivande husmoder så passar jag fint in som team-ledare på Hamburgerrestaurangen som dessutom int ebehöver betala full lön för mig, Häpp, vilken win-win!

10. Kan åldersdiskriminering förklara något av siffrorna?
I Argentina där åldersdiskriminering inte är lika tabu att tala öppet om som här såg jag gott om annonser efter ”vacker kvinna, ca 25 år, att vara vårt ansikte utåt”. Unga tjejer fick lätt jobb, men i långa loppet var det en enorm fördel att inte vara kvinna. Dessutom – hur hänger detta ihop med sexism i lokalsamhällen? Deras analys döljer en eventuell koncentration av kvinnor som ges möjligheter på vissa platser. Att vissa kvinnor lyckas i vissa storstäder behöver inte betyda varken a) att kvinnor dominerar storstäderna eller b) att kvinnor totalt sett närmar sig likhet i fråga om makt. Sexismen i lokalsamhällen må driva en brain drain där man förlorar en viss grupp kvinnor som inte får chansen att nå sin potential. Så när deras manliga motsvarigheter blir kvar och dricker sprit med De Badande Wännerna och andra separatistiska mansföreningar som ser till att bevaka medlemmarnas positioner som samhällsledare, så sticker kvinnorna och drar under ett window of opportunity upp snittlönen för kvinnor på de platser där de ges utrymme. Å andra sidan är alla siffrorna här så skakiga att det behövs nya åt alla håll.

11. 59% kvinnor och 49% män tar ut examen som civilingenjörer
Well, de får det att låta som att fler kvinnor blir civilingenjörer, men de menar alltså att kvinnor i lägre utsträckning hoppar av sin utbildning i förtid. Vad betyder det? Att de i lägre utsträkning rekryteras till jobb innan de blir klara kanske? Och ja, kvinnor uppfostras till att vara duktiga flickor. Flickor har väldigt länge haft bättre betyg än pojkar. Men detta kompenseras med att män får högre lön. och inte minst: det spontana, lite lagom regelbrytande som pojkar uppfostras till ger visserligen lägre betyg, men det premieras i en lång rad avgörande sammanhang.

12. Två män hänvisar till ett gäng andra män för att bevisa att kvinnor är ett hot
Det finns ett djupt problem i att sprida idén att det är kvinnor som blivit vinnarna när det sitter en massa män runt om i världen och känner att de förlorar på den nya världsordningen. Jag tänker att det stora problemet är att några få (män) samlar på sig mer och mer groteska förmögenheter, och att fler och fler blir utan – helt och hållet. De globala klyftorna ökar och kapital och vinster ackumuleras ett fåtal, visst säkert även några kvinnor, men knappast någon trend.

13. Nima Sanandaji är inte forskare
Han har visserligen varit forskare, men inom strukturbiokemi. Och jag är ledsen, men det är faktiskt inte relevant för att säga att ”unga kvinnor i anglosaxiska länder leder utvecklingen”. Timbroutredare kan förstås ha lika viktiga poänger som en annan, men att kalla dem för forskare i sammanhang de inte är forskare på är inte hederligt.

14. Arne Jernelöv verkar knappast va en auktoritet
Arne Jernelövs Amazonia – den framtida värld där kvinnor styr blev starkt ifrågasatt ja. Och det var för att den var bristfällig och förenklad. För att det faktum att det finns områden där vi nått jämställdhet, eller att det finns enstaka områden där kvinnor är 54% inte på något sätt betyder att det är en given fortsättning att kvinnor fortsätter att öka i närvaro/inflytande etc:

15. Pendeln kan inte gå av sig själv
Det är ingen naturlag som gjort att kvinnor kommit ikapp, utan människor som kämpat för att det ska bli så. Få, om ens någon enda, feminist driver frågan att kvinnor ska dominera. Så hur skulle denna utveckling kunna fortsätta, sett ur ett politiskt perspektiv? Var skulle impulserna tas? Eller är det nya Moderaternas nya fråga – att kvinnor ska ta männens plats i maktpyramiden?

16. Att nedvärdera glesbygden är en självuppfyllande profetia
Kan det vara så att kvinnor sticker från landsbygden/glesbygden/förorten för att de förlorar mer än männen på den nedvärdering av områdena som folk som Per Schlingman sysslar med? Varför är lands – och glesbygden – där vår mat och våra råvaror kommer ifrån – inte att räkna som livsnerv? Och är det verkligen så enkelt som att säga att ”storstäderna” är en enhet med makt? Nej. Klyftorna i storstäderna växer också. Där förorterna, de urbana periferierna, har väldigt mycket gemensamt med glesbygden. Bryr sig Schlingmann et al om någondera? Eller ens om kvinnor för den delen?

17. Kvinnor i städer-grejen – stämmer det ens?
Och om vi går ytterligare ett steg bakåt i den frågan: Är kvinnors ställning i städer starkare än på landsbygden? Vad visar på det? Enligt Jordbruksverket vill unga kvinnor bo på landsbygden.

18. Krigsmetaforer är problematiskt
Med uttryck som ”kvinnor i städer längst fram vid fronten” signalerar man att det är ett krig som kvinnor dragit ut i. Mot vem? Fråga Pär Ström (han som ju var så snabb att hålla med i påståenden om att sverige är feminismens Saudiearabien, där kvinnors makt har blivit så brutal att männen lider helvetets alla kval och där han, Pär ström, är en liten Gandhi mot feministernas övervåld likt det brittiska imperiet, så har vi lite diktatur- och kolonialismmetaforer här också).

19. Säg åtminstone femvilles, please
”Girlvilles” är ju kanske ackurat om man som författarna påstår att kvinnor i 22-årsåldern kommer att styra städerna, som i sin tur ska styra världen. Men de tycks ju faktiskt mena att dessa 22-åringar, i dessa få städer i världen, kommer att bli normen även när de blir 42 och 52 och 70. Inget tyder på att det ena (tex att 22-åriga singlar har mer lön är män på visa specifika ställen) leder till det andra (tex att kvinnor generellt skulle börja tjäna mer) och ingenting över huvud taget visar att det finns någon slags pendel som skulle låta kvinnor generellt ”dominera” över män i någon enda stad, eller ort över huvud taget. Som sagt. Det är fullkomlig science fiction. Men vi väl ändå kalla dem för femvilles istället va? 

20. Vilket är deras syfte?
Ja, en ny världsordning växer de facto fram, men de är knappast kvinnor som går främst. Det är några få som går först, och de är män. Sedan finns det en fallande skala av olika mer eller mindre maktlösa. Att alla kvinnor inte är mer maktlösa än alla män bevisar faktiskt ingenting alls. Så vilket är egentligen deras syfte?

Det är ganska obehagligt med dessa dimridåer som går ut på att förklara en växande känsla av maktlöshet (tex hos våldsamma män) med att det är tex kvinnor eller invandrare som tagit makt. När det verkliga svaret är att makt och pengar nu koncentreras hos en allt mindre grupp män.

Entry filed under: feminism, politik. Tags: .

Min valanalys i fem (plus två) punkter Traditionsdagar – en möjlighet att lägga röda dagar under älgjakten

10 kommentarer

  • 1. Johana  |  23 september 2014 kl. 8:16 f m

    Jag håller med dig delvis, men jag kanske hade mina snälla glasögon på igår morse…

    4. ja den med biologin är intressant. Jag tolkade den lite annorlunda, även om det inte framgår vad de menar. Jag tolkade det som att kvinnor sätter biologin o barnafödande på vänt för att jobba/studera etc. Och där håller jag med, vi har ett problem när kvinnor ska anpassas in i en arbetsmarknad med spelreglerna satta för att passa män (med en fru som backar upp det obetalda hemarbetet) – vem ska ta hand om barnen?
    Detta är ändå något som gör mig bekymrad. Lösningen är så given: reformera arbetsmarknaden till att göra det möjligt för såväl kvinnor och män att ha barn och samtidigt mer krävande/högre positioner, 6 timmar arbetsdag NU, men ffa – vänd hemåt och ta hälften av allt med barn o hem säger jag till alla med snopp.
    Och ja, svenska kvinnor må föda fler barn än italienska, men vi väntar också allt längre med att föda första barnet (kan hänga ihop med att många tänker ”karriär, studier först” etc.), vilket kan få bittra konsekvenser i att det inte alltid går så lätt när man väl börjar försöka. Orättvist om något, att ens behöva fundera på att välja. Skulle arbetsmarknaden utgå ifrån att ansvaret delades rakt av både före och efter föräldraledigheten kanske detta ej skulle vara lika förekommande.
    7 & 8 & 9 Bra poäng! Men studier av unga kvinnor skulle också kunna ses som någon slags vändning av en trend, eller hur?

    Hur som, jag tyckte inte riktigt att man målade upp bilden som ett hot, utan faktiskt ackrediterade feminismen och att det arbete vi håller på med gett något slags resultat. Det var kul att komma från en moderat med pojkkollega.
    Även om jag håller med om att statistiken må vara skakig och syftet oklart!

    • 2. Anna Ardin  |  23 september 2014 kl. 7:08 e m

      Nä men visst, kvinnor sätter biologin på vänt, men män behöver inte det eftersom deras ”biologi” tydligen inte innebär krock med karriären. jag menar att det bara ligger i kulturen huruvida det krockar eller inte. Tror vi är överens! Jag tror (se mina två credd-punkter till pojkarna!) faktiskt, paradoxalt nog, att de tycker att utvecklingen är lite kul, kanske fattar de inte ens att den bild de målar upp uppfattas som hotfull. De är inte hotade, de kan gärna leva med en massa styrande businesskvinnor och känner inte att de riskerar något.

  • 3. Lars Edström  |  23 september 2014 kl. 11:41 f m

    Mycket välskriven analys. Låt oss inte glömma att Kjell A Nordström i en intervju i Di sa följande:
    ”På samma sätt är jag fullkomligt besatt av snygga kvinnor. Jag älskar att ha dem kring mig. Jag samlar på dem som man samlar frimärken.”
    Källa: http://www.konservativtforum.org/jakob_blogg/di26august.pdf

    • 4. Anna Ardin  |  23 september 2014 kl. 7:03 e m

      Nämen va i helvete! Haha, den sortens feminist alltså.

  • 5. Härifran  |  23 september 2014 kl. 2:24 e m

    Glädjande att du även nämner maktrelationen stad-land. Kika gärna in på http://www.harifran.nu

  • 6. Ferdinand Lassalle  |  23 september 2014 kl. 6:57 e m

    Varför inte glädjas över framgången istället? Nyliberalerna har ju rätt. Kvinnorna dras till storstaden för utbildning och karriär. 3/4 av alla högskoleexamina tas av kvinnor. Visst, det kommer att ta lite tid men sedan kommer kvinnorna både att komma ikapp och gå förbi. Jurist, präst, veterinär, ekonom, lärare med flera håller på att bli renodlade kvinnoyrken.

    De stora förlorarna blir ju de män som blir kvar på landsbygden (eller förorten) och inte utbildar sig eller gör karriär. De kommer de framgångsrika storstadskvinnorna att välja bort.

    • 7. Anna Ardin  |  23 september 2014 kl. 7:17 e m

      Vilken framgång? Att det är härligt att va kvinna i Teheran?
      Var har du fått 3/4-siffran ifrån?
      Du upprepar exakt det jag kritiserar, att siffrorna inte stämmer och att riktningen inte är bevisad.
      Varför spelar yrken som VD, styrelseproffs, finansmäklare och taxichaufför mindre roll än präst och lärare?
      De stora förlorarna kan väl lika gärna beskrivas som tjejer som är offer för trafficking eller sömmerskor i maquilas i frihandelszonerna, dessa kvinnor kommer inte heller att gifta sig med framgångsrika män i storstäderna.

      Ja, det finns en massa män som blir arbetslösa och utanför, men för att se vad som drabbat dem behövs en klassanalys, en analys kring storstadsmaktordningen och en analys kring rasifiering. Något som förklarar varför kvinnor lättare kan göra klassresor några pinnhål upp men sedan slår i glastak i kombination med detta. Att bara kolla på en enda av dessa maktordningar kommer aldrig att kunna ge svar på frågan, och ännu mindra leda oss till vilka politiska lösningar som krävs.

  • 8. Ferdinand Lassalle  |  23 september 2014 kl. 8:02 e m

    Naturligtvis kan man inte jämföra en teokrati som Iran med det postindustriella Sverige. 2006 var det 2/3 kvinnor som hämtade ut sin högskoleexamen. Siffran har vuxit sedan dess men 3/4 är, som du påpekar, kanske en något överdriven siffra. Med dessa siffror i bakhuvudet tror jag dock att att det bara är en tidsfråga innan kvinnorna tar ikapp det manliga försprånget i styrelserummen också. Eller kanske till och med startar egna företag där de själva kan utse styrelsemedlemmar?

    • 9. Anna Ardin  |  23 september 2014 kl. 9:55 e m

      andelen kvinnor har varit över 50% i akademin sedan 1960-talet. hur förklarar du det faktum att mindre än 5% av vd:arna i de största bolagen i sverige är kvinnor? förutom din ”känsla” här, och schlingmanns uppradning av random siffror som får sin legitimitet enbart av att folk extremt gärna vill se världen så här, har du något konkret som visar på samband mellan dessa olika storheter?

  • 10. Jakob Lindberg  |  24 september 2014 kl. 1:29 e m

    Jag tycker att du med rätta är ganska elak mot Nordström och Schlingmann. Däremot tror jag faktiskt att de är något på spåret – och din reaktion är i sin tur ett givet steg i den dramaturgiska dansen.

    Idag har kvinnor bättre betyg, dominerar på universitet och högskolor, är mindre arbetslösa och får en större del av kakan inom vård och omsorg. Män befolkar i större utsträckning våra fängelser, avslutar inte sina studier, begår självmord i långt större utsträckning, är missbrukare i större utsträckning osv. Listan kan göras lång. Vi bryr oss inte särskilt mycket om de utslagna männen men pratar fortfarande om kvinnans utsatthet i Sverige (globalt är det ju en helt annan fråga) – en ren reflektion av den gamla patriarkala inställningen att kvinnan måste skyddas emedan mannen får stå sitt kast.

    För att vara lite elak: Den vita manliga medelmåttan som hade två bilar på uppfarten samt sommarstuga för 50 år sedan har blivit ganska hårt utkonkurrerad av först kvinnornas intåg på arbetsmarknaden och sedan av globaliseringen där hans arbetsuppgifter utförs väl av någon i ett land han aldrig hört talas om tidigare. Han funderar nu på att rösta på SD.

    Kvinnor är helt enkelt vassare i genomsnitt än män – vilket har visat sig i otaliga stora studier under åren – och naturligtvis slår det igenom när samhället blir mer jämlikt. Men det finns en stor skillnad kvar – och det är den som du Anna indirekt tar upp.

    Män fullständigt dominerar vad gäller extrema resultat (ex i IQ tester) – det visade man redan på 50-talet. Detta korrelerar också med utfall. De mest utslagna i Sverige är män. Våra fängelser är manliga. De med lägst betyg är män. Listan bara fortsätter. Det mer kontroversiella är ju naturligtvis den andra delen av skalan – nobelpristagare, VDar etc.

    Som i botten någon som är övertygad av att våra själar är fångade och begränsade av våra kroppar är jag likaledes övertygad om att både kvinnornas styrka vad gäller genomsnitt och männens dominans vad gäller extremer påverkar vilka utfall vi har i samhället. Det är inte helt lätt att förhålla sig till.


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: