Är problemet politisk åsikt eller religiös tillhörighet?

19 september 2013 at 1:24 e m 31 kommentarer

Elisabeth Svantesson (M)

Elisabeth Svantesson (M)

Det finns en stark religionsfobi i stora delar av drevet mot Elisabeth Svantesson, nya arbetsmarknadsministern, och jag anar rentav en konspirationsteori. En teori som säger att de här ”sektmänniskorna” har mer inflytande än det verkar, och andra intentioner än de uppger sig ha. De slår i gränsen för vad vi kan tolerera.

Drevet väcker två frågor hos mig som jag anser att vi behöver diskutera. Tre utgångspunkter först bara:

1. Begränsning i aborträtten är en (religiös) högerhållning (konservativ), alldeles oavsett om du vill begränsa antalet aborter (vilket de flesta trots allt vill). Vänsterhållningen (liberal) är att se problemet med oönskade graviditeter, snarare än aborterna; stärka tillgången till familjeplanering/sexualundervisning/preventivmedel och stark välfärd, arbetsrätt och normkritik. Begränsning av aborträtten eller rentav abortförbud leder inte till färre aborter utan främst till sämre liv för kvinnor. Jag har skrivit om det många gånger, tex här.

2. Ja till livet är en svinorganisation och några av mina främsta politiska fiender i det här landet. De har usla, kvinnofientliga, dogmatiska och tveksamt effektiva politiska förslag. Dessutom drog sig exempelvis deras närstående press inte för att bedriva hetsjakt på en annan troende person, nämligen Omar Mustafa, i drevet mot honom, eftersom han varken är kristen eller reaktionär som de själva. Att de nu kräver tolerans mot de sina är hyckleri och ett hån. Men som ni vet att jag tycker bör man vända andra kinden till och behandla andra som man själv vill bli behandlad. Svantesson är ju som bekant inte ens med där.

3. Moderaterna är ett svinparti, och de mest extrema i ekonomiska frågor och i inställningen till välfärden i svensk politik. Människosynen man ger uttryck för när man tror att sjuka människor kan jobba mer för att man gör dem fattigare, införandet av fas3 och andra former av institutionella tvång gentemot ofrivilligt arbetslösa att stå med mössan i hand är väl ett långt värre hot för oss i vänstern än att de tillsätter nån slags en smygaborträttsmotståndare?

Så till de två frågor som drevet mot Svantesson leder mig till:

1. Är hennes politiska åsikt som är problemet, eller hennes religiösa tillhörighet? Det låter i debatten som att det är den religiösa tillhörigheten, och huruvida det (till skillnad från andra typer av övertygelse) ligger till grund för åsikten? Hennes åsikt hamnar i skymundan.

Det handlar alltså inte bara om huruvida man håller med personen eller inte, utan det finns ytterligare en dimension.

A. Du håller med personen i fråga – och ni grundar er åsikt på samma tro. Du gillar.
Exempel: Ni är båda ateister och tycker inte att aborträtten ska begränsas. Allt är frid och fröjd.

B. Du håller med personen i fråga – och ni grundar INTE er åsikt på samma tro. Du accepterar.
Exempel: Du är ateist och tycker inte att aborträtten ska begränsas, jag är kristen och tycker inte att aborträtten ska begränsas (till exempel för att jag anser att rätten till sin kropp är en helig rätt). Du accepterar min tro när jag håller med dig, men du vill gärna berätta för mig att det vore bättre om jag bara tyckte så, utan att ha någon slags helighet inblandad.

C. Du håller INTE med personen i fråga – men ni grundar er åsikt på samma tro. Du accepterar.
Exempel: Du är ateist och tycker inte att aborträtten ska begränsas, Moderaten Peter är också ateist men tycker att aborträtten ska begränsas genom högre patientavgifter, eftersom det blir så dyrt att landstingen ska betala för unga tjejers slarv med kondomer. Slarv borde man betala själv, resonerar han. Du tycker att Peter är dum i huvudet, men du accepterar att han sitter i landstingsfullmäktige.

D. Du håller INTE med personen i fråga – och ni grundar INTE er åsikt på samma tro. Du accepterar inte.
Exempel: Du är ateist och tycker inte att aborträtten ska begränsas, Moderaten Elisabeth är kristen och tycker att aborträtten ska begränsas genom att sjukvårdspersonal som av etiska skäl inte vill utföra aborter ska slippa det. Du tycker att dels att Elisabeth är dum i huvudet, men du accepterar inte heller att hon får några politiska uppdrag. Att tycka fel är dåligt, men att tycka fel på kristen grund är oacceptabelt. Hon måste gå.

2. Ska vi verkligen ha den här typen av krav på renlärighet hos politiker? I vilka frågor i så fall? Bara de som handlar om abort & HBT-frågor? Varför är just de frågorna viktigare än t.ex. hur man ser på exploatering av naturen? (Där jag kan tipsa om att moderater generellt också är svin.) På hur man ser på vårt ansvar för varandra?

Har ni tänkt på att det väldigt ofta handlar om identitets- & individperspektiv när man angriper troende? Och inte om de allmänna systemen som verkligen har potential att förändra människors vardag. Det är lätt att driva drev mot folk i privalmoralistiska frågor, medan de stora fulfiskarna och systemskiftesrelevanta frågorna kommer undan i skuggan.

När påven gjorde sin stora resa till Afrika för några år sedan, och höll väldigt kontroversiella tal om att Afrika måste resa sig från Västs ekonomiska förtryck så fick vi inte höra ett skit om saken. Och trots att han själv inte någonstans aktivt hade propagerat mot kondomer var det den enda frågan som de sensationslystna västjournalisterna ville pressa honom på. Man krävde att han skulle göra en preventivmedelsturné. Vilket jag också tycker hade varit en fin grej, men rätt orealistisk och inte så meningsfullt att kräva. Att istället låta honom komma undan med en trolig vilja att tona ner konflikten i den frågan och istället kolla på vad han faktiskt sa om de ekonomiska systemen som förstör livet för så oerhört många hade väl varit en betydligt smartare sak för journalister med hjärtat till vänster?

Men kanske är det helt enkelt så att det är viktigare att rensa bort religionen ur världen än att minska lidandet?

Läs även Malin Siwe i Expressen och Hanne Kjöller i DN.

Entry filed under: kristen höger, kristen vänster, kristendom, politik, religion, välfärd. Tags: , , .

”99% av all offentligt betald kultur är skit” Sverige har bytt syndabockar med Ryssland

31 kommentarer

  • 1. oldman94  |  19 september 2013 kl. 2:00 e m

    Intressant och bra du sätter frågan på sin spets…..svårt att diskutera tyckanden…..mera ”end of discussion sas”

    Annars:
    Re: ”3. Moderaterna är ett svinparti, och de mest extrema i ekonomiska frågor och i inställningen till välfärden i svensk politik. Människosynen man ger uttryck för när man tror att sjuka människor kan jobba mer för att man gör dem fattigare, införandet av fas3 och andra former av institutionella tvång gentemot ofrivilligt arbetslösa att stå med mössan i hand är väl ett långt värre hot för oss i vänstern än att de tillsätter nån slags en smygaborträttsmotståndare?”

    Välfärden som så mycket annat finansieras ju av skattemedel.

    Ju mindre skattemedel eller ju mera skattefinansierade utgifter ger en konsekvens.
    Antingen
    1. vid ökad välfärd kvalité eller kvantitet kostar det mer
    2. om kostnaden för välfärden inte täcks av det tillgängliga skattemedlen måste skatterna höjas
    3. eller så måste välfärden minskas…..någonstans iaf

    oftast verkar det som om det känns bäst att kostnadsökningar eller kvalitéts/kvantitets minskningar ”drabbar någon annan”…….

  • 2. Fredrik Sjölin  |  19 september 2013 kl. 2:04 e m

    Problemet är väl att oavsett religion eller politisk tillhörighet så finns det ett politiskt korrekt åsiktspaket som man måst omfamna om man skall ha nån som helst chans i ett offentligt arbete. Och jag vågar påstå även i ett privat. Ja, faktiskt om man överhuvudtaget skall lämna sin bostad och ge sig ut i samhället. Det är upprörande!
    Jag är inte feminist, jag vill ha en minskad invandring, strängare abortlagar och jag är inte för HBT frågor. Som medborgare är jag satt i husarrest. Och du Anna är en av åsiktsdomarna… Man känner sig som en politisk fånge.

    • 3. Anna Ardin  |  19 september 2013 kl. 10:27 e m

      Om man har åsikter som kränker andra eller inte vill tillåta andra att leva som de vill eller har åsikter som man är i stark minoritet att ha så måste man tåla kritik och att bli emotsagd. Man kan aldrig kräva att folk ska acceptera ens åsikter om detta folk tror att ens åsikter förstör för andra människor. Man får till exempel hemskt gärna säga att Elisabeth har förkastliga åsikter och inte borde få vara ministrar, på samma sätt som jag inte tycker att folk som har de åsikter du ger uttryck för inte borde få vara ministrar, men problemet jag ser är att hennes åsikter hamnar i bakvattnet av hennes religion.

  • 4. Anders Nilsson  |  19 september 2013 kl. 2:21 e m

    Rätt. Vi måste stå upp mot vänsterjournalismen. Den är
    ingen journalistik utan har tagit sig uppgiften att uppfostra
    en välutbildad befolkning.. Dessutom anförs den av människor som
    tillhör en generation som är sämre utbildad änt den tidigare.
    Vänsterjournalismen är flumskolans förkroppsligande i media.

    • 5. Anna Ardin  |  19 september 2013 kl. 10:20 e m

      Knappast en höger-vänsterfråga. När det var en vänstermuslim var det samma (fast mer hetsande skulle jag säga) tongångar från högermedia som från vänstermedia nu när det gäller en högerkristen. Se mina exempel ovan, man tolererar så länge de religiösa tycker ”rätt”, men när de på något sätt inte håller med en själv blir deras religion oacceptabel.

  • 6. Mattias Irving  |  19 september 2013 kl. 3:15 e m

    Svantesson ingår i ett sammanhang som trakasserar HBT-människor. Ingen jag känner till vet i dagsläget om hon själv deltagit i förböner för att avlägsna homosexualiteten i utpekade församlingsbor. Men hon har varit aktiv i rörelsen länge. Det är i vart fall tydligt att hon trots stor politisk medvetenhet inte känt sig föranledd att solidarisera med HBT-personer, utan istället deltar i en homohatarförsamling.

    Detta handlar inte om hennes tro, utan om hennes trovärdighet. Vi tillsätter inte teknokrater i regeringen, utan demokrater. Då duger det inte att avfärda dylika frågor genom att kalla hennes tro ”privat”. Det är orimligt att människor ska få utöva sin tro på ett sätt som skadar andra. Det skulle vi aldrig tycka var okej i andra sammanhang. Varför ska vi tycka att det är okej hos en minister?

    • 7. Anna Ardin  |  19 september 2013 kl. 10:17 e m

      Samma svepande argument och kopplingar drogs mellan Omar och religiösa sammanhang han varit i närheten av. Jag menar att motståndet är djupare än var hon står politiskt, att det handlar om ett motstånd mot personer som vägrar ta avstånd från sitt religiösa sammanhang.

    • 8. Sven  |  20 september 2013 kl. 7:42 f m

      Du menar väl ändå teokrat? Annars blir det väldigt konstigt.

  • 9. Gracchus Babeuf  |  19 september 2013 kl. 4:26 e m

    Det lustiga med det här är att hon i förstone hade alla rätt. Rätt kön, rätt ålder, rätt utbildning. Sedan avslöjades att hon var med i en sekt, Livets Ord. Tre plus och ett minus sålunda. Många ställer sig frågan hur en person som är rationell nog att avlägga en ek lic samtidigt kan vara medlem i en religiös sekt. I grunden handlar det om hennes omdöme.

    • 10. Anna Ardin  |  19 september 2013 kl. 10:15 e m

      Många förutsätter att religiösa inte kan tänka själva, inte är rationella och har andra avsikter än de säger sig. Min poäng är att de har fel. Och att det är hemskt att man ska behöva tillämpa en don’t ask don’t tell-princip på religiös tro eftersom toleransen är så låg för religiositet i Sverige.

      • 11. Gracchus Babeuf  |  20 september 2013 kl. 7:46 f m

        Det finns ju grader av stollighet. Ingen hade anmärkt på hennes religion om hon hade varit medlem i Svenska kyrkan eller en mer etablerad frikyrka. Livets Ord är dock stolliga på riktigt!

  • 12. Niklas  |  19 september 2013 kl. 5:57 e m

    Det kan också vara en fråga om nivåer. Kanske accepterar jag Peter i landstinget, men inte i regeringen? Kanske är det lättare att se Elisabeths abortmotstånd än Peters (då Peter smyger in det med en allmän avgiftshöjning)?

    • 13. Anna Ardin  |  19 september 2013 kl. 10:10 e m

      Ja, så kan det vara. Det finns gränser för toleransen både i höjd- & breddled.

  • 14. Jonny Disenfeldt  |  19 september 2013 kl. 6:57 e m

    Rensar man bort religionen i världen så minskar man lidandet.

    • 15. Anna Ardin  |  19 september 2013 kl. 10:09 e m

      Jaha! Som i Sovjet typ?

      • 16. Jonny Disenfeldt  |  20 september 2013 kl. 8:30 f m

        Religion ska bekämpas med upplysning.

        Alla former av statligt stöd / inblandade ska tas bort, staten ska inte spendera pengar på religiösa samfund, lika lite som man ger bidrag till Barbieklubben.

        • 17. Anna Ardin  |  20 september 2013 kl. 10:53 f m

          Så du är mer upplyst än jag alltså? Tack för att du sprider ljuset i mitt kommentasfält!

          • 18. Jonny Disenfeldt  |  20 september 2013 kl. 11:04 f m

            Ja uppenbarligen eftersom det du tror på är sagor skrivna av människor. Sagor som beskriver en gud som utplånar större delen av mänskligheten och djurlivet (maken till slaktare).
            En gud som dömer till ett helvete, vem är han att döma ..

            En gud som är klart emot homosexuella, en gud som förbjuder fläskätande bland det första han gör (och ingen kontraorder har kommit i det fallet).

            Det finns mycket att säga om denna påhittade gud som inte har någon som helst plats i verkligheten.

            Staten skall till att börja med lägga ner alla former av stöd till religösa församlingar,

            Lägga ner religionsundervisning och ta det som ett litet block i samhällskunskap/historia.

            Din Gud är lika verklig som Kalle Anka med den skillnaden att Kalle åtminstone lockar till skratt.

            • 19. Anna Ardin  |  20 september 2013 kl. 1:03 e m

              Du har en väldigt skev bild av både min religiositet och religion i allmänhet. Jag tycker det är tråkigt med människor som tror att andlighet och vetenskap på något sätt skulle stå emot varandra.

              “There are only two ways to live your life. One is as though nothing is a miracle. The other is as though everything is a miracle.”
              ― Albert Einstein

  • 20. Johan Kraft  |  19 september 2013 kl. 7:44 e m

    Och vad säger dina kompisar i Muslimska brödraskapet? Är de för bibehållen aborträtt?

    • 21. Anna Ardin  |  19 september 2013 kl. 10:08 e m

      Jag tror inte att jag känner till någon i det muslimska brödraskapet, men som jag förstått nätverket så har de mycket få gemensamma hållningar i den här typen av specifika frågor.

  • 22. Kristina Johansson  |  19 september 2013 kl. 10:58 e m

    Vänsterhållningen (liberal) är att se problemet med oönskade graviditeter, snarare än aborterna

    Ja då är man ju abortliberal. Om man inte ser utsläckandet av embryonalt liv *i sig* som ett problem så då är man för/likgiltig till abort. Dvs. Pro-Choice.

    Det går givetvis att se aborter som ett samhällsproblem, som en stor tragedi, utan att verka för förbud. Det var, åtminstone fram till för några år sedan, KD:s hållning.

    • 23. Anna Ardin  |  20 september 2013 kl. 10:57 f m

      Nej, om man vill minska aborterna så är det mycket smartare att förebygga och motverka orsakerna, istället för att lägga skuld och straff på de enskilda unga kvinnorna, som förbudsivrarna vill. Dumt, ineffektivt och knappast mer respekt för liv.

      • 24. Kristina Johansson  |  20 september 2013 kl. 5:38 e m

        Ja till Livet är inte abortmotståndare, de vill bara förbjuda abort efter v 12. Nej, jag är inte med där och har aldrig varit.

        Jag tror vi pratar förbi varandra: du skriver att du inte anser abort är ett problem, du anser att oönskade graviditeter är problemet. Du anser också att rätten till kroppslig integritet är helig.

        Då är man inte emot abort alls, man är Pro-Choice.

        Det är möjligt att vara emot ett förbud av abort och samtidigt se abort som ett problem i sig, t.o.m. som en stor mänsklig tragedi. Men samtidigt som ett problem som inte går att lösa på tillgångssidan utan måste lösas på efterfrågesidan.

        Majoriteten av svenska folket befinner sig i kategori nr 1, dvs. de anser inte att abort är tragedi. Därför den starka reaktionen mot Sunesson, trots att hon inte vill ha förbud.

        • 25. Anna Ardin  |  20 september 2013 kl. 6:26 e m

          Om jag vill minska antalet aborter för att jag tycker att det är en icke önskvärd sak så kan du inte tala om för mig att jag inte alls är emot aborter. För om vi hade rätt att definiera bort andras intentioner så skulle jag kunna hävda att de som förespråkar förbud/inskränkningar i rätten, ISTÄLLET (som så ofta) för gedigen sexualupplysning, normkritik och tillgång till fria preventivmedel för unga inte egentligen vill minska aborterna, att de inte ”alls” är emot aborter utan att de då är emot kvinnors rätt till kroppslig integritet. Men jag tror att det finns en verklig vilja att minska aborterna även från dessa människor, även om de inte har en lika smart lösning på det problem vi båda har identifierat.

          Ja, jag ser abort som sorgligt och onödigt, men att driva den linjen, och att kräva att gemene man ska se det på det viset blir ett skuld och skambeläggande av enskilda (unga kvinnor), och det tycker jag inte är ok.

          Jag tycker exempelvis att det är en långt större tragedi vad människor gör mot djuren i våra köttindustrier, eftersom det inte är släckande av liv av behov eller efter vägande av för och nackdelar, utan ett fullständigt oreflekterat massmördande som sker enbart för njutnings skull. Men det vore mig främmande att driva kampanjer med skuldbeläggande av varje människa som äter en skinkmacka. Det är vår kultur som är underutvecklad, och det finns mängder av saker att göra för att minska köttätandet utan att skrika mördare; vegetariska måndagar i hushållen, mer vegetariskt på skolor och sjukhus, förebyggande arbete och underlättande av att välja annorlunda.

  • 26. Kevin  |  20 september 2013 kl. 2:09 f m

    Tycker du bidrar till ett trist debattklimat när du kallar dina politiska motståndare (t ex) moderater för svin.

  • 27. Isak T. Gerson (@laxsill)  |  20 september 2013 kl. 8:23 f m

    Jag var lite inne på samma grejer för ett tag sedan http://copyisright.se/?p=1732

    • 28. Anna Ardin  |  20 september 2013 kl. 10:53 f m

      Tack!

  • 29. Anders Nilsson  |  20 september 2013 kl. 11:03 f m

    Hela denna diskussione skulle vara omöjlig utanför Sverige.
    Här vandrar en vålnad, Stalins. Svantesson ska idka själv-
    kritik (vilseledd, mindre förståndsgåvor) och göra avbön. Sen
    följer omskolning. Mönstret känns igen från 60-talet. Hur
    kunde hon komma under radarn som ordf i arbetsmarknads-
    utskottet? För detta borde Lindberg och andra idka självkritik
    och göra avbön. Sen måste alla göra avbön som före riksdags-
    beslut hamnat på fel sida, minoritetens

  • 30. Lars Flemström  |  20 september 2013 kl. 9:51 e m

    Det finns mycket starka inslag av religionsfobi i det här. Drevet mot Svantesson handlar inte om hennes politiska tillhörighet eller om hennes politiska åsikter, utan om hennes religiösa tro. Drevet tar avstamp i grova fördomar om människor, som har en religiös tro.

    Diskrimineringen av religiösa börjar få allt större likheter med diskrimineringen av homosexuella längre tillbaka i tiden. ”Nu börjar de kräva rättigheter också De får ju finnas, och det ska de vara nöjda med. Det är väldigt generöst att de får finnas.” Ja, så har man börjat se på religiösa. Stalinrysslands syn på religionsfrihet.

    Fördomarna mot homosexuella kunde ta sig uttryck i att de ansågs olämpliga som yrkesmilitärer. Nu har vi krav på yrkesförbud mot personer som av religiösa skäl inte själva vill medverka till aborter. Det torde vara en mänsklig rättighet att slippa. Det måste finnas andra befattningar, där abort inte ingår i arbetsuppgifterna, inom den stora organisation som sjukvården är. Någon dör ju, dödas av den som utför aborten. Eller är det är döda foster som plockas ut vid kirurgisk abort?

    Sedan kan jag tala om för dig att innan vi fick fri abort i Sverige, fanns ingen skyldighet för den offentliga sjukvården att tillhandahålla abort, även om abort hade beviljats av Socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd (som var den beslutande instansen), utan den abortsökande kvinnan fick vända sig till privatläkare, som ofta vägrade. Detta är i korthet bakgrunden till kravet på sjukvårdspersonal att medverka i aborter.

    Om inställningen till aborter bland sjukvårdspersonal skulle vara mer negativ än befolkningen i sin helhet, så måste man fråga sig vad det beror på. Är aborter ett psykiskt arbetsmiljöproblem? Om inställningen till aborter bland sjukvårdspersonalen är som bland befolkningen som helhet, så borde det råda balans mellan tillgång och efterfrågan. Varför i så fall tvång?

    • 31. Anna Ardin  |  21 september 2013 kl. 6:45 f m

      Ja, jag tycker att det ligger en del i jämförelsen med synen på honosexuella. Vissa tycker inte alls att man får lov att vara religiös och få några positioner någonstans, eftersom man är ”korkad”, ”tror på sagor” etc (Jämför med honosexuella som ansågs sjuka och onaturliga). Andra tycker att det är ok om man är religiös men inte berättar om det, ”varför måste de leva ut”, ”du behöver väl inte skylta med det”, ”religion är en privatsak”, något man får utöva i hemlighet så att ingen annan ser det, inte bedriva ”homosexuell propaganda” som man nu lagstiftat om i Ryssland, eller inte ”missionera” som fler och fler tycks kräva i Sverige, ”tro/homosexualitet är ett val” och därför behöver man inte respektera människor som tror eller är homosexuella, de kan ju bara välja annorlunda om det inte passar


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: