Vad är det för valfrihet att få välja på det man inte vill ha?
27 juni 2013 at 5:26 e m 6 kommentarer
Göteborgsposten har publicerat en ganska dålig ledare på det gamla vanliga temat ”att få välja vinst är valfrihet”. Patrik Waldenström på idéburna skolors riksförbund och jag reagerade på samma sätt och skrev det här svaret:
Göteborgspostens ledarsida upprepade i dagarna de vinstdrivande välfärdsföretagens mantra ”utan vinst ingen valfrihet” (GP 25/6 -13). Vi hävdar bestämt att vinstutdelning inte alls är liktydigt med valfrihet. Självklart behöver verksamheter kunna ha överskott, men återinvestering av vinsterna är knappast ett hinder för utveckling och mångfald.
I en opinionsundersökning som Sektor3 genomförde med Demoskop under hösten, ställdes frågan om vilken huvudman de svarande skulle föredra om de skulle välja vård, skola eller omsorg. I svaren framträder en bild som rimmar illa med hur valfriheten i själva verket ser ut. Hälften av de svarande skulle föredra en offentlig aktör, 18 procent föredrar att välja en icke-vinstdriven organisation och 11 procent ett företag med restriktioner på vinst. Bara 3 procent föredrar att välja ett vinstdrivet företag. Vad är det för valfrihet att få mer av det man inte vill ha att välja på?
Att det skulle behövas vinstutdelningar för att få in nytt kapital i välfärden är nonsens. Koncernernas investeringar och uppköp kommer huvudsakligen från skolpengen. Överskott från en skola används för att köpa skolor som fanns redan innan vinsttanken uppfanns, med tanken att ta ut alla pengar i vid försäljning i framtiden. Vi undrar också var ledarsidan fått idén om att bara vinstutdelande företag kan vända sig till banker? Naturligtvis kan även ideella aktörer få banklån.
En bärande idé i friskolereformen på 90-talet var att fler idéburna aktörer skulle starta skolor. Regeringen betonade att reformen skulle öppna för en mångfald av ägare som drev föräldrakooperativa skolor, skolor med speciella ämnesprofiler eller pedagogiker och att personal eller föräldrar skulle kunna driva vidare nedläggningshotade glesbygdsskolor. Med facit i hand kan vi se att något gick fel på vägen. Utvecklingen pekar nämligen mot allt färre ägare bland Sveriges friskolor, där de tio största bolagen i dag utbildar 40 procent av alla elever som valt en fristående skola. Inom äldrevården är trenden ännu starkare, där två stora bolag står för hela 50 procent av den privata äldreomsorgsmarknaden.
Rätten till vinstutdelning i välfärden leder i sig inte till en bred mångfald. Om elever, patienter och brukare ska kunna välja bland en mångfald av aktörer med olika inriktningar, ägare och värderingar så behövs en politik som främjar valfrihet – också för dem som vill driva verksamhet i välfärden. Det vi ser i dagens system är att andelen ideella, kooperativa och småskaliga alternativ minskar sin andel av de fristående i takt med att storskaliga, kommersiella aktörer växer. Det om något riskerar att minska medborgarnas valfrihet.
Anna Ardin
Ansvarig för välfärdsfrågor på Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället
Patrik Waldenström
Ordförande Idéburna skolors riksförbund
Entry filed under: politik. Tags: falsk valfrihet, friskolor, valfrihet, vinst i välfärden, vinstutdelning.
ardin.se 
1.
Dryga Lisa | 27 juni 2013 kl. 7:27 e m
Har du rätt så kommer de företag som folk inte vill ha, inte att överleva. Självreglering, typ. Förstår inte direkt din s k upprördhet.
Eller är du rädd för att vinstgivande verksamhet skulle utmana den ofta alltför slösaktiga kommunala verksamheten?
Jag delar s-partiets kongress beslut till viss del precis så som GT gör:
”Sker detta (dvs regleringen; min anmärkning) genom tydliga kvalitetskrav, kompetenta kommunala upphandlingar och löpande kontroll av verksamheterna, där samtliga vårdgivare, privata som ideella och kommunala, konkurrerar på lika villkor, är allt i sin ordning.”
MVH
2.
Anna Ardin | 28 juni 2013 kl. 6:44 f m
Om det vore så att folk kunde välja fritt så hade det varit så, men nu kan de inte det. Det finns tex fem kooperativa vårdcentraler i hela Sverige, ingen på något som helst rimligt avstånd från mig. Jag har en privat, trots att jag vet att systemet inte leder till de effekter i termer av tex jämlikhet jag vill ha i samhället, men det är knappast något jag kan påverka nämnvärt genom att välja nåt annat. Problemet ligger inte främst i att jag, men just nu väldigt lätta vårdbehov, inte skulle vara nöjd, utan att hela systemet leder fel. Att ekonomiska incitament går före humanitära. Du tänker helt fel i den här frågan.
3.
Dryga Lisa | 28 juni 2013 kl. 10:49 f m
Om ägarfrågan är en SÅÅÅÅ VIKTIG IDEOLOGISK fråga för dig vilken vårdcentral du skall kunna gå till då tycker jag att du skall flytta! Ett annat alternativ skulle kunna vara att du väljer en vårdcentral i närheten av ditt jobb i centrala Stockholm så blir urvalet genast större. Eller: kanske kan du själv initiera starten av en kooperativt ägd vårdcentral?
För de flesta människor är detta INGEN VIKTIG IDEOLOGISK fråga. Det är kvaliten som avgör, inte ideologin.
4.
Anna Ardin | 30 juni 2013 kl. 5:25 f m
Du förstår inte riktigt poängen här tyvärr, det är alltså inte ett egoistiskt ställningstagande eller något som handlar om min enskilda vårdcentrals ”kvalité”, utan en fråga om vilket samhälle vi vill leva i. Ja, det är ideologiskt.
5.
Göran | 28 juni 2013 kl. 6:19 e m
En bärande idé i friskolereformen på 90-talet var att fler idéburna aktörer skulle starta skolor…
Jag håller med dig om att något blev snett på vägen. Den duktiga rektorn som i många år försökt driva nya pedagogiska idéer mot en ointresserad skolbyråkrati inklusive kommunpolitiker och i stället fick chansen att starta en friskola finns, men dominerar inte nu. Men det var faktiskt också ett motiv att kunna driva med större effektivitet, kortare beslutsvägar mm, och en undersökning bland lärare visade att de som jobbade i friskolor trivdes bättre.
Sist men icke minst tror jag att en besjälad rektor i en friskola har större chans att få personalen med sig till ett team där man verkligen vill utvecklas och göra något bra för barnen.
Spåren av den nuvarande lärarkåren förskräcker.
Du har med andra ord bara den traditionella vänsterideologiska synen att offentligt är bara det bästa.
6.
Anna Ardin | 30 juni 2013 kl. 5:23 f m
Har du läst artikeln? Hur kan du läsa att jag tycker att allt ska va offentligt? Det står det iaf inte, hela inlägget handlar om att man måste förbättra reglerna för icke vinstdrivande om det är det man vill ha. Bengt Westerberg, Beatrice Ask och Lars Leijonborg är tre av dem som sagt att det inte blev som de hade menat, så det är knappast bara vänstern som är besvikna över utvecklingen.