Ondskan är passiv, inte aktiv

26 juni 2013 at 5:50 e m 2 kommentarer

Det onda återfinns inte bara i krig och totalitära ideologier. I dag avslöjar ondskan sig oftare i underlåtenheten att reagera på någon annans lidande, i oviljan att förstå andra, i okänsligheten och i den bortvända etiska blicken”, skriver sociologen Zygmunt Bauman i sin senaste bok Moral blindness. Ondskan är alltså enligt honom inte aktiv, utan passiv. Översättningen är Brita Hälls i Kyrkans tidning, läs gärna hennes fina artikel om saken här.

Bauman menar att många vanliga människor idag har tappat sin moraliska kompass. Det är möjligt att han har rätt, men jag vill hävda att de flesta faktiskt har en moralisk kompass någonstans, men att människor oftare gör bedömningen att det kostar för mycket att följa den. Om du tar ställning så riskerar du att stöta på motstånd, och det kan göra fruktansvärt ont. Det enkla sättet att undvika smärtan är förstås att inte ta ställning.

Det allra säkraste kortet att satsa på om du vill skapa en trevlig stämning vid fikabordet, är ofta att inte tycka något särskilt. Det är inte det effektivaste om du vill förändra något i samhället eller världen, men det funkar fint om du vill bli anställningsbar, vara vän med alla, eller rentav göra partipolitisk karriär.

Har du någonsin funderat på varför vi hör så öronbedövande lite från de allra flesta av våra 349 riksdagsledamöter? Mitt svar på den frågan är att det är oerhört svårt att över huvud taget bli riksdagsledamot om du tycker för mycket. Om du driver frågor för hårt, om du riskerar att förändra för mycket. En kompromisskandidat har större chanser än någon av två sidors favorit inom ett parti.

Samma sak när någon blir rånad i en fullsatt tunnelbanevagn, hänvisas till tiggeri på en trottoar eller mobbad på en skolgård är det allt för vanligt att vi runtomkring gör oss moraliskt blinda. Vi vill inte att det som sker ska ske, men vi vill inte själva utsätta oss för risker att bli rånade, offra vår dyrbara tid på att engagera oss eller tappa social status genom att välja ett mobboffers sida.

Eller som när Socialdemokraterna först valde in Omar Mustafa i sin partistyrelse och när han sedan kritiserades (för allt från att vara för from till att ha bjudit in antisionister till moskén) var man inte beredd att backa upp honom. Passivt valde S in honom, och passivt lät man honom gå. Eller som Qaisar Mahmoud uttryckte det ”man ville äta kakan utan att kännas vid den.”

Det finns många exempel på när vi struntar i att välja sida trots att vi instinktivt känner vad som är det moraliskt riktiga. Men att som Carl Bildt hävda att det handlar om stabilitet och inte om att välja sida när Gaddafi avrättar demonstranter och vår vapenexport till en av världens alla diktatorer kan stå på spel, innebär inte att vara neutral.

Vi har en moralisk skyldighet att välja sida, och att vägra göra det är knappast mindre omoraliskt än att välja fel sida, alldeles oavsett om det riskerar att kosta något. 

För er som inte läst boken Indignez-vous (Säg ifrån! på svenska eller Time for outrage på engelska) av Stéphane Hessel så gör det. Det borde kanske även Maria Arnholm göra. Om ni inte förstår vad jag menar med det så rekommenderar jag Jonas Bergströms artikel om att arga feminister gör nytta.

Entry filed under: politik. Tags: , , , , .

En invandrare kom hit och fick egna lagar Vad är det för valfrihet att få välja på det man inte vill ha?

2 kommentarer

  • 1. henning bask  |  26 juni 2013 kl. 10:51 e m

    Det är samma fenomen som när en handlingsförlamad folkmassa står och tittar på när någon håller på att drunkna. Eller när en annan handlingsförlamad folkmassa står och tittar på när en buse ger en försvarslös åldring ett kok stryk.

    Exempel från litteraturens värld: Solsjenitsyn skriver i första delen av GULAG-arkipelagen om hur ingen reagerar mot att två KGB-agenter för bort en person som de arresterat. Det är fullt av folk på Vitryska järnvägsstationen men ingen reagerar. Det hade varit en enkel sak för några i massan att befria arrestanten. Men ingen gör något. Och detta händer i Sovjet på 30-talet.

    Jag kan stjäla bensin på en mack utan att någon reagerar. Osv osv. Så det du skriver om är förvisso angeläget men knappast något nytt.

    • 2. Anna Ardin  |  27 juni 2013 kl. 7:30 f m

      Absolut.


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: