Stefan Löfven, vad känner du i ditt hjärta?

16 mars 2013 at 7:07 f m 20 kommentarer

Stefan Löfven framför S-logga

Stefan Löfven

Jag går Bommerviksakademin. Igår var Stefan Löfven på besök och sa att det är viktigt att vi vinner valet. Jag håller helt med. Fyra år till av utförsäljning, skattesänkning och nedmontering av det välfärdssamhälle som tagit så mycket kraft att bygga upp vore katastrof.

Men jag vill mer än att bara rösta emot borgaralliansen, jag vill känna pepp och glöd och engagemang för det alternativ som erbjuds. Och det gör jag inte nu.

Ett skäl till den saknade peppen är att vår portalparagraf inför valet är ”jobben före allt annat”. Det jag hör är ”jobben före klimatet”, jag hör ”vilka jobb som helst, till vilka löner som helst, är bättre än en enda dag av omställning” och ”jobba dig fri och lycklig, jobba fler timmar, hårdare, mer, det är genom jobb – inte fritid – du blir en riktig människa”.

Det är vad jag hör. Det är för mig moderatpolitik. Det är för mig ett av de starka skälen till att jag vill bli av med den sittande regeringen. Om alternativet säger samma sak, så kan jag fortfarande se nyttan med att byta. För alliansen är ruskigt duktiga på att göra medborgarna till kuggar i kapitalägarnas hjul, och det arbetet behöver brytas. Men att vi bara är lite sämre på det duger liksom inte.

Så jag tänkte att jag skulle passa på att utnyttja det faktum att Löfven för första gången stod framför mig och redo att ge mig svar. Att få hjälp att känna den pepp som han tycks känna inför jobben. Vi behöver vinna valet, och jag behöver pepp för att va en bra valarbetare. Så jag ställde frågan:

– Stefan, vad känner du i ditt hjärta när jag säger ”jobben före allt annat”?

Jag hade hoppats på ett brandtal om att han sett vad som händer med människor som ställs utanför. Hur arbetslöshet och avsaknaden av möjligheter att försörja sig själv bryter ner en människa och hela hennes familj. Hur vi som medmänniskor behöver mötas i ögonhöjd, hur trygga människor är grunden för att bygga en rimlig värld, hur han, personligen känner med det begrepp som är så viktigt att det höjts upp till portalparagraf. Jag önskade mig att få veta något om den resonansbotten jag hoppas finns här, något som visar att den här paragrafen är vår politik och inte moderaternas, att den inte är allt men just nu en prioritering för att nå den andra värld som jag tror är möjlig.

Men jag fick inte det brandtalet. Jag fick svaret ”det är det som gäller”. Han inledde svaret på min fråga med ”det är det som gäller”. Sedan förklarade han att välfärden inte står i motsats till jobben. Sedan sa han, ”ja, det känns”. Men jag vet inte hur. Och den känslan kanske finns, men den har inte smittat av sig till mig.

Rafael lyfte därefter hållbarheten, Jon frågade om det verkligen var jobben först som gällde i vapenexporten och någon annan frågade om de värdiga, utvecklande jobben. Och det var bra! Flera frågor där S svar inte duger. Där vår partiledning inte talar till hjärtan. Åtminstone inte mitt.

Själv blev jag så rörd att jag grät när jag såg en reklamfilm från Procter & Gamble igår. Men när det kommer till vår portalparagraf känner jag inget, och vad Stefan känner i sitt hjärta, det vet jag fortfarande inte.

Entry filed under: politik, socialdemokraterna. Tags: , , .

Allians och vänsteropposition överens om välfärdspolitiken Stort steg för non-profit på kongressen!

20 kommentarer

  • 1. Precis  |  16 mars 2013 kl. 9:13 f m

    Precis vad jag också känner när jag hör Löfven, ingen stor skillnad på politik. Vart tog fattigpensionärerna vägen t.ex S tillsammans med de borgerliga (utom MP och V som förstörde pensionssystemet och snodde pengar ur pensionskassan). S var ju ändock de första med utförsäljningarna av våra gemensamma tillgångar som alliansen nu med rasande fart fortsatt med. S var den regering som började utfasa läkemedel från högkostnadsskyddet, då blir det på nåt sätt legitimt för alliansen att fortsätta, dyrt dyrt kostar pengar. Men ett välfärdssamhälle måste få kosta och det finns pengar hur mycket som helst det är fördelningen det är fel på.

  • 2. Precis  |  16 mars 2013 kl. 9:14 f m

    Tilläggas kan att jag blir mer och mer besviken på S som en gång stod upp för arbetarna, och känner att jag inte kan rösta på dom längre.

  • 3. Dryga Lisa  |  16 mars 2013 kl. 9:33 f m

    Det är säkert flera decennier oss emellan i åldersskillnad men jag blev ändå rörd av dina rader. Du är nu som jag varit innan jag blev ”dryg”. Dina ideal känns hotade och du tvingas ställa dig den obehagliga frågan om du varit naiv. Jag har gått igenom samma process för länge sedan och blivit en … pragmatiker!

    Jag tror att samma sak gäller Löfven. Med ideologiska ”brandtal” kommer han inte att vinna några val, tiderna har förändrats alltför mycket sedan Brantings och de andras tid och det vet han. Och han skulle definitivt inte vinna mig (som röstat då och då på sossarna!).

    Kom bara ihåg Juholts ”brandtal”! Han var en lysande retoriker men också en stor demagog som skrämt bort väljarna. Vill du ha det så? Jag tror inte det.

    Vi , ”den stora massan”, vill inte ha stora förändringar i samhället. För oss finns det inte ”moderatpolitik”, ”sossepolitk” eller ”annan politik” utan för det mesta bara en apolitisk verklighet som vi idag hanterar i den stora vardagspragmatismens namn. Tråkigt? Cyniskt? Må vara. Men dra nu inte den slutsatsen att vi är omänskliga, egoistiska svin bara för det. Vi kan ändå vara flitiga, känna med, älska, hjälpa, vara solidariska etc.

    Har jag rört till det altför mycket? Sorry! … Men gråt inte mer. MVH

    • 4. Poetrystickers  |  17 mars 2013 kl. 1:56 e m

      Jag håller inte med dig dryga lisa!

      Jag tror absolut att ideologiska brandtal vinner hjärtan bland åhörarna. Och den som vinner hjärtan vinner val!

      Stora förändringar i samhället när det gäller utjämning av klasskillnader, skydd av människor som behöver, stöd till utsatta grupper och liknande behöver inte betyda stora förändringar för dig som den cyniska och apolitiska massan. Det handlar om att föra en politik som ser till att vi erbjuder en lägsta levnadsstandard som känns okay, en politik där även folk får flera chanser i livet och det inte är kört för att du blev sjuk och missade tåget..

      För dig som den cyniska och apolitiska massan spelar det kanske ingen roll, om du redan har ett tryggt jobb, en bra anställning och bakgrund. Bra för dig i så fall. Men du kan fortfarande känna för att rösta för en framtid som gör att fler kan få en trygghet som du känner! (och för din egen del behöver du inte oroa dig om stora förändringar, de kommer inte påverka dig om inte du råkar snubbla någon gång i livet, först då kommer du uppskatta dem för din egen del!)

      Faktum är att den ekonomiska politiken inte gynnat speciellt många i sverige sedan borgarna tog över, den har gjort ett rikt fåtal rikare, alla andra har förlorat pengar på något sätt. Den cyniska och apolitiska massan har blivit lurad av medias förenklingar om ”mer pengar i plånboken” när det börjar kosta mer att gå till doktorn samtidigt som skatter sänks och friskolecheferna gör vinster på dina barn istället för att låta dom få tillräckligt många lärare.

      Jag tror att den cyniska och apolitiska massan är cynisk och apolitisk just på grund av att politiker är så visionslösa, att media är så extremt förenklande och högerinriktad (fastän journalisterna röstar vänsterut.. ) och för att allt känns så löjligt och tankefattigt. Om en stark vänsterpolitiker kommer med ett I-have-a-dream-tal, såklart baserat på riktiga lösningar och bra idéer, där en media inte redan i förväg skrattat och satt sikte för att sänka henom, då tror jag vi kan se något fantastiskt ske hos den cyniska och apolitiska massan!

      • 5. Anna Ardin  |  17 mars 2013 kl. 3:32 e m

        Tack!!

      • 6. Dryga Lisa  |  18 mars 2013 kl. 10:38 e m

        Du behöver inte hålla med mig men läs inte mina rader som ”fan läser Bibeln” dvs selektivt. Det är ingen retorisk övning jag vill här bedriva med en poet (?). Var klok nu och kolla ordentligt dina argument mot tiden med Juholt. Hur reagerade ”den stora massan” på de där vackra, traditonella s-visioner som du med en så stor entusiasm tog emot från hans ”brandtal”?

        Dra bara inte nu igen slutsatsen att det var fel på ”den stora massan”, att den är korkad eller att den inte vet sitt eget bästa. Och jag känner att jag behöver ännu en gång påminna dig om ”att [inte] dra den slutsatsen att vi är omänskliga, egoistiska svin bara för det. Vi kan ändå vara flitiga, känna med, älska, hjälpa, vara solidariska etc.” Du tycks ha uppenbara svårigheter med att kunna föreställa dig det. MVH

  • 7. Ingrid och Sture  |  17 mars 2013 kl. 1:23 f m

    Mycket bra, Anna! Vi känner som du!

  • 8. Gracchus Babeuf  |  17 mars 2013 kl. 4:45 f m

    Det känns som om Löfvén i mångt och mycket bara är VU:s språkrör. Det vore väl gott och väl om det inte vore så att sittande VU är det svagaste i mannaminne. Talande är det faktum att den enda opposition som bedrivs mot Alliansen kommer från Moderaterna själva och DN:s ledarsida. Med tanke på att Alliansen misslyckats med det mesta så vore det ganska enkelt att bedriva oppositionspolitik. I stället väljer man att avstå. Ungefär som en straffskytt som väljer att avstå den tilldelade straffsparken.

    Eftersom man saknar egen politik så siktar man på att vinna valet 2014 på en ren personvalskampanj. Man räknar kort och gott med att Stefan Löfvén är en populärare person än Fredrik Reinfeldt eller att väljarna helt enkelt tröttnat på Alliansens politik och därför röstar på alternativet. Även om alternativet inte har någon egen politik…

    • 9. Anna Ardin  |  17 mars 2013 kl. 8:33 f m

      Du överdriver, men det finns några obehagliga sanningar här.

  • 10. Robert Wensman  |  17 mars 2013 kl. 10:14 f m

    Stefan Löfven kunde lika gärna ha varit Golman Sachs eller Bildeberggruppens man. Det som Dryga Lisa beskriver som att bli pragmatisk, är i själva verket bara en omskrivning för att resignera, men för att stå ut med sitt eget nederlag, så måste förändringen skönskrivas på något sätt.

    Men varför måste man resignera? Finns det oskrivna lagar som gör att en hårdför arbetslinje måste vara svaret?`

    Problemet är att Socialdemokratin har fastnat i en ideologisk återvändsgränd, vad gäller utformningen av deras ekonomiska politik. Man har helt blint accepterat nyliberala premisser som sanning, och är därför inlåst i tankesättet.

    Vad är då vägen ut?

    Genom helt nya ekonomiska idéer så klart!

    Jag företräder ett nätverk som försöker föra fram just sådana, men vi är samtidigt partipolitiskt, eller till och med blockpolitiskt obundna. Vi är vare sig höger eller vänster, vi är geoister! Vi tror på skatt och omfördelning, men vi tror inte på beskattning av arbete! Det vi istället vill beskatta fullt ut är land och naturresurser. Kolla in:

    http://www.landskatt.se

    Detta är det nya paradigmet som Socialdemokratin väntar på! Om ni kan ta er an detta, så kan ni hitta en väg för att skapa en jämlik framtid.

  • 11. Leif Andersson  |  17 mars 2013 kl. 10:47 f m

    Skillnaderna i konkret politik mellan S och M är försvinnande liten.

    Den förväntade valsegern 2014 för S handlar mer om den nuvarande regeringens inkompetens under senaste mandatperioden än att man förespråkar några större förändringar.

  • 12. Wolfgang Panteleit  |  17 mars 2013 kl. 10:58 f m

    Ja, jag håller helt med dig, men vi kanske måste ta den lilla chansen vi har att överhuvudtaget förändra nånting.

  • 13. Wolfgang Panteleit  |  17 mars 2013 kl. 11:03 f m

    Jag tror att hans hjärta har fått stå ut så mycket att han inte är en person som i första hand ”känner”, men han kan mycket väl vara den rätta personen att vända det aktuella katastrofläget just därför att hans styrka är mera tanke och vilja. Ju mera stöd han kan känna från partiet desto större är hans chanser att göra ett bra jobb och lyckas.

  • 14. broskbenny  |  17 mars 2013 kl. 12:12 e m

    Är det inte oundvikligen så att de två största, stadsbärande partierna blir populistiska? Just nu är det jobben, arbetslinjen och allt det där som gäller och så länge den breda medelklassen köper det så kommer nog S sätta ”jobben framför allt”, varför skulle de säga något annat, vad skulle de tjäna på det?

  • 15. Jan  |  17 mars 2013 kl. 3:03 e m

    Anna sätter fingret på den springande punkten – S har inget hjärta längre, inga tankar på utvecklingen av demokratin, välfärden och befrielsen från det livslånga arbetstvånget. Att så många ledande Socialdemokrater utan att skämmas går över till riskkapitalets organisationer, banker och vapenlobbyn säger väl allt. Men du, Precis, lär dig använda parantes rätt, eller menar du verkligen ”(utom MP och V som förstörde pensionssystemet och snodde pengar ur pensionskassan)”, eller?

  • 16. Jörgen L  |  17 mars 2013 kl. 3:30 e m

    Tyvärr känns det som att man går till val på att genomföra motståndarnas politik, bara med en ”snällare” intention…

  • 17. Precis  |  17 mars 2013 kl. 6:13 e m

    Till språkkonstapeln Jan ”Men du, Precis, lär dig använda parantes rätt, eller menar du verkligen ”(utom MP och V som förstörde pensionssystemet och snodde pengar ur pensionskassan)” Visst ska det vara komma efter ”och V” om nu ingen förstod det

    • 18. Anna Ardin  |  17 mars 2013 kl. 6:33 e m

      Jag fattade, men vissa har typ lite behov att konstapla sig :)

  • 19. Gracchus Babeuf  |  18 mars 2013 kl. 12:27 e m

    Politikernas fokusering på jobben är ju en naturlig följd av att det är den fråga som väljarna prioriterar högst. Vilket ju är lite tragiskt med tanke på att politikerna knappast kan skapa några jobb. Oftast är det tvärtom; de lovar jobb men späder i verkligheten på arbetslösheten. Se hur det gick med Fälldins löfte om 400 000 nya jobb, Alliansens ”arbetslinje” eller Sahlins floskler om ”jobb, jobb, jobb”. Likafullt verkar dock stora delar av den naiva väljarkåren tro att politikerna kan leverera jobb…

    • 20. Robert Wensman  |  19 mars 2013 kl. 5:57 f m

      Gracchus: Jag tror du skönskriver när du säger att politikerna inte kan skapa jobb. Egentligen driver de en politik som AKTIVT motverkar bildandet av jobb.

      1. Har du hört talas om NAIRU och jämviktsarbetslöshet? Googla det! Om arbetslösheten blir för liten så kommer riksbanken att höja räntan tills arbetslösheten börjar stiga igen. Man tror nämligen att man på det sättet motverkar inflation.

      2. Dessutom har politikerna byggt ett gravt dysfunktionellt skattesystem som beskattar produktivitet samtidigt som man undviker att beskatta land och naturresurser, vilket hade varit det naturliga. Så om det är några som gör något för att sabotera jobbskapandet så är det politikerna.

      Dagens politiker och många av de så kallade ekonomiska experter de litar på har mycket gemensamt med 1600-talets läkarkår med åderlåtning och lavemang som enda behandlingsmetod. Behandlingsmetoden var ibland farligare än själva sjukdomen.

      När ska politikerna våga sig på en bankreform som fråntar bankerna rätten att skapa betalmedel? När ska vi få se en skattereform som kan göra någonting åt världens högsta skatt på arbete? (om man inför landskatt kan man samtidigt bibehålla välfärden)


Twitter

  • Kan någon förklara för mig vad skillnaden är mellan att förbjuda sjal & att förbjuda bikini-överdel? 3 days ago

Kategorier


%d bloggare gillar detta: