En fail i vår opinionsbildning

Jag träffade nyligen en välutbildad och högt uppsatt journalist. Jag sa att det var synd att socialdemokraterna inte tydligare förklarade varför vi behöver politik för jämlikhet, och vilka skillnaderna egentligen är mellan oss och Alliansen. Hen sa ”men lägg av, inget parti i Sverige är ju emot jämlikhet”!

Bevisligen har vi failat i vår opinionsbildning
Och nu skulle jag ju kunna sluta bloggposten genom att säga att POINT PROVEN. Men eftersom ingen pratar om ämnet, och välutbildade och högt uppsatta journalister bevisligen inte ens tror att det finns partier som vill ha mer ojämlikhet så känner jag att jag behöver fortsätta skriva lite till.

Ojämlikhet som verktyg – en dum men legitim åsikt
Att vilja minska jämlikheten, som Moderaterna faktiskt vill, är en legitim åsikt. Jag håller verkligen inte med, men det är en åsikt som kan ha en logisk förklaring.

När man säger att ”det ska löna sig att jobba”, så menar man exempelvis att klyftorna till dem som inte jobbar ska öka. De som är sjuka, arbetslösa, pensionärer, ungdomar eller som av andra skäl inte arbetar, behöver känna det i plånboken, annars kan ju inte de som faktiskt arbetar heller känna det i plånboken. Poängen med denna politik är att det behöver finnas en större ojämlikhet än idag – till de arbetandes fördel. Man tror, eller hävdar att man tror att det skulle få fler att jobba. Man tror att problemet är att sjuka, arbetslösa, pensionärer, ungdomar etc inte jobbar eftersom de är lata, och med lite piska & morot kommer de att skärpa sig. Det gäller säkert vissa, men jag tror att det är en usel förklaring till arbetslöshet och sjukdom generellt, och ett uselt sätt att behandla folk som har eller kommer att arbeta – beroende på vilken livsfas de befinner sig i.

Ett annat exempel på att de har en politik som strävar efter ojämlikhet är skapandet av en låglönemarknad, och försvaret av riktigt skyhöga löner och vinster i näringslivet. Sänkta skatter, sänkta lönekostnader och ökade vinster för företagen. Alltså minskning av löneandelen av företagens vinster anses bra. Ackumulering av stora kapital anses vara viktigt för att få samhällets ”hjul att rulla”. Trots att det är inbyggt i själva systemet att vinsterna kommer färre till del. Jag tror förstås att det är dumt, men så kan man ju tycka. Det man inte kan tycka däremot är att det är en strävan efter jämlikhet.

Hästskitsteoremet är motbevisat – vi behöver omfördelning
Det är inte uttryck för ondska eller ovilja. I många fall finns en genuin tro på hästskitsteoremet, att alla får det bättre om de rikaste får det bättre. De talar om att höja upp ”dem som har det sämst” och blir mycket förnärmade om en skulle tala om rikedom som ett problem. Att problematisera om det verkligen går – om vi inte behöver omfördelning för att de rika inte ska behålla sina stålar och låsa fast fattiga människor och länder i svindyra lån – avfärdas med hänvisningar till jantelagen.

Jämlikhet – en bortglömd prioritering
Om då välutbildade journalister på höga positioner på allvar tror att Alliansen och oppositionen är eniga om att jämlikhet är eftersträvansvärt, och om personer som hen aldrig reflekterat över skillnaden mellan politik för och politik emot jämlikhet, så betyder ju det att vi inte gör oss hörda i bruset. Man kan inte påstå att det är ”så självklart att det inte behöver nämnas”.

Vårt verktyg för lycka
Att sätta jämlikhet som mål i gradvisa och demokratiskt förankrade reformer är vårt verktyg för framgång, trygghet och lycka. Det har historiskt varit mycket framgångsrik som ideologi. Den ideologin heter socialdemokrati.

Om man läser Magdalena Anderssons artikel ”ansvarsfull politik – jobben först” (DN aug 2012) noga, så kan man hitta minskade löneklyftor, utvärdering av politiken utifrån ”fördelningsmässig verkan” och annat som antyder skillnaderna i ideologi. Men allt för mycket låter så förvillande likt nymoderat retorik (som ju också skapats för att likna S) att dessa nyanser går förlorade. Behovet av ett gediget arbete för att förklara – i synnerhet för oss själva och våra förtroendevalda! – skillnaden mellan oss och M är akut.

Jämlikhet är för mig den viktigaste skillnaden i svensk politik idag. Och den skillnaden borde socialdemokraterna inte tala så tyst om.