Problemet, vill jag säga till partiledningen, är inte att vi förlorar…

24 januari 2013 at 2:19 e m 5 kommentarer

Fick meddelande igår om att en ung kille som hoppade av Hjärtas styrelse pga att han kände sig begränsad av S, nu gått med i MP. Det gjorde ont.

Skrev jag i morse. Och jag vill förklara varför det gjorde ont.

Och visst är det sorgligt om folk byter parti. Men det är inte det som är min stora sorg. Om det funkar, att just den här killens engagemang för en rättvisare och mer hållbar värld kan tas till vara på något annat sätt, eller om han bytt för att hans ideologi kommer till uttryck bättre någon annanstans så är det ju bra! Då kan vi byta medlemmar mellan varandra. Men just nu tycks S inte kunna vara den plattformen.

Problemet, vill jag säga till partiledningen och partihögkvarteret, är inte att vi förlorar väljare och valarbetare, sympatisörer och aktiva medlemmar till andra partier. Problemet är att vi förlorar dem till ingenting.

Vi förlorar dem i bästa fall till enfrågerörelser. Om vi har tur förlorar vi dem till välgörenhetsprojekt. Men de har inte potentialen att förändra i grunden på det sätt partier kan (i teorin). Enfrågerörelser i all ära, men för dem som har modet och drivet att ta det bredare ansvaret som partier kan så är det hemskt om det inte finns partier som kan tillvarata det. Jag befarar att vi i första hand förlorar dessa nya och unga medlemmar – inte till MP – utan till att sluta bry sig om det gemensamma samhällsbygget. Och här måste Socialdemokraterna ta sitt ansvar. För vem skulle annars göra det?

Hur? Låt mig citera Rebellas framtidsrapport som vi skrev efter EU-valet 2009:

Vi i Socialdemokraterna behöver tänka till, vi behöver ge varandra frihet att tala fritt ur hjärtat. Och släppa in fler! Så kan vi tillsammans komma på nya lösningar på de utmaningar vi ställs inför. Väljer vi att lita på att vår ideologi och våra visioner håller kommer vi att hitta både den ideologiska stabilitet och den politiska förnyelse vi söker.

Vi vill återta initiativet i den politiska debatten och inte bara reaktivt agera utifrån andras utspel och förslag. Det gäller inte minst i ekonomiska frågor där vi socialdemokrater har stark grund att stå på. Så varför har vi låtit en nyliberal problemformulering och problemlösning dominera samhällsdebatten? Vi efterlyser också en förnyad maktanalys med både bredd och djup.

Vi måste välkomna kärleksfulla kritiker och ha en levande interndebatt, där också misslyckanden och tillkortakommanden kan lyftas fram och analyseras. Bara då kan vi lära oss av våra misstag och undvika att upprepa dem framöver. En viktig lärdom från valrörelsen till Europaparlamentet var att vi ibland har en tendens att underskatta väljarna. ”Om de bara förstår hur dåliga andra partier är kommer de automatiskt att inse hur bra vi är.” Men så fungerar det ju inte.

Vi i Rebella är övertygade om att lösningen istället är att låta fler röster höras inom rörelsen och låta fler komma till tals som socialdemokrater, inte minst i sociala medier. Vi är en folkrörelse och våra medlemmars glöd, vilja och engagemang är vår bästa resurs.

Entry filed under: politik, socialdemokraterna. Tags: , .

Det är så dumt att jag bara vill gråta Nio argument för varför jag inte kan bli vänsterpartist

5 kommentarer

  • 1. Per Sundman  |  24 januari 2013 kl. 2:39 e m

    Det är inte alltid jag delar din åsikt, men i detta gör jag det och det är en viktig aspekt du tar upp. Jag noterar att Martin Moberg drar samma slutsatser. Men, det är intressant och samtidigt skrämmande att läsa Rebellas rapport, i skenet av att ingenting hänt. De sk kärleksfulla kritikerna är idag tystade. Bland annat från denna bloggportals främsta företrädare Silferstrand och Oscarsson. Det är i sammanhanget sorgligt att du måste publicera din blogg här för övrigt. Går vi tillbaka drygt ett år blev de tongivande sk kärleksfulla kritikerna,allt från Johanna Graf, Johan Westerholm, Peter Högberg, Jonas Morian, Alexandra Einerstam osv osv utsatta för mobbing just på denna S-portal. För att man ville, som du starta en idédebatt. Du skrev i din förra postning att du vill bara gråta. Jag förstår dig. Så på ett år, även under den nya partiledningen har ingenting hänt. Jag noterade uttrycket, att partiet följer opinonsundersökningar när de egentligen borde ägna sig åt opinonsarbete är ack så sant. Frågan är, för egen del, hur länge ska jag stanna i partiet. Är det mitt parti överhuvudtaget längre?

  • 2. brittasethson  |  24 januari 2013 kl. 6:38 e m

    Per Sundman: som tur är så är inte s-bloggarna partiet.

  • 3. Gracchus Babeuf  |  25 januari 2013 kl. 4:25 f m

    Problemet med S-bloggar är att det inte är något debattforum. Det är ett esoteriskt forum för ett fåtal partifunktionärer. Ukaser från den allt svagare partiledningen publiceras följt av meningslösa väljarundersökningar. Den som inte bifaller ukaserna stängs av eller så stängs kommentarsfältet för vidare debatt.

    Bara ett fåtal skribenter är läsvärda och besitter en förmåga till självständigt, kritiskt tänkande. (Till dem hör Stig-Björn Ljunggren, Enn Kokk och Anna Ardin. Nota bene: Jag håller sällan med dem i deras slutsatser men de är läsvärda och har en intellektuell höjd i sin analys. De kan också skriva begripliga meningar och stava rätt vilket även det är en bristvara på S-bloggar).

  • 4. Per Sundman  |  25 januari 2013 kl. 11:24 f m

    ¨Britta, man kan dock fråga sig hur är det möjligt att en förvisso icke officiell S-portal får agera repressivt mot sina egna medlemmar och väljare utan att partiet, som lånat ut sin egen logga,agerar ?! Plötsligt så regnar den godwill som S-portalen genererar ner på partiet. Den diskussion som Anna här försöker föra är heltigenom sund. Men den diskussionen fanns även för ett år sedan men tystades ned. Jag hoppas Annas tankar faller i bättre jord.

  • 5. Per Sundman  |  25 januari 2013 kl. 11:25 f m

    Skall stå badwill, förståss i min kommentar ovan.


Twitter

  • Kan någon förklara för mig vad skillnaden är mellan att förbjuda sjal & att förbjuda bikini-överdel? 3 days ago

Kategorier


%d bloggare gillar detta: